Etikett: plogbil

Det kan vara en bieffekt av, mja, det finns mycket att välja på

Av , , 1 kommentar 12

Hade ett bra besök till läkare igår. Kan vara trokanterit. Det är ett av de vanligaste smärttillstånden i höften. Samsjuklighet med artros i höftleden är vanligt. Här kan man då bli hjälpt av en kortison spruta. Men…

För att utesluta annat otyg, skickade hon en remiss till röntgen. Så får dom kolla upp både knä och höft. Detta kan komma av ett trauma, som då jag till exempel snubblade på en sak här ute och dånade ner med knäet på kanten av brotrappan.

Eller kan det vara en bieffekt av nåt av mina revbensfrakturer sa jag och skulle visa med handen var det tog sist (även det på högra sidan). Då jag höjer armen smäller det till i ryggen på andra sidan och läkaren sätter upp händerna, och tycker att jag ska sitta still så jag inte orsakar mer än jag redan har, hahaa…

Allt kan ju också vara en bieffekt av ålder…eller… självklart kan det vara så.

Törs jag ens nämna att igår, då jag och Åke skulle gå in med lunchtallrikarna, så pekar jag ner på backen intill bron och säger till Åke: -Passa dig nu, snubbla inte på det där!!

Och vad tror ni jag gör, i nästa andetag…. får in foten i sladden förstås. Fast lite talang har jag ändå, för jag fick ut en innan den drog omkull mig. Puh!!

Ska ringa sjukgymnast och se om dom har tips på hur man ska träna och om det finns saker man ska undvika. Jag lär inte sitta på nån räkmackebana, utan får nog allt lov att vänta på remiss och annat. Självklart ska akuta fall gå före allt, tro inte annat. Tycker mest det är förbannat att dom som verkligen behöver hjälp ska behöva vänta i år, på att saker ska hända.

Vi kanske är handlingsförlamade, hela högen. Eller så svär vi inte tillräckligt högt och smäller näven i bordet. Klicka på bild för tips, haha.

 

Nicco noterade något i ögonvrån då vi passerade Umestan. Såg inte detta helt underbart ut, så säg?


Här är det plogat som om man var i vilda västern, så nu sitter det plogpinnar på elskåpet. Vore väl ändå f…. om man träffar av det en gång till. Men tur att det finns saker man kan laga med. Lite silvertejp, löser det mesta, eller, mja, ska vi säga så.

Idag kommer Theresé och Sally upp. Inte avundsjuk på resan hit. Fast å andra sidan, dom har nog air condition så dom lider inte av värmen i alla fall. Kanske får höra ifall Sally tycker att vi ska ta en prommis bort till Bangården. Där kommer dom att ha en första träff för EPA folket. Kan bli bra, hoppas vi. Det gäller väl att fånga upp dom i tid. Vem vet… Bra att man ändå försöker, tänker jag.

 

Ha en fin fredag, allesammans!

 

Plogbilen kan vara kul…ibland

Av , , 3 kommentarer 5

 

Igår tog vi det lugnt, och det kändes bara bra. Jag sms:ade Jan A och frågade om han och Inge-Gerd ville hänga på, till slöjdarnas hus och se på deras julhandel, och det ville dom.
Vi gick runt där, dom har ju en massa fina saker, tyvärr är många av dom rätt så dyra men det är ju någon som suttit och gjort alltihop också, dom vill väl ha betalt för det med. Jag köpte bara ett par luddiga saker till Sally, det blir nog bra.
Sedan tog vi en fika därinne, Inge-Gerd plockade fram ”storplånboka” och bjöd oss allihop, tack för det, Inge-Gerd, inte nödvändigt men det gjorde inte ont heller 🙂
Detta var utsikten från café fönstret:
Dom såg ut att ha aningens mer snö än vi. Jan A tyckte att det var synd att inte Åke kunde ställa upp på bild därute vid bordet, skulle väl ha sett kul ut, med en kaffekopp nersjunken i snön, man skulle bara se röken av den. Men han kändes inte ha riktigt lust att trava runt dit… så han slapp.
Man har nog blivit lite anti mot snö, annat var det då man var yngre. Då skulle bobben eller pulka fram, så fort det började singla ner flingor. Vi hade en snitslad bana från vattentornet, ner genom skogen och ut på hockeyplanen, det fanns en värre bana och en, lite snällare.
Ibland åkte man cykelbanan ner mot Bräntbergs skolan, helt livsfarligt. Man ville dessutom ta sig så långt som möjligt och tre fjärdedelar ner så fanns en sån där sväng grind, men då ordnade vi alltid någon som stod och höll upp den, att det kunde komma bilar tänkte vi inte så mycket på.
Ibland blev man väl förvarnad och kunde svänga av, och andra gånger svängde vi av med vett och vilja och åkte nerför världens brantaste utförslut och hamnade i hörnet på radhuset som stod så påpassligt därnere. Bara för kul!!!
Kul var det också då man var hos farfars eller i stugan på Udden, och plogbilen kom, det var snudd på samma spänning som då det var dags för hölasset. På med kläderna och sedan stod man med spänd förväntan i diket och väntade på att plogbilen skulle komma med full syra och täcka en med snö. Och det gjorde den också 🙂
Idag är man inte lika glad, då den kommer och öser upp allt den hittar, precis där man ska ut. Men det får vi nog allt leva med, tur ändå att vintern inte blir så lång.
Önskar er alla en fin dag!
ps. höjer ett varningens finger, detta med att stå ivägen för plogbilen är inte något att rekommendera, det kan till och med vara förenat med livsfara, då man inte vet vad snön innehåller (tack Per för att du påpekade det) ds.

Det bidde ingen bakläxa

Av , , 4 kommentarer 4

 

Jag tog mig på jobbet igår trots en liten cirkus innan jag var framme. Började med att gå ut till bilen, 40 minuter innan jag skulle börja. Givetvis och som för alla andra med sina bilar parkerade ute, så var det en del snö som skulle sopas undan och naturligtvis…som alltid då man känner en viss press och stress att komma sig iväg för att passa en tid, så flyger torkarbladet på förarsidan loss, och jag som aldrig satt fast ett sånt, någon gång under min livstid.
 
Och nu var dessutom ett universialblad med två olika hål och jag tittade, pressade, tittade, svor lite, försökte peta upp saker och fälla ihop, men tji fick jag. Kändes ju också som om man inte skulle kunna klara resan till jobbet utan bladet heller, då det snöade en hel del och det var inte den vanliga fjunsnön som föll. Nå, jag gick runt till andra sidan för att kolla hur bladet där satt fast och *pling* så föll polletten ner och jag fick fast bladet.
 
Tänkte ringa till chefen då jag passerade järnvägstorget, för att säga att jag kanske skulle bli någon minut sen, men ah, jag chansade och körde vidare, det är inte heller så roligt att sitta och prata i mobilen när man kör, när det är så dåligt väder som det var. Då hamnade jag bakom plogbilen…fick sitta och rulla tummarna bakom den, i 30km en stund, kom mig lös, fortsatte min färd, sladdade in på parkeringen, ut med spaden och skotta i ursinne, snön flög, spaden flög, kände sig så där måttligt road och smått elak, hade det kommit nån snubbe gående där och sagt ett fel ord så hade jag dängt till denne någon med spaden…eller inte, det kändes bara så 🙂
 
Jag blev bara en fem minuter sen och det är ingen större katastrof, men idag, när jag och Åke ska ut till stilservice där vi har vår nya tank till Cheven liggande (ja nu kan vi äntligen börja tanka i den lite mer än för 200:- åt gången) så ska vi ta med en bättre snöskyffel och åka förbi där så man får bort lite mer än vad jag fick. Dessutom var ju traktorn där och skottade innan jag for och han så vänlig att han lade upp snön mot den där förbenade björken och det underlättar inte för min del, nu ska all den snön väck, och dom har ju lovat mer imorgon så det blir skönt att bli av med lite innan dess.
 
Pajen blev ätbar så jag slapp bakläxan 🙂 Däremot då vi satt där och pratade så kom jag ihåg då man var liten, en si så sär 6-7 år, och man hade lite att göra samt var sugen på något att stoppa i munnen. Man skulle då vara minst två stycken, så fick man stå och blunda medan den andra tog en tesked och fyllde den med något från skafferiet och sedan skulle man gissa vad det var för något. Började för det mesta med något gott för att avslutas med nåt som tabasco eller kakaopulver som inte bara var starkt utan det bara dammade av då man fick in det i munnen.
 
Nåja, nu är det lördag…för er som inte noterat detta, jag och Kerstin ska ut och gå klockan tio så man kanske skulle försöka hitta sig en lite frukost samt, jag tror att jag ska gräva fram mina halkskydd, ni vet, så man slipper gå ner i ofrivillig spagat, jag vet minsann att det kan vara lurigt på sina ställen. Ha en fin lördag!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten