Etikett: pool

Nu är det bara…”oh noo” eller…

Av , , Bli först att kommentera 12

Finlands självständighetsdag 🇫🇮 idag och Radio P4 i Västerbotten efterlyste det bästa minnet av Finland. Jag har ett, som etsat sig fast. Har garanterat skrivit om det förut men…

Min pappa hyrde rum på Hotell Waskia under en helg, och tog med oss över dit. Min mamma, jag och min storebror Sivert (är osäker om min lillebror Lars följde med). Jag gissar att jag var runt 9-10 år, så det borde ha varit -76 eller -77. Min farbror Matts, skjutsade oss till Finlandsbåten och skämtsamt frågade han mig om jag nu kunde finska, för det var något man borde kunna om man skulle dit. Jag satt och var orolig över att bli hemskickad eftersom jag bara kunde ett yksi och ett kaksi.

Nå, jag flög under den radarn eller så kan det ha varit för att han bara skojade, fast jag fattade inte det just då.

Vi spenderade sedan en hel dag nere i Vasa. Gick i butiker, åt Pizza och jag hittade den största kammen jag någonsin skådat. Ungefär 30cm lång och 8cm höga piggar. Jag fick köpa den och var överlycklig. Tänkte säkert att det skulle bli nåt att skryta över till mina kompisar, då vi kom hem.

Kvällen kom och pappa hade bokat så vi skulle få ha en pool, alldeles för oss själva. Förberedelser inför detta på Hotell rummet, jag studerade kammen och fick för mig att jag skulle testa den på mitt, på den tiden, långa och tjocka hår. Drog kammen längst ner på hår topparna och rullade sedan upp kammen, hela vägen. Gissa om jag ångrade mig bitter. Den satt fast…super hårt och tight mot hårbotten.

Mamma, försökte få loss den, pappa försökte ta ut den, kommer inte ihåg vad min bror gjorde, förmodligen var han irriterad över att vi skulle missa tid i poolen. Nä, sa pappa till slut, nu får du välja, antingen klipper vi av håret eller så bryter jag av kammen.

Ja, det var inte ett roligt val, men håret kunde knappast klippas av så långt in på skalpen så han bröt av den. Och resten av resan gick jag runt och sörjde den där kammen, så blev i två delar. Sedermera ihop limmad men den hade förlorat sin charm.

Vet inte om det platsar in som bästa minnet över en lycklig dag, men definitivt ett minne jag aldrig kommer att glömma, inte heller kunna sluta le åt, då jag tänker på det idag. Det är väl det, minnen är till för, haha.

Fick en bild av den där canvas tavlan jag skrev att en man frågat mig om han fick göra av min bild från Vänortsparken.

Den blev ju jättefin, och jag tycker det är så roligt att nån vill ha en tavla av en bild jag fångat, ”in the moment” 🧡

Vi tog en isande kall promenad över till Nailheads igår kväll. Det var fika kväll, mycket folk kylan till trots. Jag tog några få bilder och sa sedan till Åke, att det där är ju nåt dom skulle kunna göra som en kul grej. Fota detaljer, sätta upp dom på tavlan och sedan får dom som kommer, leta rätt på vart i lokalerna, detaljerna finns. Nånting för eventuellt medföljande barn kanske.

Mats P Karlssons bil kan man knappast ha med som detalj, den syns alltför bra

Här kommer fortsättningen på min spekulation, angående dom saknade Trisslotterna

Vad tror vi, är det så här det har gått till, månntro Eländes eländiga Fultomtar. Kolla bara, hur ful får man bli

Önskar er alla en fin dag, och hoppas på lite mer värme än dom -17 det är just nu.

Rulla ALDRIG upp…

Av , , Bli först att kommentera 10

Såg något på FB om finlandsfärjan, att det på 70-talet hade kostat 50:- att åka över, ja det vet jag inget om, däremot vet jag att man betalade 10:- i början på 80-talet, för en resa över och ibland delades det ut gratis resor… det var billigt det 🙂

Och på tal om Finland så pratade vi lite lätt om det i förrgår då gänget från jobbet var här. Vilka godis sorter som var standard… kommer ni ihåg plåtburkarna med hårda ananasgodisar, platta runda med hål i mitten?

Eller dom där fruit of the loom, tjärtabletterna och all laktrits. Ja, nu idag finns väl det mesta att hitta på Ica, dock kanske inte plåtburkarna med hårda godiset i. Lite tråkigt faktiskt… det var ju som speciellt, då man inte fick tag i dom där grejerna utan att åka över eller lägga in en beställning av någon annan som tog båten.

Det här har jag säkert skrivit om förut, minnet är inte så bra, men jag tar det igen… så ni som redan läst, kan stänga ner nu 🙂

Mina föräldrar, lillebror Lars och jag, åkte över till Finland någon gång där runt -76. Jag var väl en 9 år då. Pappa hade kostat på och vi tog in på hotell Waskia och där bokade han in poolen så vi skulle få ha den helt själva på kvällen.

Men dessförinnan gjorde vi ju naturligtvis en sväng inne i Wasa, där det shoppades diverse saker. Jag hittade en JÄTTE kam, den var cool och jag hade inte skådat en värre, större sak förut, den ville jag ha och visa mina kompisar därhemma, och den fick jag.

Tillbaka på hotellet, vi åt middag och sedan laddade vi för nergången till bassängen. Jag plockar upp kammen och beundrar den, sätter den i mitt då, rätt så långa hår, drar kammen längst ner till topparna och… tadaaa… rullar upp kammen med håret runt om, ända upp till skalpen… vad tror ni händer?

Den fastnar ju, seriöst… vad tänkte jag??? Det blir stor uppståndelse och vad ska vi göra, vi har ju dessutom lite tidspress. Pappa säger att jag får välja, kammen får sitta kvar… nä, han kan klippa av håret… nä, så då återstår bara att bryta av min fina stora kam, vilket han då får göra, och det var det det. Vi fick bada, och jag fick åka hem utan kam, men jag överlevde förlusten, jag hade ändå med mig dom två bitar som blev kvar, och med en lärdom extra i bagaget… rulla ALDRIG upp håret med en kam.

Önskar er alla en fin onsdag!

 

En björn i dungen!!!

Av , , 2 kommentarer 11

Vi fick gjort en del igår trots en lång startsträcka, men hey… vem har bråttom. Jag krattade ihop 3 stora högar med barr, psst, Camilla, nu hade du ju chansen att komma över och köpa en säck med barr, till erat pool projekt, eller har ni lagt det på hyllan 🙂

Låter säkert kryptiskt, vadå pool och barr, vad har dom sakerna gemensamt. Jo, när vi hade poppar besök här, förra helgen så kom vi in på ämnet pool, och då skulle ju Camilla ha en poolskötare också, en lite yngre förmåga, men för att han skulle få tillräckligt med arbete krävs ju också lite skit i poolen och där erbjöd jag henne att köpa lös lite barr från oss så kunde hon sprida den i poolen… vid behov. Hahaa… jaja det är tur att vi kan skämta 🙂 Och om den inte var ett skämt… så vet du ju vart vår brevlåda bor 🙂

Foto0652

Åke klippte ner krusbärsbusken och svarta vinbärsbusken, så ska vi se om dom kommer upp igen, bättre och starkare laddade med mer bär än dom hittills har gjort. Sen städade han upp där bakom garaget och fick det lite snyggare än det varit.

Jag och Winstone tog en kvällspromenad, en längre sådan, ut mot I20 skogen. Däruppe vid tåg-bron, finns en liten skogsdunge, och plötsligt stannar Winstone och lyssnar, tittar skeptiskt och lite rädd mot dungen, han vill inte ens gå på den sidan längre utan försöker byta sida.

Då börjar man ju naturligtvis fundera vad stackarn han gick igång på, tänk om det är en björn där, I20 skogen är ju snudd på känd för att år efter år ha huserande björnar i sig. Och då börjar ju jag gå runt och klura på vad jag skulle göra om det plötsligt springer ut en björn därifrån, hm…

Ska jag hoppa ner från bron (då jag lika säkert som Amen i kyrkan kommer att bryta benen av mig och bli liggandes i nån buske), eller ska jag släppa Winstone och hoppas på att han springer fortare än björnen och björnen följer efter honom, eller ska jag göra ett skutt över räcket, i början av bron, och sedan springa nerför kullerstenarna. Ja jag vet, man ska aldrig tro att man kan springa ifrån en björn, men om man vill ha en chans, så ska man springa utför en backe och inte uppför, eftersom björnarna är rätt så klumpiga…fast hjälper det då, jag tror att jag också är rätt så klumpig 🙂

Risken är ju att jag fastnar redan i första skuttet över räcket och sedan snavar jag på en sten och gör en face plant rätt över stensättningen.  Mm, och så där gick jag och klurade och inte kom det någon rytande björn utrusande från dungen, det kom absolut ingenting därifrån, jaja och lika glad fick vi ju vara för det då.

Idag ska jag till Tina, och bjuda henne på lunch, det blir mina special vårrullar får se om hon tycker om dom. Igår till lunch, hade Åke köpt räkmackor från Ullas, supergoda, jag ringde upp till Nicco och frågade om jag och hon skulle dela på en macka…en Vivan delning, men det ville hon inte.

Vivan var ju en moster till Åke och en jul då jag bakat en kaka med glasyr, så frågande Vivan hennes syster Elsie om dom skulle dela på en bit. Visst sa Elsie, det kunde dom göra, Och Vivan tog resolut en bit av kakan och skar den tvärsöver, och tog den översta biten själv, den med glasyr och gav botten till sin lillasyster, som såg mäkta imponerad ut över rättvisan i delningen, hahaa… vi har skrattat gott åt detta, många gånger.

Nicco testade också att ge Winstone en räka, han som nu käkar ALLT, han slickade på den, prov-bet i den, släppte sedan ner den på golvet och gjorde ett tappert försök att rulla sig på räkan, men hallå… vill hunden gå runt och lukta räka eller vad? Näpp, det var inget som föll honom i smaken, inte som mat i alla fall.

Önskar er alla en fin måndag!

 

Maria Lundmark Hällsten