Jag hörde på ett öra, nu på morgonen om en frysfacks förening, jag hade aldrig reflekterat över vad dom pratade om, om det nu inte varit för att min mamma berättade, för en vecka sedan, om just ett frysfack som dom fick hyra då dom var nyinflyttade här i Umeå.
Dom hyrde en lägenhet på Prinsgatan, och fick erbjudande om att kunna hyra ett frysfack i ett annat hus, en bit därifrån. Mamma tyckte det var lite ruggigt att gå dit, det var ett helt frysrum, där dom hade sitt fack, och dörren var ju en rejäl sak och hon var rädd att bli inlåst där, eller att dörren skulle gå i baklås.
Det var ju säkert inte alla förunnat att ha tillgång till ett frysfack, men tänk er idag… vilket planerande, vad ska man använda idag, behöver jag hämta ditten eller datten. Jag tycker det är nog besvärligt att veta vad jag ska förvara häruppe i den lilla frysen, och vad jag ska ha nere i källaren, i den större saken. Nog är man bortskämd alltid.
Det blev en riktig hemmadag igår… fram till dess att jag skulle på jobbet. Och väl där, så fixade jag en tårta, och en lime cheese cake, dom ska fira en som fyller år, idag. Kände mig trots det lilla arbetet igår helt död då klockan ringde i morse. Det hör ju inte ens till vanligheterna att klockan behöver ringa.
Och med en hund här hemma så är det bara att pallra sig upp, tur att det ändå är en kortare period, valptiden är ju inte den längsta tiden för en hund, det kommer ju sedan. Jag längtar, precis som Nicco, till han vuxit till sig och man på allvar kan lära ut saker och gå lite längre promenader, nu rör vi oss ju mest här hemmavid. Att fostra däremot, gör vi redan, det ska böjas i tid, det som böjt ska bli.
Idag har jag inget inplanerat, utan jag tar en timme i taget, det blir bra det. Önskar er alla en fin onsdag!
Senaste kommentarerna