Etikett: reflexväst

Den store krigaren Mr W!

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag föll över en annons, där dom gör om våra husdjur till porträtt på canvastavlor med olika modeller. Där fanns ju krigsherren och Winstones andranamn är just Warrior (krigarn) så då kunde jag ju inte låta denna gå, obemärkt förbi.

Nu sitter han på tavellisten i teverummet och håller koll!

Läste nånstans för längesedan om just dom japanska spetsarna och att dom en gång i tiden användes som vakthundar i fångläger. Nu kan jag inte gå i god för att det jag läste är sanning, men om jag tänker på Winstones beteende, här hemma så skulle han platsa i ett fångläger, inga tvivel om det.

Han skäller för att tala om att nån kommer. Han skäller om den som är här, går till ett annat rum, precis som om han vill tala om för mig, att nu jäklar…nu händer det saker, håll koll för fasen!!!

Och det är inte bara våra besökande han ska ha koll på, utan även mig…knäppskallen. Där jag är, där är han. Går jag in på toan så ligger han utanför, när vi, jag och Åke, går och lägger oss, ligger han nedanför sängen eller vid sovrumsdörren, i detta nu, då jag sitter och skriver så…tadaaa…

Där ligger han och spanar! Eller så stjäl han Åkes sängplats, om han är riktigt i farten 😀

Det bästa är väl på promenaderna då jag går på ställen där man ser långt åt alla håll, för kommer det då ingen, så släpper jag honom lös och han kan springa runt och lattja på,men han släpper inte mig mer än max 20 meter, sen kommer han som en raket. Här har jag snott en bild från Niccolina Hällsten:

Han opponerar sig aldrig någonsin, då man kopplar honom igen. Så skönt och ännu roligare hade det ju varit om han varit världens tillmötesgående hund som gillar alla andra hundar, men se, det gör han inte.

Fick inte bara tavlan igår, utan God Assistans, dom jag är anställd av, tyckte att jag skulle synas ordentligt då jag är ute i mörkret, och den här kan jag ju bära med stolthet 😀

Klicka på bilden om ni vill läsa mer om just God Assistans!

Och med det så önskar jag er alla en fin onsdag!

Han satt fast, som in ett skruvstäd!

Av , , Bli först att kommentera 16

Stötte igår, på en person som hamnat i klammeri eller klämmeri, med sin cykel, kan man väl lugnt säga. Jag noterade att något pågick under svingen, vid NUS. Förstod inte först vad det handlade om men efter några blinkningar och kisande med ögonen ser jag att någon ligger på vägen.

Det står 2 personer bredvid, som jag uppfattar som barn, och jag vet ju inte om dom behöver hjälp så jag går dit. När jag närmar mig så lämnar dom två personerna stället. Det är en mamma och hennes barn.

På marken ligger en herre i kanske 60 års åldern, med cykeln mellan sina ben, och han sitter fast, ordentligt, som i ett skruvstäd.

Skosnöret på ena skon, har lindats fast runt pedalen, då han cyklade och sedan blev det tydligen stopp och han tippade omkull. Han har som tur var, inte slagit sig, och han letar efter en fickkniv som han ska ha på sig, men han hittar den inte.

Under tiden kommer det mer folk, och alla undrar ju förstås om han behöver hjälp, han viftar otåligt med händerna och nej, han behöver ingen hjälp (han tycker förmodligen att det känns jätte kymigt). Vad är liksom oddsen för detta?

Men vi som står där inser ju att han kommer inte att ta sig upp, spelar ingen roll, hans fot sitter fast på undersidan och det var längesedan han var vig som Houdini.

harry-houdini_1

Och han har nog aldrig varit i närheten av vigheten hos min kusin Jenny Krigh heller 😀

48278071_10156786781816585_7327382994895765504_n38848778_10156495997551585_2054167095423270912_nJag tar fram mobilen och slår igång ficklampan så vi ser hur snöret sitter. En kvinna tar och börjar försöka reda ut snöret och tjopp, på några minuter är det löst.

Ja säger han, här sitter man med reflexväst, hjälm på huvudet och nya vinterdäck på cykeln, så händer  det här. Fast, fortsätter han, jag får skylla mig själv, jag noterade nämligen att ena snöret var längre än det andra och jag hade tänkt klippa av det men…

Jo, det där känner man igen, jag ska, jag hade tänkt, fast…nåt kom emellan och man glömde bort det.

Nu gick det bra, men jag tänkte sedan, då jag gick därifrån, what if…han hade varit på en enslig skogsväg, med inga förbipasserande, usch, kunde ha slutat betydligt värre än att stoltheten fick sig en liten törn.

Slängdes tillbaka x antal år, och man hade sina utsvängda byxor som ständigt och jämt, matades fast i cykelkedjan, hur många brallor har man inte förstört, på det sättet? 😀 Jag skyller på det och säger att det är anledningen till varför jag hellre går, än cyklar.

Jag har redan varit ut med hunden, tvättat håret och stekt plättar till Åkes middag, skrivit ett mejl till mina kollegor och hinkat lite kaffe, så dagen har startat. Hoppas ni alla, får en bra sådan!
48058859_10156782389696585_5221800390705545216_n