Etikett: Rekord

Gårdagen i bilens tecken och faktiskt, 1 rekord 😁

Av , , 2 kommentarer 12

Åke frågade om han skulle få ”låna” Camaron och köra till Rödåsel igår. Och så fick det bli. Han åkte och tankade och jag gick över till Spårvägen där dom hade samlingsplatsen inför kortege till Rödå Antik.

Blåsigt och jädrigt fast uppslutningen därifrån var ändå helt ok. Jag fotade lite, och filmade då dom drog iväg.


Här lånar jag bilder från proffsen på att fota. Först ut, Tavelsjös Håkan Lundgren, alltid redo med kameran, och alltid snygga bilder.

Fortsätter med Larsa Berggren, som även han, är ett foto geni uti i fingertopparna.


Och slutligen, mannen som jag nästan aldrig sett, utan kamera, han som alltid får till det, Mats Alfredsson.


Superfina bilder! Och jag tackar för lånet.


En annan jobbade ju men tack vare det, plus träningen med Nicco på kvällen, så tyckte min mobil att jag slagit rekord med mina steg, haha…


Med tanke på att alla som suger på lokalsinne, går väldigt långt, här i världen. Så vet jag att jag gått längre än 1 mil på en dag förut, fast… då hade man ingen stegmätare med sig. Därför vet jag inte när det rekordet sattes första gången…

Apropå att gå så har jag och Mr W hunnit vara ute i solen redan. Och hittade nåt fint att fota så kan jag skicka en grattis hälsning till mamma, som fyller 77 idag. Vi firar henne på söndag, hade vi tänkt.

Ha en fin dag, allihop! Och grattis mamma på din dag!!

Rekord

Av , , 2 kommentarer 4

 

Mina högsta siffror på bloggen inträffade igår, med 564 besökare. Jag fattade ingenting, hur statistik mätaren helt plötsligt bara tickade på, Visst har jag besökare, men det har aldrig varit så många. Sedan gick jag in på www.shraovik.se för att se om dom lagt ut några bilder från Kubbe och upptäcker att dom satt dit en länk till min blogg, aha där hade jag svaret. Men det är kul att det finns ett intresse av det man skriver, nu handlade det ju om en specifik sak men ändå. Tack för alla besök och hoppas ni tittar in igen!
 
Ett helt annat rekord är att vi nu har kamperat ihop, jag och Åke, i ett kvarts sekel. Helt otroligt vad tiden har gått och vad mycket vi hunnit göra under alla år. Ja ni som har läst mina bloggar vet ju att vi inte lever ett innehålls löst liv, även om det säkert kunde vara skönt om det ibland, gick som vi planerat, men det är roligt när det händer saker och vi har mycket att prata om, det kan man ju lugnt påstå. Jag kunde nog inte heller ha hittat en mer passande jämlike än Åke, och jag är glad att du finns ;D
 
Det var alltså den 4/8-1984, som vi började umgås, och om jag inte minns helt fel så var det en lördag. Nåja, intresseklubben antecknar. Huvudsaken är väl att vi vet när, var och hur.

Åke, min man, tillika mekaniker och ligg i lag. Passande örhänge va?

Tänkte berätta vad som hände när vi först skulle åka upp till Fällfors för att kolla in tävlingen där. Det här var för flera år sedan och vi for bara dit för att kolla in läget och umgås med dom vi känner som tävlar.

Det hade regnat (ovanligt) och när vi var lastade och färdig att åka från stugan så sjönk bussen ner i gräsmattan, ja jag vet, det har hänt mer än en gång. Farsan hämtade jordbrukstraktorn men den sjönk den med, och sist ringde dom efter en annan traktor och kunde dra lös ekipagen. Det blir en hel del slit med att få upp ett sånt åbäke. Nåja, vi tog oss iväg och hade en trevlig helg.
 
Åkte sedan tillbaka till stugan och parkerade på ett mer säkert ställe för att undvika att dylika saker skulle hända då vi skulle iväg nästa gång. Nu hade vi tänkt oss till Piteå för att se på dragracingen där.
 
Vi hade backat upp bussen på 2, rejält stora trä klossar så den skulle stå jämnt och fint. Det blev lite problem när vi skulle ta oss iväg och min ingifte morbror kom ner och hjälpte till. Han slängde in träklossen och Åke gick ut för att se att allt var ok, han tyckte att han saknade en kloss och frågade efter den men fick till svar att det var klart, så då trodde vi väl att allt var fix och färdigt för avfärd. En liten missuppfattning bara.
 
Resan gick som planerat och när vi kom fram och skulle lasta av våra saker så upptäcker Åke en illavarslande sak därbak i lastutrymmet. En av dom stora träklossarna hade snurrat runt med däcket då vi skulle åka och skjutit iväg, rakt genom golvet och upp i lastutrymmet. Där satt den fast, inklämd mellan gasoltuben och några andra saker vi hade där. Vilka j-kla tur att den inte for genom tuben. Sedan hängde den dessutom ner genom golvet så folk vi hade passerat skulle nog ha funderat vad vi hade hängandes under bussen. Man kan inte annat än skratta. Och det var det jag menade med missuppfattning, min morbror visste inte att det var 2 klossar och Åke uppfattade hans svar som om bägge klossarna var lastade, där ser man vad ord kan ställa till med. Fast klossen hade ju fortfarande suttit under bussen. Ha en fin dag!
 
Maria Lundmark Hällsten