Igår var jag tjugo minuter innan utsatt tid, på NUS och skulle anmäla min ankomst. Det var knökfullt med folk där. Fick 141 på kölappen och dom var på 120. Med tio minuter tillgodo frågade jag i informationsdisken, om jag kunde efteranmäla mig.

Hon undrade varför, och då jag sa att det är fullt av köande och min tid är ju snart, då såg hon tvivlande ut. Hon öppnade dörren för att kolla in till receptionen, så drog hon bak hakan och sa, att det var det värsta, har inte varit så där mycket folk förut. Så med fem minuter kvar, lämnade jag receptionen och åkte upp.

Inför min magoperation. som jag gjorde för snart 5 år sedan, så utfördes en gastroskopi i Lycksele. Dom ville kolla hur min första operation, såg ut och om dom kunde plocka bort det som lång kvar där.

Det var det absolut värsta, ever, som jag varit med om. Dom höll på i evigheter, för mig kändes det som 30 minuter, men jag gissar på 15. Och där hittades då en cellförändring i slemhinnan i magsäcken.

På grund av denna förändring, så får jag då lov att kolla upp den med jämna mellanrum. Ifjol lovade läkaren att om inget syntes då, så skulle jag gå fri, men det fanns en förändring så därför gjordes en ny gastro, igår.

Innan den så sa läkaren att, om det ser likadant ut, så får jag fortsätta kollas upp, om den förändrats igen, så överväger man behandling. Där man bränner bort förändringarna. En relativt ny metod, där man inte vet, hur länge den håller. Så återigen, gastroskopin, kommer jag inte undan.

Men, så hör jag hur han säger, under pågående undersökning, att förändringen har blivit mindre, jag jublade inombords, och då han var klar sa han att han knipsat bort ett prov, och vet du vad, Maria, då jag gjorde det så knipsade jag bort hela förändringen :O

Det innebär ju inte att jag slipper undersökningen, men det vore ju underbart om man inte behövde göra den varje år 😀

Pratade med sköterska och tackade henne för att hon stått bredvid och talat om då man skulle andas. Låter knäppt men man vill hålla andan, för då tror man att man inte finns. Som barn som gömmer sina ögon, för då syns dom inte 🙂

Det är ju jättesvårt med såna här saker. Ta tandläkaren, och säg att du ska laga ett hål. Du känner att det gör ont, men tandläkaren säger med jämna mellanrum, att det är snart klart, bara en liten grej till, det här går bra…etc.

Kontra nån som inte säger ett pip. Du har inget att relatera till, du vet inte om det ska göra ont i 5 minuter eller tio, hur länge ska du härda innan du ger upp. Då blir det extra jobbigt, spelar ingen roll att det inte är nåt som dödar.

Nå denna undersökning tog kanske 5 minuter, så det är stor skillnad mot min första, fasansfulla gastro, som verkligen satte sina spår. Och där sa aldrig den läkaren vad hon höll på med eller hur länge jag skulle ligga där och ha dödsångest. Usch!

Passerade Ullas på Östra, på väg hem, och köpte en frukostfralla, och kaffe hade jag i bilen:

Vilken euforisk lycka att det var över, och att väntan på att få avnjuta kaffet, var slut. Mja, och den här bilden hade Al Pitcher lagt ut på sin FB sida igår, så den knyckte jag lätt, för det stämmer ju 😀

Bankade ihop en hylla igår, en sån där hyllsektion som man ska ha i garderoben. Har satt ihop en tidigare, som Åke har i sin garderob, väldigt enkel att slå ihop, men gör inte fel, för det går inte att få ogjort. Mm, så blev jag lite osäker på vad som var upp och ner.

Finns ju en liten bild på kartongen och enligt den så var pinnarna lite längre på nedsidan. Jag gör klart för att börja hamra, men så tänker jag, nä, jag går upp och kollar den jag satte ihop till Åke. Och vad tror ni?

Ja, enligt bilden så har jag nog satt ihop den, Åkes alltså, upp och ner. Är jag förvånad…näpp. Går ner och ska sätta den tvärsom, men så ångrar jag mig, och tänker att jag gör likadant, det funkade ju ändå, så varför ha 2 olika hyllor istället för två som ser likadan ut? Ingen som inte vet, kommer inte att märka att dom är fel, hahaa…

Hoppas på en fin dag, för er alla!