Etikett: revben

Benen 🦴🦴 rullar… 😬

Av , , 2 kommentarer 12

Midsommar 2013, några dagar innan Sally fyllde 3 år, firades uppe i Maltträsk. Lena tog Sally med sig i för att plocka blommor till midsommar utsmyckningen. Vad är det här, frågade Sally och pekade på en blomma. Det är kråkvicker, svarade Lena. Hm…kan man eta dom, undrade Sally på Järlåsabo målet. Njaee….svarade Lena, men en ko kan äta dom. Men jag e´en ko, svarade Sally 😄

Hennes 3 årsdag firade vi här hemma och hon fick sig en cykel.


Vi bullade upp för prinsesskalas med Hello Kitty tema.


Och här vet jag inte hur allting spårade 🤪


Nå, det var 9 år sedan, idag, mina vänner, fyller hon 12, och jag väntar med spänning på att få höra vad hon tyckte om sin present hon ska få av sina päron. Stort Grattis Sally, hoppas du får en underbar dag.


Jag var ju till läkaren igår och egentligen kändes det bortkastat. Min diagnos var korrekt. När jag berättade att det vid några tillfällen kändes som om revbenen rullade över varandra, men jag begrep att dom inte kunde göra det, så sa han att det inte var helt fel.

Det är där frakturen är, benen, som nöter mot varandra och kan upplevas som om dom rullar 😬

Ehh ja, ok, låter halvläskigt, men han sa att det är bra, att dom typ slipas till lite innan läkning. Jaja, det där med revben är nåt jag aldrig kommer att begripa mig på. Och tänk vad härligt om jag nu, hädanefter, slapp skriva det ordet en gång till.

Har slagit på ännu större, vad gäller partytält. Hahaa… vi åkte och köpte ett begagnat sådant, använt 1 gång och uppackat 2 gånger. Storlek, mja, 9×3 meter. Det kan väl vara gött att finna ibland.

Varför det ens kom upp på tapeten, är att jag styrt upp en mindre kusinträff som vi ska ha 23 juli, uppe i Malå. Vi kusiner, på pappas sida, med respektive och barn, om dom vill hänga på. I dagsläget ser det ut som om vi kan bli, 28 personer, men det kan tänkas att det halkar in, en och annan kusin till vår pappa också. Bara för nyfikenhetens skull, men det kommer ju att bli jätte trevligt.

9×3 meter räcker knappast fast vi har 3, mindre tält också. Så det kommer att passa perfekt. Theresé håller på att rodda i små roliga saker som ska finnas på träffen, kommer att bli hur bra som helst. Sen fattar jag inte vart hon får den tiden ifrån…jösses. Det är absolut inte, bara ett…

Ikväll är det träff på Gammlia. Det dessutom live spelning med Blues Corporation på scen från 18.00.

 

Jag har chaufför. Åke får ratta dit, med tanke på hur trögstyrd the Camaro är, så… fast vem vet, kommer han att orka det då Jisses, är vi skröpliga eller vad.

Ha en fin onsdag, allihop eller passa på att njuta av dom kommande 24 timmarna.

Livet kan skita sig ibland 💩, jag vet det 🥸

Av , , Bli först att kommentera 22

Nu är eken som Åke hållit på att gräva och dona med, uppe ur jorden, och till och med lastad i bussen.

Men inte utan uppoffringar 🥹

Jag ville vara snäll och hjälpa till så jag tar tag i eken, det jag har… Och snippsnäpp gick roten av och jag föll, handlöst bakåt och hamnade med högersida rygg och under arm, på hörnet på vår strategiskt, utplacerade pallkrage.

Egen diagnos i detta stadium…revbensfraktur höger sida och fram.

Och nu undrar jag om man skulle tagit en livförsäkring, fast… kommer någon ens att vilja sälja en till mig.


Det här blir så sjukt, för jag var nämligen till rygg och ledkliniken igår. Djupmassage och träningstips…perfekt. Han som utförde massagen frågade om jag var benskör. Näää, svarade jag, har till och med gjort 2 stycken bentäthets undersökningar, och där sa dom att även om jag skulle bli 100 år, skulle jag aldrig drabbas av benskörhet. Mja, ok, han tyckte att jag hade haft lite otur med frakturer ifjol, därav hans fråga.

Han skulle dessutom förklara hur muskler fungerar då man förebygger skador, och varför det gör ont då man tränar men att det sedan blir bättre.
Han tog revbensfrakturer som exempel. Om du ramlar in i en köksbänk och får fraktur på ett revben, sa han syftade säkert på mig då. Så signalerar inte din hjärna att ditt revben gick sönder för att du föll på köksbänken. Nopp, den signalerar att ditt revben är svagt, så när det sedan läker ihop, så kommer den att reparera ditt revben med ett extra skyddslager.

Hm… jaha jamen då borde ju detta vara något positivt och nåt man kommer ur, aningens starkare. Mina revben utvecklas sakta men säkert till en riddarrustning, och jag kommer att kunna stå emot pepparn, i framtiden.


Jag kan inte säga att jag sovit gott, men ryggläge har varit ett måste. Hade hjärtat suttit på högersidan, hade jag sagt att det var det som gjorde ont, och smärtan går ut i armhålan. Nåja, det finns absolut INGENTING jag kan göra för att få detta ogjort, sååå… underbara Marie Tillman, som sätter ord på det man kanske velat säga ibland 😂

Innan detta skedde, hade jag gjort i ordning en kycklingsallad, vi plockade ut Camaron och åkte upp på Gammlia. Jättemånga bilar, så det var allt tur att vi kom dit bland dom första. Och när jag backat upp mot ladan kom Jitte och Ina, som parkerade jämte oss. Tror dom fick med sig salladen direkt på bordet, haha…

Jag fotade inte så mycket igår, nån bild, bara så där.

Här, Mats Palmgren i en av sina coola bilar.

Och Sune Strömberg i sin pärla.

Mats Alfredsson, fotade, vet inte vad jag gör på denna bild, och Åke ser ut att hänga med armen på en drömbil, som han inte sitter i, fast vi var med i alla fall 🤩

Mats Alfredsson stod sedan längre ner och fick in en riktigt fin bild på Åke då vi glider iväg, på nya bakdäck till och med…

Ja idag ska vi då åka till Malå, inte utan att jag gruvar lite. Fast jag vet också att jag kan vara en tjurskalle. Jag kommer inte att göra nåt som jag känner tar emot för mycket. Utan då lämnar jag det till en annan gång. Nåt vi kan göra däruppe är i alla fall att lapa sol i massor, med utlovade 25-27 grader så kommer vi knappast att frysa 😎

Ha en underbar dag, allihop, eller… njut av dom kommande 24 timmarna, hehe…

Finns inga alternativ, just do it!

Av , , Bli först att kommentera 15

Ångrade inte en sekund att jag gick HLR kursen i förrgår. Verkligen nyttigt och vi fick alla prova på att använda hjärtstartaren, så även den, känner jag mig trygg med. Fast jobbigt var det, rent fysiskt, att försöka hålla igång någons hjärta med kompressioner. Jag sa att en sån där docka skulle man haft hemma, värsta träningsredskapet.


Vi fick även lära oss hur man gör en heimlich på person som sitter i rullstol. Inte alla rullstolar är såpass smidiga att man kan stå bakom och nå, runt om.

Där ställdes också frågan, ifall någon kände sig tveksam till mun mot mun metoden. Du vet ju aldrig vem det är som ligger där, och vad den människan kan ha för smittor. Men, sa någon i gruppen, om det väl gäller, så tänker man väl inte, utan bara agerar.

Mjae, fast… gör man det, sa utbildaren. Tänk er scenariot Vasaplan för att ta ett exempel, där ligger en utslagen människa med kanyler och ölburkar, runt omkring. Det är absolut många som skulle tänka, både en och två gånger. MEN, om man inte fixar mun mot mun, kör kompressioner om det är hjärtstillestånd, fast syre behövs också, för att undvika hjärnskador, så långt det går.

Nu är det så finurligt, att det faktiskt finns hjälpmedel som man kan bära med sig. Nämligen dessa.

Klicka på bild för att koma till den hemsidan, annars… Googla för fler alternativ, det finns att beställa med lite olika utseenden och priser. Ett billigt hjälpmedel, om det skulle falla sig så att man råkar ut för nåt missöde.

Med all denna info och övningar, så väcktes även minnen från pappas olycka. Jag vet att man ställer sig frågan, hur mycket skada gör man inte med kompressioner på en redan trasig bröstkorg… Ja, man skadar, men…vad är alternativet? Är det ett hjärtstopp, så är det ett hjärtstopp, och utan hjälp, dör man i vilket fall som helst.

Att utföra en heimlich, hade vi ju kunnat göra, jag och syrran. Den gången vi var hos pappa på lasarettet, och mamma blev erbjuden en lunch. Hon valde kalops och i den fanns ett helt, lagerblad. Detta fastnade i halsen och det blev stor uppståndelse.

Jag hämtade hjälp, då varken jag eller Emma, kände oss trygga att utföra heimlich. Man var ju rädd att man skulle göra helt fel och trycka sönder henne. I rummet strömmande det till folk och till slut stod där, 6-7 stycken sköterskor och möjligtvis en eller två läkare. En av dom, stod bredbent med armarna i kors. Det diskuterades om färd ner på Akuten, för inget fungerade.

Men plötsligt, efter ett till tryck, så släppte det. Med det i bagaget, så kanske man ändå känt att det där… skulle jag aldrig, velat göra. Jag ser ju hur vi skulle haft panik, och näää. Fast som sagt, idag, japp, inga problem.

Apropå hälsa, leva och må, så har jag mejlat Svea Vaccin. Tänker att vi ska på börja vaccination mot Bältros. Har nu läst en del om bältros och vad den kan ställa till med, så…varför chansa.

Ska nog gräva fram den andra resväskan och börja se över vad som ska med imorgon. Köra nån tvättmaskin och så där. Tur att huset inte kommer att stå tomt, för då hade jag nog fått vinka good bye till mina 2, blommande blommor som vill vattnas var tredje dag med vatten, underifrån.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Postnord levererade INTE 😡🤬

Av , , Bli först att kommentera 15

Nej, jag fick ingen paketleverans från Postnord igår. Bara en avisering om att jag skulle göra ett leveransval 🤐 Gissa om jag gick i taket. Jag ringde dit och sa att jag vägrar göra ett nytt val av leverans, för nu vill jag ha mitt paket,och jag tyckte att dom skulle lösa det. Jag var gode less att bollas mellan än den ena och än den andre.

Hon ville ha sändningsnumret, haha, ja sa jag, det ni gav till är..282282894. Ok, det hittar jag inte, kan du ge mig det andra numret. Jag skrattar ännu mer, jaha, sa jag det långa numret är 46273627627265756756275 men det hittar du inte heller så varför försöker du inte med mobilnumret, för där hittade ni paketet sist.


Hon försvann ett tag, kom sedan tillbaka och sa att jag, skulle ringa FedEx och säga att Postnord har tystnadsplikt för att dom har ett avtal med FedEx som gör att dom inte får säga något om mitt paket… ja ni hör ju.

Vid det här laget övar jag på självbehärskning deluxe. Intalar mig själv att jag INTE ska ge mig på hon i luren, det är knappast hon som dikterat reglerna. Jag biter ihop, och ringer FedEx.

Där ska jag då berätta att dom har ett avtal med Postnord som nu inte får berätta något om mitt paket, och jag säger i ilskan, att vad fan är det med mitt paket, har ni eldat upp det eller vad är det frågan om.


Först föreslår han att jag ska göra nytt leveransval, men nä, säger jag, det gör jag inte. För det har jag nu gjort 12 gånger för att Postnord begär det, och varje gång får jag välja 2 dagar bort och sedan kommer det lik förbannat inte. Ni får lösa det här…nu.

Mja, om du inte gör valet så skickas paketet tillbaka den 7 december…lalala, och plötsligt säger han att han ska fixa det. Gör inga val, utan jag skriver här att dom ska köra ut det imorgon, och det ska då vara löst.

Vad tror ni nu, får jag mitt paket idag… Jag fick ett sms på morgonen, och jag får hämta det på Norra Obbolavägen. Postnord dög inte till att köra ut paketet.

Skamligt, är vad det är. Och jo, jag ska mejla dom och fråga varför jag ska betala bensin och av min tid för att hämta ett paket som jag skulle ha utkört, gratis.
Jag tänker också mejla företaget jag beställt ifrån och säga sorry. Jag hade nämligen tänk lägga in en beställning till, men nu är jag högst osäker på om jag ens vill göra det. Inte om FedEx är deras enda leverans alternativ.

Nu raskt över till nåt annat. Jag fick en tid hos läkaren, hon hade med sig en elev också som fick utföra en del av undersökningen. Dom kom egentligen fram till att jag efter denna smäll, ett trauma, gjorde att bröstkorgen trycktes ihop. Jag kan fortfarande ha nån spricka men det är ju inget man gör nåt åt. Det går runt från baksidan och fram till hjärtat. Känns som om musklerna krampar.

Har känslobortfall på hela vänstra ryggsidan, och det är nån skadad nervgren som sitter ytligt därbak. Det kommer att gå över även om hela alltet är smärtsamt. Jag skulle träna på djupandning, jag som inte gäspat på 1 vecka, för att undvika lunginflammation. Blir hemma så länge jag känner att jag inte kommer att fixa mitt jobb, men jag är i alla fall hoppfull.

Får äta mer morfin för att se om det hjälper. Hon höll med mig, då jag sa att jag inte tyckte att dom fungerade, men att jag inte visste hur det skulle ha känts utan dom. Nä, sa hon, utan den så hade du förmodigen haft det ännu mer eländigt. Går det, tänkte jag i mitt stilla sinne.

Hahaa…nja, men det känns ändå bättre även om det är smärtsamt fortfarande. Hopp om livet återkommer så sakteliga.


Idag är det den Internationella funktionshinderdagen. Ska man vara allmänt krass, så ska inte ens den dagen behöva finnas. För om vi alla är lika med samma rättigheter och skyldigheter, så ska alla dagar om året, vara människans dag, eller livets dagar.

Har jag rätt eller har jag rätt? 🤔

Men det är förmodligen något som aldrig kommer att ske. Jag tror att det är först då man arbetar med funktionshindrade eller har en väldigt nära inpå, som man inser hur inskränkt deras vardag kan bli.

Det är en kamp att bara att ta sig fram, obehindrat.

Att inte kunna vara spontan, utan det mesta ska planeras in i detalj. Den minsta resan från A-B, ska in i almanackan minst en vecka innan. För att man ska vara, åtminstone 95% säker på att det blir av, men det är fortfarande inget som säger att det kommer att gå vägen.

Tänk er vad värdefullt det är, att det idag finns personliga assistenter som kan hjälpa till med vardagen och styra upp det som behövs. Men det har inte alltid varit så. Och det är en ständig kamp, för att få behålla sina beslut. Beslut som handlar om den tid, en funktionshindrad får ha hjälp.

Att sitta med då ett sånt beslut ska gås igenom, och det ska räknas ut i minuter, hur lång tid det ena med det andra tar. Det är verkligen sorgligt. För man undrar vem det är som har bråttom? För några år sedan var det ju prat om att sminkning eller att raka en person, inte ingår i assistansen. Jag vet inte ens hur jag med ord ska kunna framföra hur idiotiskt något sånt låter.

Hur var det med allas lika värden? Innebär inte det att vi alla ska ha möjligheten att göra precis vad alla andra kan göra, med eller utan assistenter eller annan hjälp.

Jag skulle kunna skriva en lunta med saker som går över mitt huvud, sånt där som är så självklara saker men man hamnar i moment 22, och blir hjälplös. Men jag tänkte inte skriva detta för att lyfta fram problemen, utan syftet för dagen är att öka förståelsen för frågor om funktionshinder och att uppmärksamma personer med funktionsnedsättnings rättigheter.

Är glad att jag jobbar åt God Assistans – vårt löfte, som verkligen finns där, för funktionshindrade och för oss assistenter. ❤️🧡💛

Och med dom orden önskar jag er alla en fin fredag!

Noll, zero, cero, 零, нуль

Av , , 6 kommentarer 12

Med facit i hand skulle jag ALDRIG ha klivit upp igår. Men hur stora hade oddsen varit på det… noll, zero, cero, 零, нуль.

Tar sopen i ena handen, kopplet i den andra och sopar mig nerför brotrappen. Längst ner har vi stenplattor och gissa vad som låg under all snö, is förstås. Och is är förrädisk, ibland går det hur bra som helst, och andra gånger, inte. Igår blev det en, inte gång.

Mina fötter for upp i luften, sopen flög iväg, hunden sprang bort till staketet och jag landade med övre ryggen mot nedersta trappstegs kanten. Tror idag, då jag går igenom hur jag kan ha landat att jag förmodligen hade vänster armen ovanför skallen och därför tog det även på sidan.

Jag låg där och ojades och trodde faktiskt att jag inte kunde röra mig. Förbannade mig själv för att jag inte hade mobilen i fickan, för hur skulle jag kunna få Åkes uppmärksamhet. Jag hade inte ens luft att ropa. Jag ser en kille komma gåendes på gång och cykelbanan, och jag ber i huvudet att han inte ska se att jag ligger där. Enbart för att jag tror att Winstone, kanske skulle attackera om han kliver in på gården. Winstone är väldigt vaktig då det gäller mig.


Killen såg mig inte, där Winstone satt i snön var han än mer osynlig Men jag fick i alla fall kraften att ta mig runt och upp, för där kunde jag ju inte ligga. När jag stod upp, var nästa tanke att jaja, jag provar väl gå med hunden, men näää, 2 steg sen fick jag vända om. Fanns inte en chans i humhum att jag skulle fixa det.

Satt och grinade i över en timme, jag fattar inte ens hur eller varför.

Benen skakade, armen, vibrerade, och smärtan på det. Nå, det var nog en kombination av allt som gjorde det. Chocken och sedan luften som tog slut…typ. Och kanske kanske, för att nu skulle min journal utökas med ännu mer onödigheter, jösses, när ska det ta slut.


Fick komma på akuttid på vårdcentralen. Där gjordes en undersökning där han både klämde, tryckte och gick igenom ryggen. Detta gjorde han för att kolla så inget satt löst. Och det gjorde det inte. Så det får jag ju vara glad över. Skulle jag känna av svanskotan idag skulle han skicka upp mig på röntgen av bäckenet, men det trodde jag inte skulle bli aktuellt. Hade jag skadat det så hade det nog känts ännu mer.

Han skrev ut morfin och Alvedon 1g, men ska jag vara krass, så tror jag inte att det hjälpte ett dugg. Eller, så får jag lov att tänka att utan dom, hade det varit ännu värre. Jag har legat på rygg hela natten, inte kunnat röra vänster arm, inte ens kunnat räta till kudden, och nu har jag nackspärr på det. Tack Televerket, verkligen…TACK!!


Träffen på Ullas gick jag av naturliga själ, inte på. Fultomtarnas framfart är nu utom kontroll, ni vet, jag kan inte fota, finns inte en chans att jag tar mig ner på golvnivå. Så det får uppdateras vid senare tillfälle.

Tur i oturen att Åke är hemma. Jag kan inte ens mata hunden. Får inte ner kulorna i skålen, så igår då jag provade släppa dom från stående höjd, så tyckte Åke att jag skulle överlåta matningen till honom. Han ville inte ha dubbelarbete med att nu plocka upp allt som låg på köksgolvet.

Det kom lite snö igår, minsann.

Skulle fota den vackra himlen genom fönstret, vilket jag gjorde nu på morgonen.

Så testade jag att fota från mitten av rummet med 10 förstoring, haha, det funkar det med, fast inte lika bra skärpa.

Nu hoppas jag på en bra dag, för er alla. Min kommer förmodligen att bestå av smärta och snigelgång, men men…det kommer att bli bra.

Suveränt duktig illustratör.. 😉

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag ska ju få, eller få och få, jag får nog så lov att betala, en krona till min tand. Och igår var det äntligen dags för att städa ur den gamla tanden, sätta på provisorium och om 2 veckor ska jag ha den nya på plats.

En timme innan det var dags att bege sig så fick jag en migrän aura. Så irriterande, jisses. Man ser, eller åtminstone är det så för mig, fluoriserande färger, som sitter i kugghjul och andra formationer och dessa snurrar då runt runt. Dom syns även om man blundar och man kan inte fästa blicken på dom, men dom stör synfältet nå hemskt.


Visst är jag en suveränt bra illustratör va, hahaa….

Nå, jag sa till Åke att worst case scenario så somnar jag väl hos tandläkaren. Brukar nämligen bli fruktansvärt trött, efter en sån där uppvisning.

Fast somna där, var inte så lätt. En drar ner överkäken det som går och åt sidan, den andra puttar överkäken åt nåt annat håll, näsan dras ut till ett streck och det känns som om man inte får hundra procent syretillgång.

Det gick då hyggligt att sitta i stolen, jag trodde att det skulle kännas mer i ryggen. Men jag hade talat om för henne vad jag gjort, så hon var väldigt försiktig och gjorde alla höjningar och sänkningar med försiktighet.

Vi fick lov att skratta lite också, jag hann berätta om mitt grodhopp ner i frysdisken på Willys, då revbenet på framsidan fick sig en fraktur. Hon hade gjort EXAKT samma sak, och det var dessutom inne på Willys. Haha.. inte kul för henne men roligt att höra att det faktiskt finns fler än jag.


Hon hade nu problem med att sätta provisorium på den tanden så det fick bli en metallplatta. Hon sa att nu ser du ut som Hajen i Bondfilmen. Mja… vissa likheter är det allt.. 😆


Vilken tur att det inte är en framtand vi snackar om, utan längst in, så den syns inte annat än att den glimmar till ibland. Ser ut som om tanden är inlindad i folie.

Igår var det 3 år sedan detta las ut.

Fotograf Niccolina Lundmark Hällsten

Och igår, påminde jag mina FB vänner och andra, att min ståndpunkt idag, är precis densamma. Lägger ut den texten, även här. För det kan nog inte sägas tillräckligt ofta.

För 3 år sedan publicerades en artikel om mina åsikter vad gäller personliga assistenter. Jag jobbar nu åt #godassistans @godassistansinorr men är rätt tvärsäker på att jag har medhåll, även från dom. Jag tycker att människor som söker sig till detta yrke, ska ta sig en riktig funderare innan dom bestämmer sig.

Är du verkligen rätt person på rätt plats? Är du beredd på att låta en annan människa bestämma hur du ska göra i dennes hem? Visst vet du att det är din arbetsplats men, det är också någons hem. Hur hade du velat ha det om rollerna hade varit ombytta? Tänk efter innan, så långt det går.

Brukarna blottar sina själar för okända människor, som sedan kanske bara ger upp för detta var inte som man trott. Jättesvårt att säga innan, jag vet. Fast svårast är det för alla brukare som ser människor komma och gå…svängdörrarna borde bytas ut till vanliga dörrar. Man kan öppna dom men inte utan att trycka ner handtaget. Slutsaxat ✂️

Fick lite respons på inlägget, och visst är det så att detta inte enbart handlar om personliga assistenter. Jo i mitt fall, och i min text, eftersom det är ett yrke man utför i just någons hem. Men det där sociala jobbet, det du gör inom sjukvård och skola, är också ett yrke där man kommer människor nära.

Det faller oftast på brister av resurser. Man sätter in vikarier, det finns för lite folk, det blir mycket spring och tyvärr… det är våra barn, våra nära och kära, och även vi själva, som söker sjukvård, som riskerar att falla mellan stolar och bänkar. För det blir fel, då tiden inte räcker till och någon ska välja vem som ska få gå före och vilka som kan få vänta.

Dessa val, kan tyvärr, bli ödesdigra om man väljer fel. Eller man missar viktig information, för att det skett ett personalbyte mitt i ett ärende.

I skolan är det också jätteviktigt att få ha samma lärare, och med enbart några få vikarier, som återkommer. Barn behöver även dom, trygghet, att lära känna dom människor som ska föra dom vidare i livet.

Jag har egna erfarenheter, självupplevda. Vi hade nämligen 33 olika vikarier, under våra första 3 år i skolan. Och man kan ju undra om det är av den anledningen, åtminstone jag, tappade intresset för att sitta i nån skolbänk. Det är bara ett fåtal lärare vi haft under 9 år, som jag kan namnet på. Dom övriga fanns bara där i periferin, och satte inga avtryck hos mig, och det är jättesynd.

Nä, nu ska frukosten intas, kaffet är redan druckit i två omgångar. Hoppas på en fin fredag, för er alla, och jag påminner om morgondagen, för hugade, köpsugna vänner och andra personer. Gör ett besök där.

Älvor 🧝‍♀️ eller häxor 🧟‍♀️

Av , , Bli först att kommentera 11

Det börjar kännas lite småtrist att man blev halvt handikappad. Det är så mycket jag skulle vilja ha gjort…typ nu. Men det går inte, det här är inte kul. Så här långt har jag haft värsta natten och morgonen, fast jag har då haft turen att få lite starkare smärtstillande tabletter att kunna ta då det börjar kännas övermäktigt.

Tror också att en del av smärtan kommer av att man inte har samma rörelsemönster som då man inte har gjort sig illa. Det ena ger det andra och man överkompenserar och använder kroppen på ett sätt man inte är van vid. Och det får man betala för.

Var upp till mamma igår då jag ändå skulle in på Apoteket. Hon visade på häxringen, hon har utanför balkongen. Häxring eller stället där älvorna dansar🧝‍♀️🧙

Jag kanske skulle ha ställt mig där en stund och hokus pokus hade jag varit helad…eller med min tur, flög väl en fågel förbi och sket i skallen på mig. Sedan hade jag i förskräckelsen, halkat och brutit ett annat revben.

När jag googlar häxring och folktro, så tänker jag att jag inte ens ska gå i närheten, då den inte alls helar människor, utan tvärtom. Älvorna som sägs ska ha dansat där, kan slänga sjukdomar på en. Och skulle man lägga sig i en sån ring för att sova, så kommer du att sova i 100 år…jisses 😬

Nå, häxringen är inte en ring, just nu, utan här kan ni se vart den är, eller vart de kommer att vara då ordningen är återställd. Under det gula strecket kan ni ana mönstret.

Mamma berättade att ringen består av svampar, och då gräsmattan är klippt och svamparna är borta så tar det ett tag innan mönstret kommer tillbaka. Och efter ett tag kommer även svampen upp igen. I en absolut rund cirkel.

På Wikipedia kan man läsa följande och jag citerar.

”En häxring (även kallad älvring och älvdans är en cirkel- eller bågformad sammanhängande grupp av svampar. Fruktkropparna växer utmed cirkelns kant och inne i häxringen är växtligheten ibland förtvinad och svag, ibland extra kraftig. Häxringar kan bli mer än 10 meter i diameter, men håller sig vanligen inom ett fåtal meter.

Ringformen beror på att mycelet efter att ha etablerats på ny plats växer radiellt utåt. Den allra vanligaste häxringsbildande svampen, som ofta förekommer i gräsmattor, är nejlikbroskskivlingen, men även andra och giftiga svampar kan förekomma i häxringar.

Orsaken till den förändrade växtligheten i häxringens inre är inte helt klarlagd, men teorier finns om att svampens mycel förändrar jordens genomsläpplighet för vatten. Det är även påvisat att svampen släpper ifrån sig ämnen som är skadliga för gräsets rötter.” slutcitat

Jag anmälde mig till Glädjeruset som God Assistans, årligen anordnar. Det brukar då vanligtvis utföras i Sundsvall, men i dagsläget och som det sett ut så gör man nu detta på egen hand. Jag vann ju att delta gratis ifjol, så det var inte så mycket att fundera på, att även ställa upp i år.

Nu tänkte jag, skadad som man är, att jag kanske skulle skippa detta, men… Att röra på sig är aldrig fel, jag ska ju använda mina ben inte ryggen. Jag tänker lämna Winstone hemma, är lite rädd för att han kanske måste tillrättavisas eller att han tvärrycker, och det vill jag inte. Så det är planen idag, att gå 5 kilometer, är förberedd på att det kommer att ta tid, men då får det väl göra det.

Man får också dela upp längden, så jag kan gå halva nu och halva senare idag, vi får se hur jag löser det. Klicka på bilden för eventuell anmälan eller bara för att ni är nyfikna.

Ha en fin måndag, allihop!

Det fladdrade i öronen 👂

Av , , Bli först att kommentera 16

För 6 år sedan, var jag och mamma på 85 års kalas hos en kvinna som var sambo med en av mina morbröder. Vi var några stycken där, även en karl som heter Ruben.

Där blev det prat om kyla, och att man fryser, det kan ibland ha ett samband med just åldern, lite sämre blodcirkulation, man rör sig kanske inte lika mycket osv. Nå, Ruben berättade att det drog så kallt i lägenheten där dom bor, det kom in kall luft runt balkongdörren, så han hade ringt efter vaktmästaren.

Det var en yngre förmåga, som inte tyckte att det drog nåt speciellt. Jamen, sa Ruben, herre min je, det drar ju som tusan, då jag ligger i soffan så fladdrar det i mina öron. Killen hade tittat lite frågande på Ruben och svarade: Men det kan väl inte stämma?

Nähä, sa Ruben, men du, jag hadd in en sparv här i rummet, den köm sig in, genom håle´ därnere ve listen…å med utfällda vingar!
Ja, skrattade Ruben, man måste som överdriva, så dom ska förstår allvaret i det hela 😀

Visst är det så dom flesta gör. Man överdriver för att andra ska fatta att det verkligen var något utöver det vanliga och ordinära. Jag tittade på blåbärsbuskarna igår. Den ena ger inga bär, konstigt nog. Eller jo, det blev 2 stycken ifjol och igår hängde där faktiskt 5 stycken.

Men jädrar vilken skillnad i storlek. Jag sa då jag pratade med mamma att dom bären är ju för fasen dubbelt så stora som dom andra. Nää, sa Åke där han låg i soffan, inte dubbelt så stora. Jaja, jag överdrev väl då. Men dom var STOR. Här har ni bild på dom vanliga, kontra dom andra. Ni fattar vilka som är vilka.

Har haft en kille som ska fixa golvet nere i källaren. Nu fick jag dock beslutsångest. Jag ville ha golvet rött, och väggen längst ner, svart. Och på det vita kaklet, svart mönstrade dekorgrejer. Fast…hm.


Han påpekade att det kan bli mörkt. Medan jag tyckte att jag ska inte hänga i det rummet mer än nödvändigt, och det finns ju lampor.

Har kollat kakeldekor och undrar om jag kanske istället, väljer detta. Och tar golvet i den ljusare kulören i mönstret och den mörkare på väggen.


Synpunkter på det, eller tips…nån ☺️

Ska även kontakta nån som får komma och ge offert på byte av källardörren. Den har absolut gjort sitt. Och sätter vi in en ny, så slipper vi förhoppningsvis, lägga igen den under vintern, för att slippa elda för kråkorna.


Annars hände det inte så mycket här igår. Ryggen känns 7 resor värre än då det hände. Men det hade jag förstått, att det är väl precis som det sägs vara. Sov inte lika obrydd i natt, fast det gick ändå. Eller, det får ju så lov att gå.

Hoppas på en fin lördag för er alla!

Snabbtänkt som tusan

Av , , 4 kommentarer 13

Så är det plötsligt den årliga, jag vill inte komma ihåg dagen. Och nu är det 9 år sedan, pappa, var med om olyckan som sedan blev hans fall.

Jag tror inte att man nånsin kommer att glömma, det går inte. Det knäppa är att det blir fler än en dag, man påminns om. Men för mig blir detta den dag vi slutade få svar, från honom. Det som är bra, är väl att dom upplevda, negativa saker man är med om, tunnas ut och man fokuserar mer på allt som varit positivt.

Min upplevelse, av min pappa, skiljer sig garanterat, mot mina syskons upplevelser. Vi är alla olika individer och har haft olika förhållanden, gentemot våra föräldrar. Så är det bara, och det vore väldigt konstigt om det ser annorlunda ut, i andra familjekonstellationer.

Jag tror att jag ärvt mitt skratt från min pappa. Kommer faktiskt inte ens ihåg att jag någonsin, sett honom arg eller förbannad. Inte mot mig…aldrig. Visst kan man vara allvarlig och seriös, men det absolut bästa är om man kan skratta åt eländet. Gör man det, så kommer man vidare lite fortare.

Tror också att jag har mitt driv, efter honom. Jag vill väldigt mycket, kan hålla flera bollar i luften, och även om jag inte kan jonglera, så kan jag få ner alla bollar i påsen och knyta ihop den, då allt är klart.

Nu pratar jag om dagliga ting och inte stora projekt. Till dom, anlitar jag hellre folk som förhoppningsvis vet, hur dom ska utföras.

Pappa, var givmild och gav hellre bort saker än tog emot. Jag är likadan. Säger inte att det inte är roligt att bli uppmärksammad med nån present nu och då, fast för mig handlar det mer om att jag VET, att människor jag ger saker, hade gjort exakt samma sak, om dom kunnat. Det handlar om vem man är, i hjärtat.

Man behöver inte ge presenter heller, utan man kan ge av sig själv. Tid eller bara att göra något för nån annan.

Han var också halvgalen och gjorde tokiga saker som vi skrattar gott åt, än idag. Och tänk, jag tror att jag kan vara lika galen ibland och inte så jädrans eftertänksam. Jag önskar att han varit här, även fast jag vet, att han finns med oss, på ett eller annat sätt. För evigt saknad av oss alla, men vi är glada att vi fick ha dig som vår pappa, under dom år du fanns med oss. Denna bild tillägnar jag pappa, som älskade rymden och dess hemligheter.

Med det skrivet, ångrar jag att jag inte anlitade en fönsterputsare igår. Skulle vara duktig och putsa köksfönstret däruppe. Det kommer nämligen en hyresgäst om några veckor. Och då händer detta.

Undrar om jag skulle fixa nån livförsäkring kombinerad med drulle 🤔 Putsade lite fönster och torkade gardinstången. Ska kliva ner och använder givetvis inte den vanliga vägen utan tar den snabbaste, förstås. Jösses vad man hinner tänka på vägen ner, även om det bara tog 3 nanosekundet 🤪😜 Innebär det att jag är snabbtänkt som faan 😏🤣

Nå, jag hasar omkring en stund, gör mig klar och åker iväg till jobbet. Tänker att det ger sig väl, det gör ju ont att ramla. Men efter 2 timmar ger jag upp, det blir värre och värre och jag kan inte använda högerarmen. Svårt då man har det yrke jag har. Så jag ringer 1177, och så här kan jag då summera händelsen.

Summa summarum, av min underbara dag och min snabbtänkthet, blev ett knäckt revben i ryggen. Så går det då det går för fort och man inte hinner ta emot sig, varken med händer eller rumpa. Utan högersidan av ryggen var den som jag körde in i köksinventeringen med dunder och brak.

Och tänk, till och med Åke, hörde från teverummet därnere, ett buller och brak. Men, ska vi nu se det från den ljusa och positiva sidan så hade det kunnat gå, mycket värre.

Skallen hade kunnat få ta smällen, och hade Åke INTE hört det, då hade han haft mer än allvarliga problem med hörseln. Sen var inte jag så smart för jag åkte på jobbet och tänkte att det kanske skulle gå över. Men njae, det blev ett besök på primärsjukvården efter samtal med 1177 och lösande av mitt arbetspass. Och nu är det snarare 7 resor värre, men jag vet i alla fall varför jag har ont. Så de så 🤣

Trodde nog inte att jag skulle kunna ligga i sängen och sova men det gick. 2 Alvedon och utslut, så det gick bra. Då var det värre att komma igång på morgonen, så nu tror jag att det får bli 2 Alvedon till, faktiskt.

Lite roligt då att detta kom som minne, Nicco skickade den här bilden till mig, på dagen för 3 år sedan.


Med den deklarerar jag detta inlägg färdigskrivet och önskar er alla en fin fredag!

Är jag såld, eller vad?

Av , , Bli först att kommentera 12

Har inte tid med detta, egentligen, men har svårt att bara låta bli. Snacka om såld på bloggande!


Idag ska jag göra revbensspjäll, wish me luck! 🙏


Har aldrig gjort det förut, nämligen, men tänker i alla fall koka dom lätt, innan rundsmörjning och ugnshäng.

Ska griljera skinkan, städa, vilket i just detta fall, innebär dammsugning och plocka undan lite smågrejs.

Sista klapparna slogs in på morgonen, så nu kan jag bära bort present julpapperskartongen. Hunden är rastad, utan några som helst,konstigheter. Men kolla in denna filmsnutt som Nicco taggade mig i, igår.

Filmsekvensen där hunden drar iväg med flaggan, gjorde att jag började gapskratta så jag missade dom nästkommande klippen. Och lille Winstone blev orolig och kom och satte sig nedanför mina fötter och vände och vred på huvudet

 

 

Till skillnad från väldigt många andra, och nu pratar jag om FB vänner, så tänker inte jag önska en God Jul, förrän julen är här…imorgon. Hälsningar började redan för 2 veckor sedan och det tycker jag väl är, lite överambitiöst.

Vi ska ju inte trötta ut varandra mer än nödvändigt, haha…

Ha en väldans fin, dan före dopparedagen, allihop!

Maria Lundmark Hällsten