Etikett: revbensfraktur

Kan nästan väcka dom som är på andra sidan…

Kändes verkligen som en riktig sommardag, igår. Varmt, nästintill för varmt. Jag och Winstone passerade VK huset och jag ser något som poppar upp ur den grådaskiga gräsmattan.


Ett tecken på liv som börjar gro. Det är väl detta som är det absolut bästa med denna årstid.

Då det var dags för lunch outside, så tog jag tillbaka mitt. ”åh vilken sommardag”. Det var inte luften som var varm, utan bara solen. Och lagom till den tiden så hade molnen hopat sig.

Men dom passerade så småningom. Winstone fick en morot, det dög gott som mellanmål för honom.


Jag hade beställt en lambdasond till Audin och Åke höll på att jäklas med att ens hitta vart tusan den skulle sitta. Så jag tog Camaron till jobbet igår. Ni skulle höra ljudet då man kör in i garaget, haha…kan nästan väcka dom som lever på andra sidan.


Min kund och jag bjöd en av grannarna i huset där jag jobbar, på 85 års fika, uppe på Nybro. Mycket trevligt! Sen drog vi i väg på en skapligt lång promenad i det strålande vädret, som nu saknade moln. Kom till och med in på gator där jag inte ens vet att jag gått förut. Vissa stråk, bättre än andra.

Då jag skulle hem, hann jag bara lägga in backen på bilen så började porten öppnas, jag tänker att det är en bil på väg in och bromsar in. Men så ser jag ett par fötter i öppningen.

Det var en av våra bilparkeringsgrannar. En supertrevlig familj som alltid hejar så glatt, vinkar och gestikulerar, lämnar oss företräde och så vidare. Denna gång, gissar jag att han sett hur jag gick dit, och han ville höra bilen på nära håll.

Han visade med hela kroppen hur ljudet tog andan ur honom, och han viftade och log med hela ansiktet. Så kommer han fram till rutan och säger: Och jag ÄLSKAR Ford Mustang! Ja fast…eh, det här är en Chevrolet Camaro, replikerar jag. JA…JAG VET, säger han med hjärtan i ögonen. Hahaa… tror att det är så en omvändelse ser ut, in real.

Åke lyckades lokalisera vart sonden sitter men… det var fel lambda sond. *suck*, så dit ska jag ringa imorgon. Fattar inte varför man ska söka på registreringsnumret för att få rätt saker, då det ändå kommer fel grejer. Värdelöst!!

I övrigt har jag inte så mycket att förtälja. Har nu avverkat 5 av våra 4, ”hittepåfastedagar”. och jag fortsätter… Summa så här långt, mindre smärta i höger överarm, Har gått från ett genomsnitt på 4000 steg innan fastan. Andra veckan snittade jag 6000, tredje veckan 7000, fjärde 8000 och den här veckan kommer att sluta vid 8500, ska kolla ikväll. Och viktförlust på 9 kilo…som bonus på alltihop.

Apropå stegen så må jag tillägga att den räknare jag, ligger på mobilen, och den har jag inte på mig 24-7, inte heller 7-24, haha. Så det är inte dom absolut, korrekta antal steg. Men det är ändå en markant skillnad.

Nåväl, allt är in progress, och saker kan hända. Jag är överlycklig så länge jag inte ramlar och bryter nåt revben, eller kastar nåt tungt på mina fötter. Det är såna händelser som tar udden, av allt man försöker åstadkomma.

Apropå olyckshändelser och sånt som man inte kan se, komma. Kolla in den här bilden, där massor händer, på en bild. Och här agerar alla, på lite olika sätt.

Jobbar idag och sen tar jag ”helg”. Ska bli skönt, imorgon tänker jag satsa på en heldag hemma, och bara njuta av den.

Ha en underbar söndag, allihop!

Förr i ti´n fanns inte AC

Av , , 2 kommentarer 16

Hajade till då jag såg den här bilden igår.


Javisst var det så här på dom flesta bilar förut. Jag saknade den där lilla rutan då jag fick syn på den, haha. Fast det är klart, idag är väl dom flesta bilar utrustade med AC och då ska man helst inte ha nån ruta öppen. Då förlorar AC:n sin fulla effekt.

P4 i Västerbotten, ställde igår frågan om vad ens första boende var för något, och jag skrev om ettan Åke köpte på Näckrosvägen. Så fick jag plötsligt ett meddelande på messenger.


Jahaja… jodå dom ringde upp på eftermiddagen och jag fick berätta om ettan, sedan bytet till trean på Mariehem, för att sedan 8 år senare, hamna tillbaka i samma hus på Västerslätt, fast i en trea. Och att det fortfarande är Västerslätt som gäller men idag i en villa.

Jag berättade även att Nicco, skrev på papper förra veckan, och är från och med augusti, ägare av en etta på tadaa… Näckrosvägen. Back to the roots!

Radioprataren tyckte att det var lite imponerande att vi flyttade ihop såpass tidigt och fortfarande är tillsammans, och är Västerslätt trogen. Men det vet väl alla som bor på Västerslätt. Det är ju det bästa stället att bo på, om man tänker efter, har jag rätt eller har jag…rätt.

Och inte bara Västerslätt, för all den, Norrland, mina vänner, och för mig börjar Norrland här, och inte i Gävle, haha…


Fick åka hem från jobbet igår. Hann innanför dörren hos min brukare och det började göra ont som tusan i sidan och bak på ryggen. Såpass att jag till slut inte kunde böja mig ner till golvet eller lyfta högerarmen. Ringde 1177 som tyckte att jag skulle åka hem, ta smärtstillande och ringa vårdcentral idag. Skulle det bli värre eller om jag skulle få känslobortfall skulle jag åka in akut.

Jag gjorde det förstnämnda och dom ska ringa upp klockan 13 idag. Men det är inte lika ont idag, fast… Jag ska ändå checka av med dom. Hon sa att det tar lång tid att läka en revbensfraktur, och ja, det vet jag ju. Men det har egentligen gått såpass lång tid att det skulle inte bli sämre.

Fast, det kan det, berättade kvinnan i luren. Ifall det sticker ut nån flisa från frakturen som tar på nåt inre organ eller på nån nerv. Och då behöver man inte ha haft nåt trauma för att det skulle bli värre, det kan räcka med en vridning. Jaja, som sagt, vi får se vad dom tycker att jag ska göra.

Ha en fin dag och njut av dom kommande 24 timmarna, hehe…

Det sitter i detaljerna, dom där små sakerna

Av , , Bli först att kommentera 17

Det gick ändå bra att jobba igår, över förväntan, till och med. Man får tänka på att jobba nära kroppen. Men tänk vad beroende man är av sina armar och ben. Och är det nåt som gör att man inte kan utföra saker som man brukar, så känner man genast nederlag.

Sen är vi nog ändå snabba på att kompensera, lära om och ändå kunna fortsätta med det man gjort förut. Ibland på nya sätt och andra gånger, mer tillfälligt. Man får lov att ta det för vad det är, annars går vi under.

Nu menar jag inte att man går under för en revbensfraktur, utan tänker mer på dom som går igenom större trauman.

Som att förlora nåt av våra 5 sinnen, kanske främst syn, hörsel och känsel. Eller alla som på ett eller annat sätt förlorat armar eller ben.

Jag tänker också på hur många år, jag gick omkring och var ansiktsblind, utan att faktiskt veta att det finns nåt som heter så och hur man kan bli det. Sedan har jag fått lära mig själv, hur jag faktiskt vetat vem som är vem, utan att kunna beskriva ett ansikte.

Det finns ju andra knep att ta till Detaljer, mina vänner, detaljer. Dom där små sakerna som kanske inte andra tänker på. Jag roar mig med frågespel på mobilen. Här tänker jag att det inte bara är av ondo. Man kan ju även lära sig något.


Ofta kommer samma frågor tillbaka och dom nöter man in. Men så har jag även sett att om frågan kommer tillbaka efter 3-4 omgångar, så ligger svaret på samma plats som tidigare. Detta händer 95% av gångerna, vad jag blev mer förundrad över är att jag kommer ihåg vart svaret kommer att komma.

Alltså har jag ändå ett minne som fungerar på sitt sätt, men inte då det kommer till ansikten.

Men människan är mer komplex än vad vi kanske tror oss veta. Såg detta klipp på TikTok igår. Här var jag mer förbluffad över hur nån kan komma på hur man ska utföra en sån här uppvisning. Det tarvar planering och synkning, hos deltagarna, jisses 😮 Dom kommer 20 sekunder in i klippet.

Själv hade jag varit lost efter första vinkningen, haha.

Ha en fin onsdag, allihop och njut av dom kommande 24 timmarna.

Maria Lundmark Hällsten