Etikett: Rickard

Är ni hugade eller sugna…

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 juni 2012 kl 07:57, 6 kommentarer

Jag fick dagens första födelsedagshälsning fån Järlåsa, det var inte en bild på en bukett liljekonvaljer, Theresé skrev att dom tyvärr redan var plockade men… jag fick en bild på en snigel, jojo, det är inte alla som får det inte 🙂

Jag tror att det blir fullt upp idag, vi har en som tar studenten, Niccos kille Rickard, så vi susar upp/ner/eller på sidan till Vännäs, men innan dess ska vi titta på skor, på strömpilen, sen hem och baka tårta, och kanske gå en promenad med snabeldraken. Så till er som känner er hugade eller sugna på en tårtbit efter middagen någon gång… det är bara att titta in.

Vi hade bastuträff igår, men vi skippade själva bastun och satt ute på baksidan av ”bastuhuset” istället, det var nog så skönt, då fick man andas in lite frisk luft, det var ju riktigt varmt och skönt då solen behagade att titta fram bakom molnet.

När jag kom hem satt Åke och varvade med Buicken, jag hade bett honom att kolla in vad det kan vara för fel på den, efter man gasat på lite med den så börjar den låta som en skördetröska och håller man inte lite grundgas så känns det som om den vill stanna av.

Han och Brälla hade stått och gnuggat sina grå, men kunde inte ”se” några fel, nå, så då for vi ut en sväng, hade tänkt oss till stilservice och investera i nya tändstift och luftfilter. Jag kör sa jag, för det är ju då jag sitter bakom ratten som den vill jäklas.

Och mycket riktigt, jag gasade lite på kyrkbron, släppte gasen när vi närmade oss rondellen och där blev vi stående, den vägrade i sten att starta. Tur att bilen är lätt (*ironi*) så vi puttade den åt sidan, kollade under huven, fick till slut igång den och kunde fortsätta till ”stil”.

Hem kom vi oss också, om än med ett något skumpigt färdsätt, då man var tvungen att hålla ner gasen även fast vi stod stilla vid alla rödljus. Nu var Brälla inne på att det är fel på en retur”nånting” som ska skicka tillbaka bensinen, men det gör den alltså inte så bilen får för mycket soppa (hur nu någon bil kan få det och må dåligt av sånt 🙂 Nå, Åke provade blåsa bensinröret men det låter som om det är tätt, inget bubbel i tanken.

Han fick ta den bilen idag… jag kör Jeep jag, så vet jag att vi kommer oss iväg och hem igen.

Nä, nu ska jag se om Nicco klivit upp än, så det blir något gjort idag, önskar er alla en fin tisdag!

Dagen till ära, får ni två låtar och då vet ni också vad som snurrar i buicken just nu:

Och hälsningen jag fick av Jan A och Ingegerd:

Vi hann, men inte just nå mer…

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 juni 2012 kl 08:28, 4 kommentarer

Vi hann sätta ner buskarna men det var inte mer heller, innan störtregnet. Här är Oskar:

Och här är amerikanen:

Och här… är en planterare:

På stubben mellan tallarna har vi en snubbe som blickar ut över vår tomt:

och på den andra stubben… hm???

Jag var på blomsterlandet och köpte mer barkmull som hela planteringen skulle avslutas med och sedan var det bara att hålla sig inomhus.

Jag lurade Nicco och Rickard, då vi skulle till Rödåsel och satt inne i Buicken för att slippa bli blöt. Jag grävde fram det här bandet och frågade om dom visste hur bandspelaren sett ut som tog emot den där kassetten:

Dom såg mycket fundersamma ut, vred, vände och bände, och Nicco ifrågasatte hur bandet ens skulle kunna spelas, haahaa… nä det går ju inte, det var ju bara ett fodral:

Nu ska jag leta fram tre saker som går under temat gammal i dagens fototriss, får se vad jag kan tänkas hitta på. Önskar er alla en fin söndag!

Det brann… i grillen

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 maj 2012 kl 08:08, 6 kommentarer

Vi fixade en egen liten majbrasa igår kväll… i grillen. Mjodå, först gick vi till Statoil, dom brukar ju sälja såna där säckar med björkved, ibland, men inte nu förstås, så vi gick hem igen med oförrättat ärende, men här hemma, finns det som vanligt andra resurser.

Nere i källaren hittade Åke en överlevnadseld, ett paket gjord utan spikar och andra saker, allt är brännbart och meningen är att man efter att ha tuttat på den ska kunna steka sig en korv i stekpanna eller koka sig en panna kaffe, vi slängde den i grillen och tuttade på, och den brann både länge och mycket. Grillkol hälldes också på och efter någon timme hade vi en perfekt grillglöd.

Då plockade vi fram grillkorven, bröden, och Jokkmokks korv, det gick inte av för hackor. Sedan kom Nicco, Rickard och två andra kompisar hit och dom var också sugna på att grilla så vi fick tända upp igen för en andra omgång. Det var riktigt skönt, här i vrån, inte alls kallt som man kunde tro.

Idag vet jag inte vad det blir… tvättning av staketet, eller påbörja byggandet av den nya altanen, eller vad man ska kalla det. Vi ska göra sittplatsen här utanför, dubbelt så stor, så vi får lite mindre gräsmatta att klippa 🙂

Det är mycket nu… men det kan alltid bli mer. Jag funderade också på om det finns en typ av stupränna som man kan bygga ihop till en cirkel, då kunde jag bygga en liten vallgrav runt fågelbadet, och skydda smultronen från… typ råttor, med en liten vallgrav, moahaha… eller hur det nu var.

Önskar er alla en fin 1:a maj!

Jag låg och funderade…

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 februari 2012 kl 08:12, 14 kommentarer

Vaknade 25 över 6, av att Åke startade upp, Mazdan trodde ju jag, men den lät som ett stort elverk. Jag låg och funderade om bilen skurit ihop totalt eller vad han höll på med, jag kände mig nödbedd att gå upp och kolla. Det var snöslungan, och då noterade jag all snö som vräkt ner.

Han hade alltså tänkt göra en liten väg ut från gården så han skulle kunna köra ut utan att fastna. Jag vände om till sovrummet och hade tänkt hoppa i säng igen men vad tusan… jag hade inte hjärta att göra det, utan stoppade ner mina barfota fötter i kängorna, drog upp jackan över hakan och gick ut i snöblåsten.

Började med att sopa av hans bil och skrapa fram rutorna, när han åkte iväg fortsatte jag i 45 minuter med att styra undan snö med skyffeln, det kan man kalla ett morgonpass i styrketräning, ändå blev jag inte helt klar med gården, men jag är på god väg i alla fall.

Slog igång datorn och läste att det fallit mycket snö vid kusten, ja, jag såg det, och att mer skulle det bli, men hallå… har dom inget roligare att skriva om så kan dom hålla truten. . typ . Men nu har då halva februari passerat och så jädrans mycket mer snö, bör det ju inte komma, tycker jag, men jag har haft fel förut, jag vet 🙂

Jag hälsade på ”gammbossen” igår, vi tog en promenad med hennes hund Messi, en King Charles cavalier. När vi hade gått halvvägs så sprang Messi fram och gjorde en rivare framför våra fötter, vände sig om och tittade på oss, upprepade samma sak igen och då talade Annika om vad han ville… det var godisdags, ju. Haha… ok, tänk om vi skulle försöka oss på samma sak, med stor stor risk att dom som såg det, skulle ringa någon som kom och stoppade undan oss någonstans där solen inte lyser.

Nu har jag, apropå ingenting, sett alla avsnitten av svenska hjärtan och slutet var inte som jag kom ihåg det, men vad gör väl det, då kändes det ju som något nytt. Undrar hur många liter cognac dom förbrukade innan serien var klar 🙂 Ja, jag vet, det är inte vad man tror i glasen, men om det hade varit det, så.

Jag har nu lämnat över boxarna till mina föräldrar, så får dom roa sig med att titta på serien. Vi, jag, Nicco och Rickard, åkte upp till dom igår kväll, mamma bjöd på kaffe och glass, alla hjärtans dagen till ära.

Och nu, apropå hjärtan så fick jag ett par örhängen av min käre make, Åke, igår, med hjärtan på, och han hade även köpt ett annat par till Niccolina, även dom med små hjärtan. Inte alls illa och inget jag hade förväntat mig, det är så det ska vara, eller hur.

Önskar er alla en fin onsdag!

Lyckoluva och blåbärssoppa

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 februari 2012 kl 06:17, Bli först att kommentera

Vi lämnade aldrig gården igår, Åke var utanför staketet, men det var bara för att han skottade lite och drog ut soptunnan… inget mer. Skönt det med, att inte behöva göra mer än nödvändigt.

Eller som Åke sa, han trodde att det skulle bli en dag i sportens tecken, aha, det är sport på tv sa jag, och så var det. Men om han nu var så intresserad av den ska jag låta vara osagt, han sov nämligen.

Du, sa jag, vi skulle egentligen sitta i soffan med lyckoluva på skallen, blåbärssoppa i näven och så en sån där klocka som dom brukar ha på tävlingar, för att heja på skidåkarna, sen sitter vi här och vrålar och hejar så när dom åkt färdigt så är vi alldeles färdiga, vi med. Det är sport det.

Åke fråga Rickard igår, om han brukar åka skidor, utför, njae, man han har en bräda sa han. Det har Nicco också, sa Åke. Jamen jag får ju inte åka den, sa Nicco. Nää, varför ska du göra det, sa jag, du bryter ju bara nåt ben eller fot, det räcker väl med att du far till nån backe och går runt med brädan och flaschar den, du behöver ju inte åka. Fast jag vet inte om hon tyckte det var så roligt 🙂

Till saken hör, att hon får visst åka, om hon vill, det var väl vi som inte tyckte att hon skulle fara själv (dessutom var detta för två år sedan) då hon inte åkt i någon större backe än, så det var säkerheten vi tänkte på.

När jag gick i sexan åkte vi på klassresa till Ammarnäs, då hade jag och kompisen hyrt slalomskidor, det var inte kul, jag hatade skidor då och jag gillar inte skidor nu heller. Jag såg ut som en snögubbe under hela tiden vi var där. Näpp, det där får andra hålla på med, bäst dom vill.

Idag jobbar jag, naturligtvis, annars hade jag fortsatt legat och drömt min roliga dröm, och inte suttit här. Tur att sju timmar går rätt så fort, och då har jag ju möjlighet att lägga mig då jag kommer hem… fast jag VET att jag inte kommer att göra det. Ha en fin måndag, allihop!

Kerstin har sex

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 februari 2012 kl 08:34, Bli först att kommentera

Vi var inte utanför dörren mer än nödvändigt igår, den lilla promenaden till ”gammgrannen” och en sväng på HP:s…och ja, till soptunnan en sväng, men mer behövdes ju inte heller.

Tjugo minuter innan middagsgästerna skulle dyka upp så skulle jag ta fram potatispressen… tror ni jag hittade den, nä, den har försvunnit, spårlöst borta. Nu har jag säkert lagt bort den på ett finurligt ställe eftersom den så sällan används, så den kanske poppar upp om några månader så där, men som tur var hann jag skicka ett sms till Jan A och fråga om dom möjligtvis hade en press att låna ut, och det hade dom. Så det bidde pressad potatis i alla fall.

Som vanligt hade vi en trevlig kväll med många olika samtals ämnen, Jan B, berättade om hans dammsugarsladd som blev varm då han dammsög, det där trodde minsann inte Kerstin på, nähä sa Jan, då ska du få komma upp och känna på min, då den är ljummen. Mja, det där kan man ju tolka på olika sätt 🙂

Sen övergick samtalet till olika provsvar. Ja, jag har då 6, sa Kerstin. Ok… det är ju bra. Ja och läkaren sa också att jag har 6. Ehhh, ja vi hör det. Japp, ja jag är då glad att jag har 6… komma noll får jag väl säga då så ni begriper vad jag pratar om 🙂

Nicco och Rickard var på bio, dom såg på Sherlock Holmes och den tyckte dom var bra. Vid tolvslaget gick alla hem, Åke gick i säng, jag och Nicco plockade fram kortleken och spelade lite innan vi också gav upp.

Nu ska jag klura ut vilka kort jag ska hitta på till dagens fototriss, den blir svår, tror jag, hm… Ha en fin dag, allihop!

Om ni vill vara lite eljest

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 januari 2012 kl 07:32, 4 kommentarer

Niccos kille, Rickard, åt middag med oss igår och vi började prata om gipsade ben och armar (fråga mig inte hur vi kom in på det). Och givtevis kom vi ju ihåg då Nicco brutit benet i foten, för andra gången, men inte samma fot. Nu vet jag att jag skrivit om detta förut, men det kanske inte alla har läst eller kommer ihåg.

Nå, vi var i alla fall uppe på akuten, Nicco hade blivit placerad i rullstol med hennes mamma Maria, som 1:e rullstolsförare. Jag kommer inte ihåg om hon då fått en gipsskena på benet, eller så var det innan dess.

Vi skulle i alla fall ut från en korridor där en massa läkare sitter, och in i väntrummet igen, och där mina vänner, satt minst tjugo pers, alla med sina anleten riktade mot dörren där vi skulle ut.

Maria (dvs jag) tryckte på dörröppnaren, och försök nu själva hålla i en kexchoklad och burk med läsk samtidigt som du ska manövrera rullstolen och dörr eländet åker in åt andra hållet, med andra ord helt oväntat, och givetvis smäller dörren upp på rullstolen där det stackars offret satt för jag hann inte få bort hela henne dessutom kläms rullstolen fast mellan dörren och väggen. Hahaha… detta tillhörde en av dom gångerna jag skrattade så tårarna rann och inte kunde jag sedan se vart vi gick. Jag undrar vad folket där i väntrummet tänkte… kanske, vilken tur att den där människan inte har detta som yrke 🙂

Men då visste dom inte, precis som jag inte heller visste då, att det är precis vad jag gör idag. Styr runt på en rullstol. Men nu har jag ju lärt mig att ALLTID kolla åt vilket håll dörrar öppnas, innan jag trycker på någon knapp.

Men min chef har inte varit besparad mina missatag heller, hon har ju ibland en elrullstol och det är stort otympligt åbäke. När vi assistenter kör den så fungerar den som en självgående gräsklippare, ungefär. Man håller ner ett handtag och den åker framåt, och drar upp handtaget för att backa.

Nu vet ni ju alla hur det ser ut inne på en vanlig matvarubutik, inte har du världens största utrymme mellan hyllorna, och att sno den där stolen gör man inte på en femöring. Jag fick fast handtaget i dipmix stället och där spann vi sedan loss på golvet innan vi var fria igen, ja ni, det är inte lätt alla gånger. Men för all del, ni skulle få prova på själv detta med att styra runt en rullstol… det kan ni göra om ni vill vara lite eljest. Se Theresé, där fick jag med ordet eljest 🙂 Moahaha…

Vi berättade dessa episoder för Rickard igår och det gav exakt samma effekt som då det hände, jag skrattade så jag började grina, även Nicco hade svårt att hålla igen.

Nä, nu ska jag ha frukost, ska vara på ett möte halvnio och det börjar ju på dra ihop sig. Ha en fin dag, allihop!

Kallgröten!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 december 2011 kl 09:11, Bli först att kommentera

Ja, det var precis som jag vetat… heeela tiden, tjopptjopp så hade julen gått. Men jag tror inte jag är ensam om att tycka det, man längtar efter den och när den kommer så handlar det ändå om en dag och vad är en dag på ett liv, nada.

Vi hade då en trevlig jul, Åke fixade fram pusslet och satt där och lade dom där första, lite jobbiga bitarna, för det känns alltid lättare då man har en början. Jag bakade en nötpaj, fixade med maten, vi såg Kalle Anka, efter middagen for vi upp på graven och tände ljus, och det var vi inte ensam om, sedan plockade vi upp Niccos kille och åkte hem. När vi höll på med julklapparna som värst dök mamma och pappa upp, och det blev ju lagom till kaffet och mer julklapps öppning.

Jag fick det bästa jag vet att få, av Åke, smycken, ett brett armband och ett par örhängen, av Nicco en grytlapp eller handske kan man kalla det, och det var precis vad jag behövde, jag har nämligen bara en och den är alldeles för liten. Av mamma en parfym som luktar hur gott som helst, men det visste jag redan, jag var ju med och fick välja mig en. Lillsyrran hade fixat ihop ett litet duschset med tvål, svamp och ett doftljus, och Rickard, Niccos kille hade kokat kola, det ni!

Fick ett mms från Theresé, hon har monterat ihop köket till Sally, som stod där och såg ut att skulle laga till lite mat, men Theresé skrev att hon var lätt oroad över scenariot, Sally hade nämligen ett vinglas och låtsades dricka ur det mellan omrörningarna i grytan 🙂 Dom snappar ju upp allt dom bara kan, om det så är från tv eller av andra människor runt omkring.

Precis som Åke alltid sa då Nicco var liten och han rapade: -Kallgröten!!! Och då kan ni ju gissa vad Nicco sa då hon gjorde samma sak då dom satt och åt frukost eller lunch på dagis… jo just precis: -kallgröten!!! Och det tog nog ett tag innan dom fattade vad hon menade.

Idag blir det lugnt, vi ska ringa till Åkes moster, som var sugen att bjuda på fika, och dom har även Åkes andra moster där på besök. Dom bor nära till hands, bara några stenkast härifrån så det blir ju alldeles lagom, och sen ska vi bara vara. Önskar er alla en fin juldag!

Tjopptjopp var det gjort

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 december 2011 kl 08:23, Bli först att kommentera

Så var det en dag kvar… innan dopp i grytan. Känns otroligt skönt att vi ska vara hemma och fira våran första jul i huset. Fast inte i den rätta bemärkelsen. Vi har ju firat jul här förut, men då var det inte vi som bodde här.

Det blir lättsamt, bara jag, Åke, Nicco och Rickard (Niccos kille) skulle titta förbi. Kanske vi lägger lite pussel, som vi letat fram, spelar lite kort, kollar Kalle Anka, för det är det några år sedan vi faktiskt gjorde. Äter julbord, och bara är.

Med tanke på vad som komma skall, under nästa vecka, så kan vi behöva en lite lugnare jul 🙂

Då är det nämligen bestämt att nyåret ska firas in här, med hela gänget från Lundalogén, och Theresé, Anders och Sally dyker ju upp på torsdag nästa vecka. Det kommer väl att krävas lite planering men annars brukar ju allt flyta på, vi är ju många som kan vara med och hjälpa till.

Igår var jag ju till Anticimex, och han hade klurat lite på det där med pulvret som skulle strös ut i skorstenen och kommit fram till att det kanske inte var så smart. Då krävs det nämligen att spindlarna ska gå på pulvret och sedan slicka sig om tassarna eller vad dom nu kallas på en spindel (fötter, klövar, fossingar etc), och det kanske inte är så troligt, att dom hoppar längst ner i skorstenen för att klampa runt i det där och sedan vandra uppåt igen.

Dessutom, och det tänkte ni väl aldrig på, så blir det ännu mer synd om han som brukar komma in den vägen på julafton 🙂

Nä, han tipsade om en spray som skulle hes runt listerna, den är luktfri och man behöver bara hålla sig undan i en timme, så det går ju bra. Och sedan köpte jag en ”direktspray”, som ska sprutas direkt på kräken, om dom anfaller… typ.

Sedan gjorde jag en lov inne på Coop, Bo-Lage fick klara sig själv, jag räknade ut att jag ändå skulle vara tvungen att handla inför nyår, så då kan jag ta det till veckan istället. Jag gick över på Sigge Boy och införskaffade lotter till uppesittarkvällen ikväll, även om jag jobbar till nio så hinner jag ju vara med, det skulle ju pågå till midnatt.

När jag stod där vid disken så spanade jag in vart lotterna kunde vara, läste på en lapp att en julskinka skulle ingå vid köp av dessa lotter jag var ute efter. Cool, tänkte jag, men blev strax varse att det inte var en julskinka man skulle få, utan en julskiva… så kan det gå, om inte glasögonen är på.

På jobbet skulle det kokas kola, läggas in gurka, griljera skinka och göras en sväng upp på centrum, så tjopptjopp så hade den dagen gått, puh… mycket intensivt jobbpass, men fort gick det.

Idag hade jag bara tänkt vara hemma och filosofera, innan jag ska iväg på jobbet, fast jag undrar jag, om det kommer att hända, nog är det alltid något som ska göras. Önskar er alla en fin dag!

Ingenting ovanligt… för oss!

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 december 2011 kl 10:18, 2 kommentarer

Oj vilken röra det blev igår. Ska börja med att skriva att Nicco… i förrgår, fick en massa utslag som började i ansiktet och spred sig med rekordfart över hela kroppen. Jag gissade på nässelutslag, dels med viss erfarenhet då Theresé, en gång i tiden haft likadana, och inte måttligt heller. Det lade sig i alla fall och vi tänkte inte så mycket mer på det.

Vi gjorde inte så mycket igår, var ut en sväng, min kusin André från Malå, kom förbi, han skulle kika på en bil. Vi åt middag och sedan skulle vi gå iväg till familjen Jonsson och den lilla glöggbjudningen.

Nicco kom ner och sa att utslagen kommit tillbaka, vi hade tidigare läst detta lilla stycke om utslagen: I ovanliga fall kan nässelutslagen övergå i en allergisk chock. Först kan man till exempel känna att läpparna och tungan domnar, eller att man blir röd i ansiktet. Man kan även få klåda som ofta börjar i hårbotten och som sedan sprider sig till ansiktet, näsan och tungan. Det kan även klia i händer och under fotsulor. Om man får ovanstående symtom ska man ringa 112 för ambulans eller snabbt söka hjälp på sjukhus. Får man inte behandling kan man snabbt bli sämre.

Nå, jag sa till Nicco om det skulle bli sämre så skulle hon ringa till mig, och med dom orden halkade vi iväg mot Dragonfältet.

Vi var först på plats och det dröjde inte länge så dök Jitte upp och därefter Brälla och Lena. Först blev det kaffe med tillhörande radiokaka och saffranskaka, sedan sattes glöggpannan igång och vi fick smaka både fjolårets med saffrans smak och årets med choklad/kaffe smak.

Sedan dukades det tunga artilleriet upp, det var bara att välja vad man ville ha, gin eller Explorer eller annat drickbart. Mats plockade fram en likör vi skulle testa, med namnet Fireball:

Det är en kanelsmakande whiskey men gå under likör. Mycket god med aningens hetta efteråt.

Då ringde Nicco. Hon kände av det i överläppen och hade fått det i hårbotten osv. Jag ville att hon skulle ringa sjukvårdsupplysningen och höra vad dom skulle säga. Och så klart, dom ville att hon skulle åka upp på Ålidhems hälsocentral. Vi räknade ut att snabbaste sättet var att hon och Rickard (hennes kille), skulle komma till oss så skulle vi ta taxi därifrån och så fick det bli.

När klockan var snudd på halv tolv skickade jag ett sms och tackade för kvällen, vi insåg att det inte skulle bli nåt mer festande för vår del så…

Innan vi ens var inne så hade utslagen lagt sig, hon hade lite på benen och under fotsulorna. Läkaren sa i alla fall att den troligaste anledningen till detta var den avslutade penicillinkuren, det var det mest typiska att det dök upp nässelutslag en vecka efter avslutad kur.

Hon fick ta sex kortisontabletter och ett annat piller och idag ska vi upp på apoteket och hämta ut en kur hon ska äta under fem dagar så ska det ge sig. Vilket avslut på kvällen.

Sen blev det lite twilight däruppe på vårdcentralen då jag ringde efter taxin. Dom skulle komma på tio minuter. Med några minuter kvar fick jag ett sms. Umeå taxi kommer med taxi nr 63 om tre minuter… avsändare Mats Jonsson. Ehhh…

Jag visade Niccolina vad som stod, smällde igen mobilen, tog upp den igen och skulle visa Åke och Rickard som lät ytterst tveksamma till att det faktiskt stod Mats Jonsson, dom var inne på att det var han som skickat det men hur skulle dom veta att vi ens ringt till taxi. Och gissa vad… nu fanns inte sms:et kvar.

När taxin dök upp så var jag tvungen att fråga om dom skickat ett sms, och det stämde, jamen det försvann ju? Ja svarade killen, det är ett flaschsms, och det ligger tydligen inte kvar. Aha, men det stod att det var från Mats Jonsson och det var från hans mobil, jag senast fått ett sms ifrån, så där var det nog min mobil som spökade. Det skulle ha stått Umeå taxi.

Taxikillen var en rolig snubbe, han berättade om allt möjligt från Jesus på korset och varför vi firade hans återuppståndelse med att äta ägg och varför??? Sedan flöt samtalet över till någon hårdrocks festival i Haddingen där det var stökigt värre under ett tag och efteråt var det ingen som visste om det hadd vatt nått.

Hem kom vi och i säng tog vi oss, tror jag tittade på klockan sista gången vid halv två, kan ju vara en av an ledningarna till varför vi sov, aningens längre i morse. Som sagt, när det gäller oss så kan saker och ting aldrig gå som planerat utan man ska alltid räkna med det oförhappandes som brukar inträffa. Det blev i alla fall en innehållsrik dag som vi förmodligen inte kommer att glömma.

Önskar er alla en fin fjärde advent!

Etikett: Rickard

Är ni hugade eller sugna…

Vi hann, men inte just nå mer…

Det brann… i grillen

Jag låg och funderade…

Lyckoluva och blåbärssoppa

Kerstin har sex

Om ni vill vara lite eljest

Kallgröten!!!

Tjopptjopp var det gjort

Ingenting ovanligt… för oss!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten