Etikett: riggade

Tumme med tyngdlagen…

Av , , Bli först att kommentera 19

Gick utmed strandpromenaden igår. Där ser jag på håll, hur en kille klättrat upp i ett pilträd. Där hänger han i pilträdets grenar ovanför Umeälven. Jag fipplar och ska ta fram mobilen, tänkte få ett foto där han tappar fotfästet eller att grenen ger vika, och han ska få ett sig ett romerskt bad.

Men han tog sig ner, torrskodd, innan jag hunnit få fram kameran. Nu undrar man väl varför, han ens gjorde detta. Mja, han kanske kollade om han hade tumme tyngdlagen. Och det verkade han ha.

När man ser på AFV eller saker på TikTok, där vi människor, konstant utsätter oss för risker, så undrar jag hur vi är funtade, egentligen. Vi vet väl sen gammalt, att det kan gå åt skogen, eller åt vattnet, för all del. Men ändå ska det testas.

Smsade Åke att jag gjort i ordning godisskålen om det skulle komma några trick or treat besök.


När jag kom hem från jobbet så fick jag höra att det hade varit en hel skolklass och plingat på. Åtminstone kände han det som om det varit en massa barn här. Ja den där skålen var full, så nog hade det varit hit en del barn.

Nå, jag riggade snabbt Bengan och Benjamin vid ytterdörren, men det var väl för sent. Barn ska inte vara ute efter 21… Bengan dog där vid dörren, i väntan på att få skrämma någon.


Apropå det, inte döden då, utan Bus eller Godis. Så fick vi höra av Mats Boström, då vi var där och drack kaffe förra söndagen, att deras son, Philip, fick besök förra Halloween 🎃 eller om det ännu längre sedan.

Philip och hans sambo hade inte haft en tanke på att det skulle kunna plinga på några godis tiggande barn, så dom hade inget hemma.

Givetvis ringer det på dörren och där utanför står 2 förväntansfulla, utklädda monsterbarn. Philip vill inte förstöra stämningen för dom, utan drar fram plånboken och river fram en tvåhundring, ger den till killarna och säger att dom får dela på den.

Dom lyser upp som små solar och drar iväg. Philip känner sig nöjd, uppdrag slutfört…typ. Det går 5 minuter, sen ringer det på dörren igen. Där utanför ringlar sig en låååång kö med monsterbarn. Ett bevis på att rykten sprids som en löpeld.


Philip eller om det var sambon, galopperar iväg, ut genom bakdörren, hoppar över staketet och in på macken. Där köps det godis, och sedan tillbaka i full fart. Tillbaka igen så delas det ut godis, fast… dom här barnen lös inte upp som solar, utan dom vände och vred på godisarna och undrade ifall detta var allt. Jösses 👀 Mats frågade sen varför i heela, han hade gett bort en tvåhundring, kunde du inte ha tagit en tjuga. Mjo, fast han hade inget mindre eller så hann han inte tänka på eventuella följder av sitt handlande.

Senare på kvällen, ringde det på dörren och därute stod en mamma med dom 2 lyckliga grabbarna. Hon höll i tvåhundringen och frågade om det verkligen stämde, att dom fått denna sedel. Haha…jodå, det stämde ju, men hon ville dubbelchecka.

Nåja, vi får se om det kommer någon ikväll, jag ska rigga för Åke, jag jobbar ju. Egentligen är det imorgon som är den rätta Halloween, så det kan ju dyka in nån, även då. Kanske måste fylla på godisskålen lite 🤔

Ni har väl ställt undan utemöblerna i natt va? Ni vet, det där med att ta fram, ställa fram, och ta bort, vrida tillbaka…klockan förstås.

Är väl ingen idé att säga att cykeln ska ställa undan, den används ju, numer, året runt…

Ha en fin söndag, mina vänner och alla andra!

Skräcken i lägenheten

Vi såg på roliga klipp i samband med morgon kaffet, alldeles nyss. Där visades ett klipp med en som lyfter locket på en kastrull och där har dom givetvis lagt ner någonting skrämmande, en mask, föreställande en gammal gubbe.

Då kom jag osökt att tänka på en gång för längesedan, jag gissar att jag var i 11 årsåldern. Vi var hemma hos min bästa kompis, på den tiden, och hennes pappa hade köpt en sån här mask som föreställde en vithårig gubbe med markanta rynkor och stor näsa, samt buskiga ögonbryn.
 
Hennes mamma skulle komma hem från jobbet och vi riggade för en liten skrämselpropaganda. Hon hade ingen nyckel till ytterdörren så vi började med att låsa den, sedan fick jag sätta på mig masken och en långkappa, vi gjorde i ordning skivspelaren, laddad med Beethovens femte symfoni och sen var det bara att vänta på det helt ovetandes offret.
 
Vi skymtade henne då hon kom från busshållsplatsen, väntade till hon kom in i trapphuset, då satte vi på musiken, på ganska hög volym sedan ställde jag mig bakom dörren och inväntade ringsignalen. Hon kom fram till dörren och ryckte först i den i tron att den skulle var öppen, sen ringde hon på.
 
Om jag nu kunde visa er hur hon såg ut då jag öppnade dörren så skulle jag göra det, men ni kan ju föreställa er skräcken som lyste i hennes ögon, hon satte handen på bröstet, backade ett steg samtidigt som hon gaspade efter luft…sen började jag garva, och då var det roliga över.
 
Hon sa sedan att hon blev så himla rädd och fattade ju inte först varför han var där, sedan hann hon tänka att hon ringt på fel dörr men hur knepig han än såg ut så tycktes hon kunna se en liten snällhet hos honom, trots allt, och det var väl det hon skulle ha spelat på om inte jag avslöjat alltihop.
 
Ja så kan det gå…när haspen är på och man ingen nyckel har 🙂
 
Önskar er en bra dag och håller en tumme för att vi slipper mer snö, nu räcker det, SERIÖST!
Maria Lundmark Hällsten