Etikett: röntgen

Porrkliniken

 

Jag ska börja med att förklara rubriken. Det är nämligen så… (ska försöka göra det kort) att Buicken inte ville gå som den skulle, vi for då och köpte nya brytare och fördelarlock, så Åke bytte dessa saker igår kväll och för att testa att bilen kändes pigg och rask så åkte vi ett varv på stan.
 
Vi kör västra Norrlandsgatan och då utbrister Åke –PORRKLINIKEN!!! Han vänder på huvudet och plötsligt får han rätt skärpa på ögonen, polarkliniken stod det. Jaja, sa jag, man ska aldrig upphöras att förvånas, det hade inte varit speciellt uppseendeväckande om det faktiskt hade funnits något liknande, seriöst, med tanke på hur det ser ut idag, men det lät lite grovt i alla fall 🙂
 
Jag började gårdagen med ett besök på röntgen. Lite roligt var det att jag gick in södra entrén, jag tycker det är lättast att hitta därifrån. När jag kommer ut i den låååånga korridoren som säkert, snudd på alla umebor gått i någon gång, så kommer det en kvinna och stannar upp i dörröppning där jag kommer och går, och hon ursäktar sig och frågar om jag möjligtvis kan hjälpa henne.
 
Hon undrar om jag vet vart bild och funktionsenheten ligger. Ehhh…(nu snurrar det för fullt i huvudet på Maria, det lät som om hon letade efter något på ett museum), bild och funktion, upprepar jag och ser fundersam ut. Ja, säger hon… röntgen. Aha säger jag, jamen dit är jag på väg, så hon hakade på. Jag i egenskap av patient och hon som arbetssökande, så vi önskade varandra lycka till då våra vägar skiljdes.
 
Jag hade betydligt sämre i ryggen efter röntgentagningen än innan, det var ju ett litet sträck/böj och vrid program man fick gå igenom, innan det var klart. Jag berättade för killen som skötte bildtagningen vad min läkare sagt, att dom skulle inte hitta något och om dom gjorde det så skulle det ändå inte kunna åtgärdas. Då sa han, att jag skulle se det så att om dom inte hittar något så vet jag i alla fall att det inte är fel på skelettet, och då kan man gå vidare med annan undersökning, så det är inte bortkastat. Och det köper jag, rakt av.
 
Sen blev det en blixtvisit hemma hos en kompis som bor granne med NUS, hem och hämta katten, iväg till veterinären som sa att nu får vi se hur hon mår om 4-5 månader, och då ska hon kunna gå obehindrat, operationen håller då än så länge, det kändes stabilt, sa hon.
 
Hem med katten, hämta en provtagningspåse (jag är nämligen med i ett forskningsprogram, där även Nicco och Theresé är inblandade), brände iväg till lab, på vårdcentralen, där Nicco satt och väntade. Vi blev aningens blodfattigare efteråt men jag tror vi överlever 🙂 Sen handlade jag på kvantum och åkte hem för att påbörja middagen. Det var den dagen det.
 
Ser nästan ut som om man skulle kunna sitta ute ett tag idag, men man ska inte luras av solen, för inte var det då någon värme igår inte, och jag har ännu inte titta på termometern. Önskar er alla en fin onsdag!

Skit i ögat… jojo

Av , , 2 kommentarer 7

 

Jag blev sjukskriven, veckan ut, sedan går jag på jobbet och ser vad som händer då man kommer tillbaka till verkligheten igen. Jag känner mig ju betydligt bättre än för en vecka sedan, men det är inte bra… än, och därför känns det också väldigt dumt att chansa, och se om det går bra, och om det inte gör det, så kanske man orsakat en ännu längre hemmavistelse.
 
Sedan sa min läkare att dom inte kommer att hitta något fel på röntgenbilderna och även om dom gör det så kommer det inte att åtgärdas… det brukar vara så med ländryggar. Så då vet vi det också, undrar varför dom då överhuvudtaget röntgar en ländrygg, det måste ju vara totalt bortkastat. Jag sa till honom, att det må så vara, men det kan ju vara ”kul” att veta vad det är som är fel, och på det fick jag inget svar, utan bara ett hum.
 
Jag vet inte, men jag litar inte riktigt på min läkare… tyvärr, och det har hänt tidigare, till exempel då jag fick göra en sån där test om benskörhet, och killen som gjorde den gick igenom svaren och sa att på ena höften, var det en början på urkalkning, och han sa att jag skulle ta det med läkaren, för att eventuellt medicinera mot benskörhet.
 
Svaret jag fick från läkaren, brevledes, talade om att allt var normalt. Vem ska man då tro på? Jaja… jag får väl tro på tomten då, så har jag ju någon i alla fall 🙂
 
I bastun igår, blev det bland annat prat om fåglar, Jan B:s syster, hade nämligen oturen att få in en skraka i deras sommarstuga, den hann skita ner en hel del där, och dessutom lägga ett ägg, innan den lade sig ner för att dö, på ett bord. Usch vad hemskt, och sedan att måsta ta reda på all dynga.
 
På lon, där mina föräldrar bor på sommaren, kommer man först till en port, som alltid står öppen, förutom då det stormar eller ösregnar, här har ni en bild på den… eller två:
 
1½ meter ovanför porten finns det ett fyrkantigt hål, där man på den tiden då det var en hölada, slängde in höet. Nå, då jag var liten så var det hålet öppet, och på insidan, om man ville ta sig fram till luckan så fick man balansera på en rätt så bred timmerstock, som gick ända fram, då kunde man sitta där och tjoa åt världen.
 
När man kommer in genom porten så är man i en hall, med vänstra dörren som leder in till min då levendes moster, hennes man och mina två kusiner, i den högra dörren bor mina föräldrar. Dessutom finns det en trapp som leder dit upp och där kommer man fram till två dörrar, den högra dörren ledde in till ett rum som jag och brorsan fick ha som vårat, och våra kusiner hade det andra rummet.
 
Andra halvan av utrymmet däruppe, nyttjas som förråd. Och där spenderades en hel del tid då det regnade, ni fattar ju ljudet som kom på det stora plåttaket då det regnade… mysigt värre.
 
Ännu mysigare tyckte ju svalorna att det var då dom hittade av att flyga in genom luckan och bygga små bon därinne, under taket, jättetrevligt med alla skit som hamnade i trappen och därnere på golvet. Så dom försökte hålla dom undan genom att ta bona som dom höll på med, en gång skulle min mosters man, klättra upp till ett av dom och se om ungarna flyttat, ut, för hade dom det så skulle boet plockas bort.
 
Han hann komma sig en meter ifrån boet, då stack svalan ut ändan och sket honom rätt i ögat… det ni, det är värre än en snigel på ögat det 🙂 Sedemera lades hålet igen, och som ni ser på bilden så hänger det även plastband vid porten för att dom inte ska flyga in där, men ibland så händer det i alla fall.
 
En annan gång satt vi inne hos mina föräldrar då det plötsligt började skramla och krafsa i kaminröret. Jaha sa pappa, nu är det en fågel som trillat ner där. Han tog några sidor tidningspapper och vred ihop det med ett låååångt snöre. Sedan gick han upp på taket, skickade ner papperet genom kaminröret och stod där och såg ut som om han fiskade, och efter ett tag, tro det eller ej, så fick han napp.
 
Fågel nöp sig fast i papperet och följde med upp, vilken hissfärd han fick vara med om. Och givetvis, efter det, så lades ett lock dit, som skulle förhindra att fåglar trillade ner.
 
Och med den lilla berättelsen lämnar jag er till allt ni nu tänkt ge er på, själv är det frukost, röntgen, en blixtvisit hos en gammal kompis och sedan veterinären som gäller för mig. Fullt upp, med andra ord, ha det gott!

Skenet bedrog, hon är avslöjad.

Av , , 2 kommentarer 8

 

Jag fick komma på vårdcentralen igår, till en jourläkare som vill skicka upp mig på röntgen, han sa att det är svårt med ryggen, eftersom det kan vara muskelfästena, det kan vara njurarna eller annat, som det onda beror på. Han jobbade verkligen effektivt, tyckte att vi skulle ligga ett steg före så jag fick gå på provtagningen med en gång, för, sa han, om dom vill göra en mer avancerad röntgen, så kan dom göra det med en gång, om du har alla prover klara.
 
Dessutom, då han satt där och pratade så skulle jag lägga upp min arm på skrivbordet, jag drog ner ärmen för armbågen och han hann notera min psoriasis som jag råkar ha på den enda fläcken. –Har du psoriasis? Har du gjort en ”blattablattanågontingnågongång”??? Näe, sa jag och såg frågande ut.
 
Vet du att psoriasis kan man få invärtes och det kan sätta sig på leder och i rygg och överallt, så vi tar ett prov för det också. Äntligen, säger jag, så händer det saker, nu återstår att se då jag får komma upp, men han ville att det skulle göras nu, i veckan, så vi hoppas på det då.
 
Nu har stackars Eloise fått flytta ner till oss, och Enya, den lilla skurken, får numer vistas i trapphuset, i köket hos Nicco och nere i källaren. Kolla vad försynt och gullig hon är, den lilla Enya som igår intog Niccos tvättkorg:
 
Vi har ju alltid tyckt att hon har varit speciell, den lilla söta dunbollen, och Eloise har blivit beskylld för allt som händer. Hon, Eloise, fick ju smeknamnet Pip Larsson, eftersom hon gick och pep på nätterna… tills den där kvällen då jag skulle kolla hennes reaktion, då jag smög upp ur sängen, höll handen på dörrhandtaget, och slet upp den då katten satt nedanför och jamade… det var ju inte Eloise, det var Enya… den boven.
 
Sen har jag ju berättat att en av katterna helt plötsligt vägrar skita på kattlådan, mm, så jag köpte varsin låda åt dom, men inte det hjälper heller, men det är inget pink på golvet, bara skit. Jaja, det är ju Eloise, resonerar vi, eftersom hon nu haft så ont i benet så kanske det har gjort ännu ondare då hon ska in och göra nummer två, så därför lämnar hon det på golvet istället.
 
Sedan har jag då, för att underlätta för henne, tagit bort den där plastdörren som sitter för ingången till lådan. Men nu visade det sig att hon än en gång fått skulden för något hon inte gjort… under tiden hon nu vistats däruppe, med kattlåda och allt, så har det fortfarande legat skit utanför lådan därnere i källaren och nu finns ingen annan att skylla på än Enya, HA… busted!!!
 
Där ser man hur skenet kan bedra, även vädergubbarna kan bedra, då dom lovar fint väder men det blir tvärtom, men nu ser det ju ut att bli bra i alla fall. Önskar er alla en fin torsdag!

Incheckad och utcheckad

Av , , 6 kommentarer 6

 

Det gick bra för Nicco, ingen fraktur utan snarare en sträckning. Tänk om dom kunde ha en liten simpel röntgen apparat på vårdcentralen så man slapp all denna väntan på akuten, vad praktiskt det skulle vara. Men det skulle förmodligen bli alldeles för dyrt.
 
Nå, nu fick då hon och Åke ett tillfälle att besöka tågstationen så även hon fick se hur det ser ut därinne. Jag fick inte se tågstationen den här gången men jag fick göra ett snabbt återbesök vid södra entrén. Och hur kan det komma sig, tro. Jo, jag parkerade där då jag och Nicco var på akuten, bra med platser och motorvärmare samt att man bara stoppar in kontokortet och checkar in, för att sedan…om man kommer ihåg det, checkar ut innan man åker, vilket jag totalt glömde bort, men se tokigt. Jaja, jag tordes i alla fall inte lita på att man automatiskt blir utcheckad efter klockan 17, så därför åkte jag förbi där på hemvägen.
 
Fick en glimt av tomten i Järlåsa, ovanligt gullig sådan och utan skägg:
Tomten är givetvis Sally och antagligen är det mamma Theresé som hållit i kameran/mobilen.
 
Nu håller jag på vara klar med julklapps inköpen, har kvar någon men jag vet vad det ska bli och jag måste nog vänta med att köpa dom tills jag fått min lön, min sista lön jag fick var ju bara för två dagar och det håller på att kännas nu, det ekar tomt i plånboken och det är snudd på att det blinkar error i uttagsautomaten.
 
Åke skulle beskriva en person igår och hade vissa problem att hitta dom rätta orden, ja, sa han till slut, han saknar nog några kopplingar däruppe, aha sa jag, så det är nästan så att det luktar lite bränt då han passerar, efter kortslutningar, han haft, moahahaha, nu har vi varit lustiga så nu får jag avluta dagens blogg och dricka lite mer kaffe. Ha en fin lördag, allihop!

Akuten by day and night

Av , , 2 kommentarer 4

Gårdagen började bra, satt ute och blev bjuden på förmiddagskaffe av Jan och Ingegerd, och med vi menar jag både Sören, och Gunbritt (rätta mig om jag tar fel på hennes namn), och jag, hunden Fanny var också med som fotvärmare. Vi väntade på Åke som jag hade tänkt skulle ge en liten guidad tur i bussen, men av någon outgrundlig anledning så hade han slocknat på soffan. Kan det måhända vara lördagens efterdyningar som gjorde sig påminda?

Nå, jag fick visa upp bussen istället, så många kvadratmetrar är det ju inte. Sedan blev det lunch dags och jag gick in och fick väcka både Nicco och Åke. Nicco som dessutom skulle följa med några kompisar till Nydala, så för henne blev det bara att studsa upp ur sängen, ta ett äpple på vägen dit och en bulle med saft som fika nedstoppad i väskan.
 
Sedan gick Åke ut till Camaron, själv satt jag mig med Britt och Eleonor ute på en annan del av gården. Ha, man kanske skulle göra en liten dokussåpa med det namnet, istället för i en annan del av Köping, menar jag. Nå, Britt gick upp och kokade kaffe så både jag och Åke fick oss en kopp. Inte så tokigt folk som bor här, må jag säga 🙂
 
Sen ringde min mobil, det var Nicco, som sa att hon gjort illa sig i foten, jag begrep ingenting, sen fick jag tala med hennes kompis Alicia, som först hade tänkt lägga på luren för att Nicco inte kunde prata, men stopp och belägg sa jag, vart är ni och vad händer? Dom säger att Nicco kanske ska på akuten, jag vet inte, hon har kanske brutit nån tå…fortsatte hon, ok jag kommer, sa jag och skyndade mig upp för att hämta väskan, sedan hämta Åke som gått tillbaka till garaget, jag ville att han skulle skjutsa upp oss på akuten, jag vet att man får stå där i två timmar, men jag har aldrig någonsin varit på akuten och det har gått fortare än så.
 
Vi kom dit strax före 16, och var hemma 22.42, och fick äntligen äta middag. Vilken jädrans dag det hade varit. Överfullt i väntrummet, in till läkare, vidare upp till röntgen:
 
Ner till läkaren igen som sa att hon brutit ett ben i foten, vidare väntan i väntrummet, sedan ortopedläkare, och sist gips skena:
 
Dom ska ha en liten genomgång av hennes skada idag, på ortopedtekninska, så får vi höra om det blir gips, eller möjligtvis sula och bandage, samt givetvis kryckor. Usch, jag som skrev igår att folk skulle passa sig för oss, för vi hade säkert dålig karma, hm…men det borde ju inte gälla egna familjemedlemmar, eller hur, nån j-kla måtta får det väl vara.
 
Jaja, vi fick oss i alla fall en hel del skratt på akuten också, tro det eller ej. Till slut, då vi var som mest trött och hungrig, så kanske skratten var mer desperata, vi höll på få skrattanfall som man inte skulle fått hejd på om vi inte slutade titta på varandra.
 
Jag lyckades hitta en maskin där man fick köpa godis (godis när man håller på svälta ihjäl, är inte kul, varför kan dom inte sälja mackor istället, jag bara undrar), nå, maskinen pratade när man dragit sitt kort och jag blev så rädd att jag höll på tappa börsen, ja prata, jag tyckte att den skrek.
 
Sen, när vi skulle ut i väntrummet igen, efter läkarbesöket, så skulle man trycka på nyckelknappen för att låsa upp dörren och sedan dörröppnaren, tror ni jag hade koll på åt vilket håll dörren öppnades…nä, och där satt hela väntrummet vänt mot oss, och Nicco var den som satt närmast dörren i sin rullstol, men hejdlöst, jag tror alla fick sig ett gott skratt då rullstolen dessutom fastnade i dörren. Jag tordes inte ens titta på nån därute för då hade jag aldrig slutat garva.
 
När vi sen fått foten gipsad och jag ökade stegen på väg mot dörren så kom killen som lagt gipsskenan, nä, vänta två sekunder sa han, ni ska få skriva under ett papper, ok, vi gjorde det och tog ny sats mot utgången, nä stopp, vänta två sekunder till, sen kom ortopeden, tittade på gipsskenan och sa, näpp, det där godkänner jag inte, det får göras om igen. *STOR SUCK* det var bara att dra tillbaka henne till gipsrummet igen. Ny skena och sedan order om att vänta i en halvtimme innan vi skulle få åka hem.
 
När vi sedan kom ut i korridoren så föreslog Nicco att vi skulle ducka, sedan springa till dörren utan att dom skulle märka att vi var på väg ut, men det behövdes inte, ingen såg oss 🙂
 
Ja, vilken dag, den vill vi helst inte göra om:
 
Ha det gott!

Cyclotron

Av , , 8 kommentarer 0

Har precis fått lära mig ett nytt ord, cyclotron…smaka på det ni!

Önskar att jag hade ett pris och att dettta kunde vara en tävling, om hur många som vet vad det är.

Theresé ska kanske få åka upp hit via jobbet och montera, just en cyclotron. Det är då en apparat som ger ifrån sig laserstrålar som sedan ska visa på om en patient har cancer. Man sprutar tydligen in flour i patienten, vilket cancer tycker om, och genast börjar den äta på fluoret som i sin tur ger ifrån sig signaler som då syns på skiktröntgen. Theresé kommer förmodligen att rätta mig här, det var eller är inte så lätt att förstå när man ska få något förklarat via telefonen som man aldrig har hört talas om. Jag ville ju absolut kalla detta för en röntgen men det var så långt från sanningen som jag kunde komma.

När hon berättade det här om fluoret så sa hon att det även funkar med socker och då kan man ju genast börja undra, om det är så att cancer, tycker om socker eller flour, är inte detta i sådana fall förkastligt att äta? Kan det vara orsaken till många cancer sjukdomar eller förlopp, om man redan fått den diagnosen? Bara undrar.

 

Sedan, på tal om själva ordet och att man lärt sig något nytt, så kanske det inte vore så dumt, att införa ett nytt ord varje dag eller vecka, som man kunde få lära sig, man kan väl inte bli dummare av det…tror jag. Får se om jag kan komma på något nytt till imorgon eller så kan väl någon här, komma med ett. Ha det gött!