Etikett: säng

El loco spelare

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 februari 2016 kl 08:36, Bli först att kommentera

Nu vet jag vad vi har för cd spelare i bilen…en konverterare. Den gör om låtarna till instrumentala bitar, jättekul…not!

Det började faktiskt då det var som kallast ute. Cd spelare lade av, jag fick igång den men sedan stod det bara ERROR. Inget hände, fast Åke fick igång radion, vid ett tillfälle. Nå, jag öpnade upp själva boxen, drog ut skivorna och tryckte in dom igen, och nu funkade det. Och jag som trodde att den frusit sönder, typ!

Så för 2-3 veckor sedan, tyckte jag att låten som spelades, inte kändes igen. Jag spärrade upp öronen, lutade mig framåt, ökade volymen, enbart för att förstå att texten, sången, inte fanns med, bara instrumenten. Och det mest märkvärdigaste av allt, det var bara en låt, Creedeence, Susie Que, som saknade sången.

En vecka förflöt, och tjopp, nu försvann texten från en annan låt, men vad händer? Jag sa det till Åke, och han fattade ingenting. Jag tänkte om det var nån knapp jag kommit åt, men då borde det väl, rimligtvis, försvinna text, från alla låtar.

Och nu igår, plötsligt, en till låt…instrumental. Men jag hatar instrumentala låtar, jag vill höra då dom sjunger, vad är felet???

Jag hade i alla fall en kaffedejt med Anna igår. Vi gjorde ett varv uppe på båsloppisen och sedan gick vi ner och tog en macka och kaffe, inne på Victoria. Trevligt, som vanligt. Hon var brun efter en utlandssväng, man blir ju lätt avis. Fast på mig kan man än se vart jag haft tröjan, min solbränna försvinner aldrig helt, jag måste ha spec hud 😀

Jag längtar efter lite värme, sol och kaffe på altan, så underbart! Tur att tiden går fort, vi är snart där, även om det inte känns så, då man tittar ut.
Översvämningar, jisses, jag sa till Nicco igår, då vi passerade övergångsstället här utanför oss, att nu är det inte varma kläder man behöver som överlevnads kit, man behöver en flytväst.

Bild tagen av Anna Näslund, augusti 2014

Hon tyckte det skulle vara kul att ta kajaken och lägga där på vägen, och jag föreslog en pall och ett metspö, haha…eller varför inte en hajfena 😀

Ha det fint, allihop, och förät er inte på semlor idag!

Om imorgon, vet vi ingenting.

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 oktober 2015 kl 08:29, 2 kommentarer

Ny dag och den ser ut att bli lika solig som igår, fast morgon och kvälls kall. Jag hade på mig vinterjackan igår och kände mig som en eskimå då vi åkte iväg till kyrkogården. Vantar på händerna men ändå iskalla fingrar.

Nå, vi vet ju alla att det är precis som det ska vara, inga konstigheter, vintern är på gång, fast snön kan ju få dröja ännu ett tag, tycker jag.

Har sovit hela natten i min egna säng, underbart fast smärtsamt. Nu har jag ringt vårdcentralen och väntar att dom ska ringa upp. Det är mitt högra lår, som domnat bort, all känsel var borta då jag vaknade på onsdagsmorgonen efter operationen.

Men hur känslolöst det än må vara så gör det jätteont, på insidan. Känns som om någon står med en skärbrännare och eldar mot huden, och andra sekunden får jag som små elstötar, sååå irriterande. Och det är svårt att bara ligga still. Jaja, får se vad dom kan hitta på.

Vi har som pratat lite om dom här sista veckorna och jag sa till Åke i förrgår, om man hade vetat detta för 3 veckor sedan…fast, på nåt sätt, ångrar jag ändå ingenting. Jag kan inte göra det. Även om det hade kunnat sluta på ett helt annat sätt, men det vet man ju aldrig innan. Risker tar man ju hela tiden under sitt liv, vissa utmanar ödet och andra tar det som det kommer.

Fast man vet aldrig ändå, vem som kommer att drabbas mest. Risktagaren eller den som bara chillar.

Nån gång under den här tiden har också tanken slagit mig, om jag nu hade gjort detta i början på juni, hur hade det då sett ut? Om jag fortfarande hade fått infektionen, så hade vi förmodligen varit i Järlåsa.

Andra gången det avblåstes, skrev Theresé, att ja, det kanske inte är meningen den här gången heller, men tredje gången gillt. Jo, tredje gången blev den som gällde. Men å andra sidan, det här är ju sånt man aldrig kommer att få veta, ingen idé då att grubbla, utan idag, är idag, och morgondagen vet man aldrig heller, vad den har att erbjuda 😀

Önskar er alla en trevlig tisdag!

Hur är det nu?

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 september 2015 kl 09:15, Bli först att kommentera

Jag fick sova i min egen säng hela natten, oj vad skönt det var (jaja, skönare än soffan i alla fall), jag kunde ligga på sidan och det var det som behövdes för att jag skulle få somna. Och jag vet att det är på väg åt rätt håll, det är också härligt. Det kan liksom bara bli bättre 😀

Nu funderar jag lite på det här med rönnbären. Ni vet, det där om mängden, som ska tala om hur vintern blir. Jag har hört två versioner, och jag vet inte vilken som stämmer.

Version nummer ett: Om det är mycket rönnbär, blir det lite snö, för annars knäcks grenarna på träden.

Version nummer två: Om det är mycket rönnbär, blir det mycket snö, rönnbären finns för fåglarna, som då får äta upp sig inför en svår vinter.

Och nu en fundering runt just detta. Titta på rönnbärsträden, många har stora klasar av rönnbär, grenarna är nedtyngda av alla bären, sedan tittar du ett ögonkast längre bort, och där ser det ut att bli en klen skörd av bär. Jag menar, hur ska man nu veta hur vintern blir?

Eller har naturen blivit så klurig att den vill tala om att det kommer att bli mycket snö, väldigt lokalt, alternativt, det kanske inte går att förutspå vintern, lika bra som i gamla tider. Nu har vi andra saker som påverkar växtlighet och annat.

Jag fick höra för längesedan, att våra björkar importerades från Tyskland, men dom stod sig inte lika länge, som dom inhemska. Fast det kunde dom göra, om dom planterades i närheten av hus, där det finns mer värme i backen, då stod dom sig gröna, längre in på hösten.

Så ett rönnbärsträd, planterat nära ett hus, kanske inte är så mycket att lita på. Jag vet inte, jag bara filurar på det 😀

Och jag avslutar med en bild, apropå hänga…nedtyngd 😀

Önskar er alla en toppen måndag!

Lennart kanske bara är fejkad?

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 september 2014 kl 07:30, Bli först att kommentera

Jag och Tina var på EM möbler igår och gjorde en lov i deras lokaler. Finns ju så mycket fint och…annorlunda, tyckte att denna pall skulle ha platsat uppe i hallen hos Nicco:

Apropå möbler, så kollade vi lite på Martin Timell, i förrgår, han skulle måla spegeldörrar i gammal stil, han började slaska på brun färg och sedan grönt på det, lite slarvigt så där. Jag sa till Åke under målandets gång, att det där skulle jag aldrig i livet, ge mig till att göra.

Om någon kom hem till oss, och jag hade målat så där, så hade folk rynkat på näsan, och frågat om färgen tagit slut. När allt var klart undrade Åke vad jag nu tyckte om hyllan, ja…den blev jättefin, men jag skulle fortfarande aldrig måla något till att se gammalt ut, då skulle jag hellre köpa ett gammalt skåp då, som färgen lossnat från… fast nej, jag vet inte om den stilen faller mig i smaken.

Men, man kan ju alltid tycka att möbler och grejer är fina ändå, även om man själv, inte skulle vilja ha dom hemma.

På eftermiddagen åkte jag ut på Mariedal, skulle handla djurmat och passade på att kika in hos ”gammbossen”, Annika Collén. Hon tyckte att vi skulle vara med i en tävling som dom anordnar på MIO möbler, det står om tävlingen i Bil Och Bostad, hon ringer dit för att kolla upp vad som gäller…och hör och häpna, dom vet ingenting om någon tävling där man kan vinna en liten stuga, däremot en säng.

Ja, dom skulle kolla upp det där och återkomma, och innan dess hade jag åkt vidare, så jag vet inte om hon fick svar på sina frågor. Tyckte bara att det var lite roligt, man kommer dit fix och färdig att ordna i en liten stuga och dom stoppar en, man får prov ligga och kanske vinna en säng istället 😀

Sen åkte jag upp på Kvantum, hade inte kommit på någon middag, men till slut så, det blev Lennarts pölsa med potatis och rödbetor. Ja, sa jag till Åke, det är Lennart som fixat pölsan, det känns som om han i alla fall har mer koll på vad som är i, än om man köper Scans rulle med pölsa.

Fast vem vet…Lennart kanske bara är en fejkad person, egentligen är detta roadkill vi sätter i oss…dooo-do…dooo-do….

Önskar er alla en fin torsdag!

Han knäppte händerna och knäböjde…

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 augusti 2014 kl 07:56, 2 kommentarer

Jag var till mamma igår och drack kaffe, hennes kusin Eivor dök in och det blev lite allmänt prat, hon nämnde en läkare hon hade, en storvuxen man, och en gång då hon låg inne så lade hon märke till att han inte var som alla andra, som står runt sängen vid ronderna och tittar ner på den som ligger i sängen. Hennes läkare, böjde sig ner, så han hamnade i ansiktshöjd med henne, som låg där, och det tyckte hon var guld värt.

Klart, det skulle ju kännas som om han var mer koncentrerad på just patienten som då får odelad uppmärksamhet. Och samtidigt får han öva på en massa knäböj 😀

Och då kom jag ju osökt att tänka på Theresé, nästan 3 år gammal, och vi var på väg till eller från Vilhelmina, Åke hade kört upp på en bergsknalle och vi stod och beundrade utsikten. Det var något han ville visa Theresé, så han knäpper ihop sina händer, som han lägger i sina knän då han knäböjer för att få hennes, odelade uppmärksamhet, och vad tror ni hon gör då…exakt samma sak, hahaa…så inte kom han ner på hennes höjd i alla fall, dessutom såg det rätt så skoj ut.

Åkte ut till min chef igår kväll och bjöd på en fika, och satt och surrade bort någon timme, det blev ju som en abrupt avfärd, sist jag var där 😀 Ville visa att jag kunde åka därifrån i min egen bil…typ! Haha…

Sen hade jag tänkt åka ner på strömpilen men det blev sent så jag struntade i det. Nicco ska nämligen ha tag i en liten termos, kaffe till skolan, you know…

och den termosen jag hade köpt, och givetvis kastat bort kvittot på (jag kommer inte ens ihåg vart jag köpt den), blev skållhet på utsidan, då man fyllde den med kaffe…snacka om dålig kvalla.

Nå, det kan ju bli dagens projekt, att hitta en termos. Önskar er alla en fin dag…kan ju bli lite sol, om vi har tur! Fast tur är inte mitt ”middle name”…

Foto0797

Något saknas visst!

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 juli 2014 kl 08:38, 2 kommentarer

Japp hemma igen…fast mark under fötterna…jaja, det hade vi ju i stugan med. Det blev en perfekt dag att lämna igår, första dagen med häftig blåst och grått på himlen, känns inte så dystert att packa ihop då, värre då solen skiner och man VET, att man kommer att få en svettig hemfärd.

Jag och Nicco gasade om Åke just innan Vindeln, så vi hann hem och öppna upp dörrar och fönster för att få in lite luft i huset innan katterna skulle släppas lös.

Kokade oss en kopp kaffe som vi tog då han parkerat in bussen på gården. Åke frågade om allt stod kvar i huset…inget stulet??? Nä, svarade jag, men jag ljög…jag saknar visst något.

Fast jag var osäker på om jag skulle avslöja vad, hm. Jag klippte nämligen ned citronträdet, det höll på bli för högt och skrangligt, sen planterade jag ut den innan vi åkte…men nu vet jag inte vart jag satte ner den och jag kunde inte hitta den igår, väldigt konstigt, om ni frågar mig. Men jag ger inte upp, ska gå ett varv idag också och lyfta på lite växtlighet och se om den dyker upp.

Vi var ju på Byblos i Malå och käkade middag i förrgår, hittade något intressant på menyn:

Vet att bilden inte blev bra, men där står det under pizzor, nr 20, Top Secret, innehåll avslöjas ej. Och jag kände mig vågad trots att jag nog trodde att jag skulle få fisk, och beställde hemligheten.

Den var inte alls dum, det var bacon, köttfärssås, skinka och sånt där, men jag undrar…om jag nu åker dit och beställer en likadan pizza imorgon, får jag då likadant innehåll? För i så fall är det ju ingen hemlis längre. Eller slänger dom på dom där slattarna dom har kvar efter dagens pizzatillverkning, hm…

Åke tog en entrecote, sen tog den 5 minuter så kom kocken ut och förklarade med harang av ord, något om att det inte stämde, någon var sjuk, det var fel, vi hörde typ, fel kött, någon skjuten, han måste beställa nåt annat. Ja, det var inte så lätt att förstå hans svenska, men så långt begrep vi att Åke skulle inte få någon entrecote, han fick en lövbiff istället, och det funkade väl, det med.

Vi hann med en sväng på Gammlia igår, lite mindre folk än vanligt men ändå rätt många bilar:

Sen blev jag fruktansvärt tung i huvudet, så mycket att jag gick och la mig i sängen…sen vaknade jag av världens största smäll, jag hoppade ur sängen och Åke kom ut från toan och undrade om balkongen rasat ner, det var åsksmällen det, och svaret på min tunga skalle.

Bild tagen från vår gräsbrygga, över Lainejaursjön

Önskar er alla en toppen dag!

Före och efter

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 oktober 2012 kl 08:01, 2 kommentarer

Det blev som fullt upp igår också. Jag hälsade ju på kusin Anna en sväng, som bor i en mycket annorlunda, fin lägenhet med utsikt över esplanaden och stan. Vi hann prata litegrann men tiden rann iväg så snabbt och rätt var det var så var jag tvungen att dra, *Allhjälpen skulle ju hit och tvätta fönstren.

Men dom var inte först hit, utan det svängde upp en annan bil och killen som plingade på ville installera en värmelufts pump i garaget. Och det fick han väl göra för mig, niemas problemas!

Känns otroligt bra att fönstren blev gjorda, det är ju inte bara det heller, utan man får dammtorka och snygga till sakerna man har stående där. Jag passade även på att byta färg i matrummet, jag blev så less på blått/vitt och snällt. NU går det i vinrött/grönt och svart istället… Jaja, och lite blått finns ju kvar.

Här får ni lite före och efter bilder:

Köksfönstret innan:

Efter:

Tv rummet innan:

Efter:

Matrummet innan:

och som det numer ser ut:

Och där borta i hörnet kanske ni noterar den vita step hyllan jag skrev att vi köpte för ett speciellt syfte, haha… jodå, det var till ett mycket speciellt syfte det:

När jag var klar med nedervåningens pysslande var det bara att fixa middag och sedan åkte vi upp till pappa. Inga direkta förändringar, utan det är bara en väntan.

Jag kände för några dagar sedan om man tar på metallen i hans säng, med väldigt lätta fingrar, så förnimmer man vibrationer, första gången ryckte jag tillbaka handen för det kändes som en stöt, men det var det inte. Mamma kände ingenting, hur än hon provade, men nu gör hon det. Även Emma kan känna det, men hon hade en teori om att det är så när man tar så försiktigt på metall.

Mm, jag vet inte jag, jag tror att det är något annat… till exempel en apparat han har som går till hans madrass (som han får ligga på för att undvika liggsår). Men man känner det inte om man lägger dit hela handen… skumt.

Mer hann jag inte göra igår, såg en stund på Ceasar Milan och sedan gick vi i säng. Jodå!

Vad dagen bjuder på idag… får vi se, det enda planerade är lasarettet men det brukar ändå bli full dag i slutändan. Önskar att ni får en bra sådan, det tänker jag då prova på att ha.

*Allhjälpen gör lite av varje, och jag har lagt ut en länk till deras hemsida, på min blogg… om ni känner för att leja bort lite hushålls sysslor… alltid kul att se när andra arbetar 🙂

Vår säng, har ett minne!

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 februari 2012 kl 06:27, Bli först att kommentera

Mamma visade en kudde som man ska sitta på, om man har problem med rygg och sitter mycket. Ja, såna har man ju hört talas om, inget konstigt med det. Men då det står att den är gjord av Memory- skumplast, så höjs mina ögonbryn.

Hm, om nu detta skulle vara något revolutionerande så skulle den komma ihåg sin ägare och återställa sitt utseende när ”ägaren” till kudden, satt sig på den. Men nejdå, inga såna nyheter inte, detta betyder istället att kudden antar sitt ursprungliga utseende då man suttit färdigt. Nämen så otroligt, och tänk, då har vi såna madrasser i sängen också, Memory madrasser, för även dom ser ut som oanvända då vi går i säng på kvällen, inga kroppsformade saker där inte, jojomensan.

Och apropå memory och att komma ihåg saker, så är jag rätt så duktig på siffror, inte människor, namn och stadsdelar, men just siffror. För 20 år sedan, satt jag och hade förmodligen jätte lite att göra, men jag lekte lite med siffror och plussade ihop telefonnummer och snacka om onödigt vetande men den där siffrorna sitter som stansade i hjärnan, 844554 och detta är ”gamla” telefonnummer som inte längre är i bruk, men lägger man ihop dom så blir det just den siffran *suck* snacka om att bränna fast något så oviktigt.

Och skulle någon plocka fram ”gamla” leksaker, från den tiden jag jobbade på leksaksgrossisten så skulle jag kunna tala om vilka priser dom hade, tveklöst, och det på allting som fanns. Idag stämmer dom priserna inte alls, så någon nytta av det, har jag inte heller… snacka om att jag är en onyttig människa 🙂

Absolut största glädjen eller nyttan jag har av sifferminnet är att jag kommer ihåg vad alla varor kostar då jag handlar, om jag kikar på hyllorna, och kan därför relativt lätt och snabbt checka av att kvittona stämmer då jag betalat och är på väg ut genom dörren, och där är det ibland pengar att tjäna, alltid något.

Näpp, nu ska jag strax iväg och jobba, ha en fin fredag!

Sura gubbar och grannar

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 april 2010 kl 08:37, 4 kommentarer

Såg på nyheterna igår, dom visade några påskkärringar (utklädda barn), som sjöng för ett gäng äldre människor. Dom sjöng, sov du lille videung…

Hm, är det den visan man ska sjunga till påsk? Jag bara frågar för när jag var runt tio år så klädde jag och en kompis ut oss till, kan ni gissa? Jo, just påskkäringar. Det var uppe i Lainjaure, hos min farmor och farmor så jag och Susanne som tjejen hette, knatade till huset nedanför och knackade på. Vi hade stora förhoppningar om att få oss lite godis, men ack vad vi bedrog oss. In i köket fick vi komma och stod där till allmän beskådning. Då sa gubben till slut, ja, sjung en sång då.

Ehhh, ok, sång??? Vi visste inte att man skulle sjunga något och inte visste vi heller vad det skulle kunna vara för något så vi tackade för oss och gick tomhänta därifrån. Jag tyckte aldrig riktigt om den där grannen efteråt. Kan just undra varför 🙂

Apropå grannar, den här grannen vi har, som ondgör sig över alla som sitter ute och inte gör annat än pratar och dricker kaffe, så tänkte jag lägga in en motion till stämman. Man får leasa en stol ute på gården, det kostar fem kronor/ timme, sen, om man vill fortsätta sitta en timme till så måste man rotera, så man byter plats, då ser det ju ut som man varit lite aktiv i alla fall. Pengarna kan sen gå till välgörande ändamål, och se, då har vi gjort ännu mer nytta, av vårat sittande. Smart va?

Önskar er alla en fin lördag. Lördag för oss innebär en del skruvande för Åke, städning, promenad, matlagning etc, för min del och kanske avslutningsvis, ikväll, en test av äggtoddy.

Etikett: säng

El loco spelare

Om imorgon, vet vi ingenting.

Hur är det nu?

Lennart kanske bara är fejkad?

Han knäppte händerna och knäböjde…

Något saknas visst!

Före och efter

Vår säng, har ett minne!

Sura gubbar och grannar

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten