Jag skriver alltid mina inlägg i ett word dokumet, bara så där, just in case, så finns det ju kvar om datorn, tillfälligt skulle kajka ihop. Och jag namnger dom med dagens datum. Så skrev jag dagens datum och *pling*, pappa skulle ha fyllt 71 år idag, om han hade levt. Här en bild på han och mamma, i tidig ålder:

Tycker att det känns knepigt att säga grattis…till vadå…han finns ju inte längre, däremot kan man ju tänka på alla dom gånger vi firat honom, och att det är det, som är speciellt, inte att han hade blivit ett år äldre, om han hade funnits kvar.

Vi pratade om honom, bara för några dagar sedan, jag och mamma. Det var nån händelse som gjorde att hon påmindes om honom och hon tyckte att det blev jobbigt. Ja sa jag, så där är det…även för mig. Det går bra att prata och att minnas, men visst är det ändå som man säger om tiden…det läker, men man glömmer inte. Man tänker inte konstant på hur det var, och hur det blev,och saknaden.

Men, i början av någons bortgång, så är det väldigt svårt att se framåt, och att tro, att den dagen kommer då det känns lättare att vara tillbaka i vardagen. Och det höll hon med om. Däremot ska man passa sig för att säga såna saker, till någon som förlorat en nära…det är bättre att bara bekräfta deras förlust och att man förstår att det är jobbigt. Att säga att det kommer att bli bättre, är sällan någon tröst i just den stunden.

Idag är och kommer det att bli en sorglig dag på många sätt, vi ska ta bort våran lilla diva, Enya.

Katten som inte mår så bra. Nu har vi väntat…inbillat oss, testat och försökt, med allt möjligt, utan resultat, så för hennes bästa, så tog vi det beslutet, att låta henne slippa allt detta. Känns tufft, och jag påminns ännu en gång varför jag för 13 år sedan sa, att jag ALDRIG mer, skulle ha några djur. Det var då vi var tvungna att ta bort Kisen. Och inte lyssnade jag på vad jag sa…

Jag önskar er alla en bra dag, jag ska försöka att göra den så bra jag kan!