Jag fick börja slå in julklappar igår kväll, känns bra att ha kommit igång med det. Jag är ju annars hopplöst disträ och kan glömma bort vart jag har lagt sakerna, vem som skulle ha vad och varför.
Tänkte att vi kanske skulle kunna dra ner på klapparna i år, och hålla ner hysterin lite. Huvudsaken att barnen får en fin jul, och barn i detta fall är väl egentligen Sally, Nicco håller förmodligen inte med, men om man ena dagen vill vara ”vuxen” och bara vara barn på julafton, så köper jag inte det, sorry 🙂
Grejer har vi i överflöd, och tänker man efter så behövs nog inget mer heller, även om det är kul att byta ut, och se nåt nytt ibland.
Apropå nytt så intog jag frukosten på ett nytt ställe i morse… nämligen hemma hos en bloggkompis, Helena. Det var ett tag sedan vi sågs och vad kunde då passa bättre än frukost hemma hos henne, perfekt!
Inte bara mackor serverades utan även blåbärssaft som hennes svärmor kokat ihop och när jag drack den så kastades jag över 40 år tillbaka i tiden, jag ligger på lasarettet och det efter en hjärnskakning orsakad av ett kastbyte av cykel, jag fick testa en med ballongdäck, och med facit i hand var dom däcken och cykeln inget att leka med, jag åkte rätt in i kantstenen och blev liggandes där till en granne kom utspringandes och bar hem mig för vidare skjuts på lassa.
Där fick vi blåbärssaft… vet inte om jag druckit det sedan dess.. . gott var det i alla fall och jag VET, att jag tyckte att maten som vi fick på lasarettet, den gången, var underbart god, den också 🙂
Kommer inte ihåg vilken maträtt det var, kunde ha varit lasagne, tjejen som delade rum med mig var en ynklig tös, som råkade ligga och sova då lunchen bars in. Jag åt maten och njöt av den, och nu ville jag ju ha mer, men visste inte hur jag skulle fixa det.
Sneglar på granntjejens tallrik, där allt det goda ligger alldeles orört, och jag gör (även där) ett snabbt kastbyte, hon får min tomma tallrik och jag tar hennes, hihi…
Sedan kom sköterskan in, ställer sig vid tjejens säng och ser ut som ett UFO, hon undrar vart maten tagit vägen? Ja, sa jag, som den naturligaste saken i världen, den har ju hon ätit upp.
Sköterskan tror nu inte på mig, men vad jag vill minnas så tyckte hon nog bara att jag var lite rolig, och jag förstår ju varför. . tjejen låg inte bara och sov just då, utan hon är förlamad och kan inte äta själv, så därför trodde inte sköterskan på min lilla utsaga (lögn) 🙂
Annars har jag inte gjort så mycket, känner mig betydligt bättre i benet, fast det värker uppe i låret, men det beror nog på att jag felbelastat benet för att undvika att det ska göra ont. Jag provade också att galoppera över vägen för en stund sedan (jag missbedömde farten på en bil som kom) och det kändes inte alls så skönt bak på vaden, men man lär sig av sina misstag, jag ska sluta galoppera och jag ska sluta med step up brädan, däremot har jag istället tänkt börja springa upp och ner i trappen.
Mm, berättade det för ”min” läkare, Tina, och hon vill vara säker på att kunna bli insläppt här då jag ligger med gipsade armar och ben, haha… ja, jag borde ju kunna förutspå, vad som kommer att hända om jag gör detta… jag kommer antagligen att falla utför trappen, i 120, göra en dubbel + en halv saltomortal och landa på skallen, men hey, man ska aldrig ta ut nåt i förskott och man ska heller aldrig leva i skydda verkstad, det kan bli tråkigt då 🙂
Hoppas ni alla hade en underbar tisdag och att kvällen fortsätter på ett ännu bättre sätt!
Senaste kommentarerna