När vi var till Åkes moster så hittade Åke dom här möblerna i ladugården, han frågade mostra om hon skulle sälja dom till honom, men hon skulle inte ha något för dom, han fick ta dom som tack för hjälpen med luckorna som dom fixade på kortsidorna av ladugården. Ingen dum betalning, tur att jag har kvar färgen från dom andra möblerna, och brädorna på bordet får nog bytas ut, men sen så.
Sally har fått sig en konstig ko… med konstiga små horn och när hon tror att ingen ser…
Vi satt ute en stund igår, fast det blåste som 17, men Sally ville gunga, så då fick hon göra det.
Och naturligtvis, kom jag ihåg då Nicco var liten. Hon bad om att få stanna ute själv, på gården, när vi kommit hem från affären. Ja, sa jag, det går bra om du lovar att vara inne på gården och du får ABSOLUT INTE, kliva ner i babygungan, för den tar du dig inte upp ifrån. Nejdå, jag lovar sa hon, och jag gick upp till lägenheten.
Efter fem minuter tittar jag ut genom fönstret och vem sitter då i babygungan, med huvudet nedböjt och fötterna dinglande, jomen en Nicco, vem annars 🙂 Det är lite som när man ser en skylt med nymålat, man ska dit och prova om det verkligen kan stämma, man ska testa själv, går det så går det. Och just den där gången gick det inte.
Vi åkte upp på Gammlia efter middagen, det var inte speciellt kallt även om solen lyste med sin frånvaro, och mycket folk var det där, som vanligt:
Sally var impad över alla gaggabilar som fanns där. När jag kom hem från jobbet i måndags, stod hon bakom dörren, jag öppnade, hon tittade ut och fick se Buicken bakom min rygg -STOOOOR GAGGABIL, sa hon 🙂 Momos gaggabil! Även Camaron är momos gaggabil, enligt Sally.
Kolla in skattemärket Theresé hittade i vår fotolåda:
Önskar er alla en fin torsdag!
Senaste kommentarerna