Etikett: skiboard

Allt ont har nåt gott med sig, eller 🤔🥸

Av , , Bli först att kommentera 9

Det blir inget jobb för mig idag. Utan jag får ta det som det kommer. På rygg och led fick jag min avancerade massage, skönt för mitt skelett ☠️🦴 Jag upplever nästan att det skramlar då jag går, haha. Han kollade även min arm.

Hans teori är att då man går med smärta även om den är överkomlig, under en lång tid, så kommer det till slut en dag då det blir stopp. Då det gör ont, så inskränker man rörligheten, och gör andra rörelser för att kringgå problemet.

Det köper jag rakt av. Så är det ju även med synen. Ser man sämre så kompenserar oftast det andra ögat, så själv kan det ta lång tid innan man ens fattar att man håller på att se dåligt.
Jaja, jag har då turen att ha en vänsterarm och hand som funkar. Så jag är inte helt strandad. Men saker tar längre tid att göra. Fast det överlever jag också. Synd att det ska göra så förba…ont, bara. Fast inget ont som inte har något gott med sig… eller 🤔


Mamma ringde nu på morgonen. Deras vaktmästare är en gammal klasskompis till mig och han hade plingat på för nån dag sedan för att tala om att han utfört ett litet specialjobb åt mamma. Hon hade frågat ifall han kunde klistra fast band på trappstegen, så hon lättare kan se vart hon sätter fötterna, och det hade han nu gjort.

Dom pratade om hur farlig trappan kan vara, där hon bor är det en lång trappa på 16 eller 18 trappsteg och sedan är det ytterdörren längst ner. Hon tog tillfället i akt och berättade för honom då pappa satt mig i pulkan däruppe. Medan dom skulle hämta det sista innan vi skulle ut på äventyr.

Inte hade jag tid att vänta på dom utan tyckte det såg lockande ut att få fart på pulkan och börja åka redan där och då. Det blev med dunder och brak men jag satt kvar i pulkan och tyckte bara att det kul. Här fortsatte vaktis Mats, att berätta att han och en kompis använde sina skiboards och åkte utför trapporna i höghuset, haha. Även där, med dunder och brak, kan jag tänka.

För 5 år sedan, stod Åke på brädan, men inte i något trapphus i alla fall


Apropå trappor så gick jag ner i källaren igår. Jag blev sjukt nervös då jag ser detta i dörröppningen in till rosa rummet.


Någon har tagit av hästen sin loksele, och försökt få den på renen. Jag törs nu nästan svära på att det är Fultomtarna som är i farten. Jag kan nämligen inte hitta dom nånstans, inte ens i julgarderoben 🥵

Blev less på att lokalisera norrsken utomhus. Beställde en grej på nätet, hehee…


Och med dom bilderna hoppas jag att ni alla får en underbar fredag!

Full fart…utför, och uppför!

Av , , 2 kommentarer 15

Jag har inte berättat detta, men vi har fått den äran att vara stödfamilj, till en pojke. Han är här då det passar oss alla, men tanken är väl att det ska vara en helg i månaden. Han har hunnit vara här några gånger och det flyter på, bara bra.

Detta föranleder oss till att försöka vara lite mer aktiv än vi är, speciellt vintertid. Så igår begav vi oss till Rödberget, tyvärr var det inte världens bästa väder, och Rödberget må vara litet nanting, på kartan, men brant så förbenat, och hård snö, var det också.

Men Åke trotsade både tyngdlag och ålder, då han tog med sig sin gamla skiboard. Här, kontroll före körning:

16388300_10154927929301585_7726912638012529962_n

Och iväg!

16252186_10154927928181585_2834247307206973533_oJaja, han startade nu inte så långt upp, utan till och med, väldigt långt ner 😀 Dumt att riskera liv och lem för en kort åktur. Jag la ut en bild på detta på FB igår och en Västerslätts kompis till Åke, Jeppe, Bergdahl, kommenterade: Maria, hälsa Åke att han tappat takterna vi hade när vi åkte VM (Västerslätts mästerskapen) på Rödberget. Haahaa…ja, det har Åke berättat om, och jag förstår ju att det gick undan, om man nu inte plogade hela vägen ner 😀

Då var vår +son, om vi kan kalla honom det, betydligt morskare, och gick långt upp i backen och tog skranan ner…det gick undan, kan jag lova 😀

16406409_10154927932296585_7078208457850507136_nOch såna här utflykter tarvar också en medhavd fikaväska, nu glömde jag kaffekopparna, men som tur var fanns ju en kopp överst på termosen 😀

16463209_10154928738206585_6645586690889924487_oPå hemvägen stötte vi på en annan morsk figur, en fasan, och han (eller hon), var inte bangen, såg ut som hjulben, då den speedade över vägen i sån hastighet att jag knappt hann varna en mötande bil om vad som var på väg, ut, och över vägbanan. Det såg för kul ut där den sprang.

16403138_10154927927076585_9030440921637537962_oRoadrunner_looney_tunesHÄR hittade den bilden

Jag ska tillägga, att det inte är några krav, på att vi måste hitta på saker att göra, utan vi ska bara finnas här, och leva vårt liv som vi gör i vanliga fall, så får +sonen lite avkoppling till det som han, normalt gör, svårare än så, är det inte, eller enklare kan det inte bli 😀 Och förhoppningsvis kan vi alla lära oss något av varandra, en win win situation, med andra ord.

Varför jag tar upp detta är av två anledningar…numero ett, jag är stolt över att vi får vara stödfamilj, det är ju stort, att någon har sånt förtroende för oss att vi får ta hand om deras son. *skryt* 😀 Numero två, jag har förstått att det finns ett behov, av just stödfamiljer, så ni kan ju själva ta er en funderare, om det kan vara något för er.
Har man något man kan tillföra i någon annans liv (det vore ju konstigt om man inte hade det), har man tid, ork, och kanske vill prova på något annat, varför inte engagera sig i detta. Det är både ett givande och ett tagande, men för ens egna själ, är det bara pluspoäng.

Här kan ni klicka er in och läsa lite allmänt om vad man kan bidra med, om man känner sig hugad.

Nu fick jag en tid hos läkaren idag, härligt! Ska bli intressant att höra vad han/hon kan göra för mig. Ha en fin dag, alla mina vänner!

Maria Lundmark Hällsten