Etikett: skorpan

Upplevelser, kapacitet och logiskt tänkande

Av , , Bli först att kommentera 14

Evert, Järlåsa katten, är en apport katt. Han apporterar leksakerna som dom kastar runt golvet.

72449914_440228749936950_4565755659638800384_n

Vi hade en sån katt, vi med, hon hette skorpan, och det var en specifik kattleksak, som hon hämtade, gav till oss för att vi skulle kasta den, så hon fick springa och ta rätt på den, för att ge till oss, igen och igen och igen.

Skorpan använde även vår hörnsoffa vi hade på den tiden, som rodelbana, jäklar vad det gick undan i själva hörnet på soffan, ut på parketten, in i hallen där vi tillfälligt, hade ställt upp en panel som vi skulle bygga bardisk av, upp på den och där satt hon och balanserade, längst upp.

Hon kunde även följa med Åke ut på promenad i omgivningarna, då satt hon uppe på hans axel och gluttade. Alla djur har olika personligheter och hyss för sig, givetvis beroende på deras uppväxt, vilka dom haft omkring sig och vad dom upplever.

Vi, jag, Jitte och Ina, satt här på lördagsnatten och jag berättade om Winstone, då han sitter som förstenad och är super koncentrerad på stringhyllan. Hittade bild på honom som jag lagt ut tidigare, och så här ser det ut…typ 2-3 gånger i veckan, då jag ser honom göra det, sen vet jag ju inte vad han gör, då inte jag är här :O

17309920_10155064899311585_3979773188069581530_oIMG_3515IMG_3516Vi var någorlunda överens om att nåt, är det ju, varför han gör så där, men vad?

Allt som oftast har saker och ting en naturlig förklaring, precis som Saida, däruppe i Norrland sa, i ett reportage, long time ago. Anledningen till varför hon så ofta kunde hjälpa folk att hitta sina försvunna saker, var att dom inte letade där dom lagt grejerna…dom där logiska platserna, utan man förtränger att man faktiskt hade fram en väska den gången och jädrar, då föll ringen ner där och sedan bar jag bort väskan.

Men då Saida gick igenom förloppet så kunde hon då påpeka att väskan var ett möjligt ställe, och oftast, ja, så hade hon rätt. Nu tror jag väl också att vi människor besitter mer dolda talanger än vad vi anar eller använder oss av, hjärnan är komplex, och vi använder långt ifrån, all kapacitet som vi skulle kunna.
Och vem vet då det gäller djur, vad dom kan, vad dom ser, eller hör 🙂
Avslutar med ett coolt klipp jag såg på FB igår, vad vi ser, men här lurar vi ögat 😀 Ha det gott, allihop!

Världens största spindel

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Min farbror och ingifta faster, var ju här igår, det var trevligt och vi satt och pratade gamla minnen… och nya. Ingmarie berättade att hon hade väckt upp Matts en natt, då hon hade drömt och trodde att hon hade en katt som satt fastbiten på hennes hand. I drömmen var det inte bara en katt, utan fem, och några hundar, därinne i sovrummet.
När dom steg upp nästa morgon undrade Matts om hon kom ihåg något från natten, men det gjorde hon inte förrän hon skulle öppna ytterdörren, det var nämligen där drömmen hade börjat, att dom glömt stänga den ordentligt, och det var ju därför alla djur hade kommit in.
Detta tog mig tillbaka… minst 23 år, vi bodde på Mariehem och Theresé var då, gissningsvis någonstans mellan 4-5 år. Vi hade en katt som hette skorpan, inneboende hos oss. Detta var någon gång på eftermiddagen och jag lade mig på sängen för att vila lite medan Theresé pysslade på med några leksaker.
Jag föll i en liten ytlig sömn, ni vet, man hör ljud och man kan drömma men det känns ändå som om man är vaken. Jag var ju på den tiden, dödligt rädd för spindlar och när jag nu låg där så föll väl ena armen ner, utanför sängkanten.
Plötsligt känner jag att det kommer upp en STOR fågelspindel på handryggen, ja, den var stor, världens största. Jag blir vettskrämd, tar tag med den andra handen och smäller ner den på handen där ”spindeln” sitter, nyper fast den och samtidigt som jag häver mig upp i sittande ställning så kastar jag den stackars spindeln tvärs över rummet, så den borde, rimligtvis ha smackat in i väggen, ordentligt.
Jag stirrar skräckslaget på andra sidan rummet, Theresé befinner sig i sängen, eller om hon nu stod på golvet, det kommer jag inte ihåg, och jag säger till henne med jättestressad röst: Såg du den??? Vart tog den vägen???
Hon såg ut som ett stort frågetecken… och vad annat kunde hon göra, det fanns ju ingenting där… förutom en katt, Skorpan, som ligger under sängen. Om man nu lägger ihop ett plus ett, så är det nog lika med, kattens svans, som blev till en spindel i min lilla drömsömn. Och vilken herrans tur katten hade, att jag inte fick tag i hennes svans, då hade hon fått sig en flygtur.
Apropå svans, vi såg en snutt på Landet runt i söndags och där var det ett reportage från Svansele, det roliga var att programledaren uttalade byns namn som man säger svans, som i kattsvans, fast egentligen säger man ju svan och sedan sele. Det lät kul! Jaja, nu ska jag raca på lite, önskar er alla en fin tisdag!
Maria Lundmark Hällsten