Etikett: sköterska

Planerat in i minsta detalj

Av , , 2 kommentarer 9

Jag påbörjade projektet Chevtårta igår….det blev en fet form av märket, kunde ju inte kapa ner så tårtan skulle bli för liten 😀 Men jag är inte klar med hela bakverket, så bild på den, kommer sen.

Vi satt ute i värmen, till och från. Åke knatade ner längst gatan och kom hemsläpandes på motorn vi köpt till Camaron:

002 003

Jag lade ut bilderna på FB och det tog typ 30 minuter, så hade jag en förfrågan om att få köpa motorn. Fast naeee…det bidde ingen affär, nu har vi ju det vi sökt efter 😀

Winstone fick sig en dusch, Nicco tyckte han höll på se grådaskig ut, och jag håller med, magen är rätt så utsatt då man är ute och går. Så nu ska jag se om man kan borsta till honom lite, när han torkat upp, så han återfår lite fluff, så där.

008 009 011 013

Ja 17 år idag, blir hon…Nicco, och då är det ju väldigt lätt att veta vad man gjorde för just 17 år sen. Man satt hemma i soffan på kvällen och tjurades, jag skulle inte åka in på nåt BB och riskera att bli hemskickad…nänänä. Men till slut var Åke tvungen att starta upp Valianten vi hade på den tiden och vi begav oss upp dit.

25 minuter innan hon föddes, stod jag i dörröppningen och väntade på att Åke skulle parkera bilen, sedan blev det bråttom. Dom hade inte riktigt uppfattat att det var så nära, så det hanns som ingenting. En av sköterska sa, efteråt: Och vi som ska ner till Stockholm, på kurs, för att lära oss om barnafödande, men det är ju precis så här det ska gå till!!!

Många olika skepnader har hon haft, våran lilla dotter, här ska ni få 4 olika bilder och får se, för er själva:

01546489_499687883453405_1141292752_n 181055_444524988969695_781508484_n 1911782_609184715837054_1777252408_n

Inte är det konstigt att jag inte vet vem hon är, alla gånger 😀 Så jag önskar henne nu ett stort Grattis (hon sover än) och sedan ska hon få nån present och tårta förstås…allt är planerat in i minsta detalj…typ.

Och till er alla andra får jag önska en trevlig söndag!

En andra chans

Av , , 2 kommentarer 20

 

Ja, jag var till läkaren igår och jag har bestämt mig för att ge honom en andra chans, det är väl nåt alla förtjänar, men inte mer än så. Han är (eller för all del, han kanske bara låter så) engagerad, tycker att allt ska utredas, frågar om man är nöjd eller om det är nåt annat man önskar, osv.
Nu antar jag att någon redan pratat med honom, då han satt sig på sängkanten och undrade om det var något mer jag ville säga, och jag sa att jag absolut ville ha svar på alla prover och vad dom betyder. Givtevis, svarade han, och nu återstår så att se, om det blir på det sättet.
Han skulle återkomma på några dagar, och en remiss ska skickas till öron, näsa, hals. Han gjorde ett försök att på traditionellt sätt, försöka se ner till mitt struplock, men det var för svullet längre upp så det gick inte.
Det traditionella sättet var inte speciellt trevligt heller, men allt går, om man sätter den sidan till.
Jag blev kvar på vårdcentralen i 3 timmar, det var läkaren, sedan provtagningen, EKG skulle tas, och sedan skulle jag få göra en sån där spirometri test, då man andas ut det längsta man kan, för att kolla lungkapaciteten, antar jag. Jag fick i alla fall 3 A:n på raken, vilket var alldeles utmärkt, mina lungor tror jag inte jag har fel på, sa jag till tjejen som utförde testet.
Här ser du ju människan som blåst upp, både dubbelluftmadrasser, och hoppborgar (modell liten) och badbassänger rent manuellt, då jag tyckt att det tagit för lång tid att pumpa och då den elektriska pumpen, mest bara lever om, precis som dammsugare man köper billigt på Clas Ohlsson, dom låter, men dom funkar inte så bra.
Jag fick även göra ett sånt där puff test, då man blåser ut det kraftigaste man har, och det kunde man inte göra bättre än så, sa hon som skötte det testet. Så där kunde man känna sig som den stora stygga vargen som blåste omkull dom tre små grisarnas lilla halmhus 🙂
Sedan, efter all den tiden så bjöd Tina på supergod omelett, med både champinjoner och renkött, ett bra avslut på den förmiddagen.
Hon berättade om sin man som omgav sig med rottweilers förr i tiden och dom hundar han hade, lärde han att bajsa på kommando. Lät som ett skämt, då hon först berättade det, men sedan tyckte jag inte att det var så konstigt, egentligen.
Det han gjorde var att upprepa ordet bajsa, då hundarna satte sig ner för att göra det, sedan förknippade dom ordet med vad dom gjorde, och hade han någon gång bråttom och skulle rasta hunden, så var det ett väldigt bra ord att använda, så dom hann göra sina behov.
Tina var ute med deras hund Maja, och hade traskat runt i över en timme, men inget hände, hon kom tillbaka hemåt och hennes man stod på balkongen, hon ropade upp till honom och sa: Maja har inte bajsat!
Du, ropade hennes man tillbaka, jag tror Maja driver med dig. –Bajsa!!! Ropade han, och Maja satte sig ner och uträttade numero två, däruppe i slänten. Haha… så nu vet ni vad jag säger då Winstone gör tvåan 🙂
Önskar er alla en fin torsdag!

Jag blir galen på sånt där

Av , , 6 kommentarer 12

 

Ni kommer ihåg hur jag skröt över min nya husläkare som satte igång den ena undersökningen efter den andra, nu tar jag tillbaka allt gott jag sagt.
Ok, det som är gjort är ju gjort, och saker som satts igång är ju också igångsatt, men…  fortsättningen då?
Han skulle ju skicka en remiss på hud, för den där fläcken jag fått på vaden, när tre veckor passerat och jag fortfarande inte fått höra något så ringde jag till stället jag ska på, och frågade om dom fått någon remiss, näpp, det hade dom inte.
Så då gör jag som dom säger ska vara brukligt, jag tar kontakt med min läkare via mina vårdkontakter, och där är man då lovad att få svar inom 3 dagar. Jag frågar inte enbart om remissen utan jag vill veta svaren på proverna jag lämnat samt, så vill jag veta hur jag ska göra för att sluta med kortisontabletterna.
Inget svar kommer så jag ringer upp och pratar med en sköterska, hon säger att han varit sjuk, ja, det där har jag ju skrivit om tidigare, och sedan ger hon mig svaren på proverna, men jag vet ju fortfarande inte vad dom betyder, egentligen, och hur gör jag med kortisonet?
Hon säger att hon ska säga till läkaren, så jag inväntar svar… några dagar, och inget händer. Då tar jag återigen kontakt via vårdkontakten på nätet, frågar om remiss är skickad samt övriga frågor… och sedan väntar jag… plötsligt plingar det till i mobilen, jag har efter 3 dagar fått svar, så jag loggar in och läser följande: Remiss är skickad… och sedan står det inget mer.
Vad har folk för fel som INTE kan svara på mer än en fråga i taget, jag blir galen på sånt där.
Nu har jag slutat med kortisontabletterna på eget bevåg. Jag vet att man inte får sluta tvärt med dom så jag körde en egen ”ihopsnickrad” nedtrappning och nu är det färdigt med dom. Han hade ju dessutom inte skrivit ut fler tabletter så vad hade jag för val?
Nu ringde jag upp vårdcentralen förra veckan, och nu har det gått över 4 veckor utan att jag fått svar på frågorna. Jag sa att jag vill ha en tid hos läkaren, då jag faktiskt inte känner mig frisk, jag vill fortfarande veta vad svaren betyder, jag vill att dom tar ett prov från min hals då jag ännu inte blivit helt hundra frisk från julens förkylning, läkarna jag varit till har sagt att det där går över på två veckor, det där tar tre veckor och nu har det gått 2½ månad och jag är inte bra.
Och nu fick jag veta, hör och häpna, att denna läkare har dom problem med, detta är inte första gången han struntar i sina patienter. Det brukar börja så bra och sedan händer inget mer. Jag berättade om kortisonet som jag slutat med och hon sa att det är helt förkastligt, att han inte gjort något åt saken.
Jaja, nu ska jag då dit på onsdag, får höra vad han har att säga om min status och sedan listar jag om mig. Det där går jag inte med på.
Önskar er alla en fin söndag!

Dramatik i lunchrummet

Av , , 2 kommentarer 19

 

Nu ska ni få höra vilken dramatik som utspelades uppe i lunchrummet på NIVA, i förrgår. Jag, mamma och Emma hade gått ifrån ett tag och mamma hade av en av sköterskorna, fått lov att ta hennes lunch, dvs välja en måltid från kylskåpet som sedan skulle värmas upp i mikron.
Mamma valde kalops, något hon tyckte det var längesedan hon ätit. Jag och Emma drack kaffe och vi pratade på. Rätt var det är så börjar mamma hosta och säger med en gång att det fastnat något i halsen på henne… något hårt. Hon hostar, kraxar, sitter ner, ställer sig upp, och vi ser hur hon kämpar med att försöka få upp det.
Jag ställer mig upp och står och tänker ju naturligtvis, vad gör man??? Jag vet att man kan göra *heimlichmanöver, men jag vet inte hur, eller rättare sagt var man sätter in nävarna. Jag frågar om jag ska hämta hjälp och hon svarar ja.
Jag spurtar iväg ut i korridoren där jag hittar två sköterskor och säger att ni måste komma och hjälpa oss, mamma har satt något i halsen och vi vet inte hur man ska göra.
Dom kommer in, en av dom smäller till henne i ryggen, sedan sätter hon nävarna under bröstet och trycker till, men inget händer. In kommer så fler och fler sköterskor, en läkare, och dom provar igen att dunka henne i ryggen, hon dricker vatten, men inget händer. Vi är en hel samling av människor som står runt henne.
Nä, säger en av dom, vi måste hämta en öronläkare, NEJ säger nästa, det blir akuten. Alltså ni skulle ha sett hur man nu i efterhand upplever denna dramatik och vad vissa gjorde och sa.
Mamma är alldeles likblek och givetvis stressad av hela situationen, plötsligt böjer hon sig fram, hostar till och ut flyger grejen som suttit fast… och kan ni gissa vad alla då gör… dom hurrar och applåderar, alltså kan man annat än skratta.
Nå, hon bad om ursäkt och sedan droppade dom av, en efter en och kvar satt vi och faktiskt skrattade, för det var verkligen dråpligt, inte att hon satte i halsen, för det var ju fruktansvärt, men allt som hände därefter, en som står med benen i kors och ena handen på höften, läkaren som hade armarna i kors och som sedan följde grejen med fingret då det flög ut och såg jättenöjd ut då han pekade och sa: Ja…ja!!!
Sen får man också en tankeställare, vad gör man om detta händer då man är ensam. Det var ett lagerblad som satt fast i halsen, ett hårt sådant, och denna mat serveras till dom som ligger inne där, och då kan man ju hålla sig för skratt, för tänk om detta hade varit en ännu äldre person med sjukdom och andra besvär, undrar hur det hade gått då. Lagerblad brukar man väl ändå plocka upp ur grytorna, eller?
Jaja, det var dramatik i lunchrummet, det, och mamma sa efteråt med ett leende, att just det där kanske behövdes, för att lätta upp stämningen.
*Heimlichmanövern: När du utför heimlichmanövern använd dig av dessa 3 punkter.
 1. Ställer du dig bakom personen och lägger armarna under bröstkorgen.
 2. Knyter ena handen och placerar tumsidan nedanför bröstbenet.
 3. Griper tag i den knutna handen med den andra handen och trycker kraftigt inåt-uppåt. Då skapas en luftstöt som kan få hindret att lossna. Ibland behövs flera stötar för att få upp det som hamnat i luftstrupen
Önskar er alla en fin fredag!

Ingen ska gå på tå

Av , , Bli först att kommentera 13

 

Det var den helgen det, och inte blev det så mycket uträttat heller, inte för mig i alla fall. Jag gjorde en äppelpaj av en del äpplen jag fått av Emma, den blev jättegod och Brälla och Lena fick också smaka av den då jag bjöd över dom på eftermiddagskaffe igår.
Åke har bytt ett fönster i vår balkongdörr och nu ska han göra samma sak på Niccos balkongdörr, glasen har spruckit, kanhända har det att göra med för mycket användande av våld då dörren pressas upp och det ligger för mycket snö bakom… mjo, kan ju vara så. Niccos dörr går dessutom jättetrögt så den skulle ha varit slipad till lite.
Vi gjorde oss också en sväng upp på k-rauta och köpte två lampor som ska sitta ovanför garagedörrarna, vi har inte haft någon belysning där och det kan ju behövas. Ska även fixa dit en sån flasch lampa som tänds då någon rör sig där, jojo, överraskad kan dom då bli, dom som eventuellt tänkt ta sig en titt i omgivningarna.
Ännu roligare hade det varit med en ljudeffekt också… typ Indiana Jones, man hör bara något stort som kommer i rullning utefter taket, hahaa… det hade ju varit humor.
Jag och en sköterska stod och pratade igår vid pappas säng. Och han undrade lite om hur allt gått till. Jag berättade det jag visste och sa sedan att det som känns jobbigt då det är en olycka, är ju att en sådan hade kunnat undvikas. Det höll han med om, men sa samtidigt att en olycka kan å andra sidan inte förutspås. Nej, det kan den inte heller, och det höll jag med om, dessutom sa jag, kan vi heller inte leva våra liv, trippandes på tå.
Visst kan man riskbedömma saker och vara försiktig då man vet att det kan gå galet, men det hjälper inte alltid, och som sagt, vissa saker händer ändå, och då kan man bara hoppas att ingen gör om samma sak.
Vår pappa har tre brott på ryggraden, ännu en liten del av alla skador han fick vid olyckan. En av dom brotten ska opereras idag, är det tänkt, och vi hoppas att det kommer att gå bra, så är ännu en sak ur världen.
Jag önskar er alla en fin måndag, nu är det faktiskt dags för frukost, innan jobbet tar vid. Tur att jag är ledig imorgon igen, känns som att det skulle behövas.
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten