Etikett: småfåglar

Busväder, bus hund och hundväder, eller…

Av , , 4 kommentarer 11

Den här bilden och lilla storyn är ju helt underbar

 

Inte för att jag visste, bara genom att se på bilden, vem den vuxna mannen var, men jag fattade efter att ha läst texten och googlat på namnet Cavill. Hahaa…han är en av alla som spelat Stålmannen, så pojken talade absolut sanning 😁

För mig är nog Stålmannen Christopher Reeve. Han var Stålmannen 1978 och jag var då 11 år. Det är precis som med alla som spelat James Bond, vi relaterar olika beroende på vem som var huvudperson då det begav sig. James Bond = Roger Moore om ni frågar mig, och för Åke kan det vara Sean Connery i övergång till Roger Moore.

Är dock inte överdriven fan, av vare sig Stålmannen filmerna eller James Bond för den delen. Det tar ju som aldrig slut. Tacka vet jag Hulken…haha, eller njae, han var bra på den tiden det begav sig, idag, skulle jag inte ens prova se nåt som involverade detta gröna monster.

Jag har tillräckligt med att hålla efter alla Fultomtar vi har i huset. Inte nån av er som såg nåt lurt med en av bilderna jag la ut från proppskåpet? Jag såg nåt misstänkt då jag tittade närmare. För visst är detta väldigt likt en Tomteluva…

Gick med hjärtat i halsgropen, ner till källaren igår, och faller nästan baklänges vid åsynen av detta.

Vad planerar dom? Ska vi sälja medan huset står kvar? Vad ska dom med sladdar till inne i säkringsskåpet Jag känner mig inte lugn nånstans 😶

Såg vinterfint ut igår kväll

Ett mindre kaos idag. Vägde mellan att gå till Vårdcentralen för behandlingen av knäet eller ta bilen. Jag tog bilen, fast med fara för det egna livet. Man ser inte vart plogkanterna är, om det ens finns eller om det bara är snödrev.

Småfåglarna kämpar med fröautomaten

Plötsligt såg jag the Doom lord…

Och då jag fotat den kommer det in en steglits i bilden

Apropå djur och bilder. Nicco hittade några gamla bilder på Winstone som hon skickade igår. Man tror ju nästan att det var i ett annat liv

Jag hade också en gammal bild på killen, på skrivbordet, faktiskt

Nalta tröttare idag men lika fin

Ha en fin dag snön till trots!

 

 

 

Orange 🟠 eller svart ⚫️ humor, en tolkningsfråga.

Av , , 2 kommentarer 12

Jag blev såld på Marie Tillman, och köpte en bok av henne. Lite jag över henne, haha, fast jag skulle förmodligen inte, säga det hon skriver, men jag skulle absolut kunna tänka det 😅


Sen är det bäst att klargöra att det är stor skillnad att säga och tänka, kontra mena, det man säger. Jag skulle inte säga det för att det lätt kunde missförstås. Jodå, jag har vänner som kan höra ett och annat men vi känner varandra, och då har man oftast en viss jargong.

Och dom gånger jag inte har dom i närheten, och är osäker på hur mottagaren skulle ta det, så tänker jag det bara. Åke får nog också höra en del, speciellt då teven står på, och man kanske fortsätter en mening som nån säger, fast man säger förstås nåt annat.

Visst kan han ibland tro, att jag är seriös, och då får jag allt fråga om han inte fattat att jag driver. Mjo, vi har väl allihop olika typer av humor och kan se det roliga på olika sätt. Det beror på hur vi tar in och tolkar det som sägs och sker.

Satt ute en sväng igår, innan jobbet. Det är roligt att se på fåglarna. Skator, kråkor och kajor, går inte ihop. Oftast är det skatorna som verkar äga plejset. Här tolkade vi först situationen som bråk. En skata och kråka flyger upp i tallen. Men sen sitter dom tyst och stirrar ut varandra.


Tittar bort…


Kråkan piper plötsligt iväg, utan väsen.


Och sedan skatan…


Winstone försöker hålla sin status som gårdsherre, och provar skrämma, duvor, kajor, kråkor och skator på flykt. Han skäller dock inte elakt, utan buffar mer, och visst flaxar dom iväg, en liten stund, och Winstone ser nöjd ut, den lilla stunden. Småfåglar bryr han sig inte om, dom får äta fred.


Åke grävde fram en gammal vikbar stol, den hade Nicke skaffat från nåt ställe. Sedan hade Nicco den på balkongen däruppe, och sist den användes var av Lelle, här ute.


Nu är den tämligen trasig i sits och rygg. Skickade en bild till Theresé och en liten tanke jag fick, what about tyg i orange, och sedan en Linus på linjen, på ryggtyget.

Mm… vi får se, om det blir. Men vi diskuterade lite och klart att svart tyg är mindre risk för att det blir fläckar på. Så en Linus i orange…kanske 🫢

Ha en fin tisdag, allihop!

Fåglar, stora som små…

Av , , Bli först att kommentera 13

Det går åt några talgbollar här, Åke hänger upp i buskar och tallar, småfåglarna får vara glada om dom hinner med en, innan skator och kajor hunnit hitta igen dom. Spelar som ingen roll hur man försöker gömma undan dom eller göra dom svår att nå, dom stora fåglarna hittar alltid på råd.

På den tiden svärföräldrarna bodde här så matades alla djur som kom förbi. Dom hade små fåglar som satt på termometern utanför köksfönstret, och knackade på rutan med näbben, då dom ville ha mat.

En skadad kaja, hoppade upp på bron då det bjöds på nystekta plättar, som Elsie ordnat. Och igelkotten fick leverplättar, medan Bronco (Åkes karelska björnhund) stod och tittade på.

Min pappa älskade också fåglar, stora som små. Och många gånger kom fågelboken fram då det skulle utredas vad det var för fågel, hur dom låter och vart dom normalt brukar vistas.

Och ta bara min morfar, han hade en tam trana, som följde i hans fotspår, så fort han var ute. Men, om det nu var den svenska avundsjukan eller vad det kunde ha berott på, så sköts den tranan av en avlägsen granne, han tyckte inte att man skulle ha tama fåglar. Fast, det var ju inte så att morfar hade stulit ungen från mamman, förmodligen hade väl mamma vikit hädan och kvar var ungen.

Nå, det är i alla fall kul att se på fåglar, och vad dom kan hitta på. Mäktigt är det också då man får se större arter, och rovfåglar.

Min mamma, däremot, är ju inte så där överdrivit förtjust i ugglor, men det har jag skrivit om förut, då den där berguven, försökte ta henne med sig, och mormor sprang in efter salongsgeväret, hon missade, men morfar fick in en fullträff då berguven kom tillbaka, dagen efter. Och den pippin, har sedan dess suttit hemma hos morfar på väggen, för att sedan hamna hemma hos mamma.

Min morfar och mormor…för längesedan:

10339315_10152511905337060_6400295879934266482_o 10405426_10152628338732060_108441873236782403_n 10639688_794911340531934_290545960214519720_n

Idag är den nerpackad och ska tillbaka upp till Malå, där den en gång kom ifrån, så får den hamna på nån vägg där, och får fortsätta sitta och glo på dom som passerar.

Önskar er alla en fin söndag!

4bc4702c1ea672b780155e88cc9e9984

 Hittade en till passande bild till inlägget, på FB, måste ju ta med den också 😀

1621960_10153740177655268_1980103193_n

Orädd or what?

Bakom väggen fanns det en hel del småfåglar igår, som sprang runt och fångade flugor i gräsmattan. Jag berättade då om när vi bodde på Mariehem och Theresé var väl en si så där 4-5 år.

Man hade som svårt att låta bli att mata dom småfåglarna även om man idag vet att det knappast är så populärt att göra det, och speciellt från en balkong. Dom har ju en tendens att  skita lite hur som haver.

Nå, vi hade i alla fall matat fåglarna (tror knappast att vi var ensam om det) och dom var relativt van vid människor. Jag sa till Theresé att hon skulle kolla ut, på räcket satt nämligen en hög med fåglar och kikade in. Hon tog ett kex i näven och for ut på balkongen, sedan tryckte hon in kexet i näbben på en av fåglarna så han/hon höll på tippa av räcket.

Då kan man snacka om orädda fåglar!

Maria Lundmark Hällsten