Etikett: snöboll

Vilken underbar bild 🤩 och lite annat…haha

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag ska äta mer…det är tips från dieisten. Jaja, jag förstår vad hon menar. Även om jag äter nyttigt, grönsaker och frukt, så måste det tillföras långsamma kolhydrater samt protein. mellan målen. Det finns dock ett problem med den där kända patrullen, man kan stöta på, lite varstans.

Det finns en uppsjö av allt hon presenterade för mig, som jag inte kan äta eller som jag får problem med att äta. Allt som låg i topp på listan som bra saker, går absolut fetbort. Men vi hade ett bra samtal, hon förstod precis vad jag menade. Så nu testar vi 1 månad och sedan har jag ett återbesök inbokat.

Har det inte gått som förväntat, får jag en läkartid istället, där medicinering kan bli aktuellt. Vi vet då i alla fall, att det är fysisk aktivitet som är en av triggerpunkter. Och 1% av dom som gör en GBP operation, kan få detta problem. Lika klart som korvspad, att just jag skulle åka på det, då. Skrev hon och log, lite halvsnett, så där.


Nicco satt ute på hennes bakgård så jag gick dit. Sambo var inte speciellt sugen på att gå på gräsmattan, han låg bäst i Ica korgen.


När han hoppade ut så var han låååång och väldigt lååååg. Men de kommer säkert att ge sig med tiden. Nicco tänkte att det kunde vara ett alternativ, att ta med dator och annat jobbrelaterat ut. Så kunde Sambo ligga i korgen medan hon fick viktiga saker uträttade. Han är ju lite over the top, inomhus.

Solen sken hela dagen och med tanke på vad som nu förväntas, dom kommande dagarna, så tillbringade vi den utomhus.

Svanar hörs vida omkring och det ser ju för härligt ut då dom passerar ovanför våra huvuden. Men svårt att få på bild.

Håkan Lundgren, numer bosatt i Tavelsjö, är då en av dom som lyckas få till snygga bilder. Den här såg ju för härlig ut , vilken underbar bild 😃🤩

Här, ännu en stilfull bild (jag lånade även den, av Håkan Lundgren), så snyggt fångat.

Efter middagen tog vi fram Camaron och åkte ut en sväng. Åke gick in på Monkey Business och kostade på sig en meter popcorn, medan vi satt ute och väntade.


Idag ska jag lunchdejta Elisabeth på Östra Station, innan jag går på mitt pass. Trevligt trevligt! Men innan dess blir det promenad med den, numer, damm smutsiga snöbollen Winstone. Jag sa till Åke igår att jag inväntar sopning av gatorna, sedan blir det att såpskura altanen och sen…dusch av Winstone. Har även bokat in hundbad men det blir först i mitten av juni och innan dess må han ju få bli renare än han är idag.

Avslutar med en lurig bild. Här stod det att så fort du ser huvudet kan du inte se barnet i pappans famn. Fast jag såg då huvudet först och hade jätte problem med att se barnet. Haha…fast jag tror att det är så för allihop.


Ha en fin lördag, allihop!

Portad överallt där det finns potentiella risker för katastrof!!

Av , , Bli först att kommentera 14

Gissa om mitt val, att sätta på Winstone stänkskydden (läs skorna/tygpåsarna) igår, var ett klokt beslut.


Jösses, vad tråkig denna period på året är. Och vilken tur att solen skiner emellanåt för att man inte ska tycka att vi kan hoppa över denna period…period!!


Nåja, det är bara att dammsuga och hålla efter. Och framförallt hoppas att det inte dröjer till midsommar innan dom sopar. Jag gick förbi uppe vid NUS igår, och där ligger 10 centimeter grovgrus och sand, på gång och cykelbanorna. Det är som att vandra i en öken. Fräscht då det blåser lite på det, också (*ironiskt sagt)!

Apropå Winstone, har han fått ett mellannamn av mig. Tjikka! Ska försöka göra en kort historia av det. Pratade med Tina på messenger igår och där skrev hon och undrade en sak.

Old Tjikko, är en gran på Fulufjället i Dalarna. Som enligt tester ska vara världens äldsta kända, individuella trädklon. Genetiskt är granen, samma individ som 9 550 år gamla döda rester av rotsystem på samma plats.

 

Hennes undran var ifall namnet, Tjikko, kunde komma från samiskan. Hon tyckte att det hade en samisk klang, över sig. Jag håller med…

Granen fick sitt namn efter upptäckarna Leif Kullman och Lisa Öbergs hund, Tjikko. Hm…jag vet att samiskan är väldigt svår så jag skrev och frågade Theresé. Här beror det först och främst på vilken samiska man ska kolla på.

Det finns 3 språkgrupper: Östsamiska, centralsamiska och sydsamiska. Inom dessa grupper finns flera språk.

I Sverige pratas mest , Nordsamiska. Men även lulesamiska, pitesamiska, Umesamiska och sydsamiska. Sen kan vi också betänka att dom har väääldigt många uttal och ord, för att beskriva saker. För att ta ett exempel. I lulesamiskan finns inte mindre än 30 ord bara för att kunna beskriva renens ålder och kön, 27 för att beskriva hornens utseende och 22 för exakta färgbeskrivningar. Och där var jag lost!! 👀

Nå, det närmaste Theresé kunde komma, var Tjikka, och det betyder faktiskt snöboll. Har vi inte en hund som påminner om en snöboll, or what.


Nu har jag gymkortet i min hand, men inte utan vissa problem.

Inga ovanliga problem om ni frågar mig. Jag åkte till Fitness24, kommer mig in och får prata med en levande person som ska hjälpa mig att fixa kortet, samt knyta det till autogiro. Här ska jag lämna ett fingeravtryck, antagligen för att man då kan komma in även om man glömt kortet hemma.

Det funkar inte alls. Efter 20 försök då apparaten inte godkänner mitt finger, så frågar jag om jag ska byta finger. Nej nej, det behövs inte säger han. Du kan ha knappt synliga avtryck, den läser av det ändå. Fortsätter testa, han testar med sitt finger, funkar utmärkt, han tar tag i mitt finger och sätter ner…nopp, går inte. Efter 10 minuters tryckande och fipplande så säger han… Jamen, näää, det här går inte vi får göra på nåt annat sätt.

Det andra sättet var väl egentligen att jag får lov att använda kortet. Jag skrattade i alla fall och sa typ, välkommen till mitt liv. Alla tekniska prylar brukar göra så här då jag är närheten. Han skrattade också och frågade, då har du inte fingeravkänning på din mobil va? Nopp, sa jag, finns inte på världskartan att jag skulle ha nåt sånt.

Jag tänker att det är en jädrans tur att jag inte jobbar på ett lab eller på nåt kärnkraftverk, borde egentligen inte ens sätta mig i ett flygplan 😳😱 Nä, jag skulle nog inte ens röra mig ute i samhället utan bli portad på alla ställen där det finns potentiell risk att det går åt fanders 🥹😅

Avrundar med en bild på en glad Tjikka. Jag fick nämligen ta hem en påse godsaker från en kollega, vars hund vandrat över regnbågsbron. Jag kom mig knappt innanför dörren, han ville ner med nosen i påsen hela tiden.


Ha en fin torsdag, allihop!

Gjorde nåt jag aldrig trott!

Av , , Bli först att kommentera 16

Gjorde nåt jag inte trodde att jag skulle göra för cirka 1½  vecka sedan. Det var i samband med den lilla kaffedejten jag hade med min gamla klasskompis Annica och hennes föräldrar, som tanken väcktes.

Det var ju givetvis prat om gamla tider och minnen. Jag hade bland annat med mig bilder från den där klassresan vi gjorde i 6:an, och med på en av dom bilderna, var vår dåvarande lärare.

Vi spånade lite om hur gammal han kunde vara idag, hur vi hade varit som elever, och åtminstone jag, tyckte nog att jag inte tillhörde den där snälla, fogliga skaran av barn. Jag var säkert uppstudsig och gjorde som jag själv ville…stackars lärare!

f476f14615372f80ef07d34ec917246e--minions--minions-quotesMåste vara ett rätt så otacksamt yrke, till stor del, men även givande på andra sätt, att få lära ut det man själv kan, och kanske få följa en elev många år, innan dom går vidare i sina liv, och sedan veta att man varit en del av den resan.

Så jag tog helt sonika, och satte mig ner och skrev ett brev till den läraren. Inte för att be om ursäkt, vi var ju ändå barn, men mer för att säga att alla lärare, sätter sina avtryck, även han, och att jag ville att han skulle veta det. Han gjorde garanterat vad han kunde med dom medel han hade, för att vi skulle ha bra dagar. Och jag skickade även med ett kort på honom.

I måndags ringde min mobil, ett annat mobilnummer, hade först tänkt strunta i att svara, är ju oftast säljare på andra sidan luren, men så gjorde jag det ändå. Och det var då läraren som ringde.

54515057_10156989656596585_184302355250937856_nVad förvånad jag blir, sa jag till honom, att du ringer! Förvånad, sa han, då ska du veta vem som blev förvånad, då jag gick igenom brevlådan och hittar ett brev…ett riktigt brev, med porto och handskriven adress, det händer ju aldrig, numer.

Och vi pratade bort en stund, hur livet ser ut idag, vad vi gör, vart vi bor, lite kul faktiskt att vi bor nästan på samma område, han på Rödäng och vi här, på Västerslätt. Hade jag ingen aning om. Han har bott där sedan 70 talet, och vi här på slätten sedan början av 90, och vi har aldrig stött på varandra. Eller ja, det beror sig lite på, vet ju inte om jag skulle känna igen honom, förstås 😀

Han sa att jag skrivit att han förmodligen inte skulle veta vem jag var, men du, sa han, jag vet alldeles bestämt, vem du är. Och då tog han upp det där skidminnet från Ammarnäs, jag med längdskidorna utför slalombacken. Du föll och du reste dig och du föll igen, sa han. Till slut trodde han att han skulle måsta ta mig på ryggen ner, men nej, sa han, du klev upp efter varje fall och skrattade, och fortsatte. Ner kom du och såg ut som en snöboll, hahaa…ja, det kommer ju till och med jag ihåg 😀

201539842402451107646wx1015hy569Bild från pinterrest.se

Er klass sa han, var ju helt uppåt väggarna. Och ja, tänk, det kommer jag också ihåg. Många av oss som säkert skulle ha behövt säras på, och kanske haft tid att gå iväg med nån annan lärare. Men det var säkert precis som nu, dåligt med resurser och vart man ska lägga pengarna. Nå, jag avslutade brevet med att jag haft ett bra liv, så här långt och att jag hoppades att han haft detsamma.

Och nu avslutar jag detta inlägg på nåt jag gillar, Läkerol, salty caramel… och vad, en likör, Råstoff, även den, med samma smak, hm, oprövad men säkert god, och den lille krigaren, söt som en karamell, stark som en krigare men osaltad.

53615502_10156989560616585_1275996502598090752_nHa en fin dag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten