Vi, jag och Nicco, åkte upp och hämtade mamma/mormor så även hon fick följa med. Pappa jobbade så hon hade inget speciellt för sig. Vi började med en lunchmacka på Nybro och gick sedan runt på Expo.
Då vi kom ut därifrån hade det börjat snöa. Och det var inga små flingor minsann. Idag är jag jätteglad att jag inte jobbar, vem vet hur vägarna ser ut halv sju på morgonen. Nu är ju visserligen Jeepen hög under och än så länge har jag inte fastnat någonstans så det ska nog mycket till innan det händer, men ändå, och det finns ju andra trafikanter ute på vägarna, med betydligt sämre förutsättningar.
Tänk att nu är det andra året i rad (och därmed tredje vintern med djup snömängd) som man har sagt… nämen nu KAN det INTE bli så mycket snö, men tji fick man. Det börjar nog kännas som om allting inte är, som det en gång var.
Vad roligt man hade i snön, då man var ung… yngre 🙂 Så fort traktorn hade fixat ihop en skaplig hög så var man där med spadarna och försökte gräva sig en riktig koja. Ibland grävde vi bara rätt ner och vid ett tillfälle tog vi oss inte upp utan fick ropa på hjälp, och hjälp fick vi av en förbipasserande.
Pulkorna satte vi ihop i långa led, då vi dundrade nerför backen eller så satte man ihop sparkarna som ett långt tåg, nu är det inte varje dag, inte ens varje vecka man ser någon på en spark. Inte heller på en pulka, förutom möjligtvis nån som drar sitt barn på väg till affären.
Jag nötte ut ett stort antal med pulkor då jag drog Nicco till förskolan… det gick hål i botten på dom, kan ni gissa varför? Mjo, dom är ju så duktig på att sanda på vägarna och då tar det emot.
Nå, det är klart att det finns pulkåkare idag med, men dom flesta tar sig nog ut till backarna för att roa sig, jag har inte sett någon i en alldeles vanlig snöhög, där vi brukade befinna oss, ibland med livet som insats. För dom där högarna var ju inte alltid så mjuk och farbar, men inte brydde vi oss om det 🙂
Jag önskar er alla en fin söndag!
Senaste kommentarerna