Etikett: Springliden

Klurig vägskylt, vad gäller egentligen 🤔😶

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 juli 2023 kl 09:03, 2 kommentarer

Jo, åka till Loppis i Malå-Vännäs igår,fungerade dåligt. Den var öppen lördag och söndag,inte måndag. Nåväl, vi gjorde en sväng in till Malå i alla fall. Köpte fogsand till stenprojektet, köpte ett par gummistövlar till Nicco. Sorry men, har man storlek 35 på fötterna, så finns det knappast ett par damstövlar, utan det blev på barnavdelningen.

Var in på Gräddhyllan/Nystedts kläder och tadaa…REA skylten återställde ordningen. Utan den, ingen sommar.

Och går man in på det stället så må man ju fika också. Citronbiskvi satt fint efter deras mjukmacka.

Här står även förlagan till våra stolar runt vårt grillplace, hemma i Umeå.

Då jag såg den där, för x år sedan, och plussade ihop den med hjulen och sitsarna från slåttermaskinerna. Frågade jag Åke om man inte skulle kunna göra en stol av dom delarna. Och det kunde han ju!

Snopet med denna skyltning inne i Malå. Är det valfritt mellan 30 och 50 eller vad kan dom mena

Inspekterar domänerna, varje dag, med Winstone, förstås.

Fyllde på mer sten, och Nicco fick upp den andra svartvinbärsbusken. Sen grejade hon middag medan jag tog sista lasset sten och dressade av mig vadarstövlarna. Hon bjöd pånåt supergott…och så enkelt.

Här ligger grillost, ugnsbakad vitkål, paprika, zucchini, auberguin, vitlök och basilika, kryddad med salt och peppar och toppad med Gruyere ost. Alltså, wow! Det här skulle passa som en förrätt, om man delade grillosten på 4 bitar och toppade med dessa grönsaker. Jo, vi använde även hennes vingrätt, med vitlök i, över grönsakerna.

Fortsatte arbetet utomhus, med sanden, och hoppade plötsligt på trädet, som jag tror är en al. Så här såg den ut innan.

Och efter gårdagens lilla klippning

Nu ska dom tjocka stammarna sågas bort och kvar ska det bara vara 2 träd, en björk och en al, snyggt och prydligt.

Sambo stod och skrek att han ville ut. Så han fick joina oss, gick bra, först i alla fall.

Sen ville han testa att klättra i träd och sprang och ropade efter polare så Nicco var tvungen att sätta in han i stugan igen. Den där katten har ju ingen stoppknapp överhuvudtaget.

Lainejaur, Springliden coh Mörttjärn har numer ett gemensamt namn, nämligen Vindbyarna. Byarna tog initiativet till en vindkraftssatsning och lyckades förhandla till sig en ekonomisk ersättning från Skellefteå Kraft.

Roland Lundqvist fick idén redan 2005. Då han gjorde en förstudie och kom fram till att byarna själva inte skulle ha ekonomisk möjlighet att bygga vindkraftverk.
Han och byborna i Springliden bildade en ekonomisk förening tillsammans med grannbyarna Lainejaur och Mörttjärn och tillsammans med Malå Sameby tog de kontakt med Skellefteå Kraft. Skellefteå Kraft bestämde sig för att bygga 16 vindkraftverk.

Ingen av byborna är berörda som markägare men den gemensamma föreningen lyckades ändå förhandla fram en ersättning från Skellefteå Kraft. Så därför har vi vindkraftverk uppe på bergen. Såg lite spöklikt ut igår natt, då jag gicki säng. Där dimslöjorna sänktes sig ner över ”vindbyarna”.

Idag är planen att åka till Arvidsjaur, vi lunchar där och kollar runt lite på små affärerna. Jag ska köpa ett skal och glas till min nya mobil, som Åke hämtade ut igår. Tänker inte riskera en spricka i glaset…igen.

Nu vill Winstone ut på morgon promenad, så vi önskar er alla en fin tisdag, från ett små grått Lainejaur.

X:et, min gammelmorfar, en cooling 😎😁

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 juli 2023 kl 10:38, 2 kommentarer

Vi packade in oss i Niccos Dodge igår och drog iväg till Hedberg. Som ligger 3,7 mil från vår stuga.

Svänger av i Rönnliden och hamnar på en lerig bilväg, som vi får åka på i 1,7 mil- Upplevelsen blev typ 10 mil in the middle of nowhere. Och det hade inte förvånat någon om vägen hade upphört i ingenmansland.

Åke tyckte till och med att vi skulle sno om, efter 20 minuters guppande och slirande.

Så kommer vi plötsligt till bebyggelse, och ser till och med 2 tjejer som är ute och rastar en hund. Men ingen skylt, HEDBERG. Vi vänder, och åker ner en bit på tillbaka vägen, tror nämligen att huset vi såg på bild, var just där. Men det var fel. Vänder igen och frågar tjejerna om dom vet vart huset är. Jodå, dom visste, vi skulle upp på ”storvägen” och köra ner till partytältet, där skulle vi se en massa bilar och folk. Och det gjorde vi. Fast 3 bilar var kanske inte en hel massa. Men Loppisen i Hedberg, var säkert byns happening.

Det var då trevligt folk där. Vi var i sista stund och med ett fika köp så fick vi ta av precis allt vi ville, det var ju väldans snällt. Och n´Åke, hittade ett par, tadaa…senapsgula hemstickade sockor. Senap är viktigare än alla världens danser, you know!

Kvinnan som sålde dom, var en gammal klasskompis till min mamma. Det hade hon och Åke kommit fram till då dom stod och talades vid.

På hemvägen stannade vi av i Springliden, där vi sett en skylt om garageloppis. Åke köpte ett vitt renskinn, för 150 kronor. Jag hittade en liten inredningsdetalj.

Lite prat med paret som bodde där och vi kom fram till att mannen, är tremänning till min mamma. Han berättade att han följt med Börje, min morbror, hem till Jockmock Johan, alltså min gammelmorfar och nu pratar vi om Malå Jockmock på andra sidan Lainejaursjön. Där mamma och hennes syskon bodde då dom var barn. Och min morfar Everts, pappa, Johan, även kallad Xet, hade ett rum i det lilla huset. Han, killen som spådde i kort…en riktig cooling 😎

Förvånas än idag över att Ä:et inte verkade finnas i alfabetet

Lite roligt ändå, att bara man kommer in i prat med folk så knyts man samman i släktband. Paret hade söner och ja, det blir då mina fyrmänningar, hoppla!!

Skrev nåt smått kryptiskt igår, om mygg och småknott. Fast jag spårade lite, i texten stod det faktiskt flugor och småknott. Nåväl, jag skrev sedan och jag citerar: ”Tur att vi inte har så många av dom, i alla fall. Men med detta regnande så dränks dom väl i vattenpölarna.”

Det var en ren…skär…lögn!! Vi hittade myggen igår, då vi egentligen hade ett mission, att hitta hjortron.

Jämmarns vad många dom var och jätte ilskna. Inte hjortronen nu utan myggen.

Det var många kart, så dom fick sitta kvar.

Och, ja, kan det ha blivit 3 dl mogna hjortron som vi frös in. Men vi fortsatte till ett annat mygghål och plockade ihop lite blåbär. Några hamnade i en påse i frysen, och resten fick hamna i en vetebulle med vaniljsås i botten och blåbär på toppen.

Så vi fikade bulle klockan 22, då dom var klar. Är det semester, så är det. Och regnar det så gör vi saker i alla fall.

Ha en fin söndag, allesamman!

SKÄRP ER, för…böveln!! 🥸😂

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 mars 2023 kl 11:05, 4 kommentarer

På TikTok finns nu ett filter som ska visa hur man skulle se ut om man stannat i tonåren, och sedan fick evigt liv. Folk lägger ut då dom testar filtret, dom får tårar i ögonen, blir ledsna och drömmer sig bort till i ungdomens dagar. Uppenbart helt tagen om hur vacker dom var och hur filtret kan visa hur dom faktiskt sett ut.

Ehh, ja, jag kände mig tvungen att testa. Jag fick också tårar i ögonen…då jag skrattade så jag grinade. NÄÄÄ, jag såg verkligen INTE, ut så där då jag var ung, inte heller hade jag velat se ut så där, idag. SKÄRP ER!!

Jag har inte så många bilder av mig själv från mina tonår, vilket är lite trist. Men här är ett kollage på 3 bilder. På bilden längst ner till höger är jag 12 år och på övriga bilder var jag 16 år. Nej, jag ser ingen liknelse med filterMaria.

Med filtret ser jag snarare ut som idag fast dom har dragit ut skinnet, lite för mycket. Kunde lika gärna ha trätt en strumpbyxa över skallen och försökt dra upp den igen. Fast då hade jag blivit mer avlång i fejjan.

Apropå TikTok, såg jag detta klipp igår. Jag lovar, jag satt och tänkte… fiii f-n, vilken hemsk olycka och vilken smäll… Fast… nä, klicka på bilden och se på filmsnutten, och ha på ljudet. Jag lovar, ingen kom till skada, nånstans.

Det är V8 motorns dag idag, och ja, finns det nånting bättre att visa än, än en gång, Åkes motortransport av min/vår, V8 motor. Och idag kan vi ju fira för att motorn fått extra power av den lilla turen, nedför Blomstervägen.

Var till mamma igår kväll. Vi kom in på ämnet dialekter och jag frågade om en mening hon sagt förut. Jag hade glömt bort början på meningen. Hon sa den, och sedan undrade hon om jag kom ihåg då hon berättade om dom som satt på utedasset i Kokträsk. Jag frågade om jag fick spela in då hon pratade och det gjorde jag. Klicka på bilden, för att höra vad hon säger. Jag filmade inte henne så därför får ni bara se en duk. Skruva upp ljudet, och klicka på bilden, som förövrigt är huset hon är född i, och Theresé och Nicco sitter på bron, uppe i Malå/Jockmock.

Kokträsk händelsen kan dock vara en skröna, för jag vet inte vem som överhörde deras samtal, därinne på dasset. Men det lät roligt ändå, haha.

Avslutar med denna text, skriven av en kvinna från Springliden (möjligtvis Mörttjärn, kommer inte ihåg), som ligger 2 kilometer från vår stuga på Lainejaurudden. Och som beskriver årets alla olika väderlekar, på bondska, förstås. Önskar er alla en trevlig fredag!

Dom var inte goda, men…

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 januari 2020 kl 08:18, Bli först att kommentera

Jag är lite små förtjust i Digestive kex, men namnet till trots, digestive = matsmältning, så är dom inte så nyttiga, med allt socker dom innehåller.

Nå, då såg jag att det faktiskt finns sockerfria digestive, och jag köpte ett paket. Väldigt enkelt att ta till en kaffe där på eftermiddagen, om man har lite bråttom och behöver energi.

Ja, jag vet att det förmodligen inte är världens nyttigaste kex även om dom inte innehåller socker, inte heller palmolja, men det finns sötningsmedel i dom, och en del fett. Men men, man kan inte få allt, alla gånger 😀

Vad jag egentligen skulle komma till, utan att försvara mitt val av enkla mellanmål, var att dom inte är goda, utan socker. Haha…fast det lustiga i kråksången, är, och då tänker jag på min bortgångne ingifta morbror Sam. Att dom är begärliga.

Efter att ha testat 3-4 stycken under ett par dagar, så måste jag säga att dom duger, gott och väl. Sen är ju både socker och salt en smakförhöjare, och det känns direkt, då nåt av det saknas. Men nä, det gör ingenting, jag gillar dom här nu.

Vart Sam kom in i bilden, har jag skrivit om förut, men jag kan ta det igen. Vi hade handlat på den lilla Ica lanthandeln dom hade i Springliden, 3 kilometer från vår sommarstuga, en sommar för längesedan.

Jag köpte med en påse med kakor, som vi kunde ha att bjuda på, lite random så där, gott att finna. Nu visade det sig att just den där kakpåsen, legat i hyllan ett tag, utgånget datum, sen långt tillbaka och dom var INTE goda.

Det blev den dagens snackis, runt kaffepannan, däruppe vid elden. Och alla ville naturligtvis smaka, även fast dom visste att dom inte var goda. Så kom Sam ut, och funderade vad samtalet handlade om.

Och även han, ville testa. Han åt en…tuggade, såg finurlig ut. Han tog en kaka till, pulade in den i munnen och körde runt den där innan han svalde. Mm, sen tog han ännu en till kaka och gav till hunden, sedan provade han en till åt sig själv och ännu en till, när han stack ner handen i påsen för sjätte gången i ordningen så sa han, mjaaa, inti f-n var dom goda, men begäääärlig (med betoning på ä:et).

Här en bild på Sam, som ligger ute på en Facebooksida som heter foton och minnen från Malå. Jag vet inte vem fotografen är:

Håller på vara dags att förbereda morgonpromenad med den nyblivne 7 åringen:

Det är Nicco som fotat…för snart 7 år sedan, då. Visst ser ni på nedersta bilden att han är en krigare 😀

Ser ut att vara väldigt halkigt ute, så det blir med broddar på skorna. Såg aningens bättre ut på promenaden igår:

Önskar er alla en fin onsdag!

En sån, en sån och två såna!

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 februari 2018 kl 10:41, Bli först att kommentera

Jag brukar ha salta pinnar hemma, så även i fredags. Jag och Åke satt och knaprade på dom, och Åke sa som min ingifte morbror Sam, en gång sa, dom är inte god…men begärlig!

När Sam myntade det uttrycket, gällde det inte salta pinnar, utan en påse kakor som vi hade inhandlat på den lilla Ica affären i Springliden (några kilomter norr om vår stuga i Lainejaur).

Dom kakorna var väldigt fadd i smaken och jag började läsa på påsen och fick se att dom faktiskt hade passerat bäst före datumet med råge. Så vi slutade äta dom, men Sam hade som fått upp smaken för dom. Han gav hunden nån, sen stoppade han in i sin egen mun, fast vi sa åt honom att dom inte var bra.

Nå, han fortsatte äta dom och kunde som inte låta bli, så kom det då, från ingenstans…MJAA, dom är inte god…men begääärlig! Med betoning på Ä:et 😀

Och tänker man nu efter, så inte är salta pinnar goda, egentligen. Min mormor hade alltid ett glas med pinnar i och jag kunde inte för mitt liv förstå vad som var så speciellt med dom, men så sitter jag nu här i mitt eget ”saltapinnarträsk” och vill som inte vara utan dom 😀

Vi firade då min storebror igår, som egentligen inte fyller år förrän imorgon men ibland passar det ju bättre att rucka lite på dagarna. Han bjöd på jättegoda tapas saker, det var tunnbrödrullar med älgkött och annat gott i, salami, friterade kycklingbitar, små heta spjäll, små bröd med mozzarella, salt potatis med kall sås och annat smått och gott.

Ber om ursäkt för den våldsamt dåliga skärpan, men det kanske är lika bra, vet inte om dom där borta, ville vara med på bild 😀 och nu syns dom ju knapp ändå.

Vi kom hem, efter en trevlig kväll, först vid halv ett tiden. Jag hittade en mobil i baksätet på Taxin som vi gav till chauffören, men jag la även ut ett tips om detta i Umeå tipsgrupp på fejjan, dessutom tog jag reg numret på bilen, OM…det skulle behövas av nån anledning. Jag kan ju dock inte se varför nån människa skulle vilja ha nån annans mobiltelefon, men jag vet, jag är lite blåögd ibland.

Avrundar med denna lilla information om vad vi ska fira idag, det är nämligen den internationella 112 dagen. Kanske firar vi genom att ta nåt gott, typ, vi tar en sån, och en sån och två såna…hahaa…

Och det är då 112 som i larmnumret, och här får ni lite kort information om det:

”Tänk på att du endast ska ringa 112 när du är i en nödsituation som kräver omedelbar hjälp. Ditt samtal kan annars försena nödvändig hjälp till andra som är i akut behov av hjälp. Om ditt samtal inte är brådskande kan du istället ringa polisen på 114 14, sjukvårdsupplysningen på 1177 eller informationsnumret vid större olyckor eller kriser 113 13.
SOS Alarm ansvarar på uppdrag av staten för nödnumret 112 i Sverige. Nödnumret 112 infördes i Sverige den 1 juli 1996 och SOS Alarm tar årligen emot ca 3 000 000 samtal till nödnumret, varav två tredjedelar har ett faktiskt hjälpbehov.

112 är även ett europeiskt nödnummer och gäller i alla EU-länder. Det betyder att du kan ringa 112 och få lokal hjälp oavsett i vilket europeiskt land du befinner dig. Du kan inte ringa till 112 i Sverige från utlandet eftersom du automatiskt dirigeras till en nödcentral i det land du befinner dig i. ” Citat hämtat härifrån

HÄR hittade jag den bilden och mer info

Ha en fin söndag!

Jag var obrydd, även då…

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 januari 2016 kl 09:05, Bli först att kommentera

Åke gillar popcorn, ja, det är vi många som gör, men han kanske diggar dom lite mer än den större delen av populationen. Så Nicco gav honom 2 stycken 1 meters påsar samt popcorn muggar, till julklapp:

Då sa Nicco, då han tog fram dom att hon tyckte synd om mig, då hon tittade på påsarna. Jo hon hade ju fått höra om den gången jag och kusin Anna, cyklade 2-3 kilometer, från stugan till Springliden, där vi skulle köpa lördagsgodis, och jag valde en sån där lååång popcornspåse.

Vi hann cykla 300 meter på hemvägen, då påsen åkte in i framdäcket och det sprutade popcorn över hela grusvägen…visst var det en besvikelse, men jag tror ändå att jag, även på den tiden, var rätt så obrydd. Det hade som redan hänt och vad kan man göra åt den saken…skratta 😀

Vi bjöd över oss själva till Åkes moster Gunilla och hennes man Bertil, igår. Det är inte så ofta Theresé och Sally är här och att det passar in i tiden att man träffs. Så igår var en ypperligt bra dag för en kaffedejt och lite prat.

Jag åkte sedan ut och jobbade 2 timmar och kom hem till kaffe och sockerkaka, som Theresé gjort, jodå, hon fick tala om att det var en Tigerkaka, vi åt…minsann:

Fast en mixad sådan 😀 Hon tog en form som det var läckage ifrån och fick göra ett byte, så då blev smeten blandad, ordentligt 😀

Sedan hade hon grävt fram en bild på en katt, på pinterrest, det var den här:

Och jag kontrar med dessa, på våra katter, fast dom har valt större saker att krypa in i:

Den här sista bilden har Nicco tagit

Önskar er alla en fin måndag!

Det kan bli dyrt

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 januari 2015 kl 08:39, Bli först att kommentera

Hittade en lista på nätet (men nu är den borta) på böter man kan få, om man inte tänker sig för. Och bilen jag låg bakom igår, är ett bra exempel:

Här är det snö och eventuellt is under den, på taket, det är 1500:-, och översnöade lyktor (ingen prisuppgift på det) samt översnöad registrerings skylt, återigen 1500:-, kan alltså bli dyrt att ta sig till jobbet, affären, stugan eller kanske bara granngårds, beror på vad man hade för planer.

Jag och tina hade då planerat gårdagen, vi åkte ut på MM och kollade status på deras saker, och jag hittade detta och förflyttades plötsligt tillbaka till mitten av 70-talet:

Ja jag vet att jag skrivit om det här förut, men för att friska upp minnet lite så hade jag och min kusin Anna, trampat iväg på våra cyklar, och uppdraget var att handla lördagsgodis.

3 kilometer från stugan ligger Springliden, och på den tiden fanns det en lanthandel där man kunde hitta mycket smått och gott. Jag hade siktet inställt på en meter popcorn. Hängde den på styret, tog mig 300 meter från affären och då åkte påsen in i framdäcket och det blev ett ofrivilligt popcornregn över hela grusvägen…snyggt jobbat, Maria! Jag kommer ihåg besvikelsen, inte kul, fast så här i efterhand, ja, det var ju lite humor 😀

Efter MM besöket åt vi en kuponglunch, en god sallad för 40 kronor, väl spenderade pengar och sällskapet hade vi ju alldeles gratis 😀 Hoppas på en fin dag för er allihop, Åke har glömt sin mobil hemma (jobbar telefon, så han kommer antingen att få en jätte lugn och trevlig arbetsdag, utan ett enda samtal) eller så kommer han att dyka upp med andan i halsen då han upptäcker vad han glömt.

Det där är ju ett ofog egentligen, jag vet ju själv hur det är då man glömt den hemma, man kan känna en lätt panik, men varför då??? Man sa ju alltid förut, är det nåt viktigt så ringer dom ju igen. Och då man skaffade presentatör, gick ju snacket likadant, man ville ha en för man var nyfiken, och kände man inte igen numret kunde man testa att ringa upp, men mest troligt var det någon som ringt fel. Jaja, det är så där då man är nyfiken 😀

En unik affär!

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 september 2013 kl 08:28, Bli först att kommentera

Jag lade ut en bild, från ett gammalt tidningsurklipp, på lanthandeln dom hade i Springliden, på FB igår. Jag är med i en grupp: foton och minnen från Malå… typ. Och där var det minsann fler än jag som gillade och minns affären.

Irené Larsson med sin man, Sven Larsson, drev lanthandeln under många år, och när man kom upp till stugan för att vara där under sommaren, så fylldes alltid kylskåpet upp med diverse saker införskaffade just därifrån. Inte allt men mycket.

Det var en sån där bra att hitta affär, med hyllor fyllda med saker man inte trodde man skulle hitta på en ”vanlig” affär. Och prislapparna var inte uppdaterade efter dagens valuta, jag köpte en tillbringare i plast, med tillhörande muggar, en vit sak med blommor på, och den gav jag 9.90 för. Billigt som tusan!

Irenes kommentar var alltid, då man klev över tröskeln: Jaså är det sommar nu! Har ni kommit till Udden.

Irene är en speciell människa, hon är rolig att lyssna på, och kan säkerligen munhuggas. Min moster berättade att Irene ibland hade in barn i butiken, och som oftast ville vara och känna på alla saker. Kanske lite väl mycket kännande och klämmande ibland. Hon tog resolut fram en tejprulle och lindade några varv runt en pojkes fingrar och sa att nu var det slut på att vara så klåfingrutt!

Hahaa… ja, jag tror ju inte att vem som helst hade kommit undan med detta tilltag, men jag kan inte annat än skratta, hon menade ju inte på något sätt att vara elak.

Jag, Theresé och Sally, for till Grillby i sommar och gick in på en antik/loppis. I den stora byggnaden fanns det hur mycket som helst. Sally hade vid det laget hunnit ledsna på utflyktsmålet och började på vara och skulle lyfta i allt som kom i hennes väg, vilket var både glas, porslin och andra känsliga saker.

Theresé hade fullt sjå att hålla efter, och till slut sa jag till Sally, du vet, hon som står därnere i kassan, hon tycker inte om att man lyfter i alla saker, och om du fortsätter att göra det så kommer hon och tejpar fast fingrarna på dig (ja jag vet, inte speciellt pedagogiskt). Sally tittade lite halvförskräckt på mig men sa som inget mer om det.

5 minuter senare hade hennes fingrande eskalerat och hon ville på ren trots, utmana ödet. Theresé höjde rösten åt henne, Sally tittar på mig och säger: Kommer den där tjejen nu… med tejpen? Ja vad säger man, svårt att låta bli att skratta 🙂

Idag är Åke på kurs, en uppdatering på körning med farligt gods, jag och Nicco ska nog kanske till Norum med mamma och Bosse för att fota vissa saker som ska säljas… typ en grävmaskin, modell ”BIG”, och lite andra grejer.

Men dessförinnan, ska Winstone ut på en längre promenad, jag tror att han ska få följa med oss dit bort så kan han få springa lite lös i skogen, och frukost ska intagas och kanske till och med lunch, innan vi beger oss dit. Önskar er alla en toppen lördag!

Hon tog till bredtejpen

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 januari 2011 kl 09:02, 6 kommentarer

Jag hade bestämt mig för att ta tidernas längsta sovmorgon imorse. Jag vaknade först tre minuter över sex, då klev nämligen min käre make upp, sedan slumrade jag om, och vaknade nästa gång då han låste dörren, vid halv sju. Fick övertala mig själv om att jag verkligen behövde denna sovmorgon så jag tjurades och låg kvar, somnade förmodligen om och vaknade nästa gång klockan sju.

Låg och lyssnade efter något livstecken, från Nicco, som skulle vara på skolan senast tio i åtta, men jag kunde inte höra ett ljud, så jag studsade upp ur sängen och for ut genom dörren som en virvelvind, lyset var på i tv rummet och toadörren var stängd, aha sa jag, så du är vaken. –JAA, svarar hon, skulle inte du ha sovmorgon? *suck*

Gick tillbaka in i sovrummet och kastade mig på sängen, och sedan har jag legat och vridit och vänt tills jag slutlige gav upp, kvart i åtta. Något rekord i att sova länge, blev det med andra ord inte.

Jag har boken hovvaligen, liggandes vid datorn och tänker att många av orden som står i den, på bondska, liknar dialekten dom har uppe i Malå, med vissa små förändringar. Och med Malå i mina tankar så kom jag osökt att tänka på lanthandeln i Springliden. Dit vi varit otaliga gånger med börsen fylld av lördagspengen.

Springliden hittar man tre kilometer från vår stuga och det var alltid lika roligt att gå in på denna lilla affär. Irene heter hon som drev denna lanthandel i alla år som jag kan minnas och fler därtill. Hon har aldrig, under tiden hon jobbade haft en semesterdag, då är man verkligen dedikerad sitt arbete. Hon lade ner då hon slutligen tyckte att Ica inte gjorde mycket för att hjälpa henne och åldern brukar också ta ut sin rätt, vissa kyldiskar behövdes bytas ut och då tyckte hon att det var lika bra att låta lanthandeln gå i graven.

Jag har fått berättat för mig att vid ett tillfälle, då hon hade många barn som var där och sprang i butiken och en av pojkarna var helt hopplös, han skulle ta i allt han såg och grejer föll väl ner på golvet. Nu skulle ni egentligen ha fått höra hur hon lät då hon pratade, för att få en riktig uppfattning om hur hon är, hennes uttryck och gester. Nå, hon ledsnade på att hålla efter pojken så hon tog helt sonika fram bredtejpen och tejpade ihop hans fingrar och förklarade att detta gjorde för att han var så jädrans klåfingrutt, så nu skulle han väl låta bli.

Haha…jag kan se hela scenen spelas upp inför mina ögon och kan inte annat än skratta, hon var en görare och inte en betraktare.

Jag träffade, by the way, Lisbet igår, mycket trevligt att få se och prata med henne, man tycks ju på ett sätt känna dom människor, vars bloggar, man läser. Och en sån här gång får man se och veta lite mer. Jag återkommer senare om vårt lilla möte och vad jag har för planer att göra framöver. Hoppas ni alla får en fin och lyckosam fredag!

Kakpåsen

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 november 2009 kl 06:53, Bli först att kommentera

Japp, 2 kilo borta och nu är det totalt 9,1 kilo på 8 veckor. Har under alla dessa veckor inte förlorat så mycket muskler men däremot fettprocenten. Mycket snyggt jobbat, *klappar mig själv på axeln*

Det vart snack om popcorn och att det var något man kunde unna sig ibland för det är ju betydligt mycket bättre än chips och nötter. Ja, jag tycker om popcorn men smakar dom egentligen, så där jättebra? Ska jag vara ärlig så känns det ibland som att tugga på frigolit och jag tror att det är smöret och saltet man är ute efter. Jag tyckte att det var gott att röka, men vad smakade det då, seriöst, tobaksplanta on fire. Nä Åke nu kommer den lilla episoden om det som var begärligt 😀

Vi har stugan i Malå och när Jennifer var liten så fanns lanthandeln i Springliden kvar därute, ca 3 kilometer från vår stuga. Dit åkte man gärna för att kolla runt i hyllorna, det var ett sånt där ställe där tiden nästan stått still och jag köpte en sommar, en plastservice för 10:-, det var den prismärkt för men förmodligen var prislappen ditsatt, 20 år innan jag köpte den.

Nåväl, jag och Åke var där och handlade lite smått och gott och tyckte att en påse med kakor skulle sitta fint till kaffet så vi köpte ett sådan påse som såg lockande ut. Väl tillbaka i stugan så satt vi däruppe vid grillen och intog varsin kaka, fyyy fasen vad den smakade dåligt, som härsket vällingpulver. Inget man svalde ner utan spottade ut.

Min ingifte morbror funderade över uppståndelsen och vi sa som det var att kakorna var dålig som attan men att han skulle få smaka om han ville, och det gjorde han. Han tog en kaka, pulade in den i munnen och körde runt den där innan han svalde. Mm, sen tog han en till kaka och gav till hunden, sedan provade han en till åt sig själv och ännu en till, när han stack ner handen i påsen för sjätte gången i ordningen så sa han, mjaaa, inti f-n var dom goda, men begäääärlig (med betoning på ä:et). Så är det nog med mycket man äter, det kanske inte smakar suveränt bra men efter en stund kan man ändå inte låta bli. Ha en toppen fredag!

ps. kakpåsen hade ett bäst före datum som gått ut flera månader innan vi köpte den, därav smaken ds.

Etikett: Springliden

Klurig vägskylt, vad gäller egentligen 🤔😶

X:et, min gammelmorfar, en cooling 😎😁

SKÄRP ER, för…böveln!! 🥸😂

Dom var inte goda, men…

En sån, en sån och två såna!

Jag var obrydd, även då…

Det kan bli dyrt

En unik affär!

Hon tog till bredtejpen

Kakpåsen

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten