Etikett: stå på händer

Dom måste övervakas!

December 2012, skrev jag följande och jag citerar:

”Sally satt vid frukostbordet igår morse och plockade upp varenda frukt i fruktfatet och sa…varje gång: Den här är inte kall! Den här är inte kall! Den här är inte kall! När hon sa det för tionde gången sa jag, -Du är allt en riktig surrakus´du. Då plockade hon upp citronen som låg i fatet och sa, den här är sur! Jojo, så var det med det :D” slutcitat

Här en bild jag tog just den månaden och året, jag hade lärt henne hur man står på händerna (duktig mormor :D)


Och idag är det exakt 20 dagar kvar innan hon fyller 10 år. Hon ringer nån gång i veckan, och i fredags, plingade det till i mobilen, swish ljudet som jag älskar.
Det var 1 krona, från Sally, hm. Undrar just om hon hade nån baktanke där ”klurar”. Nå, jag svarade med ett tillbaka swish på 30 kronor och tänkte att det kunde räcka till en glass

Idag är det sånt där, typiskt glassväder:


Och ska man tro på väderleken, så kommer det att bli några såna dagar, på raken nu, underbart.

Nu är det kantstens läggning på gång, här ute:


Åke hade velat veta när asfalten kommer på plats, men även om man frågar, är sannolikheten inte så stor, att man får svar. Dom vet kanske inte, på rak arm. Killen jag pratade med sa att deras intentioner var att lägga det här klart till på onsdag/torsdag, men det är bara kantsten.

Sa det till Åke då vi pratade om just såna här arbeten, och slukhålet som dök upp. Att det är lite lustigt, att man ska hålla reda på vad dom gör och se till att det blir rätt. Skrev om detta, för x antal år sedan.

Då handlade det om en gatlykta som försvann en höst och den var bara borta, den här lampan var det:


Den lyste med sin frånvaro i antingen 1 eller om det blev 2 år. Till slut ringde jag dom som ansvarar om såna här saker och frågade när vi skulle få lite ljus, på vår gata i stan.

Nä, sa killen jag pratade med, det ska inte vara nån lampa där. Nähä, svarade jag, konstigt att det är en grop med en massa kablar som sticker upp där då.

1 dag senare stod gatlyktan på plats igen. Inte ett ord, ingenting. Dom kanske inte ville säga att dom gjort fel, och tänk, det hade kunnat sluta med en ände av förskräckelse. Kommunens stora gräsklippare hade kört över där och enligt Åke, var kablarna naggade i kanten. Nu behöver det kanske inte ha varit ström där, men… :O

Nä, nu blir det frukost och sedan ska jag steka ihop en köttfärssås innan solen dyker in genom köksfönstret. Och efter det, ska jag övervaka arbetarna, sittandes utomhus, in the sun.

Ha en fin tisdag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten