Etikett: städade

Såg ut som tandpetstillverkning

Av , , 2 kommentarer 13

På håll såg det ut som tandpetstillverkning vid Tvärån. Bävlingen (kan inte låta bli att kalla den för det) har haft en jobbarvecka. Trädfällning står på schemat!!


Kan inte skriva att jag inte gjorde något igår, även om det är så man tänker själv, om man inte lämnat huset, annat än vid promenader. Jag kokade högrev som fick bli en middag bestående av köttsoppa. Gott!

Hade en hel del arbetsrelaterade telefonsamtal, 4 timmar totalt 👀 Gjorde en punktlista över saker vi ska ta upp på dagens arbetsplats träff. Städade 2 klädgarderober och gjorde mig av med 2 påsar. Avrundade middag och kaffe med en promenad på 3.65 kilometer, utan att tappa bort mig, wohoo…

Jag tog nämligen samma promenad som jag och Mr W Tjikka, då vi missade den väg vi skulle ha tagit och hamnade längst ner på industriområdet. Skillnaden igår kväll, var att jag tog yttersvängen, och gick längst med 363:an ner till Spedition och vek sedan in på Kontaktvägen.


Förundrades över att därute, höll dom faktiskt på att sopa asfalten, 19-30 på kvällen. Underbart med den ljusa himlen.

Däremellan pysslade jag mest på att göra saker mellan det jag faktiskt skulle göra, precis som vanligt. Jag har fortfarande inte greppat hur jag är funtad.


Går ner i källaren för att ta upp en större bytta från frysen. På väg ner, tar jag med lite kläder som skulle dit. Går in i ett av rummen för att leta efter skor. In i det andra rummet för att se om vi hade kvar hushållspapper, tar med tvättkorgen och går upp. Enbart för att komma ihåg att jag glömde byttan.

Jag tror, att jag effektiviserar mina göromål, med att fylla ut tomrum med saker som ändå ska göras. Men i slutändan, glömmer jag ändå bort själva huvudsaken, ”the mission”, och då är det lika ogjort. Ingen win win, där inte!

Tänker också på att det är precis som när jag sätter igång och pratar, eller skriver, det är mest, ordbajseri, på riktigt. Jag tvingade mig själv till att skriva upp en del av det jag ska ta upp på mötet, enbart för att jag vill hålla mig till ämnet. Annars VET jag, att jag kommer att dribbla bort mig själ, tappa tråd, och spåra iväg på nåt annat ämne.

Men visst är det bra att jag faktiskt är medveten om det. Då borde jag också kunna arbeta med det och förbättra mig själv…hoppas vi…😂

Ha en fin fredag, allihop!

Jag och min superhjärna!

Av , , Bli först att kommentera 14

Åkte på Kvantum igår med min superhjärna inprogrammerad på allt jag skulle ha med mig hem. Det funkade inte, jag hade glömt det som stod högst upp, som prio ett…mjölk, lingonsylt samt jordgubbssylt. Så irriterande, men vilken tur att vi har ett Ica alldeles rätt över vägen 😀

Jag städade undan lite lätt där på eftermiddag, passade på då Theresé och Sally var utflugna, vi ska ha besök här, om 1 timme, det är frilans fotografen som ska komma och fota jag och Theresé för det där reportaget i Allers. Kan bli lite skoj, dom därnere, söderut, ville ha en vårlik bild. Fototgrafen hade försökt förklara att det kan bli ett problem, vi har ju som inte, så lite snö, svårt att gömma 😀

Till kvälls kaffet sprättade vi Semla likören och ja, den var absolut god, en hel del bittermandel smak, så den påminde om Amaretto:

28872345_10156114292841585_7316848123018477568_oJa, vi sprättade även den där flaskan med Absolut Extrakt med grön kardemumma…den var…STARK, och hm, jomen den duger som snaps efter maten, men jag tror inte att jag köper en flaska till.

Ikväll ska jag, Nicco och Theresé fara och se på Al Pitcher, jojo, här kan ni kolla in ett klipp på vem han är, och med det så önskar jag er alla en trevlig lördag!

Det ena ger det andra med det tredje…

Av , , Bli först att kommentera 10

Det ena ger det andra med det tredje…så är det nästan jämt. Jag hittade på att jag skulle tvätta köksfönstren, invändigt, igår. Inget mer, bara insidan, mina armar gillar inte att tvätta fönster.

På köpet av det det, ingår ju givetvis att tvätta rent fönsterbräda, blombräda, plantera om nån stackars blomma, byta gardiner som ska strykas, och dom gamla ska tvättas, ställa undan och pynta till.

Nu stoppade det inte med det, nejdå, jag tyckte att köksbordet skulle bytas ut…och stolarna, ja vadå…nytvättat på insidan, det måste ju firas på nåt sätt. Så nu har jag beställt nytt köksbord och 4 stolar…oj, jag kanske INTE, ska tvätta insidan fönstren i teve rummet idag då, eller? 😀 Kan ju bli dyrt… Möblerna kommer om 1-2 veckor, perfa!

Här håller jag på torka lite små chilis:

22228565_10155702508261585_1259129913248446286_nOch kolla in mina fina afrikanska örter, även kallad vänskapsblomma, 2 stycken som jag kapat nu och har på rotning, det är dom större blommorna, dom 2 i mitten är mina vindruvsplantor:

22289857_10155702508786585_2478144275475946813_oJag plockade in amaryllislökarna igår också, får se om dom torkar upp. Och nu sitter jag och filurar på om jag ska tömma ingefärshinken och se om det blivit några knölar där. Den är ju inte speciellt vacker, och jag tänker att jag kanske behöver den platsen till nån annan blomma. Jag vet ju nämligen inte hur länge man ska låta den vara i jorden…jaja, jag chansar. Så här ser den i alla fall ut, just nu:

22219998_10155702510766585_1541651077336604109_oAvslutar med ett klipp från youtube, och en man som pratar om livet, världen och hur allt skulle kunna vara annorlunda. Lyssna hela vägen, det är det väl värt, många vettiga synpunkter. Önskar er alla en fin söndag!

Kunde inte annat än skratta

Av , , 2 kommentarer 14

Jag och Nicco åkte upp till mamma igår eftermiddag, hon hade varit till Norum med Emma och Johan, och städat ur litegrann. Hon plockade fram 2 lådor med minnen, hälsningar, grattis kort, teckningar och sånt där.


Ja, vi kunde inte annat än skratta, jag hade gjort ett häfte då hon fyllde 50, rimmat, klippt och klistrat:

2016-01-17 15.52.00 2016-01-17 15.52.37 2016-01-17 15.52.51 2016-01-17 15.53.26 2016-01-17 15.53.58 2016-01-17 15.54.11
Här hade vi tydligen inte pengar att gå och ta ett familjekort, så jag skapade ett eget, Åke hittade vi lätt igen, även min pappa, resten får man gissa sig till 😀

2016-01-17 15.59.19
Och ännu ett familjekort, men detta hade jag nog ritat då jag gick förskolan 😀

2016-01-17 16.22.48
Nicco hade vid 2½ års ålder, ritat två svarta plumpar på ett papper, den skulle morfar ha, och det föreställde spöken, som man kunde hitta i skogen, jojo, han skulle allt passa sig.

I övrigt gjorde vi inte så mycket igår, skönt att ha såna dagar också. Jag följer ju Farmen, kan inte låta bli, även fast jag ofta retar mig på hur folk upför sig, och att det nästan aldrig, blir den ”riktiga” farmaren som vinner, utan den som är strategisk och uträknande. Nå, än så länge så är det svårt att veta vart det barkar, det har ju bara gått en vecka, än.

Så över till något jag längtat efter, i månader. Jag skulle duscha igår och tog bort omläggningen och *tjopp*, hålet var borta 😀 Och det jag längtat efter är att få lägga handen på min mage och bara känna hud, ingen lapp, plast och annat, härligt!

Önskar er alla en fin måndag!

Skräcken på skolan

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Jag vet inte om jag berättat detta tidigare men kom i alla fall att tänka på denna händelse då jag satt ute igår, och brevbäraren flängde runt härute.
 
När jag var gravid med Nicco, för 12 år sedan, så städade jag på backenskolan. Jag började halv sex på morgonen och var den första på plats varje dag. När senhösten kom så var det ju alltid kolande svart ute och inte fanns det en endaste lampa som sken på skolgården eller inne i skolan.
 
På dörrarna som var i korridorerna, som ledde in till klassrummen, så satt det små runda fönster, och av någon anledning tyckte jag att det var lite kusligt att gå förbi dom där dörrarna, man ville titta dit men samtidigt tänkte man att man förmodligen skulle dö på fläcken om det stod någon där och tittade tillbaka. Det var lite småläskigt, sådär. Nu var det bara den första timmen, varje morgon, som jag var ensam, sedan poppade det in fröknar och efter dom kom fritidsbarnen.
 
I alla fall så var det inte bara på skolan man kände sig lite olustig, utan varje morgon då jag kom körandes efter Backenvägen så mötte jag en cyklist med lyckoluva på huvudet. Jag gissade på att han bar ut morgontidningen, eftersom han alltid hade samma rutt, och han var dessutom den enda levande människan man stötte på, vid den tiden på morgonen.
 
 Nu hade det inte varit något att lägga på minnet, men alltid då jag passerat denne man så vände han sig om och tittade efter bilen. Jag fattade inte varför han nödvändigtvis var så intresserad av den. Nu hade vi på den tiden en ovanlig bil, säkert den enda här i Umeå, då det bara fanns 73 stycken totalt i Sverige, så från början tänkte jag ju att han bara var nyfiken på bilen, men sedan blev jag sådär osäker och tänkte att om han cyklar där borta vid skolan, och ser bilen där, så vet han också vart jag jobbar. Ja, ni vet, när man fått något på hjärnan så kan man inte släppa det.
 
Nu var det också så att när jag kom till skolan så låste jag alltid upp den stora dörren, men hade på inrådan av personalen på skolan, alltid dörrarna mellan korridorerna låst, dom ville ha det på det viset.
 
Denna morgon var inte annorlunda på något sätt, inte till en början i alla fall. Jag började alltid på övervåningen och däruppe var jag då jag hörde ett knackade ljud på dörren. Jag hann aldrig reflektera över vem mannen var (men å andra sidan vet ni väl vid det här laget att jag aldrig känner igen en människa om dom inte har samma kläder på sig alltjämnt) så jag gick och öppnade dörren, genast då jag gjort det så kände jag att det kröp bakom ryggen på mig, jag insåg att detta var mannen jag alltid mötte på morgonen, och nu hade jag öppnat dörren…
 
Jag är postbärare här, inledde han med, och sedan frågade han om det var jag som ägde den röda bilen därute på gården. Ehhh, ja, svarade jag och lät frågande. Ok, sa han, då har du glömt lyset på. Nu hade ju inte detta varit något att haka upp sig på om jag inte varit helt hundra på att jag faktiskt slagit av lamporna då jag kom, jag visste att jag hade gjort det därför det var något med lysknappen den morgonen och därför var jag så säker.
 
Ni kan ju gissa hur jag försökte analysera situationen medan jag stod och gluttade genom fönstret för att se om han försvann. Jag trodde naturligtvis att han skulle stå och lurpassa någonstans därute i mörkret då jag skulle gå ut för att släcka lamporna. Nä, jag tordes inte gå ut utan inväntade den första läraren som kom, sedan berättade jag för henne vad som hänt och då sa hon, jaha, men då är det din bil som står där med lysena på, dom har ringt från matsalen och berättat det. *stor inandning* ok, då hade ju mannen haft rätt, och ville ju bara vara till hjälp, jag kommer inte ens ihåg att jag tackade honom. Jag hade tryckt in lysknappen, men bara ett hack, så jag hade trots allt haft rätt…till hälften.
 
Efter denna händelse så försvann en hel del av olustkänslan av att vara där ensam, sen vet jag inte om man kanske är eller blir lite annorlunda då man är gravid, man tänker på saker på ett annorlunda sätt, åtminstone har nog jag gjort det.
 
När jag väntade Theresé så var min stora skräck att jag skulle dö så jag aldrig skulle få se henne växa upp och hur hon skulle se ut eller vad hon skulle arbeta med. Med Nicco, var det annars, då trodde eller tänkte jag att någon skulle skjuta mig i magen så hon skulle dö innan hon föddes, ja ni hör ju vilka vilda fantasier man kunde ha. Haha, fast vilda fantasier har jag nog ibland nu också, fast dom brukar inte vara så där dramatiska.
 
Önskar er alla en fin dag i solen!

Undrar

Av , , 2 kommentarer 2

Städade upp i vårat sovrum, igår, satte upp nya gardiner, bar ner rat och annat i källaren, och var sedan tvungen att gå in och lägga mig på sängen bara för att få njuta av alla saker som var borta.

Kom på en sak som jag tycker är lite konstig, varför är fönstren i sovrummen, då det gäller lägenheter, aldrig centrerade på väggen utan dom ligger alltid närmare ena sidan än den andra. Är det i syfte att man ska ha plats att ställa dit till exempel en garderob mot väggen, har det med byggnormer att göra eller är det någon som har ett annat alternativ till varför det är så här Väntar nyfiket på ett svar eller två. Ha det gött!

Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten