Etikett: stekpannan

Mönsterskyddad pizza 🍕

Av , , Bli först att kommentera 17

Sista dagen på årets längsta månad. Eller nä, jag tyckte nog det förut, att januari kändes lååång, kall och allmänt besvärlig. Fast det är länge sedan jag tyckte det.

Theresé ringde igår och sa att Anders ville boka en lägenhet/stuga i Hemavan  🏠 några dagar samma vecka som det är Rally VM.

Dom ska ju hit då, men roa sig med skidåkning innan dess. Och han skulle bjuda oss på boendet om vi kommer dit.

Mja…så klurar man på hur man jobbar, vem ska man ta det med, hur kan vi lösa logistiken överlag, hunden måste med, lalala. Så tänker man att det är ju ett tag kvar. Sen kollar man schemat…jösses, det är ju om 3 veckor 😮

För vår del, Åke, Winstone och jag, så blir det förmodligen ingen skidåkning, utan bara chill, promenader i andra omgivningar, att få se andra utsikter, och hänga med en del av familjen. Ska givetvis kolla in, då Sally åker utför, också ⛷

Jag gjorde pizza till lunch igår. Och denna gången knådade jag degen utav bara FAA…. och ja, det är nog så man ska göra. Den kändes smidig och seg. Fast jag är inte haj på att få till nån rund sak, haha. Nu önskar jag ju att jag tagit ett kort på formen.

Mja, man kan säga att jag kanske hade kunnat söka mönsterskydd på dom. Åkes hade en look, och min, en annan. Nånting åt det här hållet.


Men det sitter ju i smaken. Det är sen gammalt 😉

Idag har jag det där läkarsamtalet inbokat, där jag ska tala om, att dom glömt skriva läkarintyg, för några dagar i början av november. Så tänker jag på alla som råkar ut för sånt här, och som kanske till skillnad från mig, sitter i en sits där pengarna måste flyta på.

Det hade ju varit fruktansvärt, och det skulle till och med förbjudas, att nåt ska behöva ta sån här lång tid, att lösa. Eller så är detta bara ännu ett bevis på, att vi, ska ha koll på ALLT. Det kan läggas tillbaka på mig, som inte loggade in på FK varje dag, för att se hur intyg och övrigt såg ut.

Man ska aldrig ta för givet att andra gör det dom borde. Och där får ju jag vatten på min kvarn. Det kanske inte alltid är så dumt att tänka, att vill man att nåt ska bli som man själv önskar, är det bäst att inte lita på att andra ska göra det, åt en. Fast man vill ju gärna tro, att ensam inte är starkast, men ibland, och nu stryker jag under, ibland, kan det faktiskt vara bra att tänka så. Då vet man att man klarar det mesta.

Nu ska jag fjutta eld under stekpannan och grädda några plättar till n´Åke, så han har middag ikväll. Så jag önskar er alla en fin måndag!

Har du rätta knycken?

Så lyser äntligen solen, det känns varmt utanför dörren, även om det blåser och DÅ… släpper man ner persiennerna så man slipper få f-nskapet i ögonen… så typiskt, kan hända att man gör det av en anledning till, man vill inte se skiten på fönstren 🙂

Vi skymtade nåt på tv:n i går som gjorde att jag fördes tillbaka i tiden, jag var nog runt 14-15 och satt på brorsans moppe uppe i stugan. Jag övade och övade för att få upp den på bakhjulen och se, det är som dom säger, övning ger färdighet. Jag fixade det till slut och det gick fint, vet dock inte om jag skulle klara det idag, men å andra sidan, såna saker brukar fastna och sedan sitta i ryggraden.

Det handlar ju om att inöva, antingen för att man har ett intresse av att lära, eller en sak man gör för att man måste, och sedan blir det till rutin, för dig, men för någon annan som inte gör det dagligen dags, så undrar dom hur sjutton man klarar av det.

Precis som när man vänder plättar (jaja, för er som inte vet, tunnpannkakor då) i stekpannan. Det kan jag också göra, och kommer ihåg då jag fick för mig at jag ville testa, inte alls så krångligt som det ser ut, det gäller bara att ha rätta knycken 🙂

Tina gick på långpromenad med Winstone igår och hon undrar om det är någon som saknar en takpanna, ser ut att ligga därnere vid hundtoan på Västerslätt:

bild 1(1)

Och ett upphittat föremål till, någon som tappat den (dock inte alltför ovanligt ”fynd”)?

bild 2

Hon har precis som vi, upptäckt att pinnar är något som söker sig till Winstone, antingen till hans käft eller så fastnar dom i pälsen:

bild(3)

Vet en dag då jag gick nere vid ån och han hittade en lååång grövre pinne. Det går ett tag så ser jag ju att den fastnat på något sätt, jag får Winstone till att stå still, svårt för honom då något sitter fast och han vill bli av med det. Pinnen sticker ut en meter åt vardera håll, under halsen, den har kommit igenom ringen på halsbandet och den sitter som i berget.

Jag hinner bli lätt oroad och undrar hur fasen jag ska få bort den, jag tar i det jag har och sliter, så lossnar den plötsligt och tur var ju det, den var så pass grov att jag inte hade kunnat bryta av den heller. Det hade varit en syn det, en vovve som springer runt med en 2 meters pinne i halsbandet och stoppar upp all trafik i bägge riktningarna, det är bred last det!

Apropå Tina, så fixade hon lite ansiktsbehandling till mig i förrgår och sminkning, detta var en del av allt hon använde:

bild 2(1)

Jag törs inte skriva något om det, då blir det väl fel, men om ni har funderingar så kan ni säkert ställa frågor och jag vidarebefordrar dom till henne.

Önskar er alla en toppen lördag!

 

Maria Lundmark Hällsten