Etikett: stuggranne

Tog en brejk, från allt…

Av , , 2 kommentarer 14

Otroligt intensiv dag, igår. Satt i telefon från det jag steg upp till 17.00 på eftermiddagen. Ja, det var inte sista samtalet för det, men där tog vi en brejk och for på rullande Gammlia 2.3.

Lånar några fina bilder av Mats Alfredsson 🤩👌


Mina samtal rörde mest Lainejaur och allt som skett däruppe i Malåtrakterna. Planera, ta reda på saker, fråga, dubbelchecka, fråga mer, försöka styra upp vad som komma skall. Kolla bilder man fick skickade till sig, och få veta lite mer och situationen.

Positivt: Vårt utedass var inte putsväck, som vi först fått veta. Det hade tippat omkull, men ser ju ändå intakt ut.


Träden vi skulle kapa, först av alla, är på gång


Åkes förråd, som inte hann bli klart, står kvar. Ser bara ut som om skjutdörren lossnat på ena sidan


Altanen är nog inget att ta rätt på, men vad är en altan, kontra vad andra fått förstört, absolut ingenting.


Det var kusin André Hällsten som fotade

Den största förlusten/skadan är väl alla träd, här har Jonathan Hällsten fotat infart till Udden och en bit in. Där är det ju nu röjt så man kan köra in i alla fall


Fick höra att vår närmaste stuggranne var på plats med sin fru, då stormen drog in. Dom hade sökt skydd, bakom den enda väggen dom visste, skulle ha en chans att stå kvar. Där kröp dom ihop medan stormen drog iväg deras uterum, och träd dunsade ned på sidan av stugan.

En annan familj, som är året runt boende där, hade sina barn, ensamma hemma, då allt drog igång. Man förstår skräcken från dom, och givetvis från föräldrarna som försöker ta sig hem. Detta må ju vara det värsta man kan tänkas utsättas för. Och att allt, sker utom ens egna kontroll.

Men det som kändes otroligt skönt, var ett samtal från min ”special friend”, Annelie Wallmark, vars man, Ulf, jobbar för Norra Skog. Hon berättar att dom omdirigerar all trafik/jobb dom har och är på väg upp till Malå. Kontakta dom om ni vill att all er mammas skog och skiften ska gås igenom. Så efter samtal med mamma och bror, så tas offert in och Ulf ska personligen upp och kolla av det som är hennes. Då kan vi lägga det åt sidan.

Min höft och knä röntgen imorgon, är nu det enda jag inväntar innan jag och Nicco, och eventuellt svägerskan Ewa, drar iväg dit upp. Tänk nu att man ska planera mat och veta om att det inte finns ström. Men men…mitt kaffe, vadå, ska jag stiga upp och snida karner från vedträn, tända upp en eld ute och koka morgonkaffet på öppen brasa? Ehh, vart förvarar vi eventuell medhavd mat…kan vi äta…kräm och mackor. Äsch då!

Fast då har ju Nicco sina vänner som ställer upp. Lotta lånar ut en kylbag som går på ström, men Sivert har ju hyrt ett elverk. Och en Tobbe har ett stormkök som vi får ta med. Det löser sig, allt löser sig, även om det kan kännas motigt och att man tar kliv bakåt. Men ingen är ensam, vi får jobba ihop oss. Och vi är jätte tacksamma för er som hjälper till att reda ut lite av våra bekymmer. Det är mer än, Guld värt 🧡

Återstår nu att försöka få länsförsäkringar att plocka upp luren. Satt i kö 25 minuter igår med en före, sen var det 0 före och sen sa en röst att personen jag söker var upptagen. Växeln skickade mig vidare till fel person som kopplade mig till rätt, där det sedan verkade vara samma visa som från början. Rundgång, med andra ord!!

Nä, nu ska jag sätta fart med dagen och försöka få saker gjorda, innan allt annat som ska hända och ske. Så ha det gott, allihop och tänk ändå vad glad vi får vara, att idag är en ny dag och nya tag. Och det är aldrig över, förrän vi själva väljer det.

Ett ofrivilligt dopp

Som barn hann man vara lite överallt, en stuggranne frågade mig för några år sedan vart han skulle gräva efter mask. Han sa, du som har varit precis överallt borde ju ha koll på det. Visserligen låg det en del sanning i det, men vart maskarna fanns, visste jag faktiskt inte, däremot hade jag kunnat tala om för honom vart grodynglen höll hus.

Vi var för det mesta, ett gäng på 5-6 stycken som cyklade från ena änden av udden, till den andra, och kollade in vad grannarna höll på med, vare sig dom var där eller inte. En av stugägarna var en morbror till min mamma, han hade en son som var något år yngre än jag, och det var inte utan att vi var lite avundsjuka på sakerna han fick. En flotta som hans pappa hade byggt ihop som hette Hajen, och en trädkoja som var tre meter upp i ett träd.
 
Nog passade vi på att vara där då inte dom var på plats, fast kojan var låst och flotten uppdragen. Men vi kunde alltid gunga lite i deras hängmatta. Vid ett av dessa tillfällen så blev vi väl för många i hängmattan och snöret gick av. Nästa gång dom kom till stugan så skrattade pappan och sa, jag tror att Maria och gänget har varit här (hur han nu kunde gissa så rätt). Men han sa också att han tyckte det var kul att vi ändå ville vara där, även fast dom själva inte var där.
 
En annan gång så hade sonen fått en sån där liten, uppblåsbar båt där det bara rymdes en person åt gången. Vi skulle allihopa få prova på att paddla ut en bit i båten och i väntan på vår tur så fick vi varsin tablettask. Tablett askarna på den tiden var värdefulla och inget man bara fick, för att…nå, så blev det min tur att paddla ut, pappan stod på bryggan och filmade. Jag kom ut en bit sedan blev det obalans i båten och *plask* så gjorde den ett halvt varv och hamnade med botten uppåt, pappan blev väl först förskräckt men såg sedan en hand ovanför vattenytan…hållandes en tablettask. När jag kom upp så ropade jag –Jaaaa, jag klarade asken!
 
Rädd för vatten var jag inte men det hade nog varit en mindre katastrof om jag hade tappat godiset i sjön.
 
Idag ska jag och Kerstin ta upp våra promenader igen, inte för att min fot är bättre, men nu står jag inte ut längre. Jag ska däremot inte gå två timmar per dag, utan vi börjar lite försiktigt med en kortare sväng på cirka 40 minuter sen kan man utöka när det börjar på vända och bli bättre. Hoppas ni får en fin och produktiv dag (fråga mig inte vad jag menar med produktiv, jag tänker då inte göra så mycket kroppsarbete i alla fall), Maria ”har varit rolig nu” Hällsten
Maria Lundmark Hällsten