Etikett: svanar

Jussepass trampor?

Av , , Bli först att kommentera 17

Såg ett gäng svanar som tutade förbi, här över Västerslätt, för en halvtimme sedan. Kändes väldigt vårlikt, må jag säga 🙂 Dom hade dock så bråttom att jag inte hann föreviga överflygningen, så ni får måla upp bilden i ert inre 😀

Åke tyckte att han sett många cyklister nu, och sen sa han att vissa har cyklar med jussepass trampor. Hm, ok, då undrade jag vad jussepass trampor är, man kan väl inte ha halva trampor?

Njae, han kunde inte riktigt förklara, men jag tror att han egentligen menar sparkcykel, som ser ut som en cykel med tjocka däck? Kanske?

Nå, det spelar ingen roll, ett kan jag då säga, att då jag var barn, så var man förbjuden att både cykla eller gå med träskor innan 1:a maj. Och det var som inget att diskutera!

Jag med, sa Åke, då jag drog upp det. Fast sa han, jag vet då att jag cyklade en hel vinter nån gång. Aha, sa jag, fast då tror jag att det var olovandes, faktiskt. Eller så var det för att han inte var barn längre utan trotsig tonåring…ish.

Körkort tog han då tidigt, väldans tidigt, till och med:


Kommer ni ihåg vad man gjorde med träskorna? I alla fall om man var lite av en ligist 😀 Man drog bort sulan på hälen, så det klapprade lite extra då man gick och sedan tyckte man det var hur coolt som helst då man nött ner bakdelen så det vart lite lutning, haha, alltså, snacka om motsats till högklackat.

Åke har berättat om en kille, kommer inte ihåg namnet, som hade just träskor på fötterna, och han tolkade bakom en snabbgående moppe. Dom sladdar in på parkeringen utanför Ullas (tror ja att det var) och killen vrålar samtidigt som han släpper taget om moppen och sparkar av sig träskorna. Dom var så ner nött efter att han åkt på asfalten med dom, att hans fötter höll på bli brännskadade.

Såg ett tips på FB, vad man kan göra för att fördriva tiden, om man har ett slött, litet husdjur:

Haha, ja, det är väl tur att folk kan roa sig med nåt, och dessutom roa andra, så man får nåt att skratta åt 😀 Och här är ett annat slött djur:

Önskar er alla en toppen torsdag!

Hugger efter allt levande

Av , , 4 kommentarer 8

 

 
Igår blev det en längre promenad med ”gammbossen”, vi rörde oss runt bräntberget, i halvmörkret. Det var som dåligt med belysningen där. Men det väckte en del minnen. Den gamla, stinkande dammen, som man alltid stod vid och höll vad om, att ingen skulle vilja bada i den. Det gick också rykten om någon stackare som skulle ha gjort just det och sedan dog han.
Nu tror jag att det var en skröna, något som vart sagt för att skrämmas så ingen skulle vilja hoppa ner i dyngvattnet, där alla svanar och änder guppade runt.
Det finns till och med kort från det jag var liten, kanske i 4-5 årsåldern och mamma och pappa har tagit med mig dit för att mata svanarna, men jag kommer ihåg att jag inte tyckte att dom var speciellt mysiga… gapiga och högg efter allt levandes.
När jag och Åke, sedan flyttade in i lägenhet på Mariehem och Theresé kom till världen, så gjordes det ibland utflykter dit ned, och jag är inte säker på att Theresé var så begeistrad över svanarna heller. Änderna gick det ju bra med, dom når då inte så långt upp, men svanhalsarna kommer upp en bit och för en som inte är mer än en tvärhand hög, så kan det kännas skrämmande.
Ibland var det någon kille från klassen (då vi gått dit för vi hade rast… ehhh, eller för att vi hade tandläkartid) som utmanade svanarna, men dom vann alltid, killarna fick lägga benen på ryggen och ingen ville stanna då dom hade svanarna i hälarna. Hahaa… vilka vapen dom kan utnyttjas som, svanarna alltså.
I förrgår kom intyget vi väntat på, från kirurgen, men jag blev ändå tvungen att ringa upp försäkringskassan, för det var bara skrivet till och med den 1/10, och han hade lovat att skriva ut det till dödsdagen, den 23. Dessutom, och nu vet jag varför det finns sidor på nätet där det läggs ut historier om konstiga, knepiga intyg som läkare har skrivit, innehöll intyget en del, både stavfel och annat galet.
På försäkringskassan hade dom fått in två intyg, så det täckte upp hela perioden, fint, då stämde då i alla fall det. Sedan sa jag att någon 100 kilos balk, knappast hade gett honom dom skador han nu fick, utan dom hade nog missat en nolla där, det spelade nu inte så stor roll, men jag tyckte bara att det var så missvisande. Halkotor, visste jag inte att vi hade, däremot halskotor, han jobbade tydligen på en verktad också, vilket måste vara ett nytt ord, för verkstad, och inte bara det, det stod att det var hans yrke… nänänä, jag hade dessutom talat om vad han jobbade med, ALLA fyra gånger jag pratat med dom, här kan man nästan snacka om hör och förståelsesvårigheter eller vad man ska kalla det.
Nå, nu ska jag inte bråka mer om detta, vi fick intyget, och jag skulle gissa att försäkringskassan sett en hel del konstiga intyg som varit svår att tolka, detta var ju inte helt galet, ändå.
Idag ska Åke tydligen ligga under bussen, eller kanske stå i garaget, ja, bussen har inte kommit sig härifrån än, och det hade ju varit skönt att bli av med den, någon gång. Får hoppas att solen kikar fram också så han får lite ljus över sig och ser vad han pysslar med. Önskar er alla en fin lördag!
 

Inte så vackert, kanske, men…

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Niccolina har fått igen på skatten…113:-, vad jag undrar över är hur hon ska få ut dom? Hon äger nämligen ingen legitimation, och ska man nu måsta skaffa en sån för x antal kronor för att få ut denna futtiga hundralapp, så vete tusan.
Min numer avlidne svärfar, fick också igen på skatten. Jag ringde till skatteverket för att anmäla Åkes kontonummer, eftersom det är han som är arvtagaren och bouppteckningen är ju klar sedan flera månader tillbaka, men se, den gubben gick inte. Pengarna skickas ut till dödsboet som sedan ska gå på banken och visa upp bouppteckningen blablabla, vad dom gör det omständligt.
Jag ska gå på banken idag och se om jag kan plocka upp Niccos hundralapp, det borde ju funka i och med att jag är hennes målsman, eller hur? Men med dagens alla idiotiska påhitt så skulle jag inte förvånas, överhuvudtaget, att det inte funkar som jag skulle önska. Jaja, vi får se.
Åke berättade att han sett två svanar som lyfte från vattnet och synkade sin flygning, han tyckte det såg häftigt och vackert ut, och då poppade det upp en annan fågel i mitt huvud. En stackare som mina föräldrar lagt märkte till.
Det är en kråka som hade tydliga problem med ett ben, dom såg att den förmodligen gjort illa sig på någonting då den var inne på gården och letade mat. Nästa gång dom fick syn på honom/henne, så var benet borta. När den böjde sig fram för att picka mat från backen så tippade den omkull på huvudet, det är ju klart som rackarn, den hade ju inte samma balans med bara ett ben.
Men, sa mamma, det dröjde faktiskt inte lång tid innan den lärde sig hur den skulle göra, så nu, då den pickar fån backen så flaxar den lite lätt med vingarna, så där lämpligt så den inte faller framåt och då funkar det alldeles ypperligt. Kanske inte så vackert men absolut häftigt och fantastiskt.
Hoppas ni får en underbar dag!