Etikett: Svansele

Dra mig baklänges…

Det blev busshämtning igår, så nu ser gården ut som den brukar under sommarmånaderna:

60951236_10157154948151585_8803703678486708224_nDet håller ju på dra ihop sig till lite aktiviteter, och nu är det inte ens 2 veckor kvar innan vi åker ner till Järlåsa och inte bara hälsar på familjen Hällsten-Söderberg, utan även ZZ Top jojomensan!

Och bussen blir ett måste, vi har ju Winstone med oss och känns ju rätt ok att ha sitt egna lilla boende då vi åker, och under tiden vi är och kollar in ZZ Top så är Winstone trygg i bussen där han känner sig hemma. Win Win!

61621576_10157154920166585_7670991257727926272_nJag fixade en mors dag present i fredags, som mamma ska få i eftermiddag:

61261882_10157154952981585_4916653925081284608_nJojo, och på plats så köpte jag även en små sure melon, kan vara gott att finna, en fredag eller lördagskväll 😀

60909148_10157153526866585_6159969115286011904_nFick en liten uppgift nu på morgonen. Jerry i Amerika undrade om jag kunde översätta en snutt av ett vykort han höll i, från -59…skrivet på finska. Och ja, det var gjort på 5 röda. Jag ställde frågan i Umeå tipsgrupp och tjopptjopp så fick man svar 😀

Sen körde jag en google translate på det. Brukar oftast gå bra att få ihop en mening som känns rätt, men ibland får man se upp, innan man skickar det vidare 😀

Skärmklipp-2016-12-05-21.55.06Och det är inte bara skrivna översättningar som kan ställa till det, även betoningar på ord, kan ju bli knas. Klippte denna mening från ett blogginlägg jag hade skrivit september 2012:

”Apropå svans, vi såg en snutt på Landet runt i söndags och där var det ett reportage från Svansele, det roliga var att programledaren uttalade byns namn som man säger svans, som i kattsvans, fast egentligen säger man ju svan och sedan sele. Det lät kul!”

Här skickar jag nu ett stort Grattis till alla mammor och önskar er alla en underbar dag, jaja, ni andra kan också få vara med på den önskningen!
60881031_10157148551371585_1794321204648083456_n

Världens största spindel

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Min farbror och ingifta faster, var ju här igår, det var trevligt och vi satt och pratade gamla minnen… och nya. Ingmarie berättade att hon hade väckt upp Matts en natt, då hon hade drömt och trodde att hon hade en katt som satt fastbiten på hennes hand. I drömmen var det inte bara en katt, utan fem, och några hundar, därinne i sovrummet.
När dom steg upp nästa morgon undrade Matts om hon kom ihåg något från natten, men det gjorde hon inte förrän hon skulle öppna ytterdörren, det var nämligen där drömmen hade börjat, att dom glömt stänga den ordentligt, och det var ju därför alla djur hade kommit in.
Detta tog mig tillbaka… minst 23 år, vi bodde på Mariehem och Theresé var då, gissningsvis någonstans mellan 4-5 år. Vi hade en katt som hette skorpan, inneboende hos oss. Detta var någon gång på eftermiddagen och jag lade mig på sängen för att vila lite medan Theresé pysslade på med några leksaker.
Jag föll i en liten ytlig sömn, ni vet, man hör ljud och man kan drömma men det känns ändå som om man är vaken. Jag var ju på den tiden, dödligt rädd för spindlar och när jag nu låg där så föll väl ena armen ner, utanför sängkanten.
Plötsligt känner jag att det kommer upp en STOR fågelspindel på handryggen, ja, den var stor, världens största. Jag blir vettskrämd, tar tag med den andra handen och smäller ner den på handen där ”spindeln” sitter, nyper fast den och samtidigt som jag häver mig upp i sittande ställning så kastar jag den stackars spindeln tvärs över rummet, så den borde, rimligtvis ha smackat in i väggen, ordentligt.
Jag stirrar skräckslaget på andra sidan rummet, Theresé befinner sig i sängen, eller om hon nu stod på golvet, det kommer jag inte ihåg, och jag säger till henne med jättestressad röst: Såg du den??? Vart tog den vägen???
Hon såg ut som ett stort frågetecken… och vad annat kunde hon göra, det fanns ju ingenting där… förutom en katt, Skorpan, som ligger under sängen. Om man nu lägger ihop ett plus ett, så är det nog lika med, kattens svans, som blev till en spindel i min lilla drömsömn. Och vilken herrans tur katten hade, att jag inte fick tag i hennes svans, då hade hon fått sig en flygtur.
Apropå svans, vi såg en snutt på Landet runt i söndags och där var det ett reportage från Svansele, det roliga var att programledaren uttalade byns namn som man säger svans, som i kattsvans, fast egentligen säger man ju svan och sedan sele. Det lät kul! Jaja, nu ska jag raca på lite, önskar er alla en fin tisdag!
Maria Lundmark Hällsten