Etikett: svetsa

Vad blir det för middag 🤔🍖🍳🍲

Av , , Bli först att kommentera 11

Vi lät bara gårdagen rulla på. Theresé tog Åke en omgång med hårtrimmern, och det nya bältet fick sedan pryda sin plats.


Det har hon gjort, och hon visade bilder på andra bälten hon både färgat och bankat in mönster på, som sedan kollegor och vänner köpt av henna. Roligt med nåt som inte finns på alla butiker, ”made in China”.

Hon har även gjort dessa små noshörningar i äkta skinn, och dom här små väskorna. Den närmaste har hon både färgat och hamrat in mönstret på. Jättefina!

Hon har även ett lax skinn, men har inte bestämt sig för vad hon ska göra av det, än.


Sally håller ju på att lära sig svetsning av Anders och detta är ett av hennes mästerverk.


Jag tycker ju att det hade varit snyggt med såna där som man kunde limma fast på blomkrukor.


Sally for på kalas, vi packade ihop och förberedde resan hem. Bobby roade sig på eget håll, och jag gick runt och fotade lite.


Sedan bjöd Åke, oss alla på middag i Morgongåva. Här är det lite roligt. Theresé visade oss det, då vi åkte samma väg för 2 dagar sedan, fast vi for till Heby. Hon har ju givetvis GPS i sin bil. Här är det ju 70.


En bit längre ner efter vägen så ser ni skylten för tåget, det får köra i 120.


Och guess what. Hennes GPS tar in den skylten och visar att även hon får köra 120.


Innanför dörren på My kök och bar, hänger den här tavlan. Förstår inte varför jag reagerade på den… eller kan det ha sin naturliga förklaring att vi har några sådana sitsar hemma.


Vi tog, alla utom Sally, en black and withe med pommes, tryffelsås och bea. Det såg lite rörigt ut på tallriken så jag valde att fota den fina rosen i tomatskal istället.

Men även om det såg rörigt ut så smakade det jättegott.

Vi tackade för denna gång och dom åkte hem till Järlåsa och vi drog oss norrut i mörkret som fallit. Siktade in oss på Hudiksvall där vi slog fast för natten. Utanför vägkrogen som erbjuder en hyggligt stor parkeringsplats. Så där intogs morgonens första kaffekopp.


Sundsvalls bron.


Höga kusten bron.


Och våran Tegsbro.


Ha, såg den lilla gröna båten därnere och frågade Åke om han visste vad det var för nån båt. Under Ytan, sa han och jag skrattade till. Jag läste nämligen Umeå Taxi, haha.

Nu har vi varit hemma ett tag, hunnit äta lunch och träffat den eventuelle hyresgästen. Han får besked om datum senast på onsdag. Han tyckte att lägenheten var perfekt för honom, fint läge och fin lägenhet, vad mer kan man begära.

Så var det en sak till att göra och komma underfund med idag…vad blir det till middag…


Ha en fin måndags eftermiddag, allihop!

Pay It Forward!

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag gick då samma runda igår,som jag gjort dagen innan. Allt för att utesluta, att mitt halsband skulle ligga där nånstans och bli till halsbandssylta då gräsklipparen kommer.
Gissa synen, där jag travar runt i meterhöga maskrosfält, där jag trott, att Winstone snurrat runt för att göra sitt nummer två. Det var som det enda tänkbara stället jag trodde att jag hade kunnat tappa det. Eftersom jag plockar upp efter honom.

Det sevärda eller roliga, blev väl att det var jag som gick runt där, inte Winstone, han stod ute på stigarna och såg konfunderad ut. Kan tänka mig att dom som såg mig, såg lika snopen ut.


Hade ju lagt ut en efterlysning i Umeå Tipsgrupp, med en vädjan också, samt erbjudande om belöning. Så jag tyckte jag hade täckt upp alla vägar jag kunde.
Kommer hem, går in till datorn och vad ligger där, tror ni… Tadaaa, mitt halsband 👀

Jag plockar upp mobilen, skriver till Nicco, som jobbar hemifrån den här veckan, och nu får ni bortse från svordomen…


Jaa, Maria, you did it again. Jag gick ju upp dit i förrgår, då Kvällspasset skulle ringa upp, enbart för att inte bli störd av ljud.Och jag är något av en expert, att sitta och pilla med halsbandet då jag pratar i mobilen och brukar väldigt ofta, plocka av mig det. Fast 99% av gångerna, sitter jag i soffan, och då hamnar halsbandet i min armstöds väska.
I onsdags, var det den där 1% gången, och jag var alltså inte härnere. Jisses! Och nu fick jag bära det där berömda hundhuvudet och uppdatera efterlysningen på FB. Nåja, vet ni vad, det ena ger det andra.

Allt detta genererade i att jag nu har detta, istället.


Jo, det finns snälla människor, och jag blev erbjuden att få ett hängsmycke av Larsa, som har kontakter, han med. Jag berättade att jag hittat igen mitt, men ville gärna få köpa ett extra. Och därför har jag nu 2 stycken och dom blev till och med levererade till tomtgränsen.

Detta är väl ett typiskt ”sänd vidare”, (Pay It Forward) tänker jag ❤️🧡💛

Nånting vi nu sänt vidare, är Camaron. Vi tog de till Bullmark igår, för svetsning runt rutan. Det var sämre än vad vi sett tidigare, men detta är i alla fall seriösa svetsare, och jag är glad att jag fick tipset om dom. Nu är det bara att vänta och se när vi får hämta igen den. Gissa vem som undrade varför vi åkte olika bilar.


Nu ska jag ut med vovven, sen ska jag jobba i 2 timmar, ledig sedan och ikväll har vi bara tänkt hänga ute på gården, med en brasa igång. Och bjuda eventuella besökare på en kaffe Karlsson med nåt gott till. Jag lämnar inbjudan öppen, till er som vill ha nåt…välkommen hit, säger jag bara.

Önskar er alla en toppen fredag!

Stötte på patrull 🚫

Av , , 4 kommentarer 15

Då var bilen, Camaron hämtad från Carglass, vet inte om den ser så bra ut, nu heller.

Dom stötte på patrull, jisses 😬 Tydligen så limmas bilrutor, ofta med silikon, eller limmas, tätas kanske. Silikon i kombo med annat, kan göra att det fräter på lacken och sedan blir det rost.

I det här fallet är det rent ut sagt hål i den så kallade A balken, där rutan har en av sina fästpunkter. Samt runt hela ovansidan. Så det man då bör göra, är ju att svetsa. Och det är väl självklart, annars sitter man med det där berömda skägget i brevlådan om nåt år eller två. Eller så skippar vi skägget och sitter med en ruta i knäet.

Det blir ju som att välja mellan pest eller kolera. Så vi tar det tredje alternativet. Vi anlitar någon som vet hur detta ska göras. Tur man har vänner som har vänner som jobbar med sånt här. Får veta till veckan om just Brällas väns kollegor, har en öppning i schemat.

Annars lär vi få söka vidare efter nån annan. På Carglass är dom jätte trevlig att ha att göra med. Det var absolut ingen panik för deras del, rutan ligger där den ligger, och inte tog dom nåt betalt heller.

Får upp många minnen nu, från tävlingar. 2016 var det Sättna/Sundsvall. för Niccos del.


Konstigt då man tittar på bilder och filmsnuttar, så känner man dofterna, värmen, ibland regnsmatter men det är ju verkligen försommar feeling.

Tina ringde igår kväll och det är samma sak där. Många minnen, mycket vi ändå har gjort tillsammans. Vi kanske var produktiva, och som hon sa, och vi har sagt förut. Vi hade ju tid, våra barn var ju vuxna även då. Eller om inte vuxna som i vuxen, så var då Nicco, självgående.

Fast nu sa ju Tina att man inte fick säga inte, samt aldrig säga att man, inte har tid. Tid finns alltid. Och det är väl en sanning, fast kanske med modifikation. Det beror på hur man tolkar saker.

Tiden är ju nåt du bestämmer över och hur du planerar dina dagar. Eller vad som är det viktigaste för dig. Man väljer förhoppningsvis det man själv känner är det rätta. Även om det är precis det man ska göra, så finns det många som inte tänker på det sättet. Man gör saker för andra, hela tiden. Och då finns plötsligt inte den där tiden över, till det du ville göra.

Jag drömde i alla fall att Tina kom och plockade upp mig i deras husbil och vi var ute på vift. Jag såg en helt underbar vy, en solnedgång som speglades i vattnet och jag bad henne att stanna. Stanna stanna…jag fick lite panik, för att solen försvann snabbt och jag skulle inte hinna fota.

Hahaa…Tina nitade fast i nån skogsdunge och det var stenigt och ingen väg, men hon stannade. Fast fotoögonblicket var över. Men vet ni vad, jag tjyvlånar en av Annelies solnedgångar från deras Rote.


Lite lustigt ändå, för solnedgången i drömmen och att fota den, kommer säkert av dom bilder Annelie lagt ut. Så nu vet ni, ni finns i mina drömmar.


Nicco pysslade på med hennes Van igår kväll, och hon tyckte att hennes mamma kunde gå upp till henne och hämta ett glas Rosé vin. Fattar ni, hon skickar en som inte dricker vin, att hämta ett specifikt vin. Kunde det gå annat än obra.


Roligt ändå, att av 2 sorter hon hade en flaska och en box, så tog jag fel, hahaa… och vilken tid innan jag ens kom på hur man får ut det där från boxen.

Vi satt ute och eldade en stund men det var inte alls skönt i luften även om solen var framme. Som isande vindar, nej, lite mer värme tack. Nicco beklagade sig över att fåglarna skitit på hennes bil. Och mja, det finns ju tydligen åtgärder man kan vidta.


Ni får ha en underbar lördag, allihop, det hade jag tänkt satsa på, i alla fall.

Svetsardrottningen, Sally! 🆒

Av , , 2 kommentarer 11

Sally fortsätter att utöka sina kunskaper, och här är det svetsningen som avancerat från pennställ till ett ljusfat eller vad man nu vill använda den till. Och vad passar bättre än en krona gjord muttrar, av svetsar drottningen.


Med viss hjälp, och under överinseende av pappa Anders. Men vilken stjärna hon är. Och vilken fin julklapp det blev, som morfar Åke fick.

Jag fick en sockerkaksform av Theresé, nämeeh… och den testade jag i förrgår.


Var lite svårt att veta hur mycket smet man skulle göra och värmen på ugnen. Eftersom formen är djupare än en vanlig. Sen är det meningen att man ska bygga ihop den till en tårta, fast vi åt den som en vanlig kaka.

Men nu vet jag vad det blir till halloween i alla fall, och vad som kommer att sticka upp ur skallen, moahaa…

Nu kom då snön som vi skulle ha haft på julafton. En egen tanke är att kunde den inte komma då, så inte behövde den komma nu heller. Jag har ju liksom, redan förlorat vadet…fett värt va. Med miss på 3 dagar 🙃 Fast det har plötsligt börja regna, så… hur länge tror ni den här snön ligger kvar då 🤔

Nåväl, det jag får betala är ju ändå rätt najs, det blir en trevlig kaffedejt, i framtiden 🥰

Har bakat ett långpannebröd nu på morgonen, som nyss kom ut från ugnen. Frukost intagen, fast då brödet kallnat, lär jag ta en macka och kaffe till det. Det är jag fasen värd.

Ha en fin söndag, allihop!

Ett ja förväntas, men det blir ett nej?

Av , , Bli först att kommentera 11

Fick dagen till ära, återigen ligga på topp listan, åtminstone nu på morgonen 😀 Jag har nämligen i detta nu, bloggat i 11 år och jag har lagt in 5999 inlägg, wow, då blir jämnt tal imorgon, och det finns 13 717 kommentarer.

Jag skrev mitt första inlägg, 31 mars, 2009, och jag må säga att jag lät väldans pretentiös, för att sedan dala ut och till största delen är detta nu, som min dagbok, men den innehåller ju även mina åsikter, ibland, och andra gånger tips eller andras upplevelser.

Nå, det har varit roligt att blogga, och detta är som ett gift. Stiger upp, tar en kaffe, funderar en stund, ibland tar det några timmar, det är för att jag som 50 plussare, kommit fram till att det är jag som bestämmer takt och ton här, och gör som jag vill 😀

Även om Åke ibland undrar vad tusan jag gjort, då inlägget inte kommer ut förrän vid lunchtid. Vet också att Kerstin påpekade detta, då vi var dit på middagen. Hon läser bloggen hos Jan B, och det är inte alltid jag lagt ut den, då hon gått upp till honom. Sorry! 😀

Igår var det -5 grader då jag och Winstone tog morgonpromenaden, och borta vid hundto…björkallén som löper jämns med Industrivägen, så noterade jag såna här blöta fläckar:


Det fanns flera stycken på gräset, och det var som att ta på en isglass som håller på att smälta. Mycket konstigt! Vad är det och hur kan det bli så där? Det kan ju inte vara vanligt vatten då hade det varit fruset.

Theresé skickade en bild hon tagit på Sally, som håller på lära sig att svetsa hemma i pappa Anders garage:


Rätt coolt, att ha den chansen att få lära sig i tidig ålder, det gäller väl kanske allt, men då kan man ju bli proffs på det man gör. Det fastnar i ryggraden, och sen gör man det bara, utan att fundera så mycket.

Delade bilden i cruising gruppen och där har den fått 60 likes så här långt, (ja Theresé, ditt namn står som fotograf) dom tror säkert att Sally svetsar på pappas bil, hahaa… njae, hon håller på med andra saker, lite finlir, fast lär hon sig att svetsa så kan hon garanterat gå vidare med bilar och herreminje, hon kan få svetsa under vår buss också 😀

Såg detta klipp för några månader sedan (har kanske delat det tidigare) och nu dök det upp i flödet igen, så roligt, haha, verkar som om dom har full förståelse över vad den andre säger, eller hur? 😀 Lite som jag skriver eller pratar ibland, jag fattar inte varför ingen annan fattar eller så nickar dom i samförstånd fast…egentligen hade jag ju förväntat mig en nejskakning på huvudet, hahaa…

Sen är det väl aldrig allt, man fattar, som i söndags då vi satt och åt lunch, och det blev ett ståhej borta vid kyrkan. Prästen i vitt, och en mindre folksamling (det blev fler), det bars ut bord, och det såg ut som en stor kaffetermos. Mja, dom kanske fikade ihop, utomhus, fast jag fattade inte av vilken anledning, dom kom ju allihop inifrån? Nåja, det kanske var en sån grej som jag inte ska fatta då 😀

Hoppas på en bra tisdag, för er alla!

Hon har ögon för detaljer

Av , , 2 kommentarer 4

 

Åke började säga igår kväll att han var så försiktig med sina glasögon då han var under bussen och svetsade, samtidigt tar han av sig dom för att putsa upp glasen, jag hinner säga: Ja du har väl skyddsglasögonen, och då…
 
 knäcks hans bågar av och det lika lätt som du bryter av en saltpinne. Tjopp så var det gjort och *tjitjing* så försvann mera pengar än vad vi räknat med den här månaden.
 
Vi har inte bara ett kommande dop, utan försäkringarna på alla våra bilar ska ut, ombesiktning av buss (typ 500:-) samt nu då, ett par nya glasögon *suck*. Fast vi ska inte klaga, solen skiner och det finns alltid någon som har det värre, men varför säger man så egentligen? Hur kul är det för denne någon, och hur ser hans/hennes dag ut, inte speciellt upplyftande kan jag tänka.
 
Vi letade fram några av hans gamla glasögon, han bör ju ha en backup eftersom det säkert lär dröja ett tag innan han får tag i ett par nya. Och hans gamla var ju inte speciellt granna. Han tog i alla fall dom senaste han hade haft, ett par ganska osynliga även fast dom är större än dom som gick sönder.
 
Undrar vad Nicco kommer att säga när hon ser mig, säger Åke, nä svarar jag, jag tror inte att hon kommer att märka något. Hon är under den tiden i sitt rum med en kompis, det absolut första hon gör då hon kommer ut därifrån är att ställa sig och gapa, medan hon stirrar på Åke, snacka om en som lägger märke till detaljer. Jag som ibland, inte ens märker då han rakat av sig skägget, hm…
 
Hon diggade inte glasögonen, men hon får nog lov att gilla läget tills han fått sig en tid hos optikern.
 
Ni får ha en bra dag och må solen skina över era huvuden.
 
 
Maria Lundmark Hällsten