Etikett: tåg

Puckat

Av , , Bli först att kommentera 12

Såg att Ingemar Stenmark fyller 60 år idag, så vi grattar honom, inte bara till åren, utan till den människa han är. Och som det står här i rubriken, ingen har fått Sverige att stanna, som han, men stämmer det?

Skärmklipp 2016-03-18 06.23.58How about…SJ? Hahaa…

Nu är jag ingen tåg åkare, jag och en gammal klasskompis, Annica, fick äran att som 12 åringar, ta tåget från Umeå till Gällivare där vi skulle vara barnvakter till mina kusiner, Gunnar och Anders.  Resan tog 7 timmar, och vi höll på tabba oss, redan i Vännäsby…vi trodde vi skulle av där, tog väskorna och gick mot utgången, men hann inte ända fram, det var ju tur.

Det var i Vännäs, vi skulle byta tåg 😀

Vi hade bastuträffen hos Laila igår kväll, och det var verkligen inga triss lotter vi hade, utan tristlotter, inte en spänn, vann vi, fast vi satt med 6 stycken lotter. Nå, vi är ändå överens om att det är lite spännande ändå, detta med att avrunda kvällen, med att se om det blir en slant, eller inte…mest inte.

Nu ska jag strax iväg och träna, sedan blir det en vals med snabeldraken, ikväll kommer ju gänget från Järlåsa. Och apropå Järlåsa, så vet ni väl att det är därifrån, drycken Pucko kommer. Theresé skrev om det för några år sedan, här kommer den lilla storyn (huset hyr dom numer ut, och bor 3-400 meter längre ner efter vägen):

Skärmklipp 2016-03-18 07.27.56
Och lite om varför den fick namnet Pucko, infon om det, hittade jag HÄR

Historien bakom namnet

Namnet Pucko fick chokladmjölken från den mycket populära glasspinnen Chokladpuck, som tillverkades av Glace-Bolaget, som ägdes av Mjölkcentralen. Puck var faktiskt ett namn som i en eller annan form återkom på flera av Mjölkcentralens produkter. Bland annat fanns en ost med det namnet.
Pucko gjorde inte särskilt stort väsen av sig när den började lanseras på allvar 1954, och reklamkampanjen för den nya produkten var ganska blygsam, men den blev ändå snabbt populär. På S:t Eriksmässan i Stockholm 1955 såldes 19 700 flaskor på 16 dagar. Och från mitten av 1960-talet fick Pucko ett rejält uppsving, då produktionen mer än tiodubblades. Åke Andersson, som var fabriksföreståndare i Järlåsa, berättade i personaltidningen Mjölkdags att ökningen bland annat berodde på turistresorna till Mallorca.

”Jo, det är nämligen så att på Mallorca lär chokladmjölk med konjak i höra till en av de specialiteter som turisterna gärna faller för. Det kallas Lumumbadricka. Och när man så kommer hem, solbränd och fylld av goda semesterminnen, ringer man genast Åke Andersson och frågar var man kan få tag i Pucko.”

När man skapade Pucko ansåg man formgivningen av flaskan vara viktig för att locka kunder och för att få dem att känna igen produkten, något som är viktigt även idag. Den första flaskan hämtade sina drag från den klassiska Coca-Colaflaskan, men den blev inte särskilt långlivad. Istället formgavs en ny flaska, som sedan kom att leva kvar ända till år 2000. Och när det då var dags för en ny flaska var den till stora delar lik den gamla klassiska.

Pucko kom med tiden att bli ett måste till korven eller hamburgaren. I boken ”Korv, mos och människor” av Leif Eriksson berättas om korvkioskens utveckling, och där har förstås Pucko sin givna plats, liksom i varje korvkiosk. Märkligt nog gick den inte att uppbringa i korvkiosken i just Järlåsa, som låg alldeles intill fabriken. Där tillhandahölls i stället konkurrenten Cocio, från Danmark, till Järlåsapersonalens besvikelse.

Önskar er alla en trevlig fredag!

Att drömma sig tillbaka

Av , , 4 kommentarer 12

5.20 pip, alarmet gick igång och jag hoppade ur sängen, som värsta atleten, jag vet, jag gör det varje morgon (fast atlet kanske var en överdrift). Termometern stod på -0.4 grader så jag gick ut och satte igång motorvärmaren, det var is på rutorna. Men det ser ju ut att bli en fantastiskt fin dag, härligt, det behövs.

Läser just nu en bok med kåserier, ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” av Bosse Lidén och hans fru Solveig, den är lättläst.

Det var så roligt då jag läste vad Bosse gjorde som barn och även i vuxen ålder. Man fantiserar om människor man ser, man undrar vart dom bor, vad dom gör, allt utifrån kanske ett hus man ser, eller om man sitter på ett tåg/buss, och över hör ett samtal. Hur deras liv och vardag ser ut.

Då jag såg detta så slängdes jag tillbaka till 10-11 års ålder, då man läste serietidningar, och det fanns medlemssidor, jag vet så väl, att jag alltid kollade på namnen på dom som skickade in gåtor eller ville bli brevvänner etc. och med namnet i mitt huvud såg jag ett hus framför mig, där dom bodde, om dom var lyckliga, hade kompisar, ja listan kan göras lång. Jätteskumt!

Och likadant då man satt i bilen på väg till stugan, det finns platser än idag, som sätter mig i en speciell känsla då vi passerar, jag vet att jag som barn, bara ville bo där…fråga mig inte varför, jag menar, vem vill bo i Tavelsjö, förutom läget vid sjön? 😀

Sedan har jag en tanke på en bok jag skulle kunna tänka mig att knåpa ihop, den skulle handla om bussar och passagerare, men jag vet inte, vart skulle jag hitta den tiden till att göra nåt sånt, det får nog vila ett tag till, är jag rädd.

Och nej, jag vill inte avslöja hur jag skulle gå tillväga och vad den skulle handla om, men jag tror att den skulle bli väldigt intressant, faktiskt 😀

Nu frukost innan jag susar iväg på jobb, ha en fin lördag, ni alla lediga människor och ni som arbetar.

Spritproblem

Av , , 4 kommentarer 13

 

Jag fick en fin påskpresent igår, från en bloggarkompis på netdoktor.se, det var en glad överraskning. Ett paket med flera paket i, inte bara saker med döskallar på, utan godis, kaneltvål, godis till Winstone och en flaska med körsbärsrom… ska bli spännande att se vad den smakar 🙂
Apropå flaskor och alkohol… jag och Theresé var in till Bo-Lage, ni vet, han som bor lite överallt, men vi besökte han på strömpilen. Och där valde vi ut en liten vinflaska, som Theresé och mormor, skulle få avnjuta till middagen igår. Hur tror ni det gick???
Så här ser flaskan ut idag:
Den är med andra ord oöppnad och osmakad och det var inte för att dom inte ville, utan för att det inte gick att få upp flaskan även om både Åke och Theresé försökte med alla krafter dom besatt. Korkskruven fick tas ut och stearin droppades över hålet.
Jaman hallå, spritproblemen är lösta, om man limmade fast alla korkar så fick ju ingen upp flaskorna, jodå, (det skrev hon, nickade belåtet på huvudet och trodde att det var sant).
Men jag köpte även en Amarula gräddlikör, som vi fick avsmaka till kaffet, och den är ju inte dum, och den fick vi ju dessutom upp.
Annars förflöt långfredagen precis som en vanlig fredag, inte var den speciellt mycket längre än någon annan dag. Men man har ju hört skräckhistorier om hur det kunde se ut förr i tiden, då barnen skulle hållas inne och inte fick dom leka heller… man kan ju fråga sig vad man skulle lära sig av det.
Theresé åker hem idag… och tåg är färdmedlet hon valt på hemresan. Om en timme går tåget, om allt blir som planerat, och sedan är hon hemma på 6 timmar, inte så farligt, med andra ord.
Vi är bortbjudna ikväll vi…till ett par grannar från ”gammgården”, det ska bli trevligt, och nu ska jag preparera videon så jag kan spela in mästarnas mästare, som vi missade i söndags. Ha en underbar påskafton, allihopa.

Annat att tänka på

Av , , 6 kommentarer 9

 

Theresé tyckte att vi behövde något annat att tänka på… ett tag framöver, så hon ringde igår och berättade att hon fått borrelia. Mm, inte alls kul, och vi får nu hoppas att hon får ta den enkla vägen ur det, jag har nämligen läst en del om just borrelia, nu på morgonen, och det lät inte speciellt roligt, men man kan ha tur, så vi hoppas att du har det.
Hon skickade en bild i ett mejl och tyckte att dom här personerna liknar mina föräldrar, och ja… varför inte, en viss likhet finns nog där, fast dom ser lite yngre ut, i verkligheten och pappa har mer hår 🙂 fin text till är det också:
Jag har lite känningar i nacken nu, kanhända det beror på att man spänt sig en del, men jag känner också igen vissa låsningar sen långt, långt tillbaka. Det var ju nämligen så att lilla Maria, 7-8 år gammal, hade en STOR lila pulka, den var verkligen stor och pampig.
Vi var ett gäng som var på baksidan av huset och åkte pulka, sen var det ju så roligt att sätta ihop dessa pulkor i ett långt tåg, så åkte man efter varandra, precis som man ibland gjorde med sparkarna.
Nå, eftersom nu min pulka var störst, och det vet vi ju alla vid här laget eller hur? Att störst, går först, så fick jag vara loket längst fram… bad bad idea. Inte nog med att vi satte snörena från pulkorna runt våra magar, sen tyckte Maria att det kunde vara kul att köra över det där stora guppet som fanns i backen, som något byggt upp för att hoppa i med sina slalomskidor.
Och det var ju precis dit jag styrde hela konkaronget av pulkor, vad tror ni händer? Mjo, min pulka med jag på, hoppar över guppet, åker ner i gropen som är efter hoppet och där blir det ett ryck i snöret och jag stannar av och får nästa pulka rätt över huvudet. Där kan vi nog snacka om en whiplash skada som aldrig blev utredd.
Efter den där pååkningen så knakade det i min nacke om jag hade huvudet stilla en minut i samma läge och sedan böjde det uppåt. Sen kunde jag sitta och nicka och det knakade varje gång, och så där hade jag det i x antal år, innan det slutligen klingade av och försvann, men ibland, känner jag av det, det är precis som om huvudet skulle fastna om jag inte rör på det och det kan som hugga till lite därbak… nåja, även detta är ju världsligt, faktiskt.
Ännu mer världsligt blev det också då vi i förrgår fick veta att vår pappa har en skada till… han har brutit näsan också, alltså, hallå, nu får det väl räcka. Men igår bestände dom i alla fall att strunta i den, vi hade aldrig noterat det, Emma tycktes ha sett en liten förändring på näsan, men brottet är inte värre än att dom nu kan låta det självläka. Önskar er alla en fin fredag!
 
 

Kottbombare, duvor och småkryp

Av , , Bli först att kommentera 13

 

 
Då mina föräldrar var här så blev det snack om småkryp… och ämnet gled över till dom där elaka Jack Jumper myrorna som jag skrev om tidigare. Sen satt vi och tittade på våra sibiriska nötkråkor som nu är här och släpper kottbomber lite överallt. Då berättade dom att dom sett ett program på tv om duvor.
Jag tror att det var i England, och där hade duvorna hittat ett riktigt matställe, på perrongerna. Och inte nog med det, då tåget kom, hoppade dom på och åkte med till nästa perrong och där fanns det ju mer mat. Dom visste dessutom när det var dags att stiga av, och dom stod då först i kön för att komma sig ut.
Tänk att djur lär sig såna där saker, och hur kan dom lära sig det? Är det enbart genom iakttagelser eller vad? Hur visste den första duvan som åkte, att dom skulle komma sig av tåget? Less på livet och chansade, eller visste den något som ingen annan kommit på?
Apropå fåglar som håller sig på högre höjder, så är nu bussaltanen fix och färdig… fast det visste ni väl redan, varför annars, skulle det sätta igång och regna. Nå, här får ni en liten titt på hur det ser ut:
Nu ska jag käka frukost och sedan bege mig av till jobbet, önskar er alla en fin måndag!

Nämen nu kan det ju inte….

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Vi, jag och Nicco, åkte upp och hämtade mamma/mormor så även hon fick följa med. Pappa jobbade så hon hade inget speciellt för sig. Vi började med en lunchmacka på Nybro och gick sedan runt på Expo.
Då vi kom ut därifrån hade det börjat snöa. Och det var inga små flingor minsann. Idag är jag jätteglad att jag inte jobbar, vem vet hur vägarna ser ut halv sju på morgonen. Nu är ju visserligen Jeepen hög under och än så länge har jag inte fastnat någonstans så det ska nog mycket till innan det händer, men ändå, och det finns ju andra trafikanter ute på vägarna, med betydligt sämre förutsättningar.
Tänk att nu är det andra året i rad (och därmed tredje vintern med djup snömängd) som man har sagt… nämen nu KAN det INTE bli så mycket snö, men tji fick man. Det börjar nog kännas som om allting inte är, som det en gång var.
Vad roligt man hade i snön, då man var ung… yngre 🙂 Så fort traktorn hade fixat ihop en skaplig hög så var man där med spadarna och försökte gräva sig en riktig koja. Ibland grävde vi bara rätt ner och vid ett tillfälle tog vi oss inte upp utan fick ropa på hjälp, och hjälp fick vi av en förbipasserande.
Pulkorna satte vi ihop i långa led, då vi dundrade nerför backen eller så satte man ihop sparkarna som ett långt tåg, nu är det inte varje dag, inte ens varje vecka man ser någon på en spark. Inte heller på en pulka, förutom möjligtvis nån som drar sitt barn på väg till affären.
Jag nötte ut ett stort antal med pulkor då jag drog Nicco till förskolan… det gick hål i botten på dom, kan ni gissa varför? Mjo, dom är ju så duktig på att sanda på vägarna och då tar det emot.
Nå, det är klart att det finns pulkåkare idag med, men dom flesta tar sig nog ut till backarna för att roa sig, jag har inte sett någon i en alldeles vanlig snöhög, där vi brukade befinna oss, ibland med livet som insats. För dom där högarna var ju inte alltid så mjuk och farbar, men inte brydde vi oss om det 🙂
Jag önskar er alla en fin söndag!

Ja, jag kommer nog ihåg

Av , , 4 kommentarer 3

 

En dag som denna kan man inte låta bli att försöka komma ihåg vad man gjorde för 26 år sedan, hm…varför det just är 26 år sen, har sin förklaring, då föddes nämligen Theresé. Och ok, så svårt att komma ihåg vad man gjorde, har man ju faktiskt inte heller 🙂
Så Theresé, från oss alla till dig, Grattis på 26 årsdagen, hoppas Anders bakar en jättegod tårta och att du får det du önskat dig. Av oss har du ju redan fått presenten, men vem vet, det kan ju bli något mer då vi kommer ner. Här sitter Theresé på hästryggen, fem år gammal, nere på high Chapparall.
Kanske jag kommer att komma ihåg just denna dag också, i framtiden. Jag ska opereras idag, närmare bestämt om ca två timmar, så förberedelserna är i full gång…det fattar ni ju, eftersom jag sitter här 🙂 Nu på morgonen är den heta frågan om jag kommer att komma mig ut med bilen då jag ska åka, nu ska det nämligen asfalteras på vår in och utfart. Jaja, inte värre än att jag får hålla korpgluggarna öppna och gå ut och köra undan bilen om dom skulle börja komma smygande åt det här hållet, läggaren har redan passerat.
Igår blev jag bjuden på kaffe, på ”gammgården”, av Inge-Gerd och Janne, vi var nog samma gäng som alltid, som satt ute. Dom planerade för en tågresa till Övik, nästa vecka, och vi får se, kanske jag hänger på, det beror på dagsformen det. Och som jan A sa, skulle tåget, av någon outgrundlig anledning, inte gå, just den dagen, (skrev hon lite lätt ironiskt) då skiter vi i resan, buss kan man åka när som helst.
Näpp, nu har jag inte tid att sitta här och…sitta, önskar er alla en fin dag!

Gårdagens bestyr

Av , , 2 kommentarer 5

 

Gjorde inte speciellt mycket på förmiddagen igår, dammsög, torkade golven, lämnade in datorn, handlade, fixade middag till Åke…ja, sånt där som man gör av bara farten, egentligen. När jag kom på jobbet så tyckte chefen att vi skulle åka på nån blomutställning, ehhh, jaha, och vad kan nu det vara för nåt då, undrade jag. Hon menade förstås en typ av handelsträdgård, men jag vet inte hur många såna man kommer in med en rullstol i.
 
Hon ville i alla fall köpa sig två penséer, och frågade om vi inte kunde ta min bil och åka iväg och se om vi skulle hitta ett lämpligt ställe. Jag var lite tveksam, men sa ok, jag kan väl prova att knöla in dig i bilen så får vi se hur det går. Det är nu inte världens enklaste sak att få in en person i en ”vanlig” bil, där dörrar är i vägen, kläderna suger fast i sätena osv. Men skam den som ger sig.
 
Vi tog oss iväg, om än i en något obekväm sits…för chefen. Vi åkte på blomkiosken, där tog vi oss in i själva växthuset och sen dök vi på första hyllan därute, där hon spanade in två penséer som hon ville ha. Nu var det bara frågan om priset, hon hade nämligen bara en tjuga på sig. Jag gick ett varv runt hyllan och se…på en kartong stod priset 9.90. Så vi gick fram för att betala men då ville hon ha 24:-, nähä, sa jag, det står 9.90 på kartongen. Hon var tvungen att komma ut och kolla och insåg att det var ett pris som dom betalade, det var alltså fel, men sa jag, då har hon inte pengar så det räcker , tyvärr…och då fick hon givetvis pruta till en tjuga. Futtigt hade det ju varit annars.
 
Efter det undrade chefen om inte jag kunde bjuda henne på en kaffe, hemma i vår trädgård, javisst sa jag, det är ju inte så långt från blomkiosken, så vi åkte hem och placerade oss härute, jädrans tur att det inte började regna, för tyvärr, jag får inte in henne i huset, inte på egen hand i alla fall. Men det får vi ta en annan gång då vi får vara dubbelbemannade, då ska det gå vägen.
 
Det blev i alla fall en något annorlunda dag och visst känner man sig friare då man har bil, det hjälps inte, allt blir lite smidigare, förutom själva instigandet och utstigandet ur bilen.
 
Nicco och Theresé roade sig igår med att ta tåget in till Stockholm, så nu har Nicco både fått åka tåg och flyg, för första gången. Hon hade shoppat lös, och köpt en döskalle ryggsäck som man kan spela musik med, ögonen är tydligen högtalare, sen har hon köpt sig en t-shirt och en skinnjacka, jojomensan.
 
Jag kommer ihåg mitt första inköp i Stockholm, på egen hand. Jag var femton år och köpte en t-shirt, för 179:- (det var mycket pengar då), med det där kända märket på, med krokodilen. Sen rev jag sönder den, första dagen jag hade den, men jag använde den ändå, det var väl lätt att laga och sedan gick den i arv, inte till ett yngre syskon, utan min pappa lade beslag på den.
 
Nåja, nu ska jag ut och hålla Åke sällskap, han sitter ute på första parkett. Ni får ha en härlig lördag!

Så kan det gå

Av , , Bli först att kommentera 2

Theresé ringde, flygkaptenen behöver en styrman, styrmannen bor i Uppsala och skulle ta tåget till Arlanda. Tåget blev inställt och en buss sattes in. Bussen krockade och nu kommer planet att bli något försenat.

Styrmannen har anlänt men nu måste dom avfrosta planet innan avgång så man får nog räkna med minst en timmes försening…om dom/vi har tur, det är bara att hoppas att dom hinner hit innan ett i alla fall.

Uppdatering: Theresé och Sally sitter nu i planet men dom kommer inte att lyfta på ännu en timme och en kvart, fråga mig inte hur dom kan säga en tid, men det är i alla fall snöstorm där.

UPP MED HÄNDERNA!!!

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Vi var ju som sagt nere på High Chaparral, tidigare i veckan och här kommer en hel radda bilder därifrån:
 
Vi åkte ju också det populära tåget med ett stopp mitt i där vi blev rånöverfallna. I början av resan så står en cowboy där och surrar om ditt och datt, rätt var det är så säger han –Om ni nu tittar ut till höger… och alla hänger helt plötsligt ut genom fönstren på högersidan och letar febrilt efter vad det kan vara för roligt han vill att man ska se. Så säger han med hög stämma – Då har ni missat indianbyn som ligger på vänstra sidan.
 
Sen kommer själva rånet och in hoppar en rånare och skriker att vi ska hålla händerna högt över huvudena, ända upp. Nicco sitter med händerna i ansiktshöjd och blir därmed ett lätt och tacksamt byte. –Är du trött eller, frågar han Nicco. –Jaaa, säger hon och ser lite trött ut i ögonen. –JA JAG SER DET, säger han, du orkar ju inte hålla upp händerna, UPP MED DOM, ÖVER HUVUDET!!!
 
Ja jag skrattade då nästan hela tiden. Sen trodde jag nog att Nicco skulle tycka att det var lite för löjligt därnere, men enligt hon själv så vill hon till och med åka tillbaka, jaja, vi får se, man ska aldrig säga aldrig.
 
Det blev både en och två Irish Coffeé igår, sedan fortsatte vi med annan whiskey smakning inne hos Ingegerd och Jan, både malt och majs whiskey, jag är egentligen ingen whiskey älskare men det är klart, det finns både sämre och bättre whiskeys. Det var mycket trevligt och ikväll så har jag lovat att bjuda upp dom hit på middag, så får dom se hur vi bor. Men jag har varnat dom, vi har inget vackert hem…precis, men lite annorlunda, kanske.
 
Önskar er alla en fin lördag!
Maria Lundmark Hällsten