Etikett: tålamod

Imponerande skills och en otrolig historia

Av , , 2 kommentarer 11

Pratade med Theresé i förrgår kväll. Hon har nu hittat på att hon ska lära sig att väva… Väva gör hon redan fast med nåt som kallas varp, och den kan man använda för att till exempel väva skoband. Här fotade jag då hon satt uppe i Storstugan/Lainejaurudden en sommar för 4 år sedan.

Nä, nu ska det vävas bredare saker, fast det är inte med en vävstol utan nånting mindre ändå. Hon berättade att hon trätt upp alla trådar men ser att det blev fel. Hon måste då trä om alltihop från början. Då hon sa det, fick jag en bild i mitt huvud hur jag sitter där och gör allt detta.

Sugen på att sätta igång med själva görandet, men måste börja om från början. Sa till Theresé. Om det där hade varit jag hade jag slängt allt på öppen eld och bränt upp det. Skulle aldrig ha det tålamodet.

 

Jösses, och där sitter hon nu och testar att väva med vit tråd som följde med, bara för att lära sig själva processen, och nu försöker hon klura ut hur man gör mönster. Oh my guard… inget för mig. Fast det kan vara min lätt vinklade hjärna, som gör att jag känner att vissa saker, lämnar jag bara därhän.

Imponerande ändå att ha såna där skills. Vill gärna tro att hon och Nicco, fått sina färdigheter från mig, jaja, och från Åke också då. Han tillhör ju den skaran som kan kolla ett sprängschema och veta vad han ser. Inte jag, jag ser bara en massa streck, huller om buller.

Men så brukar man också säga att ingenting är omöjligt. Nej, inte om man kollar in den här killen, wow!!

Han har ett INSTA gram konto om man vill se fler av hans alster @daya_microart

 

 

Jag vill dock tro att vi alla kan göra saker, fast vi gör på olika sätt och vi väljer väl att hålla på med det vi finner intressant. Då vill man ju lära sig och utveckla det man håller på med.

Var och hälsade på en kvinna på ett seniorboende igår. Och till henne ska jag nu en gång i veckan. Vi ska underhålla varandra med prat, kaffedrickande, handla nån gång, promenader och ja, såna där vardagliga saker, som kan ge en extra guldkant. Ser fram emot det. Och längtar givetvis efter att få ett schemalagt arbete så man kan landa i invanda rutiner igen. Men det är på G, så…

Apropå arbete, så hörde jag en historia på TikTok igår. Där var det en man som efterlyste oväntade händelser, man varit med om, som är snudd på för bra, för att kunna vara sann. En annan man berättar då om något han inte varit med om själv, men han hade sett historien på Youtube och det var något han inte kunde släppa.

Detta utspelas på 80 talet och telefonkiosker var vardagsmat. En man som bor och arbetar i England, har tagit ut 2 veckors välförtjänt semester. Han är ute och går på stans gator och passerar en telefonkiosk.

Telefonen ringer (här måste jag tillägga att ja, man kunde ringa till en telefonkiosk, så det var inget trolleri). Han går in och svarar, och på andra sidan luren är en kvinnlig kollega till mannen.

Hon ber om ursäkt men frågar om han har möjlighet att komma in på jobbet. Dom har ett problem som han skulle kunna vara behjälplig med. Mannen står som ett frågetecken och svarar, men hur kunde du veta att jag gick här? Kvinnan förstår inte vad han menar, utan säger att jag har ju bara ringt ditt nummer. Mja, fast jag står i en telefonkiosk, du kan omöjligt ha ringt mitt nummer.

Kvinnan är ihärdig och säger att det är hans hem nummer hon ringt. Mannen insisterar dock, på att det inte stämmer så hon fram löneavin, där hon hittat hans nummer. Och inser att hon slagit in siffrorna som står på dessa avier, och inte hans telefonnummer. Alltså, kan vi få oddsen för den händelsen, tack!!

Mannen som berättade historien på TikTok, säger att han tror att det ska finnas kvar på Youtube. Jag har inte lyckats hitta den men vet inte riktigt vad jag ska använda för sökord. Nå, jag hoppas den är sann, för den var verkligen, snudd på, alldeles för bra. Men också ett bevis i så fall, att dom mest förunderliga saker och ting kan hända.

Ha en fin dag, mina vänner och läsare!

Man kan ha 🌍 minsta tålamod och man kan ha…

Av , , Bli först att kommentera 13

Kvällspasset i P4 hade en fråga i förra veckan, vad man kunde komma på att man har som är i miniformat. Jag funderade och klurade…miniformat 🤔 Hm, man kan ju ha världens minsta tålamod

Har man haft barn har man förmodligen små små lämningar av leksaker som oftast är mini modeller av stora saker.

Eller så samlar man själv på leksaker av visst slag och där kan det ju finnas nån minigrej, förstås

Jag kom i alla fall att tänka på den lilla Tysk-svenska lexikon boken som finns här i huset. Jodå man kan läsa i den, även om det är halvkrångligt.

Sen kom jag faktiskt på en annan mini grej. Att det finns skallar här av olika typer, det vet ni som känner oss. Men en liten…pytteliten del av skalle, kanske jag inte visat. Den hade Annelie med sig, rätt cool va, kolla in dom små huggtänderna.

Hade skallen varit mer platt hade jag ju lätt påstått att den tillhört en huggtandsfjäril, moahaha…

En mus är det ju inte eftersom dom inte har huggtänder, men nåt litet rovdjur har det varit en gång i tiden.

Hade besök av eventuella framtida hyresgäster igår. Dom var jättetrevliga så dom har jag inga problem med att låta bo däruppe. Dom får 2 veckor på sig att fundera. Det är ju lite halvsvårt att hyra ut möblerat, men det finns som inga andra options för vår del. För en tom lägenhet däruppe, tarvar plats att förvara sakerna som man måste göra sig av med, och jag vill INTE, ha nåt mer därnere. Det blir som bromsklossar överallt.

Ikväll är det bokklubbsträff. Där ska jag bära hundhuvudet och tala om att jag lyssnat 15 minuter på en bok som jag fick hjärnsläpp av, så det gick inte. Men nu är jag superglad att jag faktiskt hittade Sagan om Isfolket på BookBeat. Älskar ju den serien, så den ska jag lyssna på vid sidan om allt annat.

Önskar er alla en fin dag!

Tålamodet tryter!

Jag fick en förnyelse på kattförsäkringarna igår, och jag tycks ha läst förut, att efter 10 års ålder, så täcker ju inte dessa försäkringar vad som helst, längre. Så jag kostade på mig ett samtal dit, och bestämde att försäkringen får upphöra, från och med 1/6. Dom är ju snart 12½ år, kissarna.

m6Då jag sitter där i luren, ja, det var ju kö, förstås, så säger den inspelade rösten, plötsligt, Tack för ditt tålamod…det är strax din tur!

Ehh, haha, jaja, hur kan dom veta att mitt tålamod inte redan är på bristningsgränsen? Nu var det ju inte så, men jag tyckte bara att det var ett konstigt sätt att framföra att dom är tacksamma för att man väntar… Rösten hann säga 3 gånger att dom tyckte mitt tålamod var utomordentligt bra…tack tack! 😀

Idag vet jag dock inte om jag känner mig så tålmodig. Nicco har nationellt prov idag, det gick åt pipsvängen….Jeppen vägrade gå igång. Så nu sitter man och planerar hur man ska ta sig till och från jobbet, Åke behöver en ny bil…jag behöver ett fordon, jag har mejlat Van service, vill veta vad dom tar för en felsökning sen får man se om det är värt att laga, eller inte.

Jag har annat att göra än att sitta och leta nya bilar…jag vill inte…jag vill ha Jeepen…

Nåja, jag kan inte göra mer än jag gör, just nu, det är som det är. Time will tell! Nu vill nog Winstone ut i alla fall, han ligger och sneglar på mig samt suckar lite om vartannat. Egentligen skulle man väl plocka fram vinterjackan igen, men även det, tar emot, förstår inte varför 😀

Hoppas på en bra dag, för er alla!
IMG_3643 IMG_3673

Maria Lundmark Hällsten