Etikett: tårar

SKÄRP ER, för…böveln!! 🥸😂

Av , , 4 kommentarer 10

På TikTok finns nu ett filter som ska visa hur man skulle se ut om man stannat i tonåren, och sedan fick evigt liv. Folk lägger ut då dom testar filtret, dom får tårar i ögonen, blir ledsna och drömmer sig bort till i ungdomens dagar. Uppenbart helt tagen om hur vacker dom var och hur filtret kan visa hur dom faktiskt sett ut.

Ehh, ja, jag kände mig tvungen att testa. Jag fick också tårar i ögonen…då jag skrattade så jag grinade. NÄÄÄ, jag såg verkligen INTE, ut så där då jag var ung, inte heller hade jag velat se ut så där, idag. SKÄRP ER!! 🥸😂


Jag har inte så många bilder av mig själv från mina tonår, vilket är lite trist. Men här är ett kollage på 3 bilder. På bilden längst ner till höger är jag 12 år och på övriga bilder var jag 16 år. Nej, jag ser ingen liknelse med filterMaria.


Med filtret ser jag snarare ut som idag fast dom har dragit ut skinnet, lite för mycket. Kunde lika gärna ha trätt en strumpbyxa över skallen och försökt dra upp den igen. Fast då hade jag blivit mer avlång i fejjan.


Apropå TikTok, såg jag detta klipp igår. Jag lovar, jag satt och tänkte… fiii f-n, vilken hemsk olycka och vilken smäll… Fast… nä, klicka på bilden och se på filmsnutten, och ha på ljudet. Jag lovar, ingen kom till skada, nånstans.


Det är V8 motorns dag idag, och ja, finns det nånting bättre att visa än, än en gång, Åkes motortransport av min/vår, V8 motor. Och idag kan vi ju fira för att motorn fått extra power av den lilla turen, nedför Blomstervägen.


Var till mamma igår kväll. Vi kom in på ämnet dialekter och jag frågade om en mening hon sagt förut. Jag hade glömt bort början på meningen. Hon sa den, och sedan undrade hon om jag kom ihåg då hon berättade om dom som satt på utedasset i Kokträsk. Jag frågade om jag fick spela in då hon pratade och det gjorde jag. Klicka på bilden, för att höra vad hon säger. Jag filmade inte henne så därför får ni bara se en duk. Skruva upp ljudet, och klicka på bilden, som förövrigt är huset hon är född i, och Theresé och Nicco sitter på bron, uppe i Malå/Jockmock.


Kokträsk händelsen kan dock vara en skröna, för jag vet inte vem som överhörde deras samtal, därinne på dasset. Men det lät roligt ändå, haha.

Avslutar med denna text, skriven av en kvinna från Springliden (möjligtvis Mörttjärn, kommer inte ihåg), som ligger 2 kilometer från vår stuga på Lainejaurudden. Och som beskriver årets alla olika väderlekar, på bondska, förstås. Önskar er alla en trevlig fredag!

Vad ska det väntas på???

Av , , 18 kommentarer 50

Egentligen känns det knepigt att skriva om det här, enbart för att det är rätt så personligt, men samtidigt kan jag inte låta bli, jag stör mig på dom som ”tror” sig veta, vad som är rätt och fel, men då undrar jag vem som bestämt det?

Det är så här, för att göra en lång historia kort, min mamma, har hittat sig en sambo, han heter Bosse. Och vi är alla, i hennes närmaste närhet, så glad för hennes skull. Hon har nu någon att dela sitt liv med, igen. Pappa kommer inte tillbaka, och det är väl det enda vi vet, med hundra procents säkerhet, men vad som väntar bakom dörren imorgon, kan ingen veta, bara sia om.

Nu var Bosse ingen ny man som hon aldrig träffat förut, dom har känt varandra i snart 50 år och hållit sporadisk kontakt med varandra och givetvis mer så, sedan olyckan inträffade. Mamma tyckte det var skönt att få prata med någon som stod utanför alltihop, och prata har dom nog gjort. Vi har inte vetat om detta, förrän nu, för 3 veckor sedan, och som skrivet och sagt, vi blev jätteglada.

Ingen som inte stått henne nära, VET vad hon gått igenom, eller hur dåligt vi mått, för att inte kunna räcka till. Att skjutsa hit och dit, ordna kontakter, prata med myndigheter, betala räkningar, försöka bringa ordning i papper, och att sedan hantera hennes smärta och depression…det har varit jobbigt, och ingen kan leva någon annans liv, utan att förgås själv, så är det bara.

Så, nu vore ju allt toppen och hur bra som helst, om det inte fanns dom som INTE tycker att detta var roligt överhuvudtaget. Utan dom anser helst att mamma ska leva ensam med sina tårar i minst 2 år, för att visa att hon inte glömt bort vår pappa…typ.

Och som dessutom har mage att tro, att det mamma sagt i telefon till en specifik person, varit osanning, då hon grinat och varit ledsen, för hade det varit sant, hade hon inte varit sambo idag. Ehhh, ursäkta, men då kan just den här personen inte ha hört på hennes röst, hur sant allting varit.

Vår mamma har inte varit den mamma hon var förut… inte en endaste dag sedan olyckan, tills hon nu berättade om Bosse och hur vi alla bemötte detta besked, nu är hon precis som hon alltid varit, nöjd, glad, vill göra saker och leva sitt liv, och det känns bara så rätt.

VARFÖR ska någon måsta vänta innan dom går vidare… vänta på vad??? Vänta 2 år och se om du lever själv, eller? Gå och må dåligt och inte få något uträttat överhuvudtaget under flera år, bara för att någon tycker att det är så man ska göra, varför? Jag förstår det inte, och det är väl ändå upp till var och en vad dom gör med sitt liv.

Vår mamma älskade pappa, även vi, våra minnen med honom kan ingen ta ifrån oss, inte heller mamma kommer att ”glömma” bort 50 år av sitt liv tillsammans med honom, dom sparar vi hos oss, var för sig, och nu kommer vi att få fler minnen tillsammans med mamma och Bosse, att lägga i minnesbanken, så är det och inget kommer att ändra på det. Ha en fin måndag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten