Etikett: Tärnaby

F*ttkonst? Jag röstar på fågel, jag…

Av , , Bli först att kommentera 12

Åke har en gång i tiden bott på Konäset i Tärnaby och jobbat på Tärnaby Wärdshus. Så han föreslog att jag och han skulle ta en liten tripp dit igår, för att han skulle få uppleva gamla minnen. På Konäset bodde han granne med Stig Strand, minsann 😄

Nu har jag skrivit Konäset 2 gånger i det första stycket, och fått lov att korrigera bostaveringen, minst 4 gånger, eftersom jag skrev fel hela tiden. Läste stycket en sista gång och nu hade jag plötsligt döpt om det till tadaa… KONÄSTET!! Oh my…


Det är fint i Tärna, men inte så mycket mer att göra där, heller. Det är utsikterna/vyerna som talar, även på vägen dit och tillbaka.


På tillbakavägen tyckte Åke att jag skulle svänga av, upp till Laisaliden, för att få se lite mer vyer. Med en stigning på 11%, hade det känts liite bättre, med en fyrhjulsdriven bil. Det var inte direkt nyplogat och ren väg, heller. Och smal väg så man kan inte mötas.
En 11% lutning betyder att vägen stiger 11 meter/100 meter. Så när jag nu tyckte att 11% kändes rejält, kanske speciellt utför, så är bakvägen upp till Sättna Sundsvall Raceway, GRYM Med sina 22% lutning, där kör vi med fullastade bussar, så är det absolut ingen lek.

Nå, fint var det i alla fall och nån bild fick jag till.


Theresé hade hyrt slalomskidor, och det såg vi ju då hon kom och bar på dom…


Steget efter, Nicco, med utrustning på fötterna.


Theresé skrattade så hon knappt fick åt sig andan. Nicco fick inviga skidorna och hon har aldrig haft såna på sig. Det hade visst sett halvdråpligt ut, på vägen hit. Men hey…hon bangade inte, i alla fall.

På kvällen spelade vi lite spel, lyssnade på musik. Jag satt och kluddade på ett papper, och plötsligt fick jag höra ett ord jag aldrig hört förut. Nicco undrade om jag gjorde, varning för starkt ord, kanske…*fittkonst*. Ehh…skulle inte tro det, tyckte det såg ut som en fågel, jag.


Idag blir det Gondolfärd, korvgrillning i backen och sedan åker åtminstone, jag, Åke och Winstone hem. Nicco har inte bestämt sig än. Jag jobbar imorgon, så det känns bättre att åka idag då. Så man är i rätt stad på rätt tid.

Ha en fin onsdag, allihop!

Bussiga klubben 🚌

Av , , Bli först att kommentera 20

Hittade gamla bussbilder. Från den tiden då vi inte hade en bil därbak och Nicco sov i en hängmatta, ovanför Åkes säng.

 

 

Och tydligen var det inte bara Nicco som ramlade ur hängmattan, Enya lyckades med det konststycket, hon också. Jag tror att det vara Nicco som hann fota.

Vi har haft några bussar genom åren. 4 stycken om vi ska vara jättenoga. Och den med hängmattan var nummer 2 i ordningen. Den första var Holiday Inn…


Mycket roliga minnen från bussarna, och fler hoppas vi ju att det blir.

Vi pratade, av naturliga skäl, om Tärnaby igår kväll. Jo jag har nog varit i just Tärna, 2 gånger. En med Åke och en gång med mina föräldrar. Jag frågade Åke om vi hade träffat Ingemar Stenmarks mamma, men det hade han inget minne av så då kan jag säga med 100 procents säkerhet att det var då jag var där med mina föräldrar, som vi stötte på henne, inne på Ica.

Jag ville nämligen minnas att det var min pappa som pekade ut henne då vi möttes. Jag fortsatte säga att jag mindes att värdshuset var ett brunt hus med längsgående balkong, och japp, det stämde det med. Åke själv, bodde och arbetade en period i hans liv, just på Tärnaby Värdshus och han bodde granne med Stig Strand ute på Ko-näset, där Åke hyrde en stuga.

Detta var dock innan vår tid började, tillsammans. Snart eller om ett halvår, minus 16 dagar, så var det 38 år sedan vi började hänga med varandra. Knepigt det blir då man knappt, hunnit med att man fyllt både 30, 40 och 50 år Sen ska vi inte gå in på detaljer 🤭

 

Familjen Hällsten-Söderberg ha spenderat natten på nåt hotell i Östersund, och utgår därifrån nu på morgonen. Sally skickade en bild men inte därifrån utan dom stannade för lunch på nåt Pinchohak.

Vi har väl tänkt få i oss nåt lunchaktigt innan jag värmer upp gasarfoten. Tror att jag i övrigt har det mesta under kontroll.


Återstår att önska er alla en trevlig söndag. På återstörande då jag får tid och uppkoppling.

Ko-kos bollar, stackars kossor!

Av , , 2 kommentarer 1

Har en liten undran. Är det inte rasistiskt eller nedlåtande mot korna, eftersom det finns bakverk som heter kokos toppar, kokos kakor, kokosbollar etc. Inte nog med att namnet näms en gång, nej, det upprepas också. I mina öron låter det rent utav sagt, hånfullt. 
 
Anledningen till det kan naturligtvis vara att vi, när jag var yngre och syftade på en mindre begåvad person så kallade man den för kokorot. Fråga mig inte vart det kommer ifrån men första gången jag hörde det var jag uppe i Arvidsjaur. Kanske det är ett lokalt ord som bara förekommer däruppe för jag har aldrig hört någon annan säga samma sak.

Nä, skämt å sidor, det är bara en sån där sak som fastnat i mitt huvud och i och med att jag nu har skrivit av mig det så kommer det förhoppningvis att försvinna.
 
Vi såg på mannen som talar med hundar, igår. Ceasar heter han och verkar kunna en hel del om hundar. I just det här avsnittet fanns det med en hund som var blind och då berättade Åke om en hund som hette Manne och som bodde uppe i Tärnaby, Konäset. Åke och hans dåvarande hund, Bronco (karelsk björnhund) kom dit och Manne var som förtjust i Bronco och kom dundrande för att möta upp dom. Han visste naturligtvis inte att en snöskoter stod parkerad i hans farväg och han brakade rätt in i den med buller och bång. Bronco som var på väg att möta honom blev tydligen alldeles paff och tordes inte gå fram till honom. Han måste ju riktigt ha trott att det snurrat runt i huvudet på honom. Åke for fram och frågade hur det gick för honom och han kravlade fram bakifrån skotern med viftande svans, så han klarade sig utan blessyrer.
 
Jag kan riktigt se hela scenariot framför mig.

Det blev en hel del friidrott igår och jag kan ju inte låta bli att fundera över detta.  Har inte fler än jag, upptäckt att när dom springer, om det är 400 meter, 800 meter eller vilken sträcka som helst, så sackar alla av en liten bit innan målgången. Ibland blir dom ju t.o.m. snuvade på första platsen för att det kommer en annan sprinter,susande förbi. Varför håller man inte tempot hela vägen?

Mm, det kan ju vara för att man orkar helt enkelt inte längre, men jag tror själv att mycket är psykiskt, det sitter i huvudet. Dom ser målsträcket och tar i det absolut sista dom har. Tänk om man fick göra en test på detta. Man skickar iväg dom i vanlig ordning, för att t.ex. springa 800 meter, då dom försvinner på andra varvet, bakom rundningen, så flyttar man fram målgången 10 meter. Det skulle vara roligt att se om dom fortfarande säckar ihop på samma ställe eller om dom fortsätter 9 meter till i samma fart för att sedan tackla av. Ingen fler än jag som skulle tycka det vore intressant?

Ja där ser man vad som kan röra sig i huvudet på mig en helt vanlig dag. Hoppas att saker rör sig i era huvuden också, annars kommer man väl ingen vart. Ha en bra dag!

Maria Lundmark Hällsten