Etikett: telefonkiosk

Imponerande skills och en otrolig historia

Av , , 2 kommentarer 11

Pratade med Theresé i förrgår kväll. Hon har nu hittat på att hon ska lära sig att väva… Väva gör hon redan fast med nåt som kallas varp, och den kan man använda för att till exempel väva skoband. Här fotade jag då hon satt uppe i Storstugan/Lainejaurudden en sommar för 4 år sedan.

Nä, nu ska det vävas bredare saker, fast det är inte med en vävstol utan nånting mindre ändå. Hon berättade att hon trätt upp alla trådar men ser att det blev fel. Hon måste då trä om alltihop från början. Då hon sa det, fick jag en bild i mitt huvud hur jag sitter där och gör allt detta.

Sugen på att sätta igång med själva görandet, men måste börja om från början. Sa till Theresé. Om det där hade varit jag hade jag slängt allt på öppen eld och bränt upp det. Skulle aldrig ha det tålamodet.

 

Jösses, och där sitter hon nu och testar att väva med vit tråd som följde med, bara för att lära sig själva processen, och nu försöker hon klura ut hur man gör mönster. Oh my guard… inget för mig. Fast det kan vara min lätt vinklade hjärna, som gör att jag känner att vissa saker, lämnar jag bara därhän.

Imponerande ändå att ha såna där skills. Vill gärna tro att hon och Nicco, fått sina färdigheter från mig, jaja, och från Åke också då. Han tillhör ju den skaran som kan kolla ett sprängschema och veta vad han ser. Inte jag, jag ser bara en massa streck, huller om buller.

Men så brukar man också säga att ingenting är omöjligt. Nej, inte om man kollar in den här killen, wow!!

Han har ett INSTA gram konto om man vill se fler av hans alster @daya_microart

 

 

Jag vill dock tro att vi alla kan göra saker, fast vi gör på olika sätt och vi väljer väl att hålla på med det vi finner intressant. Då vill man ju lära sig och utveckla det man håller på med.

Var och hälsade på en kvinna på ett seniorboende igår. Och till henne ska jag nu en gång i veckan. Vi ska underhålla varandra med prat, kaffedrickande, handla nån gång, promenader och ja, såna där vardagliga saker, som kan ge en extra guldkant. Ser fram emot det. Och längtar givetvis efter att få ett schemalagt arbete så man kan landa i invanda rutiner igen. Men det är på G, så…

Apropå arbete, så hörde jag en historia på TikTok igår. Där var det en man som efterlyste oväntade händelser, man varit med om, som är snudd på för bra, för att kunna vara sann. En annan man berättar då om något han inte varit med om själv, men han hade sett historien på Youtube och det var något han inte kunde släppa.

Detta utspelas på 80 talet och telefonkiosker var vardagsmat. En man som bor och arbetar i England, har tagit ut 2 veckors välförtjänt semester. Han är ute och går på stans gator och passerar en telefonkiosk.

Telefonen ringer (här måste jag tillägga att ja, man kunde ringa till en telefonkiosk, så det var inget trolleri). Han går in och svarar, och på andra sidan luren är en kvinnlig kollega till mannen.

Hon ber om ursäkt men frågar om han har möjlighet att komma in på jobbet. Dom har ett problem som han skulle kunna vara behjälplig med. Mannen står som ett frågetecken och svarar, men hur kunde du veta att jag gick här? Kvinnan förstår inte vad han menar, utan säger att jag har ju bara ringt ditt nummer. Mja, fast jag står i en telefonkiosk, du kan omöjligt ha ringt mitt nummer.

Kvinnan är ihärdig och säger att det är hans hem nummer hon ringt. Mannen insisterar dock, på att det inte stämmer så hon fram löneavin, där hon hittat hans nummer. Och inser att hon slagit in siffrorna som står på dessa avier, och inte hans telefonnummer. Alltså, kan vi få oddsen för den händelsen, tack!!

Mannen som berättade historien på TikTok, säger att han tror att det ska finnas kvar på Youtube. Jag har inte lyckats hitta den men vet inte riktigt vad jag ska använda för sökord. Nå, jag hoppas den är sann, för den var verkligen, snudd på, alldeles för bra. Men också ett bevis i så fall, att dom mest förunderliga saker och ting kan hända.

Ha en fin dag, mina vänner och läsare!

Skillnad på glutta 😎 och glo 🕵️‍♀️

Av , , Bli först att kommentera 14

Apropå min döende bil, eller döende, den kan ju ha en tillfällig dipp och sedan komma tillbaka, i bättre skick än ever, men…

Min trippel löks tulpan, lever i alla fall. Köpte två krukor, samma storlek, samma dag. En står på jobbet och min, här hemma.

Den på jobbet är 3 gånger så hög och har redan slagit ut sin första tulpan, som är lika stor som min kupade hand, och hunnit tappa den också.

Den jag har, ser ut att ta livet lite långsammare. Det var först i förrgår man började ana färgen på en av tulpanerna. Och den är inte i närheten av att vara lika hög som den på jobbet. Fast fina är dom, vilket som.

Tror jag ska spara lökarna sedan och sätta ut nånstans på sidan av huset. Med mina orangea fingrar kanske det växer upp en fjällbjörk då, hehe.

Ser på alla hus nere på Öbacka Strand, dom som ligger utmed älven. Undrar hur dom ser ut därinne? Och vilken utsikt dom har, många av dom, i alla fall. När jag passerade ett av husen i förrgår, så noterade jag att innehavaren av en lägenhet på nedre plan, hade satt för alla fönster, nerifrån och upp, med dekorplats, typ sån här, som vi har på vår ytterdörr.

Jag slogs av en första tanke, att dom må ju bli deprimerade av att bo så där utan att kunna se ut. Fast sedan påminde jag mig själv om att dom som bor där vill förmodligen ha det på det sättet. Och det må dom ju få ha då, hur tråkigt jag än må tycka att det skulle vara.

Man förstår väl att det inte är kul med nedre plan, och alla som passerar där utanför fönstren. Vi har pratat om detta, för inte så längesedan. Då Nicco och David var här. Jag tycker nämligen inte att man ska titta in genom andras fönster. Fast…haha…

Jag kan till och med tycka att det är stört med alla som går förbi utanför oss och stirrar in. Jag hör ju min egen röst i huvudet då det händer …. -Vad fan vill dom, känner jag er, vad glor ni på…

Fast jag är inte så elak som jag låter i mina tankar. Jag förstår väl också att man tittar för att man tycker nåt ser fint ut, man drömmer, man kanske ser nåt lustigt, det är ju inte så att dom söker ögonkontakt eller att dom ens ser att jag ser dom.

Nog kan jag glutta på andras hus, fast mer på avstånd, och jag vrider inte på skallen då jag passerar. Jag tittar mer på lampor och gardiner, eller så kollar jag in deras gård och hur dom har lagt fina stenar eller byggt staket och grejer. Man kan få både tips och idéer och man kan även se saker som man kanske borde undvika. Jo faktiskt, det är skillnad på att glutta och att glo, tänker jag.

Kommer ju ihåg då Lennart satt på bron, hur många gånger satt inte vi vid köksbordet, och blev lätt stressade av alla dom som till och med stannade och tittade. Innan ljuset gick upp för oss, det var ju Lennart, dom kollade in och inget annat 😅

Apropå gårdar, jag sa till Åke, vad jag skulle vilja ha här ute. Törs nästan inte säga det men… hade det inte varit rätt coolt med en orange telefonkiosk, och där kunde Bengan stå och ringa till folk.

Den hade dessutom matchat dressinen, tänker jag. Hm…

Tipsa gärna om ni vet att nåt fint exemplar.. Vet att dom finns att köpa nya, fast i retrostil, superfina men inte riktigt vad jag tänkt mig. Ha en fin onsdag, allihop!

Här laddas det!

Håller på ladda inför Uppsala, kanske vi åker redan imorgon, men det kan bli sent, spelar ju ingen roll, vad man gör 2-3 timmar innan man ska sova. Och dagen efter, så har man dom timmarna eller milen mindre, att färdas.

Åkes fingrar sitter kvar, men jag tyckte ändå att han skulle göra ett besök på vårdcentralen i Vindeln, idag, och höra om dom kan kolla upp det värst, sargade fingret. Får se om han gör det, eller om han ska tjuras.

Själv ska jag nog ner på stan och träffa Tina en sväng, sen ska jag fixa lite inför Uppsala, kom på en smart grej igår 😀 Men det kan jag inte skriva om…nu, det får bli vid ett annat tillfälle.

Nu har dom påbörjat ännu ett bygge uppe på Sandåkern, jag och Winstone går ibland på en gammal vägstump, som varit kvar däruppe, bra om man inte vill träffa på så många andra, och han får göra sina behov i fred, men igår så gick det inte längre, dom höll på för fullt att avverka, så nu var den vägen borta.

Foto2329 Foto2330 Foto2331

Inte lär man komma ihåg heller, hur det en gång i tiden såg ut, man glömmer så fort, i alla fall jag. Små detaljer, som att det fanns en busshållplats där, eller en telefonkiosk där, det är en sak, men att komma ihåg vägsträckningar och kurvor, näää, det är inte funkisch hos mig 😀

Nu är det frukost, sen ut i sol/moln/blåst vädret med hunden, och efter det får jag se om Tina är redo eller om det blir senarelagt. Ha en fin dag, allihop!

Foto2327

 

Maria Lundmark Hällsten