Etikett: Tex

The Ducks…

Av , , 2 kommentarer 10

 

Före min tid med Åke, så hängde han en sommar med sin polare Tex, en man som då var i sina bästa år, lite skäggig, läder/skinnklädd och motorcykelburen. Så även Åke.
Vid just detta tillfälle hade dom tagit sikte på Strömsund där dom landade mitt i stan, en man kom fram och var som imponerad av åken och av förarna, ville veta vilken klubb, hårdingarna, tillhörde.
Näää, sa Tex med whiskeyröst, vi tillhör ingen klubb. Jamen ni då, vad heter ni, alltså eran tvåmansklubb? The Ducks, svarade Tex och såg gravallvarlig ut, moahahaa…jojo.

Det ni!!!

Av , , Bli först att kommentera 10

 

Jag fick iväg Nicco till flyget, sen har jag själv, inte tagit nåt flyg på 30 år så jag vet inte ens hur man sätter fast remsan på bagaget, men det är ju tur att det finns vänlig personal som hjälper till 🙂
Hon hittade även igen Theresé på Arlanda och vid kvart i ett fick jag ett sms om att dom landat i Budapest, så dom är på plats.
På den tiden jag flög så åkte man på hundralappen, inga krångligheter, man betalade och väntade för att se om platsen var fortsatt ledig då man skulle kliva på, hur lätt som helst. Men givetvis, i och med att resandet blivit allt större, så växer även flygplatserna, säkerheten är a och o, och reser man inte med jämna mellanrum så står man ju där som ett fån.
Efter jobbet, åkte jag upp och pratade med Bosse på Hasses bilservice, jag ska få lämna in Buicken där, i mitten av maj, så ska vi se om han hittar felet på bilen, det vore ju juste, så slipper Åke även det göromålet och kan fixa annat som behöver göras.
Sen var det dags för bastugängets sista träff den här våren, och jag var den enda med en trissvinst på hela 30 svenska enkronor, nä, vi blev inga miljonärer den här svängen, men man ska aldrig säga aldrig.
Nästa gång vi ses, om två veckor, så går vi på Mammas och käkar, det får bli avslutningen på bastandet det. 130:- har vi att roa oss för, inte mycket att hänga i granen, men ett mål mat blir det ju.
Apropå mat, så käkade vi köttbullar, potatismos och brunsås, till middag. Vilket alltid kommer att påminna mig om Kittelfjäll. Vi åkte nämligen upp dit, typ i februari, 1985, och hade med oss Åkes kompis Tex, vi skulle få in skotern i förrådet som svärfar hade byggt.
På menyn stod pulverpotatismos, och en konservburk med köttbullar i brunsås. Vi var så knepiga på den tiden att vi faktiskt åt det och tyckte det var gott, skulle aldrig falla mig in idag att ens köpa eller äta pulvermos, fy…inte heller köpa konserverade köttbullar, nä huvva, då är det stor skillnad på den egenhändigt rörda och mosade potatisen, ok, köttbullar duger jag ju inte till att göra själv, men mamma scans är inte att förakta, även fast min mammas är godast.
Önskar er alla en trevlig valborgsmässoafton, om det spricker upp och blir fint till kvällen så gör vi som vi gjorde ifjol, gör upp en björkvedsbrasa i grillen, det ni 🙂

Penisattrapp/önsch önsch

Av , , Bli först att kommentera 15

 

Vilket väder vi haft, vi satt ute med Winstone igår, någon timme och det var ju riktigt varmt i solen. Theresé kom sig hem, hela vägen utan konstigheter och hela dagen flöt bara på.
Vi var ju bjudna till ”Kul-Janne” och Ingegerd så vi gick dit vid sextiden och vi var ju inte dom enda som var bjudna, utan även ”eldfängds-Janne” och Kerstin var där. Vart nu Jan B fått sitt nya smeknamn ifrån, kan jag ju inte avslöja här, men det har med eld att göra 🙂
Det var som vanligt trevligt, god mat bjöds det på och till efterrätt var det pannacotta med tillhörande cognac eller likör.
Många historier berättades runt bordet, det var inte bara dynamit, tändhattar, stubintråd och toaletter utan plötsligt gled vi in på uttrycket önsch önsch. Vi skulle förklara för ”Kul-Janne”, vad det betyder, och det är ju typ, att något ligger utanpå/bredvid något annat…han googlade på ordet och hur han nu bokstaverade så fick han fram något om en penisattrapp, hahaa…
Ja jäklar, så dom som nu bor efter Näckrosvägen 4-12, bor alltså i ett penisattrapphus, för att ta ett exempel 🙂
Nå, han hade stavat fel, men vi vet nu inte om det ens finns en korrekt stavning för det är förmodligen ett påhittat ord. Jag hittar bara utländska sidor på min stavning, sååå…
Att man har svårt att förstå olika dialekter är inte så ovanligt, och jag kom ihåg en sak som Tex, (Åkes gamla kompis) berättade om en jobbarkompis till honom. Då var båda två nere i Göteborg i arbete, och den andra killen var från Danmark, han skulle köpa sig ett paket röda Prince, och berättade för Tex att detta var omöjligt att göra i Göteborg, han hade nämligen provat förut, men han fick bara en gul Blend, hela tiden.
Och mycket riktigt, han stod i kioskluckan och bad om en röd Prince och en gul Blend var vad som lades fram. Hur han än viftade med armarna och pekade på paketet och skulle förklara så kom dom aldrig längre än så… ja, så kan det gå, om man inte lyssnar ordentligt eller får fram rätt uttal 🙂
Önskar er alla en fin söndag!

Ett ögonblick

Av , , 2 kommentarer 5

 

Nu hade jag tänkt beta av bilden som ska föreställa ett ögonblick…det får bli en bild, lånad från goggle, då jag sökte efter måltipset.
 
Vi, och med vi menar jag Åke och jag, spelade på måltipset för en herrans massa år sedan, vi fick in ett riktigt flyt och vann 13 helger i rad. Man fick utdelning på 6,7 och 8 rätt, och vi drog faktiskt in några tusenlappar, trots att det oftast var sex rätt vi hade.
 
Just denna helg hade vi hjälpt Tex och hans fru att flytta och Tex skulle då bjuda oss på middag på diligensen, teven var påslagen och rätt var det är så kommer då den rätta raden på måltipset. Åke rycker upp bongen som han har i börsen och tar bara sista raden och räknar ner.
 
Han får dom sju första siffrorna att stämma men innan han kommer ner till den åttonde och sista så har dom bytt program eller gjort färdigt måltipset och fortsatt med annat. Ja, sa Åke, lätt stressat, om det är 25 så har vi åtta rätt, var det 25 eller var 24 som gick in?
 
Ingen av oss visste, men det var antingen 24 eller 25 som gick in. Åke ställer sig upp och ropar om det är någon som sett och kommer ihåg vad sista siffran var, och förklarar situation. Det går ett litet sorl i rummet men ingen kan hjälpa oss.
 
Då hämtar han förste tv zapparen och ber honom att trycka fram text teven och den rätta raden. Alla väntar med spänning på vilken siffra det skulle vara…och se, med vår vanliga tur så blev det 24, alltså bidde det sju rätt och 2500:- om jag inte missminner mig, ingen storvinst då heller, men ett riktigt spännande ögonblick, då vi väntade på svaret.
 
Jag noterade en konstig utväxt på vår orkidé, som förövrigt har blommat i tre års tid, varje dag, men nu håller den på att ge upp, en blomstängel är på g, men vad är detta som nu kommer däruppe? Ser ju faktiskt ut som blad, men det ska väl inte komma där heller. I know nathing…
 
Igår ringde jag om uppskov på en rätt så stor faktura som skulle betalas nu på onsdag, eftersom vi ännu inte fått in några pengar. Två timmar senare dimper posten ner i brevlådan och nu, fick vi något att fira, bouppteckningen är klar så nu finns inga hinder och pengar på banken, skönt, en sak mindre att grubbla över.
 
Nu håller jag på att pappers rensa, varför ska man spara gamla räkningar då man ändå betalar dom på nätet? En räkning i pärmen är ju ändå inget kvitto på att den är betald, eller hur. Nä, bort med sk-ten och få rent på hyllorna. Det får bli mitt nya talesätt 🙂
 
Önskar er en fin fredag!

Klockradio upplevelser

Av , , 4 kommentarer 3

 

Satt för en stund sedan och drack morgonkaffe med Åke, då satte Niccos radio igång att spela. Ja, inte av sig själv, hon hade ställt den på uppväckning till radiospelande. Då kom Åke att tänka på Tex, hans gamla kompis, som för länge länge sedan, hade investerat i en klockradio.
 
Första testen är ju att ställa den, och få den rätt. Han knappade in det han trodde var rätt och gick i säng. Sex på morgonen flög han upp ur sängen och trodde att han blivit invaderad av finnlänningar. Han hade lyckats ställa in klockradion på en finsk kanal och dom hade en nyhetsuppläsning.
 
Nästa upplevelse med den nya klockradion, rådde han kanske inte för så mycket själv, då dom som höll på med radiosändningen, hade tänk jäklas lite. Han hade gått i säng och låg och lyssnade på radion, allt efter minuterna gick så sänktes ljudet litegrann, han var där och ökade volymen för att höra vad dom pratade om, ljudet sänktes igen och så där fortsatte det, han gav upp och höll precis på slumra in, då dom gallskrek i radion, han hade tur den gången att han inte åkte på en hjärtinfarkt eller whiplash skada. Ljudvolymen var nog då, ställt in på det högsta läget.
 
Jag ställer numer, min mobil på ringning, då vaknar man till en liten trudelutt, med låg volym, mer behövs inte, det är nästan så man kan vakna av ljuset som kommer från mobilen då den sätter igång. Sen behöver man inte leta efter avstängnings knappen, vilket är ett elände då bägge händerna är så avdomnad att jag inte ens känner att dom sitter fast i armarna. Man behöver bara klämma åt runt mobilen så lyckas man komma åt knappen på sidan, så blir den tyst.
 
Imorse hade jag min sovmorgon, det syns väl? Då blev jag först väckt av Åkes klockradio, sedan satte han igång att nysa, säkert tio gånger innan han fått igång kaffepannan, och då hade jag hunnit vakna så pass att jag förstod att det inte skulle vara lönt att ligga kvar.
 
Idag ska jag upp på Mariehem och fika med morsan, sen ska jag träffa Åke uppe på k-rauta för nu har våran dusch hörna samt handfat, kommit. Har vi tur så har dom satt upp våtrumstapeterna idag, han som var där igår och jobbade, trodde i alla fall det. Vi får väl se när vi åker dit, med grejerna.
 
Avslutar dagens blogg med en bild på lilla Enya som krafsade och pep utanför Niccos dörr igår, hon ville så gärna komma in, men Nicco hade lagt på…hon hörde ingenting:
 
 
Önskar er alla en bra torsdag!

Benen rätt upp i vädret

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Vi åkte upp till Norum igår kväll där morsan och farsan bjöd på middag och kaffe. Dom har ju ett litet tillhåll där också, inte bara här i Umeå och uppe i Malå. Lillasyster Emma, Johan och katten Benny var också där.  Theresé, Anders, Sally och Nicco hade åkt lite före oss, vi var ju ändå tvungna att köra med två bilar då vi är för många för att rymmas i en bil.
 
Jag och Åke snackade om älgar och hur stor dom egentligen är, jämför en ren och älg, det är skillnad på höjden det. Vi skulle åka ner till Nyåker en gång för rätt så längesedan, och hälsa på Tex, vi hade då bland många andra bilar, en liten Daihatsu. Det snöade lite lätt och mörkret hade redan fallit. Rätt var det var så klev det upp en älg på vägen, Åke bromsade vad han kunde, bilen sladdade och det enda jag kommer ihåg var benen på älgen, nåt annat såg man ju inte där man satt. Vi klarade oss och det gjorde även älgen, men nära var det, och då om inte annat, så fick man en viss hum om hur stor dom är.
 
Apropå benen på en älg, jag har ju berättat tidigare om hur det var då man var liten. Vi åkte ju upp till Malå var och varannan helg, eftersom mina föräldrar är därifrån, renar såg man alltid i massor, älgar var lite mer sällsynta, men inte just den här gången. Vi hade drygt en mil kvar in till själva Malå, det var vinter och kolsvart ute. Pappa satt förstås bakom ratten och vi hade precis svängt ut från ett vägskäl och höll på få upp farten då det hoppar upp en älg från diket.
 
Han hade säkert hunnit över om det inte var för att älgen halkar när han kommer ut på vägen och hamnar platt på ryggen. Farsan bromsade, då älgen ligger precis mitt framför vår bil, vi får dessutom ett möte och han blinkar åt den mötande bilen för att varna honom. Det enda jag såg från baksätet var älgens ben, som fortfarande sprang i luften, han hade inte tänkt stanna av minsann, det såg faktiskt ganska så lustigt ut.
 
Den mötande bilen gjorde allt han kunde för att få stopp på ekipaget och det lyckades han med, ungefär 2 meter från vår bil och då, äntligen, får älgen rätsida på sig själv, ställer sig upp och laddar iväg för att hoppa över diket igen. Då han sticker iväg sparkar han in hoven i sidan på vår bil, men som tur var hittar han av navkapseln och inte plåten, för det smäller till rejält då han sparkar till.
 
Några fler så nära möten med älgar, har jag nog inte haft, men sett dom har man ju gjort. Åke som är ute efter vägarna, åtminstone fem dagar i veckan, ser mer av dom, och det går ju bra, så länge dom håller sig i skogarna och ger fasen i att försöka ta sig upp på vägen.
 
Idag åker Järlåsa borna hem, så jag gissar att jag får ägna dagen till att bära bort dynor, städa undan och fixa lite. Och snart ska man bort med alla julsaker, puh, man kan ju bli svettig för mindre. Nu önskar jag er i alla fall en bra måndag, en lugn och fin sådan!

Theresé

Av , , 2 kommentarer 3

Så var det den 16/8 och för exakt 25 år sedan så föddes Theresé här i Umeå, det var en fredags morgon och dagen efter så for Åke och Tex och körde Lövångersrallyt, men var bara borta över dagen.

Nu önskar vi dig en jättebra dag med förhoppningsvis upp passning, tårta och många fina presenter.

Grattis på 25 årsdagen

Önskar

Mamma, pappa och Niccolina

ps. ingen nutella i micron nu ds.

2 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Hemlig miljonär

Av , , 2 kommentarer 5

Vi såg på outsiders igår och vad säger man, nog är vi alla olika. Jennifer satt och suckade hela tiden och tyckte att det var mycket som inte stämde in i bilden. Apropå ”sockiplast mannen” så kom jag att tänka på Tex. Inte för att han diggade sockiplast, utan för att jag och Åke, skickade ett par blå sådana, storlek, typ…44, till honom då han fyllde 50 år med ett bifogat gratulationskort där det stod att dom var för snabba och riviga starter.

 Nu finns han ju inte längre hos oss, men om hans son eller övrig släkt råkar hitta dessa sockiplast så kan dom i alla fall sova lugnt, han hade ingen förkärlek till dom, inte vad vi vet.
 
Ikväll är det ett ganska intressant program, den hemlige miljonären, den går på kanal 9, och handlar on miljonärer som går runt inkognito, i jakten på människor att skänka pengar till. Såna som arbetar ideellt, som hjälper andra utan att räkna med att få något tillbaka. Och i slutet av programmet så talar dom om vem dom egentligen är och skänker en del av sina tillgångar till just dom här människorna.
 
Det roliga är att många av miljonärerna säger att dom ska fortsätta med detta, att dom på något sätt har avskärmat sig från dom ”vanliga” människorna och nu öppnas helt plötsligt en annan värld för dom. Som den där radiohandlaren i förra omgången, han som sa till miljonären som var osäker på om han skulle köpa den lilla radion eller inte, att ta med radion hem och testa den några dagar, utan att betala något för den. Den radiohandlaren fick några tusenlappar efter det, bara för att han visat förtroende och att han litade på en helt okänd människa. Ja, jag ska då se på det ikväll.
 
Sen fick jag ett uppdrag av Theresé eller det var hon som framförde det men egentligen är det hennes sambo som vill ha hjälp, idag, klockan 10, för att vara exakt. Då ska jag logga in och köpa 4 biljetter till AC/DC. Dom tror nämligen att biljetterna kommer att ryka, med en gång. Ja vi får se hur det går, jag har aldrig köpt en biljett heller så jag hoppas att jag klurar ut hur jag ska gå tillväga. Ni får ha en bra dag i snön, tänk, nu säger dom att ett annat snöoväder är på G, KUL, precis vad jag ville ha, MERA SNÖ!!!!

Inte bra

Av , , 8 kommentarer 4

Tyckte att jag inte var helt hundra igår, lite små ont i benen och på kvälls sidan blev det kallt som sjutton här hemma. Satte på mig ett till par byxor, en extra tröja och virade in mig i en filt och sa att det är väl märkvärdigt att det ska vara så kallt i lägenheten,

Åke höll inte med om detta utan tyckte att det var ganska varmt. Provade febern och ja, det var det som var problemet.

Jag tror att det var över fyra år sedan jag var hemma och sjuk, annars brukar jag passa på att göra bort sjukdomar när jag är ledig. Har man tur nu så är man då i alla fall frisk och kry till julen. Litegrann som Jennifer, hon har inte många sjukdagar men jädrar då det drar ihop sig till sport/påsklov, då ligger hon.

När vi var på Maxi, i förrgår, så hämtade jag ut fotona som jag lämnat in för framkallning, kort till kort, och höll på tippa omkull då han sa vad det kostade. 25:-/kort x 17 stycken, då hamnade vi på 425:-. Hur kunde jag vara så knäpp att jag inte frågade innan, jag kunde inte i min vildaste fantasi, tro att det skulle vara så dyrt. En femma styck kanske. Ja det var bara att betala och se glad ut, fast jag svor till då han sa priset. Men jag tror att Tex son blir glad över korten som jag har tänkt skicka till honom. Kort på hans pappa i yngre dagar.

Sen får man väl vara glad att man numer har digitalkameran, då kostar det ju ingenting så länge man inte framkallar dom, och vill man göra det så är det betydligt billigare. Tänk förut, då man hade en "vanlig" kamera, när man väl tog fram den och skulle knäppa kort så tog man flera stycken på samma gång, sen lade man bort kameran och plockade fram den efter flera månader och gjorde om samma  sak. Korten blev ofta stela och tillgjorda, man ville inte "offra" kort på någonting som man inte visste hur det skulle bli. Nu kan man ta hur många man vill och sedan sitta och sovra bort sånt som inte blev nånting. Det är väl den största fördelen med digitalkameran.

Nä, nu ska jag ta en ipren, väcka Jennifer och fixa frukost. Ni får ha det bra, själv tar jag det lugnt idag.

Slutspurten

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Inte så stor viktnedgång igår, -0,4kg, men det var minus. Nu går vi in i slutspurten då det bara är en vecka kvar så om jag vill vinna några pengar får jag ta mig en snål vecka 😀
Nä, ärligt talat, jag gör detta för min skull, inte för pengarna, men jag sa till Åke igår, nu är det väl ändå läge för att vi skulle få lite flyt på sakerna, lite ingifter och inte bara utgifter. Hade jag sett på denna kurs med enbart tävlingsinsikt, så hade jag inte gått och styrketränat eftersom musklerna väger mer än fettet. Men då hade jag säkert varit tillbaka på ruta ett, efter en inte allt för lång tid. Jag föredrar att bli av med det onödiga, en gång förr alla, då får det väl ta tid då.
 
Idag är det begravning, inget man önskar att gå på, men det känns rätt att göra det. Vi var gud föräldrar till hans son. Inte för att det idag betyder någonting, Jennifer undrade nämligen varför dom dels fick välja själv, vilket inte vi fick, och varför dom valde oss. Jag sa att det är mest en kvarleva sedan länge tillbaka, om föräldrarna dog så fick gud föräldrar hjälpa till med dom kvarlevande barnen. Nu får ni rätta mig om jag har fel. Så när Tex och Pirjo, valde oss som gud föräldrar så fick vi mest ta det som en komplimang, att dom skulle ha litat på att vi hade tagit hand om deras son. En fin gest av dom.
 
Ikväll blir det till att baka inför morgondagens loppis, ställa i ordning alla saker därnere och sedan ska jag luta mig tillbaka i soffan och bara andas…skönt!
 

Ni får ha en bra dag och förhoppningsvis en regnfri sådan, det enda jag är tacksam över, när det gäller regnet, är att detta regn inte kom som snö, för hur tusan hade det då sett ut?