Etikett: Tex

Vilket firande

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag ska börja med att skriva att Djurskyddet har åkt ut till Rödvikens rastplats, och faktiskt, sett mer än en kattunge, det är 3 stycken, som dom sett, så det verkar ju ganska klart, att någon dumpat kattungarna där. En fälla ska nu vara utplacerad på platsen.

En annan lustig grej, har ju sett skriverier om rävar som varit synlig här på västerslätt. Nu såg vi ju en räv härute på parkeringen vid Västerslättskyrkan, för några kvällar sedan. Sen berättade en som var på kalaset i förrgår, att hon kommit körandes på Vännäs vägen, och i rondellen, vid brandkåren, sprang det runt rävungar och lekte.

Samma kväll, smög en räv förbi vår brevlåda, Åke tjoade åt den, men den verkade rätt så obrydd, den traskade lugnt vidare och försvann in mot västerslätt centrum. Winstone har betett sig lite eljest, dom sista dagarna, han stannar efter varje meter och luktar som en galning…ja, det kan ju vara räven som varit där.

019

Jag fick 2 bilder på mobilen igår, från Pirjo, hon var en gång gift med Åkes polare Tex. En bild kan jag inte lägga ut här, den skulle nog kräva en förklaring, hahaa…men den andra, ja, vi skrattade igår, och Nicco såg lätt oroad ut, skulle kanske jag med ha gjort 😀

Vi skulle fira midsommar uppe i Malå, året var nog, 1987, möjligvis 1988. Vi hade fixat barnvakt åt Theresé, hon skulle få vara med min farbror Matts och hans fru Ing-Marie, i deras stuga. Själv skulle vi tälta vid Malån, vi hittade en liten bra fläck att smälla upp tälten på, men jag kan säga att det var inte så mycket till skugga där.

Och midsommarafton, ja kolla själv, hahaaa….det ser nästan ut som ett militärläger, om ni frågar mig, alltså hallå, vilka snygga kransar, och kolla in allvaret i deras miner:

FOTB5591

Nå, midsommardagen kom, och det var den varmaste i mannaminne, vi höll på dö i hettan. Man kunde inte sätta ner fötterna i sanden, nere vid ån, då brände man sig.  Och skugga, var det som sagt inte mycket av. Pirjo skrev att vi mest stod nere i vattnet, och jag vill minnas att jag låg därute och guppade runt, på land ville man inte vara.

Jag brände mina överarmar, så när vi skulle hem till Umeå, fick jag låna en handduk av farmor, som vi blötte med vatten, och den fick jag sitta och försöka kyla ner armarna med. Efter 2 dagar, fick jag brännblåsor som heter duga, ja fy tusan, men kul hade vi i alla fall 😀 Tack Pirjo, för minnet 😀

Vi hann inte lasta Camaron igår, utan det blev justeringar och lite nytt i den istället. Så lasta gör vi efter middagen, och åker sedan till Åmsele. Hoppas på en bra dag, för er allihop!

Vilket som, blir bra!

Det gick bara fint att fylla båset igår, jag sa till Åke då han kom hem att jag lastat grejerna i skuffen, han undrade om han skulle få kika ner där men fick ett bestämt NEJ! Och det, enbart för att han inte skulle vilja spara nåt.

Tyvärr har jag nu märkt samma tendenser hos Nicco, det sitter fast, dom vill ha kvar allt som det ser ut, spelar ingen roll att det legat nere i källaren i över 4 år och dessförinnan undangömt på annan förvaringsplats.

Nåja, pengar som nu eventuellt kommer in, kan ju bli en liten morot, och man blir sugen på att göra sig av med mera av, ”dom var inte så bra att ha grejer”.

Kommer att tänka på då Myrorna hade nyöppnat i Ugglan köpcenter, någon gång på tidigt 90 tal, gissar jag på. Lite skämmigt var det allt att gå in där, Tex, en gammal kamrat till Åke, följde med oss in, och han hittade faktiskt en träprydnad, skulle föreställa nåt man använde förr i tiden, till smör eller mjölk, nå…han frågade mig om det kunde vara en släkting till mig som gjort den, och mycket riktigt, en kusin till min morfar, tycks jag minnas att det var, och det blev det första inköpet, för mig.

Ikväll ska bastugänget ut och käka för våra trisspengar, det blir antingen på Banthai eller West Side, det får vi se, senare i eftermiddag, då stämman har konfererat. Spelar inte så stor roll, jag tror vilket som, blir bra.

Vädret såg riktigt bra ut igår kväll, synd bara att det ska ta sån tid, jag menar, klockan 16.30, då man ska in och börja med middagen, då passar det att solen börjar skina på allvar. Men lite fick man ju se den innan också, och grönt håller det på vara överallt:

Foto2159 Foto2172

Önskar er alla en fin fredag!

Filbryta… med sting

Av , , Bli först att kommentera 9

Efter jag varit hos Tina igår åkte jag ut på MIO, Mariedal, och skulle se om dom hade nåt för 600 kronor som jag kunde tänkas vilja ha och bara betala 300 för, men nä, eller jo, egentligen, jag såg en jätte cool lampa, svart och vit, fast den gick på 595:- och för att få det där lilla extra, så skulle man köpa till en sån där tygklädd sladd, för typ 350:-, och då kände jag att det blev mer än vad jag tänkt mig och en lampa är dessutom inget vi behöver…så jag hejdade mig.

Tydligen är det ingen här som är intresserad av den där rabattkupongen, där man får 300:- i rabatt om man handlar för 600? Ingen har då hört av sig, och till er som missat det, så har jag en sån kupong som jag ger bort om ni vill ha, känns dumt att kasta bort den, den gäller bara till på måndag. Så feel free att mejla mig: [email protected] eller lämna en kommentar här.

Vi åkte upp på Gamlia med en termos kaffe på kvällen, alla sa att det såg ut att vara mer folk än vanligt, men det beror väl på vädret och att det kanske var sista träffen för i år, jag vet inte, men många sa det. Här var ju nåt att gömma luftfiltret under:

001 002 003 004 005

När vi så går där och strosar runt, är det en man som ropar, jag vänder mig om och han säger nåt så jag går tillbaka… ehhh, jag tror att jag känner den där mannen, säger han och pekar på Åke. Aha, sa jag,  Åke menar du, och jag ropar till honom.

Åke skärskådar mannen ett ögonblick, känner du igen mig, säger mannen…jo, visst är det slöjdläraren…magister Ren. Och det var det. Åke hade honom i träslöjd för 40 år sedan, jag tycker det är så otroligt att en lärare kan känna igen en elev så där, med tanke på hur många elever han måste ha hunnit haft.

Är det bra eller dåligt, månntro? Känner dom igen eleverna för nåt bus dom hittat på eller är det för att dom var duktiga på nåt sätt, eller är lärare ett speciellt släkte som tar igen folk, hur som haver, vem man än må vara?

Ja han påstod då i alla fall att Åke varit en snäll och duktig elev, så det lät ju fint. Han stod där länge och pratade om bilar, motorcyklar och elever, det fanns ju några fler där på Gamlia som han tog igen på utseendet.

Sen gick vi uppför backen och placerade oss framför Buicken där vi plockade fram termosen och avnjöt en kopp kaffe. Åkes ”chef” Kurt, fick sig en kopp och även Brällas bror Peter som gick förbi. Fjuppe stannade av och började prata om någon historia som gått om någon som hade rört ihop en bryta i en navkapsel.

Och den historien visste Åke mycket väl vart den kom ifrån. Det var Tex som berättat den och den var självupplevd, dessutom. Han hade varit uppe i Vilhelmina och suttit där på någon camping och fått så fruktansvärt ont i magen. Han blev till slut liggandes där och ojade sig.

Då hade det kommit fram en kille, som sa att en filbryta, skulle nog råda bot på det onda. Fil sa Tex, jamen det finns ju ingen tallrik här. Killen hade så gått bort och knackat lös en navkapsel från en bil, slagit upp fil i den och hällde på lika mycket ren sprit, så vispade han runt det där och frågade om Tex ville ha lite, för sitt magonda.

Tex blev inte bättre i magen av att titta ner i den så kallade tallriken där det blivit svarta ränder efter skiten i navkapseln, så han tackade nej och killen fick själv käka upp sitt fil. Det slutade med en ambulansfärd för Tex del, han hade brusten blindtarm och på den hade nog ingen filbryta i världen, hjälpt. Så det var därifrån den storyn kom.

Önskar er alla en bra torsdag!

The Ducks…

Av , , 2 kommentarer 10

 

Före min tid med Åke, så hängde han en sommar med sin polare Tex, en man som då var i sina bästa år, lite skäggig, läder/skinnklädd och motorcykelburen. Så även Åke.
Vid just detta tillfälle hade dom tagit sikte på Strömsund där dom landade mitt i stan, en man kom fram och var som imponerad av åken och av förarna, ville veta vilken klubb, hårdingarna, tillhörde.
Näää, sa Tex med whiskeyröst, vi tillhör ingen klubb. Jamen ni då, vad heter ni, alltså eran tvåmansklubb? The Ducks, svarade Tex och såg gravallvarlig ut, moahahaa…jojo.

Det ni!!!

Av , , Bli först att kommentera 10

 

Jag fick iväg Nicco till flyget, sen har jag själv, inte tagit nåt flyg på 30 år så jag vet inte ens hur man sätter fast remsan på bagaget, men det är ju tur att det finns vänlig personal som hjälper till 🙂
Hon hittade även igen Theresé på Arlanda och vid kvart i ett fick jag ett sms om att dom landat i Budapest, så dom är på plats.
På den tiden jag flög så åkte man på hundralappen, inga krångligheter, man betalade och väntade för att se om platsen var fortsatt ledig då man skulle kliva på, hur lätt som helst. Men givetvis, i och med att resandet blivit allt större, så växer även flygplatserna, säkerheten är a och o, och reser man inte med jämna mellanrum så står man ju där som ett fån.
Efter jobbet, åkte jag upp och pratade med Bosse på Hasses bilservice, jag ska få lämna in Buicken där, i mitten av maj, så ska vi se om han hittar felet på bilen, det vore ju juste, så slipper Åke även det göromålet och kan fixa annat som behöver göras.
Sen var det dags för bastugängets sista träff den här våren, och jag var den enda med en trissvinst på hela 30 svenska enkronor, nä, vi blev inga miljonärer den här svängen, men man ska aldrig säga aldrig.
Nästa gång vi ses, om två veckor, så går vi på Mammas och käkar, det får bli avslutningen på bastandet det. 130:- har vi att roa oss för, inte mycket att hänga i granen, men ett mål mat blir det ju.
Apropå mat, så käkade vi köttbullar, potatismos och brunsås, till middag. Vilket alltid kommer att påminna mig om Kittelfjäll. Vi åkte nämligen upp dit, typ i februari, 1985, och hade med oss Åkes kompis Tex, vi skulle få in skotern i förrådet som svärfar hade byggt.
På menyn stod pulverpotatismos, och en konservburk med köttbullar i brunsås. Vi var så knepiga på den tiden att vi faktiskt åt det och tyckte det var gott, skulle aldrig falla mig in idag att ens köpa eller äta pulvermos, fy…inte heller köpa konserverade köttbullar, nä huvva, då är det stor skillnad på den egenhändigt rörda och mosade potatisen, ok, köttbullar duger jag ju inte till att göra själv, men mamma scans är inte att förakta, även fast min mammas är godast.
Önskar er alla en trevlig valborgsmässoafton, om det spricker upp och blir fint till kvällen så gör vi som vi gjorde ifjol, gör upp en björkvedsbrasa i grillen, det ni 🙂

Penisattrapp/önsch önsch

Av , , Bli först att kommentera 15

 

Vilket väder vi haft, vi satt ute med Winstone igår, någon timme och det var ju riktigt varmt i solen. Theresé kom sig hem, hela vägen utan konstigheter och hela dagen flöt bara på.
Vi var ju bjudna till ”Kul-Janne” och Ingegerd så vi gick dit vid sextiden och vi var ju inte dom enda som var bjudna, utan även ”eldfängds-Janne” och Kerstin var där. Vart nu Jan B fått sitt nya smeknamn ifrån, kan jag ju inte avslöja här, men det har med eld att göra 🙂
Det var som vanligt trevligt, god mat bjöds det på och till efterrätt var det pannacotta med tillhörande cognac eller likör.
Många historier berättades runt bordet, det var inte bara dynamit, tändhattar, stubintråd och toaletter utan plötsligt gled vi in på uttrycket önsch önsch. Vi skulle förklara för ”Kul-Janne”, vad det betyder, och det är ju typ, att något ligger utanpå/bredvid något annat…han googlade på ordet och hur han nu bokstaverade så fick han fram något om en penisattrapp, hahaa…
Ja jäklar, så dom som nu bor efter Näckrosvägen 4-12, bor alltså i ett penisattrapphus, för att ta ett exempel 🙂
Nå, han hade stavat fel, men vi vet nu inte om det ens finns en korrekt stavning för det är förmodligen ett påhittat ord. Jag hittar bara utländska sidor på min stavning, sååå…
Att man har svårt att förstå olika dialekter är inte så ovanligt, och jag kom ihåg en sak som Tex, (Åkes gamla kompis) berättade om en jobbarkompis till honom. Då var båda två nere i Göteborg i arbete, och den andra killen var från Danmark, han skulle köpa sig ett paket röda Prince, och berättade för Tex att detta var omöjligt att göra i Göteborg, han hade nämligen provat förut, men han fick bara en gul Blend, hela tiden.
Och mycket riktigt, han stod i kioskluckan och bad om en röd Prince och en gul Blend var vad som lades fram. Hur han än viftade med armarna och pekade på paketet och skulle förklara så kom dom aldrig längre än så… ja, så kan det gå, om man inte lyssnar ordentligt eller får fram rätt uttal 🙂
Önskar er alla en fin söndag!

Ett ögonblick

Av , , 2 kommentarer 5

 

Nu hade jag tänkt beta av bilden som ska föreställa ett ögonblick…det får bli en bild, lånad från goggle, då jag sökte efter måltipset.
 
Vi, och med vi menar jag Åke och jag, spelade på måltipset för en herrans massa år sedan, vi fick in ett riktigt flyt och vann 13 helger i rad. Man fick utdelning på 6,7 och 8 rätt, och vi drog faktiskt in några tusenlappar, trots att det oftast var sex rätt vi hade.
 
Just denna helg hade vi hjälpt Tex och hans fru att flytta och Tex skulle då bjuda oss på middag på diligensen, teven var påslagen och rätt var det är så kommer då den rätta raden på måltipset. Åke rycker upp bongen som han har i börsen och tar bara sista raden och räknar ner.
 
Han får dom sju första siffrorna att stämma men innan han kommer ner till den åttonde och sista så har dom bytt program eller gjort färdigt måltipset och fortsatt med annat. Ja, sa Åke, lätt stressat, om det är 25 så har vi åtta rätt, var det 25 eller var 24 som gick in?
 
Ingen av oss visste, men det var antingen 24 eller 25 som gick in. Åke ställer sig upp och ropar om det är någon som sett och kommer ihåg vad sista siffran var, och förklarar situation. Det går ett litet sorl i rummet men ingen kan hjälpa oss.
 
Då hämtar han förste tv zapparen och ber honom att trycka fram text teven och den rätta raden. Alla väntar med spänning på vilken siffra det skulle vara…och se, med vår vanliga tur så blev det 24, alltså bidde det sju rätt och 2500:- om jag inte missminner mig, ingen storvinst då heller, men ett riktigt spännande ögonblick, då vi väntade på svaret.
 
Jag noterade en konstig utväxt på vår orkidé, som förövrigt har blommat i tre års tid, varje dag, men nu håller den på att ge upp, en blomstängel är på g, men vad är detta som nu kommer däruppe? Ser ju faktiskt ut som blad, men det ska väl inte komma där heller. I know nathing…
 
Igår ringde jag om uppskov på en rätt så stor faktura som skulle betalas nu på onsdag, eftersom vi ännu inte fått in några pengar. Två timmar senare dimper posten ner i brevlådan och nu, fick vi något att fira, bouppteckningen är klar så nu finns inga hinder och pengar på banken, skönt, en sak mindre att grubbla över.
 
Nu håller jag på att pappers rensa, varför ska man spara gamla räkningar då man ändå betalar dom på nätet? En räkning i pärmen är ju ändå inget kvitto på att den är betald, eller hur. Nä, bort med sk-ten och få rent på hyllorna. Det får bli mitt nya talesätt 🙂
 
Önskar er en fin fredag!

Klockradio upplevelser

Av , , 4 kommentarer 3

 

Satt för en stund sedan och drack morgonkaffe med Åke, då satte Niccos radio igång att spela. Ja, inte av sig själv, hon hade ställt den på uppväckning till radiospelande. Då kom Åke att tänka på Tex, hans gamla kompis, som för länge länge sedan, hade investerat i en klockradio.
 
Första testen är ju att ställa den, och få den rätt. Han knappade in det han trodde var rätt och gick i säng. Sex på morgonen flög han upp ur sängen och trodde att han blivit invaderad av finnlänningar. Han hade lyckats ställa in klockradion på en finsk kanal och dom hade en nyhetsuppläsning.
 
Nästa upplevelse med den nya klockradion, rådde han kanske inte för så mycket själv, då dom som höll på med radiosändningen, hade tänk jäklas lite. Han hade gått i säng och låg och lyssnade på radion, allt efter minuterna gick så sänktes ljudet litegrann, han var där och ökade volymen för att höra vad dom pratade om, ljudet sänktes igen och så där fortsatte det, han gav upp och höll precis på slumra in, då dom gallskrek i radion, han hade tur den gången att han inte åkte på en hjärtinfarkt eller whiplash skada. Ljudvolymen var nog då, ställt in på det högsta läget.
 
Jag ställer numer, min mobil på ringning, då vaknar man till en liten trudelutt, med låg volym, mer behövs inte, det är nästan så man kan vakna av ljuset som kommer från mobilen då den sätter igång. Sen behöver man inte leta efter avstängnings knappen, vilket är ett elände då bägge händerna är så avdomnad att jag inte ens känner att dom sitter fast i armarna. Man behöver bara klämma åt runt mobilen så lyckas man komma åt knappen på sidan, så blir den tyst.
 
Imorse hade jag min sovmorgon, det syns väl? Då blev jag först väckt av Åkes klockradio, sedan satte han igång att nysa, säkert tio gånger innan han fått igång kaffepannan, och då hade jag hunnit vakna så pass att jag förstod att det inte skulle vara lönt att ligga kvar.
 
Idag ska jag upp på Mariehem och fika med morsan, sen ska jag träffa Åke uppe på k-rauta för nu har våran dusch hörna samt handfat, kommit. Har vi tur så har dom satt upp våtrumstapeterna idag, han som var där igår och jobbade, trodde i alla fall det. Vi får väl se när vi åker dit, med grejerna.
 
Avslutar dagens blogg med en bild på lilla Enya som krafsade och pep utanför Niccos dörr igår, hon ville så gärna komma in, men Nicco hade lagt på…hon hörde ingenting:
 
 
Önskar er alla en bra torsdag!

Benen rätt upp i vädret

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Vi åkte upp till Norum igår kväll där morsan och farsan bjöd på middag och kaffe. Dom har ju ett litet tillhåll där också, inte bara här i Umeå och uppe i Malå. Lillasyster Emma, Johan och katten Benny var också där.  Theresé, Anders, Sally och Nicco hade åkt lite före oss, vi var ju ändå tvungna att köra med två bilar då vi är för många för att rymmas i en bil.
 
Jag och Åke snackade om älgar och hur stor dom egentligen är, jämför en ren och älg, det är skillnad på höjden det. Vi skulle åka ner till Nyåker en gång för rätt så längesedan, och hälsa på Tex, vi hade då bland många andra bilar, en liten Daihatsu. Det snöade lite lätt och mörkret hade redan fallit. Rätt var det var så klev det upp en älg på vägen, Åke bromsade vad han kunde, bilen sladdade och det enda jag kommer ihåg var benen på älgen, nåt annat såg man ju inte där man satt. Vi klarade oss och det gjorde även älgen, men nära var det, och då om inte annat, så fick man en viss hum om hur stor dom är.
 
Apropå benen på en älg, jag har ju berättat tidigare om hur det var då man var liten. Vi åkte ju upp till Malå var och varannan helg, eftersom mina föräldrar är därifrån, renar såg man alltid i massor, älgar var lite mer sällsynta, men inte just den här gången. Vi hade drygt en mil kvar in till själva Malå, det var vinter och kolsvart ute. Pappa satt förstås bakom ratten och vi hade precis svängt ut från ett vägskäl och höll på få upp farten då det hoppar upp en älg från diket.
 
Han hade säkert hunnit över om det inte var för att älgen halkar när han kommer ut på vägen och hamnar platt på ryggen. Farsan bromsade, då älgen ligger precis mitt framför vår bil, vi får dessutom ett möte och han blinkar åt den mötande bilen för att varna honom. Det enda jag såg från baksätet var älgens ben, som fortfarande sprang i luften, han hade inte tänkt stanna av minsann, det såg faktiskt ganska så lustigt ut.
 
Den mötande bilen gjorde allt han kunde för att få stopp på ekipaget och det lyckades han med, ungefär 2 meter från vår bil och då, äntligen, får älgen rätsida på sig själv, ställer sig upp och laddar iväg för att hoppa över diket igen. Då han sticker iväg sparkar han in hoven i sidan på vår bil, men som tur var hittar han av navkapseln och inte plåten, för det smäller till rejält då han sparkar till.
 
Några fler så nära möten med älgar, har jag nog inte haft, men sett dom har man ju gjort. Åke som är ute efter vägarna, åtminstone fem dagar i veckan, ser mer av dom, och det går ju bra, så länge dom håller sig i skogarna och ger fasen i att försöka ta sig upp på vägen.
 
Idag åker Järlåsa borna hem, så jag gissar att jag får ägna dagen till att bära bort dynor, städa undan och fixa lite. Och snart ska man bort med alla julsaker, puh, man kan ju bli svettig för mindre. Nu önskar jag er i alla fall en bra måndag, en lugn och fin sådan!

Theresé

Av , , 2 kommentarer 3

Så var det den 16/8 och för exakt 25 år sedan så föddes Theresé här i Umeå, det var en fredags morgon och dagen efter så for Åke och Tex och körde Lövångersrallyt, men var bara borta över dagen.

Nu önskar vi dig en jättebra dag med förhoppningsvis upp passning, tårta och många fina presenter.

Grattis på 25 årsdagen

Önskar

Mamma, pappa och Niccolina

ps. ingen nutella i micron nu ds.

Maria Lundmark Hällsten