Etikett: Tex

Hemlig miljonär

Av , , 2 kommentarer 5

Vi såg på outsiders igår och vad säger man, nog är vi alla olika. Jennifer satt och suckade hela tiden och tyckte att det var mycket som inte stämde in i bilden. Apropå ”sockiplast mannen” så kom jag att tänka på Tex. Inte för att han diggade sockiplast, utan för att jag och Åke, skickade ett par blå sådana, storlek, typ…44, till honom då han fyllde 50 år med ett bifogat gratulationskort där det stod att dom var för snabba och riviga starter.

 Nu finns han ju inte längre hos oss, men om hans son eller övrig släkt råkar hitta dessa sockiplast så kan dom i alla fall sova lugnt, han hade ingen förkärlek till dom, inte vad vi vet.
 
Ikväll är det ett ganska intressant program, den hemlige miljonären, den går på kanal 9, och handlar on miljonärer som går runt inkognito, i jakten på människor att skänka pengar till. Såna som arbetar ideellt, som hjälper andra utan att räkna med att få något tillbaka. Och i slutet av programmet så talar dom om vem dom egentligen är och skänker en del av sina tillgångar till just dom här människorna.
 
Det roliga är att många av miljonärerna säger att dom ska fortsätta med detta, att dom på något sätt har avskärmat sig från dom ”vanliga” människorna och nu öppnas helt plötsligt en annan värld för dom. Som den där radiohandlaren i förra omgången, han som sa till miljonären som var osäker på om han skulle köpa den lilla radion eller inte, att ta med radion hem och testa den några dagar, utan att betala något för den. Den radiohandlaren fick några tusenlappar efter det, bara för att han visat förtroende och att han litade på en helt okänd människa. Ja, jag ska då se på det ikväll.
 
Sen fick jag ett uppdrag av Theresé eller det var hon som framförde det men egentligen är det hennes sambo som vill ha hjälp, idag, klockan 10, för att vara exakt. Då ska jag logga in och köpa 4 biljetter till AC/DC. Dom tror nämligen att biljetterna kommer att ryka, med en gång. Ja vi får se hur det går, jag har aldrig köpt en biljett heller så jag hoppas att jag klurar ut hur jag ska gå tillväga. Ni får ha en bra dag i snön, tänk, nu säger dom att ett annat snöoväder är på G, KUL, precis vad jag ville ha, MERA SNÖ!!!!

Inte bra

Av , , 8 kommentarer 4

Tyckte att jag inte var helt hundra igår, lite små ont i benen och på kvälls sidan blev det kallt som sjutton här hemma. Satte på mig ett till par byxor, en extra tröja och virade in mig i en filt och sa att det är väl märkvärdigt att det ska vara så kallt i lägenheten,

Åke höll inte med om detta utan tyckte att det var ganska varmt. Provade febern och ja, det var det som var problemet.

Jag tror att det var över fyra år sedan jag var hemma och sjuk, annars brukar jag passa på att göra bort sjukdomar när jag är ledig. Har man tur nu så är man då i alla fall frisk och kry till julen. Litegrann som Jennifer, hon har inte många sjukdagar men jädrar då det drar ihop sig till sport/påsklov, då ligger hon.

När vi var på Maxi, i förrgår, så hämtade jag ut fotona som jag lämnat in för framkallning, kort till kort, och höll på tippa omkull då han sa vad det kostade. 25:-/kort x 17 stycken, då hamnade vi på 425:-. Hur kunde jag vara så knäpp att jag inte frågade innan, jag kunde inte i min vildaste fantasi, tro att det skulle vara så dyrt. En femma styck kanske. Ja det var bara att betala och se glad ut, fast jag svor till då han sa priset. Men jag tror att Tex son blir glad över korten som jag har tänkt skicka till honom. Kort på hans pappa i yngre dagar.

Sen får man väl vara glad att man numer har digitalkameran, då kostar det ju ingenting så länge man inte framkallar dom, och vill man göra det så är det betydligt billigare. Tänk förut, då man hade en "vanlig" kamera, när man väl tog fram den och skulle knäppa kort så tog man flera stycken på samma gång, sen lade man bort kameran och plockade fram den efter flera månader och gjorde om samma  sak. Korten blev ofta stela och tillgjorda, man ville inte "offra" kort på någonting som man inte visste hur det skulle bli. Nu kan man ta hur många man vill och sedan sitta och sovra bort sånt som inte blev nånting. Det är väl den största fördelen med digitalkameran.

Nä, nu ska jag ta en ipren, väcka Jennifer och fixa frukost. Ni får ha det bra, själv tar jag det lugnt idag.

Slutspurten

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Inte så stor viktnedgång igår, -0,4kg, men det var minus. Nu går vi in i slutspurten då det bara är en vecka kvar så om jag vill vinna några pengar får jag ta mig en snål vecka 😀
Nä, ärligt talat, jag gör detta för min skull, inte för pengarna, men jag sa till Åke igår, nu är det väl ändå läge för att vi skulle få lite flyt på sakerna, lite ingifter och inte bara utgifter. Hade jag sett på denna kurs med enbart tävlingsinsikt, så hade jag inte gått och styrketränat eftersom musklerna väger mer än fettet. Men då hade jag säkert varit tillbaka på ruta ett, efter en inte allt för lång tid. Jag föredrar att bli av med det onödiga, en gång förr alla, då får det väl ta tid då.
 
Idag är det begravning, inget man önskar att gå på, men det känns rätt att göra det. Vi var gud föräldrar till hans son. Inte för att det idag betyder någonting, Jennifer undrade nämligen varför dom dels fick välja själv, vilket inte vi fick, och varför dom valde oss. Jag sa att det är mest en kvarleva sedan länge tillbaka, om föräldrarna dog så fick gud föräldrar hjälpa till med dom kvarlevande barnen. Nu får ni rätta mig om jag har fel. Så när Tex och Pirjo, valde oss som gud föräldrar så fick vi mest ta det som en komplimang, att dom skulle ha litat på att vi hade tagit hand om deras son. En fin gest av dom.
 
Ikväll blir det till att baka inför morgondagens loppis, ställa i ordning alla saker därnere och sedan ska jag luta mig tillbaka i soffan och bara andas…skönt!
 

Ni får ha en bra dag och förhoppningsvis en regnfri sådan, det enda jag är tacksam över, när det gäller regnet, är att detta regn inte kom som snö, för hur tusan hade det då sett ut?

Växelspak

Av , , Bli först att kommentera 3

 

När jag och Kerstin var ute och gick igår så blev det snack om bilar, såna som är ur funktion eller i sämre skick, liksom capricen är just nu, den vill inte gå som den ska och jag befarar att den bara kommer att dö, en vacker dag, säkert vid ett trafiklyse eller mitt på E4:an, annars vore det ju konstigt.
 
Då kom jag att tänka på en person, vet inte namnet på hon men det må så vara, i alla fall så hade Tex och Pirjo, på den tiden det begav sig, en husvagn och dom hade hyrt in sig på campingen i Kvarnfors, som långliggare. Vi firade en 1:a Maj där, med dom, jag, Åke och Theresé.
 
På kvällskvisten fick dom främmande i förtältet där det berättades diverse historier, där bland annat denna, hon som berättade var även den som råkade ut för följande.
 
Dom ägde en Ford, fråga mig inte vilken modell men det var inte en amerikansk Ford, hon var på väg över kyrkbron men fick inte in någon annan växel än ettan, hon slet och drog i växelspaken men inget hände, växelvis, däremot så lossnade växelspaken, med ettan i läget.
 
Bilar bakom henne var irriterade, dom tutade och gjorde obscena gester, då brast det för henne. Hon vevade ner rutan, skickade ut spaken genom fönstret och hötte den åt förbipasserande bilar. Tror ni dom begrep vad hon syftade på?
 
Varför jag kom att tänka på just detta var att man är snabb på att tuta eller bli irriterad om det går för sakta, men egentligen så vet man ju inte vad som försiggår i bilen, dom kan ju ha jätte problem. Om en bil står vi rödlyset och inte tar sig iväg, inti fasen stå den väl där för att roa sig, fast många tycks tro det då man tutar på såna bilar/människor. Önskar er en bra lördag!

Håltagning

Av , , 4 kommentarer 1

 

I fredags var det lite hektiskt. Först hade jag inne min blogg om lasarettsparkeringen, på väg ut till jobbet så ringde Elin, från Vk och undrade om hon fick göra en kortare intervju, angående just denna blogg. Och det fick hon göra. Sen bestämdes det att vi skulle träffas uppe på lasarettet för korttagningen men innan dess hade jag lovat att hämta upp Jennifer från skolan för håltagning i öronen. Avslutade sedan fredagen med att hämta upp Kerstin och Janne som kom hem från Mallorca, dom hade bara haft det bra där.
 
Jennifer tog hål för 2 år sedan men efter första hålet bangade hon ut så det bidde bara ett hål, när det sedan var dags att byta örhängen så ville hon inte vara med längre utan lät det växa igen. Nu hade hon då morskat upp sig och ville prova på igen. Det gick bara bra och nu hörs det knappt att kännas av. Jag erbjöd henne en slant om jag skulle få ta hålen istället, men se det var inte populärt.
 
Jag kom ihåg mina första hål som jag gjorde på Gusti Walters. man hade hört att dom sköt hålen med en pistol, och självfallet så trodde man ju då att dom ställde upp en mot väggen, siktade från 2 meters avstånd och sköt rätt igenom öronen. Vilken tur att det inte var riktigt på det viset det gick till. Vid 15 årsålder gick jag tillbaka dit och ville göra 2 hål till, efter ännu ett tag skulle jag utöka antalet hål igen, men då var det stopp, det ville dom inte. Då gick jag hem och gjorde 3 egna hål med en inte alltför ren stoppnål och en isbit bakom örat. Det gick det med. Men jag rekommenderar inte någon att göra så, det finns trots allt en viss infektionsrisk och det är inte värt mödan.
 
När så Theresé var liten och vi bodde på mariehem, så hade vi en liten fest, hemma. Liten kan man ju kalla den då det bara var jag, Åke och Tex. Tex är en gammal (gammal i bägge bemärkelserna :D) kompis till Åke och hur det nu bekom sig så blev det snack om att göra hål i öronen. Äsch, tyckte Tex, det är väl ingenting. Vi letade fram en stoppnål och örhängen och sedan började håltagningen. I vilken ordningsföljd det blev, kommer jag inte ihåg, men Åke fick sig sitt första hål och Tex stack inte bara hål i sitt öra utan han körde även nålen genom tummen då han tryckte igenom nålen. Det blev en smärre blodutgjutelse där. Han gjorde dessutom om sitt hål, då det första blev alldeles för snett.
 
Han fick låna ett örhänge av mig och om jag inte minns alldeles fel så var det en pärla med en liten kedja där det hängde en blomma eller en stjärna, alltså inte ett örhänge som jag tror att en kille väljer i första hand. Det var inte det enda han fick, hans dåvarande tjej skällde ut honom dagen efter och hon undrade vad i hela h-vete han hade gjort. Men han behöll hålet och det gjorde även Åke, som en tid efter detta, gjorde sig ännu ett till hål i örat. Så kan det gå. Ha en mysig dag i regnet, jag tror att jag ska tända ett ljus på jobbet, förutsatt att det är lite halvmörkt sådär, när jag kommer dit.
Maria Lundmark Hällsten