Etikett: TikTok

Surkärringar och gubbtjyvar

Av , , 4 kommentarer 20

Kollade minnen på FB och där dök det här upp.


Jag funderade en nanosekund, på vad det kunde handla om, men…7 år sedan, innebär att det var 2015 och då visste jag att det handlade om mitt omskrivna hål i magen. Det som blev efter Tinas inlägg.

Gick in i arkivet på min blogg och hittar förstås, visa ord från barnbarnet Sally. Detta var 30 oktober, 2015 och Sally var 5 år och 4 månader. Hon hade flugit hit, alldeles själv, för första gången. Och detta var näst sista morgonen, innan hon skulle hem igen.

Jag citerar:
”Idag åker Sally hem, dagarna small bara till. Igår morse kom hon ner 6.20, så jag sa till henne att komma och lägga sig i sängen en stund, det gjorde hon. Men man kan ju inte somna om, man börjar prata. Och vi hade ett samtal om djur, som absolut inte får lämnas ensam en längre stund.

Nä, sa hon, katterna får man inte lämna, inte hundar heller, och i bilen kan det bli alldeles för varmt. Det kan ju till och med bli för kallt, resonerade hon, men, sa hon vis som en uggla, det finns ett ställe där man får lämna alla…på kyrkogården.

Jojo, vart hon fick det ifrån, vet jag inte, men det är så sant som det var sagt.” slutcitat


Jag skrollade runt lite mer på bloggen och hittade detta. Hade tydligen varit på en arbetsledarutbildning. Återigen citerar jag:

”Här sa kvinnan nåt om att kroppen inte orkar lika mycket som då man är yngre. Och jag svarade att vi istället, sållar bort sånt som känns onödigt, och det gäller även människor omkring oss, som inte ger något tillbaka. Man sållar bort dom också.

Men som ung, gör man nog inte det, man köper det mesta man hör, man vänder in och ut på sig själv för att vara andra till lags, fast man ger, mer än man får tillbaka, och det är slitsamt, på sitt sätt.

Nu kan man ju aldrig säga att detta, gäller allt och alla, så är det aldrig, vi är ändå olika individer, med olika bakgrunder och uppväxter, men jag tror att många, kanske går igenom detta. Och jag vet inte, men det kan vara en tröst att veta, att det kommer att vända, det kommer en dag, då man säger ifrån, och då man står för det man gör och säger utan att tveka, en sekund. Och först då, kan man känna att ålder och erfarenheter inte är så dumt.” slutcitat

Jag kunde inte låta bli att tänka på alla Karens, som dykt upp på sistone. Tydligen kallar man kvinnor som är högröstade och som fräser ifrån, för Karen. Genomgående och ständigt återkommande är väl att dom är äldre än 40…minst.

Nå, men då hade jag väl lite rätt, där jag skrev för 7 år sedan, att man kommer till en ålder där man säger ifrån.

Karens dom lägger ut på typ TikTok och andra sociala medier är Karen x 10, för det finns ju dom som är värre än andra. Nåt som glöms bort, är väl alla Johns, tänker jag. Gubbar som inte heller dom, kan bete sig alla gånger.

Nu har jag döpt dom till John och det gjorde jag efter John Cleese besök här i Umeå. Han som spydde galla över personalen på Elite hotel Mimer, att dom var otrevliga och inte kunde titta honom i ögonen. Här har jag klippt från Expressen.


Men snälla nån, lite ödmjukhet kunde han väl ha visat. Han är en känd person, och att ta emot en sån människa kan säkert kännas nervöst för många. Jag tror, utan att veta sanningen, att det kunde ha varit något sådant. Och tänk, John, det kan ju ha varit så att du, inte inbjöd till ögonkontakt. Du kanske hade en dålig approuch, redan från början. Har du eller ni, som höll med honom, tänkt på det?

Äsch då, dom flesta historierna och händelserna har 2 sidor, eller fler. Och det finns alltid folk som tolkar fritt och skoningslöst. Det roliga eller kanske trista, är att då det handlar om kvinnor som gnäller eller bråkar, så är det ragator, surkärringar, kärringjävlar eller Karens.

Då det gäller män, så är det grumpy old man, gnäll gubbe, gubbtjyv eller i värsta fall, en karl jävel, och nu även John. Nä jag borde ha dragit till med ett hårdare namn…typ Gert.. sorry Gert, hehe.

Ha en fin torsdag, och drick kaffe för sjutton, det är ju kaffets dag!

Less på det grå, in med färger 🎨

Av , , 2 kommentarer 13

Nu håller man på vara less att stiga upp till grå himmel och blöta vägar. Färger kan pigga upp eller…


Jag är ju inte den som blir trött av årstider eller mörker. Jag är ju kroniskt trött och det har jag ändå inte tid att vara. Så jag kör på, oavsett väder och vind. Däremot blir det lite av utomhus göromål, utan man får komma på vad man ska göra inne.

Nicco ville att jag skulle måla en lite tavla till hennes nya lägenhet. Haha, ja, jag skrattar, för måla och rita var något jag gjorde för länge sedan. Allt sånt har jag lagt på den omtalade hyllan.

Fast så väcktes ändå en pysselådra. Och jag hade sett ett klipp på TikTok, där dom använde flytande akryl. Jag ville testa, och det gjorde jag igår. Tycker det ser coolt ut. Här en sneak peak.


Ska testa en annan teknik också, så får hon välja vilken tavla hon vill ha. En önskan hade dock varit att få göra detta nån annanstans än på matrumsbordet. Får se om jag kan lösa det på nåt sätt.

Hade tänkt använda sopskyffeln som redskap till måleriet, och där jag stod och höll i den såg jag vad dom döpt skyffeln till 😳


Här undrade jag om jag skulle bli kränkt eller om jag skulle ta de som en komplimang. Maria, är hon som tar ut soporna och slänger det där det ska vara. Jag röstar på det sistnämnda. Maria, Takes out the trash! 🤘

Att baka är väl ett hantverk, det med. Och jag blev sugen på en limpa igår kväll och snodde ihop en. Hade ingen rågsikt men den här blev jättegod ändå. Jag använde mörk sirap och filmjölk.


Har pratat med en före detta kollega nu på förmiddagen. Hon och hennes kompis, som även hon, var hos min brukare, men som vikarie, har flyttat söderut, tillsammans. Där jobbar dom och lever livet. Så roligt och jag gläds med dom, att dom tog sig iväg, fixade jobb och lägenhet. Det går riktigt bra för dom.


Nä, nu borde jag allt gå över till lill Ica. Det står makaronipudding på min matlista, så jag må köpa en korv. Sen är det köttsoppekok imorgon, så kålrot, purjolök, palsternacka och morötter, kan jag också investera i, när jag liks är där.

Ha en fin måndag, allihop, och håll en tumme för Winstone idag!

Om det, vet jag inget, sa Åke och gick…

Av , , Bli först att kommentera 14

Åke brukar hänga på Ullas, tisdagar och torsdagar. Det är ett gäng, ibland fler och ibland färre, gamla Västerslättsbor, som ses över en fika eller lunch. Många gånger är Åke tillbaka efter 30 minuter. Jisses, är det bara du som är där, frågade jag igår då han kom hem.

Nää, men ofta kan snacket gå över till att handla om basket. Vilket det gjorde igår, så då hade Åke deklarerat att nu går jag hem, för det där begriper jag ändå inget av. Haha..


Jaja, dom är ju i alla fall ett gäng, hade väl sett sämre ut om han kaffedejtat en person och rest sig upp då samtalsämnet ramlade över till nåt han inte var intresserad av. Själv hade jag kaffedejt med Helena Springare igår. Valet föll på Ullas, och det är väl aldrig fel. Och vi satt inga 30 minuter utan 2 timmar… det är väl rätt normalt 😁

Hem och hämtade bilnyckeln och sedan iväg till Avion, där jag hade uppdrag. Jag ska nämligen ge mig till att testa nåt jag sett på TikTok, så Panduro fick ett besök. Kan hända att ni får se slutresultatet, haha, beror på utgången.

Vidare till Dogman där jag köpte nytt koppel till Winstone. Fortfarande ett flexi koppel fast 3 meter kortare samt med annorlunda snöre eller vad jag ska kalla det. Det nya kopplet ser ut som ett reflexband. Så här ser gamla ut.


Och det nya.


Apropå Winstone, så ska jag ta med honom till veterinären på måndag. Efter sista hundbadet upptäckte jag plötsligt en knöl eller bulle, som sitter under revbensbågen, längre bak. Känns lite oroväckande, då den inte är mjuk och rörlig utan hård. Nå, jag tar inte ut nåt i förskott, och klart att dom ska kolla upp det där, så man vet vad det är.


Efter middagen hängde jag hemma hos Nicco, som även hon, projekterar med både det ena och det andra. Men det är en fin lägenhet hon köpt, med potentialer.

Det är sy mässa på Nolia i helgen. Theresé tyckte att jag skulle gå dit och kolla på…tadaa, knappar. Jösses, 140 kronor kostar inträdet, blir dyra knappar det. Jaja, vi får se,vad som blir med det.

Umeå Open 2022, vet jag då idag. vad det blir av. Den tävlingen har flyttats fram till nästa lördag, den 24 september, så det är inte kört…än. Kul!!

Avslutar med att önska er alla en fin fredag och lägger ut bilden jag knäppte idag, för 3 år sedan. På ladan, som står i Brännliden, Norsjö kommun/ Västerbottens län. Och jag trodde att taket möjligtvis var lagt av lock från 200 liters oljetunnor. Fast nån annan sa att det var lock från salt tunnor och en kvinna hade hört att det skulle vara från silltunnor. Jaja, lock är det och coolt såg det ut. Vet inte hur det ser ut idag, dock. Mycket kan hända på 3 år.

Det sitter i detaljerna, dom där små sakerna

Av , , Bli först att kommentera 17

Det gick ändå bra att jobba igår, över förväntan, till och med. Man får tänka på att jobba nära kroppen. Men tänk vad beroende man är av sina armar och ben. Och är det nåt som gör att man inte kan utföra saker som man brukar, så känner man genast nederlag.

Sen är vi nog ändå snabba på att kompensera, lära om och ändå kunna fortsätta med det man gjort förut. Ibland på nya sätt och andra gånger, mer tillfälligt. Man får lov att ta det för vad det är, annars går vi under.

Nu menar jag inte att man går under för en revbensfraktur, utan tänker mer på dom som går igenom större trauman.

Som att förlora nåt av våra 5 sinnen, kanske främst syn, hörsel och känsel. Eller alla som på ett eller annat sätt förlorat armar eller ben.

Jag tänker också på hur många år, jag gick omkring och var ansiktsblind, utan att faktiskt veta att det finns nåt som heter så och hur man kan bli det. Sedan har jag fått lära mig själv, hur jag faktiskt vetat vem som är vem, utan att kunna beskriva ett ansikte.

Det finns ju andra knep att ta till Detaljer, mina vänner, detaljer. Dom där små sakerna som kanske inte andra tänker på. Jag roar mig med frågespel på mobilen. Här tänker jag att det inte bara är av ondo. Man kan ju även lära sig något.


Ofta kommer samma frågor tillbaka och dom nöter man in. Men så har jag även sett att om frågan kommer tillbaka efter 3-4 omgångar, så ligger svaret på samma plats som tidigare. Detta händer 95% av gångerna, vad jag blev mer förundrad över är att jag kommer ihåg vart svaret kommer att komma.

Alltså har jag ändå ett minne som fungerar på sitt sätt, men inte då det kommer till ansikten.

Men människan är mer komplex än vad vi kanske tror oss veta. Såg detta klipp på TikTok igår. Här var jag mer förbluffad över hur nån kan komma på hur man ska utföra en sån här uppvisning. Det tarvar planering och synkning, hos deltagarna, jisses 😮 Dom kommer 20 sekunder in i klippet.

Själv hade jag varit lost efter första vinkningen, haha.

Ha en fin onsdag, allihop och njut av dom kommande 24 timmarna.

Sprängschema får annan betydelse i mitt huvud 🤯

Winstone har ju fått knata runt med tygskor då det varit smutsigt ute. Dom där tygpåsarna är inte billiga. Här ser ni ett 4 pack, som går lös på 399kr. Lite tyg och kardborreband. Klicka på bilderna för mer info.


Samma tyg men med rött under bandet, annan affär, Arken Zoo, där jag köpte ett 4 pack sist…199 kr.


Och detta är min nya favvoaffär, där Winstone fick sitt hundbad och där jag hittade ett 4 pack för 89 kr, det är absolut överkomligt, och vilken snygg färg, haha. Jag snackar Dogman på strömpilsplatsen.


Att det inte är favvo för Winstone, det fattar jag, han ser inte bara ut som en anka där han går, han kanske till och med känner sig som en 🦤 Ja jag vet, det fanns ingen anka, den där pippin får symbolisera Winstone och hans fågelliknande utseende. Klicka på bild för att se gångstilen.

 

Och så här ser dom ut efter en prommis där det regnat under natten. Vad glad jag är att det fastnade där istället för under magen.

Vi gick Tvärån åt andra hållet, och fotade lite, förstås.


Sally ringde på förmiddagen igår, Theresé hade nog sagt att jag planterat majs, och det hade även Sally gjort, på skolan. Där hade dom sagt att det var nödvändigt att det skulle stå, minst 3 plantor bredvid varandra, för att dom skulle klara sig. Hm… ja så kan det vara, beror kanske på vilken typ av majs man sätter.

Sally hade lite otur (kan vara för att vi släktar på varandra) och en av plantorna hade lagt rötterna på krukkanten och vandrat vidare in i majshimlen. Nåja, inget som inte mormor kan lösa. Jag har redan lagt några majskorn på brevlådan, så räddningen hänger nu på Postnord.

Hon skickade en bild på hur stora hennes majs hunnit bli. Skrattade då jag nu såg på bilden mer ingående, haha. Hon har skrivit en lapp R.I.P där plantan stått. Vi verkar även här, ha samma tänk, jag skrev ju texten innan jag tittade på bilden.


Medan vi pratade, skrev Annelie och undrade om jag var ledig. Jag frågade om jag kunde ringa efter lunch, vilket gick bra. Jisses, lunchen ja. Crepes stod det på menyn, men jag hade inte förberett nåt åt det hållet. Med rätt sen lunchklocka så fick det bli varmkorv istället. Med andra, maskerad eller kamouflerad crepes.


Jag engagerade mig lite mer till middagen, fast bara lite.

Hade nämligen sett ett TikTok där det gjordes majs i ugnen. Så enkelt, annorlunda och gott. Vi åt detta tillsammans med Tacofärs, sallad och tubes.

Majsen ska rinna av, krydda, smula över fetaost, in i ugnen 220 grader 20-30 minuter, pressa lime över, klart. Jag tänker strunta i lime nästa gång, men det är en smaksak. Det var ändå fräscht, men jag tycker att majs är god som den är så lime kan ta udden av det.

Åke grejar i garaget, det är absolut inte, bara ett, att sätta in en motor. När jag kikar in där och ser härvor av sladdar och annat så får ordet sprängschema, en annan betydelse i min skalle. Sätt in en dynamit, fjutta eld och spring, sen… sätt ihop det igen.
Björksta marknad idag och imorgon, jag är sugen, fast ändå inte. Mja, får se om jag ids. Ha en fin fredag, mina vänner och alla andra!

Han måste ju vara odödlig i alla fall______

Av , , 2 kommentarer 13

Det här dök upp i TikTok flödet igår, klicka på bild för att se klippet och ha volym på.

Har säkert skrivit det förut men… Där, på 90 talet, då vi bodde i lägenheten på Näckrosvägen och Theresé hade sitt rum bredvid teverummet, och hon var ägare av en mobiltelefon. Så kunde vi, titt som tätt, bli varse att sms var inkommande, nån sekund innan hon fick signalen till sin mobil.

Åke hade nämligen en Polisradio, som stod på, all tid han var hemma (ja inte på natten men). Och där kom detta ljud då det var ett inkommande sms på gång. Jag och Åke hann ropa ÄSSMÄSS, innan hon ens visste, att det var på gång. Haha, sjukt irriterande, i know.

Och jag minns att min klockradio jag hade då vi bodde på Mariehemsvägen, lät exakt likadant, men där tror jag att det var Polisradion som störde. Alternativt var att nån granne fick nåt sms…who knows?


Med det klippet och minnena så tänker jag på vanor och att man nån gång inte tror att saker kommer att förändras. Men det gör dom, och när nåt sånt där dyker upp så påminns man om hur det var, och hur det är idag. Utveckling, kallas det visst. Ibland till det bättre, ibland till det sämre.

Det som oftast blir negativt med att saker förändras är att det många gånger är personen som drabbas, inte själva grejen. Mobiltelefoner, för att ta ett exempel. Här vet jag ju diskussionerna som gick då Nicco gick i fyran, eller femman på Hedlundaskolan.

Skulle barnen ens få ha mobilen på skolan, skulle fröken få lägga undan dom i lådan under dagen, fick dom användas på rasten. Ta den diskussion då, kontra idag. Nu dumförklaras man nästan om man inte har en mobil. Och dom flesta jobb kräver att man ska kunna kontaktas oavsett, tid och rum. Detta blir då på bekostnad av oss människor. Negativ effekt, med andra ord.

Sen hoppar vi över till mat och sånt vi älskar att stoppa i oss. Jag har ätit samma frukost i 1 år, och tänk, jag är inte less på den överhuvudtaget. Men…skräcken då jag plötsligt inser, att dom där flingorna kommer säkerligen inte finnas för evigt. Dom finns inte heller på alla matvarubutiker så jag brukar köpa 2-3 paket då jag liks hittar dom, men vad gör jag den dagen dom försvinner från hyllorna?

Tänk alla glassar och smågodis som fanns på 70 talet, vart finns dom idag. Och den största frågan av alla, VARFÖR plockades dom bort om dom nu var, allas favorit, nummer 1??

Nej, fundera inte på den, det blir bara jobbigt för man begriper det ändå inte.

Ett glassminne som kommer att leva kvar, är alla glass strutar min farmor stod och fyllde med 3 smak glass och chokladsås på toppen. Det är gott, än idag, men inte riktigt samma sak som då, fast…

Skrev ju tidigare att Theresé fixat nåt med Linus på Linjen, han måste då i alla fall vara odödlig, eller hur, haha.

Hann bara få dit killen på ena sidan av bilen men det ska upp en likadan, på förarsidan också. Tack Theresé 🤩😎

Ha en toppen torsdag och håll en tumme för att jag ska passa i min nya frilla som jag bestämt att jag ska fixa…idag…gissa om det är gruvsamt. Men ok, går det åt skogen får jag börja med keps, då vet ni.

Marie Tillman

Håll klaffen, Maria 🤐

Av , , Bli först att kommentera 14

När man tänker på den snömängd vi hade ifjol, och sedan ser på en bild, tagen för 1 år sedan…


Så känns det onekligen halvdrygt, då man kikar ut genom fönstret idag.


Fast så mycket är det väl egentligen inte heller. Nån grad varmare än det varit, under några dagar, så ska det nog vara väck.

Apropå väck, så är Winstone, halv väck. Han som inte uppfattar vart i rummet, ljudet kommer ifrån. Och han som hatar dörrklockor, bland mycket annat. Här filmade jag honom igår, samtidigt som jag slog igång en filmsnutt jag filmat på honom tidigare.

På filmsnutten leker han och Nicco, och jag står ute i hallen och trycker på dörrklockan…say no more. Men det är ljudet från datorn, han reagerade på igår, haha. Jättekul då man ser på film och det är nån som ringer på någons dörr eller som bara knackar…jösses. Som vanligt med TikTok klipp, klicka på bilden för att kunna se den ⬇️

Bakade nåt gott att kunna bjuda kaffegäster på, gött att finna i frysen. Här testade jag min kladdkaka fast i muffinsformar istället. Gick alldeles utmärkt.


Tur hade jag också. Vi fick ju kaffebesök igår eftermiddag. Mats Tigern Boström med fru Hafdis, kom förbi. Så det passade ju ypperligt att testa om dom där gick att äta. Det är sällan vi ses, men jag lovar, vi har aldrig träffats utan att sitta och skratta åt nåt. Hur illa saker än kan vara så kan man se det roliga eller knäppa i allt.

Ser på nyheterna att nu är det slut med att ta med eget godis till Filmstadens biografer. Mja, sa jag till Åke. Det kanske inte är så konstigt. Kan man inte likna det med att ta med en bullpåse på Ullas kondis, och bara köpa kaffe.

Jag vet inte…samtidigt som jag kan förstå att det för barnfamiljer, kan bli en dyr historia. Biljetterna är inte gratis, inte heller det man kan köpa där. Fast, det är väl det också en del i hela upplevelsen… lite som att blanda ihop sin egna godispåse.

Nå, jag kanske inte ens ska ha en åsikt, jag går nämligen inte på bio, eller rättare sagt, det händer väldigt sällan. En gång per 10 år, kanske. Så… håll klaffen, Maria!!


Har varit ute med W, kan bli en fin dag, idag. Här, på den första bilden, tror jag att det är Stampe som satt avtryck.


Och den här bilden skickade Tina till mig på messenger. Fotad igår och lagt ut på en vädersida, för Lagunas de La Mata och Torrevieja. Det är lite kontraster mellan våra länder. Klicka på bild för att komma dit, där står det även vem som fotat.


Hoppas på en fin måndag, för er alla!

Vad är snabbaste sättet månntro ✂️ eller 💪

Av , , Bli först att kommentera 15

Nu dog jag inte igår heller, och jag smällde inte av, men jag höll på smälla till, denna varelse, som för det tillfället fick namnet SATAN. Ja, det var precis det enda ord jag hittade och som flög ut genom munnen då den kom och sladdade förbi, helt utan kontroll över sina vingar.


Jodå, jag tycker dom är jättefina, men fruktansvärt läskiga. Den här var dessutom pälsklädd, och bara då jag tänker på det, så kryper det efter ryggraden. Men… jag ska inte tjata ut detta om fjärilar, nu har jag skrivit klart om dom, för det här året. Åtminstone, så länge jag inte snubblar över nåt åbäke som jag finner intressant, förstås.

Det börjar röra på sig ute, lite värme från solen, och allt börjar vakna till liv. Med det skrivet i denna sekund, så sa precis meteorologen på teve att detta blir sista varma dagen. Imorgon sjunker temperaturen närmare – strecket. Nåja, det är väl bra att även vädret kan alternera lite.

Apropå alternera, så är det precis vad min fina hortensia gjort. Den sattes om i en själv vattnings kruka, sedan alternerade växlade den om, från fin till döende, och jag tror att det blir begravning idag.


Den andra blomman ser då ut att njuta av sin nya kruka, den har inte hängt en endaste dag, efter bytet.


Där ser man, vad vissa tips suger. Som ett av många jag fick via TikTok. En äldre kvinna visade hur man öppnar en spaghetti förpackning utan sax. Hon tog ett stadigt grepp runt påsen och drämde ner kortsidan mot en bänk och voila, så var påsen öppen. Jag testade… och som vanligt, klicka på bilden eftersom man tydligen inte kan dela TikTok direkt från youtube.

Neeej, det öppnades ingen påse, det enda jag kom fram till var att det tog extra lång tid. Först rigga mobilen för att visa omvärlden vilket bra tips, sedan lyckas det inte så då fick man lik förbenat ta fram saxen. Så snabbaste sättet är nog fortfarande sax.

Det var säkert bara ogjort att jag skulle ha missat bordet och slagit in näven i bordskanten istället och tadaaa… så hade min hand varit gipsad i 6 veckor. Tur i oturen då, att det inte skedde.


Ha en fin dag, allihop!

Tortyr redskap, skulle jag vilja påstå!

Av , , 2 kommentarer 16

På TikTok poppar det allt som oftast upp små reklamannonser. Såg en, där en kvinna står och lindar om magen med en bred elastisk, remsa. Givetvis för att dölja valkar och annat, och få en fin siluett. My godness… 🙉

Jag ryser in i benmärgen och ut igen, då jag tänker på hur obekvämt det måste vara. Kanske ok, om man bara står upp… stilla, och inte rör en fena. Nå, jag tyckte jag hörde en mening i reklamen som jag reagerade på, så jag såg den en gång till. Och jodå, jag hörde rätt.

Den var inte bara bra för en snygg siluett, den är bra för hållningen och TADAAA…

Aptiten, mina vänner. Den kunde få ner aptiten. Tror väl faaan det, tänkte jag. Om du lindar in magen på det där sättet, hur tusan ska du sedan kunna klämma ner mat och dryck. JÖSSES!! Tortyr redskap, skulle jag vilja påstå.

Men det vet vi väl alla, eller njae, men många i alla fall. Att låter något alldeles fantastiskt, så stämmer det förmodligen INTE.

 

Och ALLT  är inte alltid vad man tror…

Lite som alla beställningar från Wish, och andra, suspekta ställen. Det här är vad jag beställde… och detta var det jag fick…


Vill man vara säker på att få det man ville ha, så handlar man med säkra, beprövade kort. Som en fika på Nybro konditori, till exempel  🤩

Med stående fikadagar på Ullas, tisdagar och torsdagar, för Åkes vänner och bekanta. Så valde jag och Ina, en annan del av stan, att hänga en stund på. Deras sallad med räkor är verkligen jättegod, inga krusiduller…nä, couscous hette det visst, utan väldigt enkel med saker du vet vad det är.

Avrundades med en kopp kaffe förstås.


Jag plockade fram kopparna, en till mig, och en till Ina. Vi sitter där och dricker och plötsligt skrattar Ina till. Vi har likadana koppar, kan tyckas, fast hon får inte in fingret i sin kopp  ☕️👈

Hahaa… nä, dom var inte riktigt likadan, hennes öra är betydligt mindre, fast en kort nanosekund, trodde hon säkert att mitt finger var supersmalt eller så hade hennes svullnat 😅

Fick med mig en påse med spröda, fina skorpor från Nybro. 20 riksdaler, varken mer eller mindre.

Fredag, och plötsligt lyser solen med sin frånvaro. Hörs som om det är blött därute. Och jag tyckte jag såg lite stänk på köksfönstret. Antingen är det lite regn i luften eller så har det droppat från taket. Nåja, vad gör väl det, jag har i alla fall jobbarhelg framför mig.

Ni får ha en fin fredag, allihop! Och kom ihåg, gå på dom säkra, beprövade korten… dumt att chansa…

 

Nu vet jag… 😏

Av , , Bli först att kommentera 13

Det blev några timmar i skogen igår, för Rally gänget. Sally fastnade på 2 bilder som publicerades på vk.se. Åke och Anders skymtar på ena bilden.


Theresé tog med sig mormor och handlade sedan åkte jag dit och vi lunchade tillsamman. Fick ju en kommentar om att det är en liten utställning på Mariehemsskolans bibliotek, som ligger mitt emot gympasalen på Bräntbergskolan. Så jag tog en sväng förbi dit.

Vad coolt att detta urklipp hängde där.


Då vet jag ju nästan på dagen, då min pappa var dit upp och fotade uppbyggnaden av Mariehem.


Sen stod det lite om husen, samt Mariehemscentrum. Det fanns lite mer butiker än dom skrivit upp så jag ska mejla dom så kan dom uppdatera lite. Dom efterlyser ju mer info, ifall det är någon som kommer ihåg saker från 60-70 talet.

Efter middagen for vi, Theresé, Emma, Sally och jag till Avion. Jag köpte lite blommor, och hoppas jag slipper blomflugor och elände den här gången.

Visade ett TikTok klipp för Sally, och hon testade att göra en liknande med samma musik. An nån anledning funkar inte länkdelningen så man måste klicka på bilden för att komma till filmsnutten.

Och nu ska vi se om hon kan göra en ny, med andra figurer och annan musik i bakgrunden. Vi klurar på den.

Ha en fin lördag, allihop. Vi laddar för mat och pub häng på Rökstugan BBQ ikväll, trevligt!