Freja kommenterade mitt inlägg och skrev att hon via sitt jobb, fått sitta med i telefonmöten, och det är inte det lättaste. Då kom jag ihåg, att jag pratat om detta tidigare, säg en sån sak som att vara blind, och sitta med i ett gäng som pratar med varandra. Det borde ju vara minst lika svårt, att komma in och sedan vidareutveckla samtalsämnet, om man tänker på hur man själv gör.

Man tittar ju på en person, om det är just den personen man vill få in i samtalet, och även om man är tio stycken, så gör man nog så då man lämnar över ordet, man använder sina ögon. Och visst, man kan ju säga namnet och ställa en fråga, ja vad tycker du, Anna, men det skulle ju också börja låta konstigt om man satt så, hela tiden.

Å andra sidan, vad vet man…det jag tänkte specifikt på, var just en man som blev blind, på äldre dagar, och det är ju en jättestor skillnad, jämfört med om man var född, blind, då faller sig saker mer naturligt. Han satt med oss några gånger, på ”gammgården” och det var svårt att få med honom i samtalen, och vice versa, då han hade ordet, så var det ingen annan som tog någon plats, det blev verkligen onaturligt.

Men det där beror ju säkerligen också på hur många man är, och i vilket syfte man sitter och pratar.

Jag fick ett meddelande på FB igår, och nu ör sidan om vattentornet klar, här ska ni få länken till den, rätt intressant läsning faktiskt, vad lite man vet om just vattentornet. Uppe i högra hörnet på sidan hittar ni länkar att klicka på, jag höll på missa dom först, dom syntes lite dåligt: http://student.humlab.umu.se/vattentornet/

Önskar er alla en toppen dag!