Etikett: trädäck

Bereder väg för smidigare vardag 🚌🚐

Av , , 2 kommentarer 13

Besiktningen av bussen ledde till ett eventuellt, kommande beslut efter semestern. Att vi avvecklar bussresandet, säljer den och ser om vi hittar något mindre att kajka runt i. Kanske en husbil av nåt slag.


Det blev ombesiktning, så det får vi fixa och sedan lägger vi ut den för försäljning.

Ledsamt men förståeligt. Senaste åren har vi ju ändå kört utan last. Vilket innebär att vi kör omkring med drygt 5½ meter tomrum. Känns aningens överambitiöst. Precis som vi krymper på höjden, med åldern, så kan man också göra saker lite lättare att hantera. Vi krymper ner göromålen, bereder väg för en smidigare vardag, på fler än ett sätt.

Vi började ju en gång i tiden med folkabussen, och den dög gott åt oss.

Sen skämde man bort sig själv med större och större saker. Tänker att bussen är något med stora möjligheter och options som vi idag, inte nyttjar alls.

Trädäcket på taket, för att ta ett exempel, eller den stora markisen som ger skugga åt cirka 40 kvm.

Man kan också bygga om, invändigt om köparen är en person med bägge tummarna på rätt plats. Inte som mina som pekar åt vänster…bägge två


Inventerade blåbärsbusken igår. Det kommer att bli blåbärs år i år, tro mig!!


Även åkerbären ser ut att ta sig


Vi hade besök av Grönsiskan i syrenbusken. Vet aldrig att jag sett den hos oss, förut. Men man ser ju inte allt, heller.


Blir nån typ av utflykt idag, för Sally, Nicco och jag. Destination obestämd, även tiden, men… Och apropå att ta sig från en plats till en annan. Vilket man kan göra på en motorväg, har ni reflekterat över ordvalet i detta stycke, i låten Born to be wild…


Hahaa…

Ha en fin dag, allihop!

Omges jag av superpowerkraftfält, or what?

Av , , Bli först att kommentera 16

Nu har jag varit och skådat kvinnan som står vid pizzakartongshuset, bredvid bild museet. Hon var tunn, från ena sida:

Och lite bättre, från den andra:

Annars ser det rätt fint ut, därnere vid älven. Dom har fått till ett trädäck som man kan gå ut på, och komma närmare vattnet. Ser ju framför mig att det kommer att sitta folk där på betongmuren, då solen skiner på sommaren.

Och det kommer förmodligen att sitta folk, även på dom här trapporna:

Man kanske till och med kommer att hitta mig där, ibland.


Gjorde mig förberedd att åka från jobbet igår kväll. Kommer in i kallgaraget, stoppar in nyckeln och vrider om. Går och öppnar bakdörren för att hiva in min kaffe/matpåse och hör plötsligt ett konstigt ljud.

Typ…bzchzchzchzchzchzch, det var konstigt va 🤔

Lät som motorvärmaren, fast jag har inte kopplat in nån, så den kan ju inte låta. Nej, jag ställer mig upp och ser ju vad det är för nåt. Min sidoruta, åker ner. TACK FÖR DEN TELEVERKET!!!

Hoppar in, men får inte upp rutan. Den går upp 10cm, och sen ner, upp 15 cm och ner. Upp 15 igen och jag tjurhåller rutan, och får upp den en liten bit till, sen är det stopp.

Nå, det är bara att hoppas att det inte ska sätta igång att spöregna. Kör ut, kommer till första större vägen jag ska ut på, slänger ett getöga till höger och ser att rutan på den sidan, är ovanligt ren. Mm, exakt, det var inte att den var ren, utan det var för att det inte var nån ruta där. Även den hade åkt ner.

Men, tur har man ibland, och jag fick upp den utan att behöva skrika, svära eller stanna bilen.

Kommer upp mot lasarettet, och tycker att jag hör nåt ovanligt ljud, snurrar skallen 90 grader och självklart, bakrutan, är ju också nere, alltså…vad f….

Så där är det, då jag omges av superpower kraftfält, som kan få den enklaste apparat att flyga åt fanders. Åke fick upp rutan, då jag kom hem, men inte jag…🤪🤣

Sen kom jag på en annan sak. Häromkvällen då jag glömde att ta ut nyckeln från bilen, jisses, tänk om den då, hade hitta på att fälla ner rutorna, haha, kul…not.

Det här är ju lika kul som vår skrivare. Skulle skriva ut 2 dokument, skrivaren arbetar, brummar lite, och ut kommer 5 vita och oskrivna blad:

Fiiint! Jag provar igen…samma sak. Muttrar och går och sätter mig i soffan, häller upp en kopp kaffe, kliar mig i skallen, och då 5 minuter passerat, blir det plötsligt liv i maskinen, och den spottar ut det här papperet:

Vad vill den mig?


Jag hade ändå räknat ut att färgen, återigen, måste vara slut eller har torkat. Men hur har den då färg till att skriva ut det där papperet..knäppapparat, snacka om att man har lust att ge upp ibland.

Nä, idag ska jag inte skriva ut nåt papper, utan jag har en kaffedejt på Ullas. Den utlovade vadvinsten, ska nu Elisabeth få ta ut. Det blir trevligt, även för mig 😀

Hoppas att även ni, får en bra dag!

Maria Lundmark Hällsten