Etikett: tröja

Tag 2, betala dubbelt!

Av , , 4 kommentarer 5

 

Jag hämtade mamma igår så for vi på returbutiken, där finns det gott om saker, kan jag meddela. Inte för att jag gjorde några större inköp, två plåtkoppar och en bok, men det är roligt ändå att titta på alla saker. Kopparna är något jag aldrig sett förut, stor är dom i alla fall, och passar säkert utmärkt till te eller varm choklad, eller så får det bli nåt som Sally får använda då hon är här.
Sedan åkte vi till mammas kusin Eivor, och hennes man Bertil, dom skulle bjuda på kaffe. Eivor talade om att hon skulle köpa en tröja till hennes barnbarn och blev så irriterad då det står: tag 3 betala för 2. Hon menar på att man blir lurad att ta en sak till, bara för att få den tredje gratis, men egentligen, från första början, var det ju bara en enda tröja/sak/vara, man var ute efter. Och det är ju alldeles sant.
Det har hänt att jag varit och handlat och det är då en specifik vara jag ska ha, ser erbjudandet, då det står med stora röda siffror, priset om man tar två. Man gör då det, och i brådskan kollar man inte vad styckepriset är, utan kommer hem, läser på kvittot och blir varse att man fått 0,50 öre rabatt/vara, woow, vilket kap man gjorde.
Nä, jag har slutat ta en extra sak, eller så lusläser jag vad jag kommer att tjäna på det, oftast är det lite och ingenting.
Tag 3 betala för 2, kan ju vara en bra affär om man nu verkligen behöver tre saker, eller så går man ihop med två andra som är ute efter samma sak, betalar och delar summan på tre, då blir det ju billigare. Jag sa också till Eivor att det vore ju väldigt knepigt om det stod tag 1, för halva priset, ta två och betala dubbelt 🙂
Jag kan själv bli lite irriterad på all denna rabatt man får på Kappahl, det är ju snudd på varje vecka det dimper ner erbjudande om 25% på en vara, är det verkligen lönt, varför sätter man inte ner alla kläder med 20% och skippar denna reklam istället, något måste ju även utskicken kosta, eller?
Nåja, nu är det som det vart och någon gång i framtiden kommer väl handlarna att hitta på ett annat sätt att locka med sina varor, dom kan ju inte gå i samma hjulspår, hela tiden. Nu ska jag fixa frukost, önskar er alla en bra dag!

Utan armar

Av , , 3 kommentarer 3

 

Visst är ni många som såg på, Här är ditt liv, i helgen som var? Om inte så missade ni en otrolig människa. Lena Maria Klingvall, heter hon och hon föddes utan armar och ett ben som bara var hälften så långt som det andra.
 
Det finns många som föds med handikapp men kanske inte alla har en sån livsglädje och go, som hon har. Hon sa något som kommer att sitta kvar i mitt huvud och det var så klockrent. Ingvar Oldsberg frågade nämligen henne om det fanns något hon inte klarade av. Hennes svar var –Visst finns de det, men alla människor är handikappade, för det finns ingen, som kan göra allt. Och det är så sant som det är sagt. Hon kan inte stå på sina händer då hon inte har några, jag har händer men jag törs inte lova att jag fixar att stå på dom.
 
Hon satt och stickade en tröja och använde sina fötter till detta, hon sa då att hade hon haft två armar så kunde hon ha stickat dubbelt så mycket, alltså en tröja med fötterna och en tröja med händerna. Kanske hon hade fixat det med, med tanke på hennes sätt att vara.
 
Men sen har jag funderat lite på detta, vi skulle ju faktiskt kunna lära oss att till exempel sticka med fötterna, men vi gör det inte, för vi ids inte. Vi skulle också kunna prova att sätta upp fötterna på ratten precis som hon gör då hon kör bil, men varför skulle vi prova på, det är ju bara jobbigt.
 
Men det förstås, hon föddes så och har inte haft så många andra alternativ, det är nog mycket värre att förlora sina armar i vuxen ålder. Som en vän till henne hade gjort. Hans största ängslan var då hans mamma dog, och han visste inte vem som nu skulle mata honom, hjälpa honom på toaletten och andra saker. Han hade förmodligen aldrig provat på att klara sig själv utan bara försökt finna sig i sitt öde. Nu hade han ett eget liv och en familj så för hans del gick det bra i alla fall. Han jobbar nu som mun målare.
 
Det väckte också en tanke hos mig, visst skulle vi också kunna lära oss att måla med munnen eller med fötterna, för all del, men vem skulle köpa en sån tavla? Förmodligen blev den svårsåld, men jag undrar bara varför? Gjorde vi inte samma arbete, eller är en tavla som är målad av en utan armar, mera levande och seriös, än en som skulle ha målats på samma sätt men med en som hade armar? Ja, det får väl vara som det är, jag tror ingen är avundsjuk på vare sig henne eller andra som föds med avsaknad av lemmar. Men bara för att dom saknar just en lem eller två, innebär inte att dom har ett sämre liv än någon annan, men säkerligen lite jobbigare och krångligare.
 
Önskar er alla en fin dag!

Papperskvarnar som mal långsamt

Av , , 4 kommentarer 3

Niccolina fick bland annat två tröjor av Theresé då hon fyllde år. På en av dom står det: I´m cool, so what. Och det finns tydligen fler tröjor så hon skulle köpa och skicka en till, med texten…typ I´ll rock you eller nåt sånt. Hon tvär pratade med Niccolina igår för att höra vilken av dom hon skulle köpa och dom kom överens om en. Det gick en stund sedan fick jag ett sms från henne där följande kan läsas: Var bara ett fel förutom storleken, det stod I´ll knock you out… Hahaha, den tyckte jag var bra, kan bara undra vad Niccolina kommer att tycka om det.

Idag blir det att handla, jag får då fortfarande pengar från a-kassan trots att dom skrivit att dom inte utrett ännu om jag har rätt till det. Nu vet jag att jag har det så jag är inte orolig, däremot så fick jag samma summa idag som förra gången och då beror det på om dom faktiskt har dragit bort någon dag, vilket dom inte ska göra. Jag får väl deras deklaration idag så jag får se om jag måste ringa dit…IGEN, och ifrågasätta vad dom håller på med. Ska det vara så svårt att uppdatera deras system till det enklare, mycket verkar förlegat och en sak som skulle kunna lösas på en minut via ett telefonsamtal, tar upp till 10 dagar för dom att fixa.
 
En av alla gånger då jag skulle påbörja en jobbarperiod hos Annika så blev jag först uppringd av henne, hon undrade bara om jag ville och kunde komma och börja arbeta där…typ nästa dag. Ok sa jag men inte kommer det att bli imorgon, det vet du ju hur lång tid deras papperskvarnar mal. Hon protesterade och sa att det inte ska behöva ta sån tid.
 
Efter samtal med handläggare där hon fått veta att det skulle ta upp till tre veckor innan allt skulle vara ordnat så tog hon saken i egna händer. Hon åkte till arbetsförmedling, fackförbundet och andra instanser, bärande på papper som skulle skrivas under både här och där, och se…hon fixade så jag fick börja jobba, inte dagen därpå men tre dagar efteråt. Ett bevis på att saker kan ordnas fortare om man bara vill. Kanske bara skulle behövas en uppsmörjning av dessa papperskvarnar som dom nu använder sig av.
 
Ni får ha en bra dag och kolla kolla, imorgon är det fredag, och inte blev jag förvånad över detta, jag bara visste det 🙂

Vad tänkte vi på eller med?

Av , , 1 kommentar 3

När vi var nere i Järlåsa så höll Anders, Theresé sambo, på att svarva i nåt järn han skulle ha till bilen. Han höll på i 10 timmar och sedan skulle det borras hål. Då håller han på mäta upp för 6 hål, istället för dom tänkta 8 hålen och hade han hunnit börja borra efter dom måtten så hade all svarvning varit förgäves. Vilka röta han hade som tänkte till lite innan han satte igång.
 
När han kom in och berättade vad som hade hållit på att hända så kom jag att tänka på min allra första, hem sydda tröja som jag skulle sy ihop.
 
Min mamma hade köpt ett mönster och säkert nåt tyg också. Det håller på att vara över 20 år sedan så jag kommer inte ihåg vem som stod för vad. Allt var så bra förberett, jag använde teverumsgolvet som arbetsyta och hade lagt ut allt så prydligt.
 
Vek och prickade in, tänkte, och filosoferade hur bra den skulle bli när den var klar. Ja, det hade ju kunnat gå vägen om jag nu inte tycktes skulle var smart och vek tyget för att spara in på klippningen men vek fel. Så den färdiga tröjan hade inte sömmen i sidan, som normala tröjor har, nädu, den hade en söm mitt fram och den andra mitt bak. Snöpligt!
 
Men man lär sig av sina misstag, heter det ju och inga andra tröjor som jag sydde på den tiden fick just den looken. Nu tycker jag att det är skönt att kläderna ändå håller på att vara så pass billiga att det inte är värt mödan att sitta och sy ihop egna saker. Om man nu inte har det som hobby eller intresse, förstås. Det har inte jag, kan jag avslöja.
 
Min svärmor, som inte längre finns hos oss, hade det inte heller så lätt alla gånger. Hon tog alltid på sig att göra saker även fast hon kanske inte hade riktigt koll på hur man egentligen skulle göra.
 
För att ta ett litet exempel. Ni vet dom här mössorna eller man kanske skulle kalla dom för dom här virkade, tunna huvudprydnaderna som var så inne för ett par år sedan, en sån ville Jennifer ha, och Elsie var inte sen att erbjuda sina tjänster. Hon skulle virka en sådan till henne. Men det gick inte som hon tänkt sig. Hur hon än bar sig åt så blev det bara grytlappar, inget annat. Det hela slutade med att hon lejde in en granne som fick virka mössan, med löfte om att inte avslöja att hon själv inte kunnat fixa det. Jo jag fick veta historien men inte Jennifer. Den fick hon höra nu i sommar då vi satt och pratade om gamla minnen. Och inte var det så farligt att hon fick veta det. Elsie ville väl bara att hon skulle tro att hon fått något som hennes farmor gjort alldeles själv. Och även om inte det riktigt stämde så fick hon ju trots allt bestämma färgen själv, och sedan fick hon ju mössan av just hennes farmor. Ha det gött, allihop!

1 kommentar
Etiketter: , , , ,