Etikett: tron

Jag trodde att det var öppet…ju!

Av , , Bli först att kommentera 16

Idag börjar jag med det jag brukar avsluta inläggen med, min lilla citat bok. Förklaring följer efter bilden:

Att tron kan försätta berg, har jag skrivit om förut, och jag var tvungen att sitta och småle då jag såg att det stod det i boken igår. Detta vet jag att jag skrivit förut men jag kände att jag är tvungen att ta upp det igen, hahaa…

Jo, detta hände nån gång slutet av 97 eller början på 98 och jag var gravid med Nicco.

Hade en tid på mödravårdscentralen här på ridvägen och jag skulle vara där klockan 13.00. Jag kom dit några minuter före och tog tag i dörren för att gå in, men jag fick ta i ordentligt då jag tyckte att den satt som fastlimmad. Rycker till och tar mig in. Satte mig i ett tomt väntrum för att invänta barnmorskan.

När hon kommer slänger hon ett getöga in i väntrummet och hoppar till och tar sig för bröstet, då hon får syn på mig. Men hur kom du in hit, säger hon och står där med vidöppen mun.

Genom dörren svarar jag och ser frågande ut. Jamen dörren var låst säger hon. Aha, svarar jag, det var därför den var så jäkla trög att få upp. Hon brast ut i ett skratt och tyckte att man nog skulle passa sig för mig, att kunna gå genom låsta dörrar var ju ett tecken på styrka.

Fast jag tänkte att det är väl som man säger, tron kan försätta berg. Och jag trodde ju verkligen inte att dörren skulle vara låst. Alltså fick jag upp den 😀

Andra gången jag höll på rycka lös en dörrkarm var på arbetsförmedlingen. Dom hade byggt om och fått fina kontor med glasväggar och dörrar. Jag hade varit inne på ett möte med handläggaren och skulle ut därifrån, men jag visste inte att det var skjutdörrar, jag ryckte till men inget hände.

Dra säger han (kockoroten) och jag drar givetvis, fast hårdare. -Dra säger han igen, och jag tar i så alla rutor bågnar, nej dra åt sidan, säger han till slut. Det hade ju varit smartare att han kläckt ur sig det med en gång, som tur var så orsakade jag ingen förstörelse men det var bara ogjort.

Tänker då att om man verkligen tror på nåt, på riktigt, är likadant som att brinna för saker. Och ofta kan man då lyckas, man går på en magkänsla, man satsar lite mer, det går åt rätt håll och då är det bara att ge järnet.

Men lägg inte ner hela din kropp och själ utan spara lite på dig själv, så det finns över energi, om du måste ta till plan B. Man vill inte gå från noll till hundra, för att sedan måsta tvärnita och börja om från början. Känns bättre om man bara behöver backa lite eller att man åtminstone får ha grundfart.

Önskar er alla en fin måndag!