Etikett: trumma

Nu är det tillfälliga, över

Av , , Bli först att kommentera 14

Nu har jag mitt gamla mobilnummer tillbaka. Det var dock inte så lätt, alla gånger, att ha ett tillfälligt, nytt nummer. Ingen ville svara då jag ringde, hehe. Nä jag vet, jag brukar vanligtvis, inte heller svara då det ringer okända mobilnummer. Jag kollar oftast upp dom, först, och ringer tillbaka om det känns ok.

Jag kom i alla fall på den utmärkt goda idén att jag kunde smsa först. Det gjorde jag, till exempel till Theresé. Hon var inte imponerad…överhuvudtaget.


Glömde skriva vem det var ifrån, eller glömde och glömde, jag trodde att våra gamla konversationer skulle synas, men det gjorde det bara på min mobil. Hahaa, nåja, det var då det. Nu är det old school igen.

Apropå Theresé, så tyckte hon att vi skulle äta nåt jag aldrig ätit förut, till lunch, igår. Räktacos, minsann. Och det var över förväntan. Nästa gång kommer jag att göra detta med dom där stora, dyra räkorna man får skala själv och som man köper på lösvikt.


Theresé gjorde en avacado och mangosalsa, räkorna frästes upp i 30 sekunder med vitlök och spansk krydda. Lite sallad och dipp på det, jodåsåatt…

Idag visar innetempen på 21 grader och det känns som i en annan värld. Igår var det nästan fruktansvärt. Jag tog Camaron och hamnade här, hm…


Jo det var ju den där tatueringen jag fick av Åke då jag fyllde år. Och här kommer den på plats, och Pontus, på Port Royal i Holmsund, var den som satt med tatueringsmaskinen i handen.

Motivet är från en trumma, som finns på nåt museum. Den härstammar från Malå, själva trumman, alltså. Och tecknet är en sol.


En trumma som användes av samer, kunde vara gjord av horn eller mässing. Då man trummade på skinnet färdades visaren över skinnet. Det var genom dess färd över skinnet som man uttydde framtiden. Mestadels var det nåjden som använde trumman. Trumman är idag precis som förr, en mycket viktig samisk symbol. Texten kopierad från samer.se

Solen är ju som ett batteri för mig och betyder massor. Även om man nu i dagarna, har fått snudd på, lite för mycket av den varan också. Sol i all ära, men ibland bränner den för hett. Men nu har jag den med mig oavsett, årstid.

Ha en underbar fredag, allihop!

Nu är det f-n i mig, snart dags…

Av , , Bli först att kommentera 10

Winstone är en roligt typ…eller hund rättare sagt. Han bryr sig inte värst mycket om bilar då vi varit på dragracing, och det ljud dom kan åstadkomma. Men jäklar om du ringer på dörrklockan eller låter mikron pipa… då ska det skällas så man flyger rätt upp.

Ja, ok, han kanske vill visa att nu kommer det minsann någon som vill hälsa på, men då undrar jag vad han tänker då han står ute på bron, även jag och Nicco, sen öppnar jag ytterdörren och trycker på ringklockan… samma reaktion, men hallå, vi står ju ute, ingen annan i sikte heller, men skällas ska det, och han blir väldigt misstänksam.

Samma med mikron i bussen, det var ett evigt plingande och skällande om vartannat då plättarma skulle värmas en och en 🙂 Haha…

En annan sak han reagerar rätt så kraftfullt på, det är då Åke pratar med lite högre röst, till exempel då det går förbi nån granne och han ropar ett hej eller ställer en fråga. Då rusar Winstone upp och sätter igång att gaffla, det är precis som när gonggongen ljuder i en boxningsmatch, och Winstone tänker att det är bråk på gång och han ska rädda Åke.

Tänk er då vi sitter och åker bussen, och man måste ibland prata lite högre för att höras…och vad händer, jo Winstone gör en tjurrusning, skäller och tittar sig omkring och undrar vart fan bråket ska börja, om det kommit in någon i  bussen när vi ligger och kör 90 efter E4:an (ja jag vet, 90 funkar inte med bussen idag, men det har gått förut).

Jaja, huvudsaken han är fin och för det mesta bra att ha att göra med, men vi ska väl komma på nåt sätt att få honom att sluta skälla också, fast man kan ju undra hur.

Foto0455

En sak som jag verkligen hatar, det är då folk säger en sak, men gör en annan… utan förklaring eller ursäkt. Vi är ett gäng (ska inte avslöja vilka) som blivit tillfrågad om vi ville att det skulle slås på den stora trumman, eller så fick vi välja den lilla trumman och då skulle det dröja 3 månader, ungefär innan det skulle hända saker.

Nu har det snart gått 1 år… det har inte ens blåsts i en flöjt och nu är det f-n i mig dags att kalla in det tunga artilleriet. Låter kryptiskt, jag vet, men varför lovar man saker man inte kan hålla, när man dessutom har vissa skyldigheter, i just detta fall. Snart är det dom som får passa sig, så inte VI, tar fram det stora trumslagarsetet, för då kommer det inte att väsnas lite… jag lovar.

Och med dom små orden och med det lilla tipset att aldrig lova mer än man kan hålla, så önskar jag er alla en fin torsdag!