Det var samling vid vattenhålet nu på morgonen. Jag kunde inte låta bli att ta några kort, det såg ut som två härvor med garn, som låg på golvet.
.jpg)
.jpg)
Jag var inte ensammen om att ha sett en mustaschkopp. Jan A kom ut på gården med en mugg som hade samma, funktion, men på koppen var det en bild på en gubbe med en mustasch. Ja det finns underliga saker överallt. Tänk så mycket innovationer som kommit ut och som man först tycker är en helt fantastisk uppfinning, men efter att ha provat på den så ligger den bara hemma och skräpar.
Många saker som känns nödvändiga men dom har egentligen skapat ett behov som man aldrig haft förut. Som mobiltelefonen, för att ta ett exempel. Nog klarade vi oss utan den för tjugo år sen, men inte idag. Dom allra flesta som ringer, ringer till våra mobiler, och det begriper jag inte, varför? Om jag ska ha tag i någon så ringer jag först till deras hemtelefon, svarar dom inte där och det är superviktigt, så kan jag ringa till deras mobil, annars väntar jag till dom är hemma. Och förut, innan dom hade en mobil så hade vi väl inget annat val, än att vänta, och jag tror ingen dog av det.
Nu säger jag inte att mobilen är ett onödigt ont, den kan vara bra på många sätt, om man nu blir nödställd, men det fanns en tid då vi klarade oss i alla fall.
Ta en tungskrapa, vem skrapade tungan för hundra år sedan, eller en strykbräda, jag äger en men har jag bara några få saker att stryka så lägger jag ut en duk på bordet istället för att dra fram det åbäket. Herreminje, man kan ju till och med köpa stenar på affären, precis som om det inte fanns tillräckligt med stenar ute.
Stenarna kom jag att tänka på nu, det är sommarens läxa för Nicco, dom ska plocka en sten och ta med då skolan börjar igen, men sa fröken, det ska inte vara en sten ni plockar på vägen hit, första skoldagen, det ska vara en sten som är plockad med omtanke och på ett speciellt ställe.
För ett eller två år sedan var läxan att sätta ett fotavtryck, någonstans i världen, fotografera det eller på något sätt få det på ett papper, och sedan ta med tillbaka. Nicco gjorde på sitt sätt, nämligen så här:
Nu skrev hon bara ut en bild, den översta bilden som var tagen i Norrbränna, på väg till Järlåsa, och tog med sig den till skolan, men tanken var att hon skulle ha tagit med alla bilder från olika ställen vi varit på under semestern. Det blev ganska kul, tycker jag.
Ingegerd, Kerstin och Janne får klara sig utan mig på promenaden idag, för jag ska gå ner på stan, där jag ska ha ett möte med arbetsförmedlingen samt trygghetsrådet, så får vi se vad vi kan komma fram till. Jag önskar er en fin torsdag!
Senaste kommentarerna