Fick mig ett skratt nu på morgonen då jag ramlade över detta klipp på hundar/vs katter och jag må ju säga att hundar kan, dom med 😀
Kom hem strax efter 8 igår kväll, hann stryka och byta gardiner i 3 fönster, tvätta kläder, dricka kaffe, göra i ordning för Åkes jobbardag idag, plocka fram julstjärna:
Och granen ja, den gjorde jag innan jag åkte och jobbade:
Idag tänker jag fixa köksregionen, ska även åka på ett möte, och se om jag kan hitta tavellister på Mio. Ska ju pyssla lite i korridoren också, tänk om man kanske kunde måla den klar, hm…
Ja Åke ja, idag är det hans första arbetsdag sedan olyckan med nacken i augusti. Kändes konstigt att Winstone gick upp med mig på morgonen, och i huset finns bara vi två, eller javisst ja, med Jack the hamster är vi tre. Nicco är tillfälligt bortrest, har firat helgen i annan stadsdel, men kommer hem idag.
Nu sitter jag mest och gruvar för att gå ut med hunden i detta regnväder, försöker se om det blåser, för i så fall är det inte ens lönt att ta med ett paraply. Jag hatar att ha huva på skallen, tvitvitvi.
Nå, hunden är ju fortfarande en utehund, så det är väl bara att rappla iväg och se glad ut. Hoppas på en fin måndag för er alla!
Det blev en till, hemma dag igår, så skönt, och lite sol på det, fast det var betydligt kyligare, då det blåste in lite, samt att molnen ibland skymde, det varma, gula. Jag tog Winstone ett varv, klippte pälsen på tassarna, tog nån tjorv vid örat och borstade det jag kunde.
På kvällen skrev Theresé och undrade över en sak, som står i en bok, som jag har någonstans, i huset. Jepp…denna fråga, föranledde naturligtvis ett letande, i garderober, på hyllor, i källaren, i lådor, men näpp, jag gav upp. Den ligger förmodligen i nån kasch, någonstans, och då får den ligga där. Hon fick ändå svar på sin fråga, av sin mormor (hon har samma bok).
Jag hittade dock någonting annat, mina gamla dagböcker, som jag skrev typ, 1990, och framåt. Jag blev svettig bara av att bläddra lätt i en av dom. Vad vi höll på! Första boken jag öppnade så var vi på väg söderut i vår folkabuss.
Färden gick först till min kusin Anna och hennes man Ingvar, där vi stannade över natten. Var på Skansen ena dagen och Kaknästornet den andra dagen. Ingvar skulle iväg till London, antagligen via hans arbete, och vi åkte vidare ner till High Chaparall, med en generator som slutade fungera. Livet ska vara spännande, alltjämt!
Jag hittade även Niccos pärm från hennes förskoletid, och man kan ju inte låta bli att glutta i den med. Hennes namn var då, som ni redan vet, Jennifer, men idag nåt helt annat.
Nicco som ville bli fotbollsspelare då hon var 5 år, sedan hockeyspelare, då hon var 6, men det blev hon inte. Här en liten intervju med henne, klockren! 😀
Och här, jag hade glömt att hennes intresse av bilar, fanns redan då:
Avrundar med en bild på hennes lilla hus, som jag och Theresé byggde ihop av en tv kartong, hon såg chill ut, redan på den tiden:
Winstone fick genomgå en lättare makeover sent igår kväll, jag ville duscha av honom på ryggen. Han visste så väl vad jag tänkte göra, så när jag lockade på honom, kom han fram emot mig, sedan vek han av in i hallen och tänkte spurta uppför trappan till Nicco, men se, den gubben gick inte 😀 Nu är han vit och fin, tyvärr då det börjar bli varmt ute, så kommer han att dynga ner sig ändå, men det får vi ta vartefter.
Det tråkigaste med solen är väl att man blir varse, hur skitiga fönster man har, usch usch! Och sen kommer man ihåg känslan och lyckan, då man lejt nån för att tvätta fönstren och hur ren dom blev efteråt, sen frågar man sig varför man inte gjort det tidigare, livet och dagarna ser ju så mycket ljusare ut, då man helt obehindrat, kan kika ut genom alla fönstren.
Nåja, det kanske är i tidigaste laget, än så länge, men om en månad eller två. Och nej, jag tänker inte ta dom själv, I hate doing windows!
Det absolut bästa med solen är väl alla löften den inger, värme, våren är kanske på gång (inom en snar framtid), snösmältning, sommar och semester. Men framförallt, hopp, hopp om livet, bar asfalt, mera färger, gröna gräsmattor och färgglada blommor, dofter och mjukglass. Ja, listan kan göras lång! 😀
Kan tyckas att jag ligger lite steget före nu, men för mig (jag vet, jag är lite speciell) så kommer tiden att gå så fort att jag knappt hinner med att snön har smält, förrän vi är inne i juni…sjukt…roligt 😀
Och här har vi väl endast en, negativ sak med det hela, med tiden så blir man även äldre, inte i huvudet men på ytan och kanske lite kroppsligt så där. Som jag sa till en kompis jag pratade med i telefon.
Det är först på kort eller då man ser sig i spegeln som man får sig en chock. Vadå 50 år och man ser ut som 60…ujuj! Men man gillar läget och som tröst får man tänka att man inte är ensam i denna båt. Visst man kan piffa till sig med operationer, smink och andra saker om det är det man vill lägga pengar på. Eller så accepterar man att det är som det är och så tågar man bara på. Det är fortfarande sinnet man ska behålla ungt, det lever man länge på, tror jag.
Idag blir det nog en liten utfärd innan vi skjutsar hem BS, närmare bestämt Gammlia, och vad har vi där…ett museum, bland annat. Fast innan dess ska det käkas mellanmål, lunch och promenad med hunden. Önskar er alla en trevlig söndag!
Det ena ger det andra med det tredje…så är det nästan jämt. Jag hittade på att jag skulle tvätta köksfönstren, invändigt, igår. Inget mer, bara insidan, mina armar gillar inte att tvätta fönster.
På köpet av det det, ingår ju givetvis att tvätta rent fönsterbräda, blombräda, plantera om nån stackars blomma, byta gardiner som ska strykas, och dom gamla ska tvättas, ställa undan och pynta till.
Nu stoppade det inte med det, nejdå, jag tyckte att köksbordet skulle bytas ut…och stolarna, ja vadå…nytvättat på insidan, det måste ju firas på nåt sätt. Så nu har jag beställt nytt köksbord och 4 stolar…oj, jag kanske INTE, ska tvätta insidan fönstren i teve rummet idag då, eller? 😀 Kan ju bli dyrt… Möblerna kommer om 1-2 veckor, perfa!
Här håller jag på torka lite små chilis:
Och kolla in mina fina afrikanska örter, även kallad vänskapsblomma, 2 stycken som jag kapat nu och har på rotning, det är dom större blommorna, dom 2 i mitten är mina vindruvsplantor:
Jag plockade in amaryllislökarna igår också, får se om dom torkar upp. Och nu sitter jag och filurar på om jag ska tömma ingefärshinken och se om det blivit några knölar där. Den är ju inte speciellt vacker, och jag tänker att jag kanske behöver den platsen till nån annan blomma. Jag vet ju nämligen inte hur länge man ska låta den vara i jorden…jaja, jag chansar. Så här ser den i alla fall ut, just nu:
Avslutar med ett klipp från youtube, och en man som pratar om livet, världen och hur allt skulle kunna vara annorlunda. Lyssna hela vägen, det är det väl värt, många vettiga synpunkter. Önskar er alla en fin söndag!
Idag, närmare bestämt om 2 timmar, är det samling utanför Nailheads klubblokal, om man vill åka/köra, kortege till Antiken i Rödåsel, eller om man bara vill gå dit och kika på bilarna, ja, man kan ju också köra till Rödåsel med ”vanlig bil, om man vill det 😀
Vi hämtade bussen och Camaron igår kväll, så vi tänker delta i detta.Och ordningen på gården är återställd, med andra ord, fullt med fordon:
Bussen startade på första vridningen, så driftsäker, och döm om min förvåning då även Camaron, gick igång som om man bara haft den avstängd i 5 minuter. Ifjol fick vi nog använda oss av lite startgas innan den ville starta.
Körde ett varv på stan, och tyvärr, farthindren längst Storgatan, är i betydligt sämre skick än dom var ifjol, och det tog i, under bilen, i ett av dessa hinder, undrar just när dom där ska åtgärdas, börjar ju se för jävligt ut, rent ut sagt. Hindren är alldeles vågiga…
Ja just ja, jag glömde bort, dom vill ju inte ha bilar i centrum, dom vill inte ha bilar överhuvudtaget…det ser jag bara på parkeringen vi har på jobbet. Pajeron vi lånat av Johan skulle jag aldrig kunna köra in där, garageporten är för låg, och p rutorna för små.
Jag kan inte ens ta in Camaron där, med tanke på svängradien, och jag är inte den enda som klagar över hur smått dom gör allting. Som om alla kör runt med moppebilar (inget emot dom, men…just saying).
Hehee…
Nä, nu ska jag dricka en sista skvätt kaffe, sedan ut och tvärtvätta av bilen, en promenad med Winstone och sedan bär det nog iväg. Ni får ha en trevlig kristi himmelsfärdsdag, allihop!
Vi satt ute igår, Åke stökade på tomten, räfsade bort gammalt gräs och stenar som hamnat på gräsmattan, plockade fram våra trädgårdsutsmyckningar, drog fram kärret, och nu saknas bara Lennart däruppe. Hans plats under sommarmånaderna.
Själv drack jag kaffe (Åke också) putsade upp fågelbadet, handlade, sedan gjorde jag en del inne jobb istället. Som tvätt, badrumsrengöring, och lagade mat, förstås. Pratade med Theresé, som inte svarade då jag ringde henne i förrgår, nu fick jag veta varför, hon hamrade i läder och hörde inte att det ringde 😀 Här ska ni få se vad hon pysslade med då:
Ett snickarbälte till hennes svägerskas son, som fyllde 4 år…jättefint!
16 dagar kvar innan vi flyger ner och vi har nästan nedräkning. Theresé litar fortfarande inte på att vi hittar riktigt därinne på Arlanda, än mindre, en buss till Uppsala (vi kanske skulle hamna i Gränna, vem vet) så hon kommer och hämtar oss, nice, då vet vi att vi kommer fram samma kväll i alla fall 😀
Sen undrar jag om det här med att vara eller ha, en släng av ansiktsblindhet, vilket jag nu råkar ha, även om det kan vara en lindrigare variant. Jag har ju hört talas om dom som inte känner igen sig själv, då dom tittar sig i spegeln. Hahaa…jaja, man är ju nästan där själv, om man tänker efter 😀
Nå, detta kan man få, om man varit utsatt för nån typ av trauma mot huvudet, och ja, jag har väl haft 2 eller 3 större hjärnskakningar, som barn. Och i detta att vara just ansiktsblind, så kan man också ha problem med lokalsinnet (inga inbyggda GPS koordinatorer där inte). Att jag har det, kan jag inte förneka.
Jag gör mycket, tvärtom, tänker fel håll, hela tiden, är det den vänstra knappen man ska trycka på, tar den högra, heeela tiden. Men så undrar jag, hm…jag är ju vänsterhänt, och då jag skulle lära mig att skriva, så vände jag bokstäverna spegelvänt. Jag hade jätte problem, med att få till dom, åt rätt hål.
Kommer ihåg min morfar, som till slut gav upp, då han skulle lära mig att texta ett gammaldags E, det gick inte, jag vet än idag, hur jag gjorde bokstaven, och det spelade ingen roll, om jag hade hans E framför mig, min hand for åt andra hållet…vad jag kämpade. Så här såg det ut, den övre skulle ju jag rita men det blev alltid det undre konstverket:
Är lite så, än idag, då jag sitter här vid datorn och skriver, tar ofta det andra ordet, eller bokstaven, före, det jag egentligen skulle skriva först, knepish, tur att jag läser igenom innan jag publicerar, annars skulle jag förvirra er allihop.
Och avslutningsvis, apropå att förvirra, vet inte om jag lagt ut detta förut, men det är ju för bra för att låta bli. Snacka om värsta minuterna man skulle haft det året, om man råkade ut för detta:
4 timmar, höll han på med våra fönster, han var noga och jag är jättenöjd. Men då ska ni också veta att fönstret i vårat sovrum, hade jag förträngt, glömt bort…då jag beställde fönsterputsningen, men det spelar ingen roll, jag kan ta in och utsida på det.
Sedan var det 2 balkongdörrar och 2 större fönster som jag bara beställt ut och insida på, så egentligen var det inte övermäktigt arbete, kan tyckas, men vill man göra ett bra jobb, så gnussar man på så där länge 😀 Rentrivsel, heter företaget, dom anlitade jag även ifjol och kommer förmodligen fortsätta att göra det också.
Nicco tycker att vi, det vill säga jag och Åke, alltid tror att det sker övernaturliga saker här hemma, fast hon anser att det är helt naturliga grejer som kan förklaras, om man bara tänker efter. Jojo, visst visst, många saker har en lösning eller förklaring, det fattar jag med, men den här går jag bet på.
Tvättade sängkläder, och efter torktumling, så kom det ut en stor tung påse, så hårt ihopsatt att vi inte fick upp den, igår. Åke provade länge och väl innan han ens fick in fingrarna i det ihop virade hålet. Och nu är alla tyger ute, fast inte utan frågetecken.
Påslakanet har en dragkedja, den var stängd, nu har jag äntligen kunnat reda ut den. Inuti, hade den snurrat upp sig som en lian, och där fanns även 1 lakan och ett annat påslakan. Med andra ord, lakanet och det andra påslakanet, hoppade in i det röda påslakanet, sedan stängde dom dragkedjan och levde loppan därinne. Då den kom ut från torktumlaren, trodde Åke att jag hade en tvättpåse. En stor säck, så hårt ihop vriden, att den såg ut som en pengapung, som inte gick att vrida upp. Ja, så här såg det ut nu, då jag kunde lösa knuten, som Åke påbörjade igår, vi gav upp efter en kvart.
Mm, att det försvinner sockar i tvätten, det vet man ju, men att grejerna kan göra såna där cirkuskonster, det tycker jag är häftigt och snudd på, oförklarligt 😀
Jag får kaffebesök på förmiddagen, så nu ska jag se om jag ska börja packa lite lätt och ta ut lite grejer till bussen, den ska förhoppningsvis vara lastad och klar, då Nicco och Åke kommer hem från deras jobb. Och Winstone förstås…ska ju ut en sväng.
För några dagar sedan såg vyn vid ån, lite annorlunda ut, jag trodde att det var någon ny granne vi fått:
Det kan inte ha undgått dom som läser min blogg, att jag jobbar som personlig assistent…vill inte ha nåt annat jobb heller, utan detta är precis vad jag haft en önskan om att jobba med, ända sedan jag var i 15 års åldern.
Många barn vill ju bli vad pappa eller mamma arbetar med, hm…ja min pappa var ju egen företagare med skogstraktorer, och allt vad det innebar. Inget som lockade mig, jag var ju för tusan lite rädd för dom där stora skogsmaskinerna, då man var och snubblade på trädrötterna mitt ute i villande skogen, och plötsligt stod där en jättemaskin.
Och här poserar Nicco på en av maskinerna…
Och mamma, hon var hemmafru, som det så vackert hette. Kanske kommer det därifrån då, mitt yrkesval. Jag har många år inom handel och kontor, men att jobba i någons hem, och med enkla medel, kunna göra någons dag, så bra man bara kan, det är som balsam för själen.
Och det är väl vad mamma gjort i hela hennes liv, tagit hand om oss, haft maten på bordet, fixat kläder, tvätt och städat upp. Hon har mig veterligen. aldrig önskat något annat heller.
Sen tänker jag också att detta stämmer ju aldrig in på alla, utan vissa saker kanske man föds till. Det är inte alla som blir lärare, fröknar, läkare, officierar, statsministrar eller statschef heller, för den delen 😀 Då har man nog en viss hållning till saker eller ett visst sätt att framföra sig själv. Lite disciplinerad, så där, att veta vart skåpet ska stå, och att inte låta andra, tala om det för dom, vart det skulle ha stått.
Jaja, man behöver inte ha något av dom yrkena för att veta vad man vill, men jag tror att ni förstår hur jag tänker.
Och nu tänker jag att jag tänkt och filurat klar för idag, åtminstone då vi snackar bloggen. Jag har lite att göra, och ikväll är det bastuträff, den sista för den här säsongen, och inte nog med det, jag ska klämma in en arbetstimme också, så det blir en snabbis med gänget och sedan iväg. Måste ta reda på vart vi ska hålla hus, och försöka lösa det på nåt sätt.
Ha en fin torsdag, alla mina vänner! Och ett ps, om ni känner för lite skräck, hehee…
Ni kommer ihåg den lilla västen jag köpte till Winstone, för att bespara hans päls på magen, från all dynga som dök upp i survädret:
Igår tvättade jag den, först använde jag Tabort, medlet som ska fixa olja, stearin och gud vet allt möjligt. Sedan in i maskin och detta blev resultatet:
Och nu, med tanke på vad som faktiskt inte gick att få bort, så förstår ni hur Winstone ser ut på undersidan…och det går inte bort, utan får nog nötas. Här förstår man också hur mycket smuts det är därute. Inte konstigt att folk blir sjuk i dom allra konstigaste sjukdomarna.
Passa er för dom asfaltsbevingade träsnokarna, träskmyrflugorna och dom blåsnablade myggen…jodå, dom är inte att leka med 😀
Köpte en ansiktskräm, och nej, jag blev inte alls förvånad då jag plockade ur burken från förpackningen, så här ser det väl ut i dom flesta fallen:
Varför ids man lägga en platå, inuti kartongen, så när man öppnar den, så upplever man att burken, nästan är lika stor som förpackningen, men när du plockar upp den så känner du ju med en gång, att något inte stämmer. Och i det här fallet, kan dom inte heller skylla på att innehållet i förpackningen kan krympa under transporten…nä, den gubben går inte!
Om man först säger att man ska tänka miljömässigt, man ändrar sina ursprungs förpackningar för att göra dom så billiga som möjligt, visst måste det väl vara billigare att använda en mindre kartong då, än att addera ytterligare en kartongbit?
Jo nog fattar jag att dom gör så här för att vi handlar, vi äter, vi gör saker med våra ögon, första intryck är viktiga, och här ser det ju ut som om man får mycket för slanten.
Men vi kan känna oss lurade på det, eller egentligen lurad, nja, jag köpte den ju i alla fall, och det här är inte första gången jag sett detta. Tycker bara att det är småfult!
Fast något finare och bättre, än vad vädret ser ut att erbjuda idag, har vi inte, inte här i Umeå i alla fall. Så jag lär sätta mig utomhus, då värmen har fått stiga lite och jag och Winstone hunnit vara ut. Önskar er alla en toppen torsdag!
Vad tråkigt att det var tvunget att börja regna igår. Jag höll på dratta på ändan tio gånger under en 200 meters promenad från huset till garaget, då jag skulle åka hem, igår kväll, efter jobbarpasset. Det var dock inte lika halkigt här, på slätten, men det var igår, det. Idag ser det lika slirigt ut, här.
Som barn var det annorlunda, då spelade vädret, nästan aldrig någon roll. Första snön, eller snö och snö, det räckte med den första rimfrosten och man var redan ivrig på att få ta fram pulkan.
Var det sommar och det satte igång att regna, ja, ner och bada, fanns inget bättre, smatter på skallen, vattnet kändes varmare, och ingen på stranden, som man upplevde var i vägen, det var ingen som ville vara där, just i regnet 😀
Halkigt ute, då tävlades det i vem som kunde ta sig längst, utan att röra fötterna eller trilla omkull. Ingenting, var ett hinder!
Nu retar man sig på att man inte kan gå, i normal takt. Det tar längre tid att ta sig fram, och det finns en potentiell risk att man blir blöt på knäna, om man har oturen att få glid under skorna, broddarna till trots. Inte nog med det, vi har ju även den där ofrivilliga spagaten, den vill man inte vara med om, ouppvärmd 😀
Nåja, vädret är lika ombytligt som färgerna i socklådan. Och när jag nu skrev sockar/strumpor, så gled tanken över till tvätt, eftersom det är i maskinerna som dom flesta sockor försvinner…spårlöst.
Jag tvättade igår, och allt jag hade i maskinen, och nu menar jag verkligen ALLT, åkte in i ett påslakan, så det blev tufft att få ut det ur maskinen. Det var ju som en stor, tung tygsäck. Alltså hur är det möjligt? Att hitta en eller annan socka, eller andra små tygsaker i ett påslakan, är ju inge ovanligt, men hur alla handdukar, lakan och örngott, kunde hamna däri, det kommer jag att grunna över.
Vi avrundade gårdagskvällen med veckofinal i Farmen, kaffe och en underbart god, semmelkladdkaka, här får ni receptet på den:
8 bitar Ingredienser 150 g smör 100 g mandelmassa 2 tsk kardemummakärnor (jag tog en dryg tesked mald kardemumma) 2 1/2 dl strösocker 3 st ägg 2 1/2 dl vetemjöl 2 tsk vaniljsocker 1 krm salt Topping 75 g mandelflagor 2 dl vispgrädde Florsocker (jag skipade florsockret) Smör till formen
Gör så här
Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret. Riv mandelmassan. Mortla kardemummakärnorna. Rör samman alla ingredienser till kakan i en bunke. Spänn fast ett bakplåtspapper i botten av en springform, ca 20 cm i diameter. Smöra insidan av kanterna. Häll smeten i formen och grädda sedan i mitten av ugnen ca 20-25 min. Låt kakan svalna. Rosta mandelflagorna i en stekpanna. Häll av på en tallrik och låt svalna. Vispa grädden lätt. Bred ut grädden över den avsvalnade kakan. Strö över mandelflagorna och pudra över lite florsocker. Klart att servera! Ha en fin måndag, ni alla hårt arbetande människor, och ni andra med, inklusive jag 😀
Presentation
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 56
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone
Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier.
Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåtSenast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok: Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Och granen ja, den gjorde jag innan jag åkte och jobbade:
Idag tänker jag fixa köksregionen, ska även åka på ett möte, och se om jag kan hitta tavellister på Mio. Ska ju pyssla lite i korridoren också, tänk om man kanske kunde måla den klar, hm…
Senaste kommentarerna