Etikett: Tyskland

En enkel…väldigt enkel

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag, Nicco och en kompis till henne…ska inte nämna nåt namn, men det börjar på Oliv…och slutar på a, var till Avion i veckan. Jag strosade iväg och gjorde det jag skulle, och dom gick åt ett annat håll.

Sedan möttes vi vid Espressohouse, för att ta en kaffe. Och kaffe idag, är inte ”bara” en kaffe, det är ju för fasen en djungel, av olika sorter. Jag och Nicco slog på stort och testade en kall kaffe med mjölk, och Oliv…a went all in, och beställde en espresso.

 Hon fick frågan om hon ville ha en dubbel, men då såg hon väldigt skeptisk ut, och sa: ehhneeej, jag tar en enkel.

Det fick hon…en väldigt enkel, liten halv, munfylla med kaffe. Hahaa…vi skrattade gott, för hon tänkte inte på vad en espresso är, och man kan ju faktiskt undra. Nu togs inga kort, men så här såg den ut:

lsBilden hämtade jag HÄR

Och jag kan ju lugnt säga att hon blev aningens besviken, hon trodde att hon skulle få en typ, caffe latte, ja jisses, vad vet man.

Jag kommer i alla fall ihåg min första och förmodligen sista, espresso. Jag och en killkompis, Urban, var i Tyskland, och vi parkerade oss på ett litet café och beställde kaffe…trodde vi. Och in kom dom med världens minsta kopp med världens starkaste kaffe. Vi trodde först att dom skämtade, men tordes inte säga nåt, det var ju en del språkförbistringar.

Känns lite löjligt att hålla i en sån där ”dock kopp”. Nå, det finns ju uppenbarligen en efterfrågan på detta, och som jag har förstått det, så är det en typ av kaffe shot, något för den verklige kaffedrickaren och finsmakaren…typ.

Ja vi har då alltid kört med kok kaffe och kommer antagligen att fortsätta med det. När vi är på tävlingar, blir det dock bryggkaffe, enklare att göra sig av med kaffesumpen. Och idag, har jag hunnit få mig 2 koppar…och fler lär det bli 😀

2016-04-27 10.07.51 2016-04-28 08.07.59Önskar er alla en fin lördag…förutom vädret då, som ser halvdåligt ut.

Sött, salt eller starkt

Av , , Bli först att kommentera 13

Tänkte på smaker, och hur olika vi upplever dom, dessutom, hur många fler, det finns idag, kontra då man var 8-10 år.

Då var salt…salt, sött, var socker, sirap eller honung, starkt…tabascosås, beskt, kakao eller kanel. Ja urvalet var inte så stort.

Ibland lekte vi skafferileken. En fick blunda och vara testperson, den andra hällde upp olika saker i en tesked, så skulle den som blundade, gissa vad det var man fick i munnen. Och jag lovar, tabasco var nåt man ALLTID fick.

Jag och en killkompis, liftade till Tyskland, då jag var 16 år. Där var vi in på ett hak och beställde en bratwurst, jag ville ha senap, och hallå, den senapen, var inte att leka med. Jag som aldrig varit i utlandet förut, hade nog inte heller en tanke på att det skulle vara annorlunda.

Senap var väl senap…jo kyss mig. Det kom luft ur tårkanalerna, fruktansvärt stark senap, fy tusan. Idag, kanske man inte hade haft samma upplevelse, man vänjer sig, sakta men säkert, med andra smaker, dofter och utseenden.

Fisk, är nog dock något jag aldrig kommer att vänja mig med, tur att det finns, likasinnade. Jag berättade för Eva-Marie, att vi inte käkar fisk, här hemma, och det gör inte dom heller. Jag tänker dock att lite av min avsmak (förutom fisksmaken) kommer ifrån en grym upplevelse, som barn.

Lillebror Lars, var väl inte mer än 5-6 år, och fisk stod på lunchmenyn, säkert abborre eller sik. Han börjar plötsligt hosta och kraxa, han hade satt ett ben i halsen. Pappa, snabb som en vessla, bänder upp käken på honom, ser benet sitta tvärs över, just innan nerfarten till halsen.

Han tar en tång, och lyckas fiska upp det stora benet. Det var inte dom roligaste minuterna, och sedan dess, gillar jag inte heller att servera andra, fisk, usch, tänk om dom får ett ben med på köpet. Fisk var nåt som vi fick laga till, varje tisdag, då jag jobbade i köket på en förskola…inte alls roligt.

fish-bones-42430_960_720Fisk
Nu önskar jag er alla en fin söndag!

Man förstår nog, språket till trots

 

Igår gjorde vi en påskutflykt, jag och chefen. Vi åkte till Mariedal där jag bjöd henne på en fika på café Victoria, sen gick vi in på buketten, fortsatte upp på Mio, och avslutade på Kupan. Det var trevligt och dagen gick rätt så fort.
När Nicco kom hem stod hon och pratade om skolan och samtalet gled över till språk, både spanska och engelska. Och vi var överens om att om man bara vågar prata så är det knappast ett problem, det kan ju komma en utlänning och snacka knagglig svenska så tycker man ändå dom är duktiga som kan göra sig förstådda.
Kommer osökt att tänka på en snubbe som kom in på Värsåsvillan då jag jobbade där. Han ville veta lite saker om husen som vi sålde och givetvis snackade han bara engelska, hm…
Hur skulle jag enklast förklara ordet nyckelfärdig, har sagt detta till andra som genast svarat: Keyready! Ja, direktöversatt ja, men han begrep väl inte vad det i sin tur betydde. Fågelband ingick, mjo ni, a birdband is free, eller? Nå, det gick bra men ett ord, kan ta tio ord att förklara.
Jag och en killkompis (nu får ni säkert läsa nåt jag redan skrivit tidigare, men so what), liftade ju ner till Tyskland, en gång för längesedan. Jag med min skoltyska som jag läst i två futtiga år, var vi inte mycket hjälpt av, vad skulle dom begripa med dom enkla fraserna om vad man hette och vart man bodde.
I alla fall var vi på väg mot ett ställe som hette Brunnsbuttel, en bil stannar och Urban öppnar dörren och ska säga namnet på staden vi ska till, men säger fel: Bratwurst?
Gubben i bilen tittar frågande på Urban som nu upprepar ordet: Bratwurst? Jag bröt ihop totalt och börjar gapskratta samtidigt som jag ska förklara för Urban att han står och säger korv till gubben, han tror väl att du håller på svälta ihjäl, säger jag mellan skrattattackerna. Allting ordnade sig i varje fall, vi fick lift och till och med erbjudande om mat och husrum hos frun och honom, om vi inte skulle få någon mer lift den dagen, det var ju vänligt men vi tog oss till målet, språkförbistringarna till trots 🙂
Nu ska jag göra lite smygreklam om klubben Nailheads, som har sitt årliga swapmeet idag, klockan 9 öppnar dom portarna och dom håller till i klubblokalen på Spårvägen 6:
Önskar er alla en fin lördag!

Kortaste natten överallt, eller?

Låg och läste en bok igår (solskensriket av Margit Sandemo) och då skulle det firas midsommar.

Här ser vi en liten glimt av midsommarstången som vi åstadkom uppe i maltträsk för några år sedan. (felvänd och därför kan man inte se ringarna, som nu faktiskt finns där  🙂

Nu undrar jag, man säger att midsommaraftonen har den kortaste natten, men vilka firar midsommar och gör alla det av samma anledning? Jag menar, om man nu firar den i till exempel USA, står då solen på samma sätt där och vid samma tidpunkt, eller är midsommaraftonen något som utvandrarna tog med sig. Ordet midsommar finns ju på engelska.
 
Eller är det något som bara händer här i Sverige, att natten är kort, jag vet att midsommaren ursprungligen kommer från Tyskland, och Tyskland ligger ju närmare ekvatorn och borde inte ha samma ljus på natten, som vi har här på somrarna.
 
 
 
 

Att åka på tummen

Av , , 2 kommentarer 3

 

En gång i tiden och innan jag hade körkort så liftade jag mycket, inte här i stan utan då man skulle till stugan, till kompisen som hade ett anda hem i Piteå osv. Mycket har hänt på alla resor, nästan varje gång, om man nu riktigt tänker efter.
 
Har till och med liftat till Tyskland med en kompis, vi blev upp plockade bredvid Autobahn, där vi gick efter att ha blivit avsläppta där. Han vi liftade med tyckte att det var enklast så slapp han köra ner på en avfart.
 
Vi hann gå en bit sedan hördes sirener och vi såg blåljus. Då skrattade vi och skämtade om att nu skulle dom komma och hämta oss…vilket var alldeles riktigt. Om det nu var en ”riktig” polis eller en typ av vägpatrull, ska jag ha osagt, men ut ur bilen kom han och tyskan flödade ur hans mun och vi begrep inte ett ord.
 
Då vi förklarade på engelska att vi no nothing om deras regler och Autobahn, så lugnade han ner sig, vi fick hoppa in i bilen för vidare färd till närmaste avfart, sen släppte han av oss med en önskan om att inte se oss en gång till, gåendes längst Autobahn.
 
På samma resa stannade en äldre herre, vi skulle till ett ställe som hette Brunnsbuttel och kompisen sa att vi skulle till Bratwurst. Jag garvade så jag kunde inte säga ett ord, herren såg frågande ut och kompisen säger återigen, Bratwurst. Jag stod dubbelvikt på vägen och skrattade så tårarna rann, inte Bratwurst fick jag fram, det är ju en korv. Mannen måste ju ha trott att vi höll på att svälta ihjäl eller något liknande.
 
Men apropå att ta sig fram med tummen, varför kan dom inte ha en typ av liftcentral, där man fick anmäla eller skriva in sig om man skulle iväg någonstans, kanske betala en tjuga eller två, sen fick bilister som ville ha sällskap komma in dit och plocka upp så många han eller hon ville ha med sig i bilen. Dels så minskar riskerna med att folk försvinner, då man kan ha en viss koll på vem som åkte med vem, sedan kanske fler tordes lifta då dom hade ett ställe att vänta på och inte behövde gå efter vägarna. En idé bara.
 
Jag och Kerstin åkte på Expo igår, där hon införskaffade nya gardiner, själv köpte jag en lampa att ha i köksfönstret, nu då jul sakerna åkte bort. Och den här gången var lampan ingen byggsats, däremot hänger det som pärlband ner efter lampfoten så jag hoppas att katterna aldrig kommer att lägga märke till det, för då är det nog kört. Sen åkte vi ner på Maxi och små handlade. By the way, Kerstin! Jag håller tummen för att vi har rätt siffror ikväll, det vore någonting det 🙂
 
Önskar er alla en fin lördag!
 
Maria Lundmark Hällsten