Etikett: Ulf Wallmark

Det värsta han sett…ever 👀

Av , , 2 kommentarer 12

Ulf, ni vet, Annelies man som fick till uppdrag att åka upp och inspektera mammas skogsskiften och hur det ser ut på Udden. Han ringde igår. -Slipa kedjorna på motorsågarna innan ni åker upp! Det där är det värsta jag någonsin sett… Det är plockepinn av alltihop.

Ja att det är illa, det har vi förstått. Och en del har fått mer än sin beskärda del av detta elände. Ett skifte som min mamma har med min farbror, rör cirka 7 hektar, där står inte ett endaste träd upprätt. Man kan inte ens skicka dit skogsmaskiner utan måste gå in manuellt och kapa till det som ska kapas till. Maskinerna kommer att köra fast.
Likadant blir det nog på Udden. Ett stugområde innebär oftast nergrävda vattenslangar och ström. Så där kan maskinerna göra mer skada än nödvändigt. Dessutom står träden så nära stugor och hus, så det blir svårt att komma åt.

Runt vår stuga hade det ändå klarat sig någorlunda bra. Hur det kan komma sig kan man nog bara spekulera i, men en egen teori kan ju var att den står med kortsidan åt det hållet, stormen kom ifrån. Något positivt därifrån är i alla fall att strömmen kom tillbaka igår. Och det är ju först då man är utan, som man fattar hur mycket vi använder ström, till.

Nåväl, livet rullar vidare, även vardagen. Vi gör det man brukar göra. Igår var det väl lite extra allt. Fick i uppdrag att införskaffa en tjockare presenning och rep till den. Klura på i vilket upplägg man ska ha för idag. Göra klart däruppe i lägenheten. Bordet…ja, jag var så less igår kväll då jag gick upp, att jag vet inte vad.

När jag ska lägga sista biten på utdragsskivan, då först, kommer jag ihåg hur jag gjorde med kakeldekoren i källaren. Precis som man ska göra men som jag hade glömt bort. Man blöter ner dekorplasten rätt häftigt, innan man placerar den där man vill ha den. Hade jag kommit ihåg det tidigare, så hade det sett bättre ut, kan jag ju säga. Men, det får duga, nu bryr jag mig inte om det längre.


Jag hade varit finurlig och tagit hem alla arbetshandskar vi använt i sommar. Dom hade jag slängt i tvättmaskinen igår. Kul hur vissa av dom såg ut då dom var klar. Alltså, storl 7, hade knölat ihop sig så att det möjligtvis var en strl 4. Storlek 6 var större än 7:an. Dom ofodrade var det ingen skillnad på. Ja jag vet inte, såna där kanske man inte ens ska tvätta, verkar det ju som. Fast det är absolut nödvändigt, tänker jag.

Mycket prat i luren igår igen. Så lite glad blev jag då jag fick mina SP Earclips igår. Dom här behöver man inte köra in i öronen som en öronpropp, och dom sitter bra. Ska kanske inte vara för snabb på att recensera dom, må ju få använda dom ett tag innan. Men härligt att slippa hålla i mobilen hela tiden. Och dom syns knappt på.

Under ett samtal i förrgår, stod jag ute och plockade in lite av våra amerikanska blåbär. Så igår slängde jag ihop en blåbärskaka, som får följa med upp till stugan. Klart att man må få både fika och äta, även om det är annat som är prio ett. Energi behöver vi alla!


Ser inte ut att bli roligt väder i helgen. Så denna resa idag, ser jag inte fram emot, alls. Vad är det för fel på en regnfri dag, undrar jag
Nu frukost och kick off på den här dagen. Den kommer säkert att kännas lite som en berg och dalbana, på många olika sätt. Ha en fin fredag, allihop!

Tog en brejk, från allt…

Av , , 2 kommentarer 14

Otroligt intensiv dag, igår. Satt i telefon från det jag steg upp till 17.00 på eftermiddagen. Ja, det var inte sista samtalet för det, men där tog vi en brejk och for på rullande Gammlia 2.3.

Lånar några fina bilder av Mats Alfredsson 🤩👌


Mina samtal rörde mest Lainejaur och allt som skett däruppe i Malåtrakterna. Planera, ta reda på saker, fråga, dubbelchecka, fråga mer, försöka styra upp vad som komma skall. Kolla bilder man fick skickade till sig, och få veta lite mer och situationen.

Positivt: Vårt utedass var inte putsväck, som vi först fått veta. Det hade tippat omkull, men ser ju ändå intakt ut.


Träden vi skulle kapa, först av alla, är på gång


Åkes förråd, som inte hann bli klart, står kvar. Ser bara ut som om skjutdörren lossnat på ena sidan


Altanen är nog inget att ta rätt på, men vad är en altan, kontra vad andra fått förstört, absolut ingenting.


Det var kusin André Hällsten som fotade

Den största förlusten/skadan är väl alla träd, här har Jonathan Hällsten fotat infart till Udden och en bit in. Där är det ju nu röjt så man kan köra in i alla fall


Fick höra att vår närmaste stuggranne var på plats med sin fru, då stormen drog in. Dom hade sökt skydd, bakom den enda väggen dom visste, skulle ha en chans att stå kvar. Där kröp dom ihop medan stormen drog iväg deras uterum, och träd dunsade ned på sidan av stugan.

En annan familj, som är året runt boende där, hade sina barn, ensamma hemma, då allt drog igång. Man förstår skräcken från dom, och givetvis från föräldrarna som försöker ta sig hem. Detta må ju vara det värsta man kan tänkas utsättas för. Och att allt, sker utom ens egna kontroll.

Men det som kändes otroligt skönt, var ett samtal från min ”special friend”, Annelie Wallmark, vars man, Ulf, jobbar för Norra Skog. Hon berättar att dom omdirigerar all trafik/jobb dom har och är på väg upp till Malå. Kontakta dom om ni vill att all er mammas skog och skiften ska gås igenom. Så efter samtal med mamma och bror, så tas offert in och Ulf ska personligen upp och kolla av det som är hennes. Då kan vi lägga det åt sidan.

Min höft och knä röntgen imorgon, är nu det enda jag inväntar innan jag och Nicco, och eventuellt svägerskan Ewa, drar iväg dit upp. Tänk nu att man ska planera mat och veta om att det inte finns ström. Men men…mitt kaffe, vadå, ska jag stiga upp och snida karner från vedträn, tända upp en eld ute och koka morgonkaffet på öppen brasa? Ehh, vart förvarar vi eventuell medhavd mat…kan vi äta…kräm och mackor. Äsch då!

Fast då har ju Nicco sina vänner som ställer upp. Lotta lånar ut en kylbag som går på ström, men Sivert har ju hyrt ett elverk. Och en Tobbe har ett stormkök som vi får ta med. Det löser sig, allt löser sig, även om det kan kännas motigt och att man tar kliv bakåt. Men ingen är ensam, vi får jobba ihop oss. Och vi är jätte tacksamma för er som hjälper till att reda ut lite av våra bekymmer. Det är mer än, Guld värt 🧡

Återstår nu att försöka få länsförsäkringar att plocka upp luren. Satt i kö 25 minuter igår med en före, sen var det 0 före och sen sa en röst att personen jag söker var upptagen. Växeln skickade mig vidare till fel person som kopplade mig till rätt, där det sedan verkade vara samma visa som från början. Rundgång, med andra ord!!

Nä, nu ska jag sätta fart med dagen och försöka få saker gjorda, innan allt annat som ska hända och ske. Så ha det gott, allihop och tänk ändå vad glad vi får vara, att idag är en ny dag och nya tag. Och det är aldrig över, förrän vi själva väljer det.

En kändis stod och lurpassade bakom draperiet 😳

Av , , 6 kommentarer 20

Hade fint lunchbesök igår, Annelie och hennes man Ulf. Det var bara synd att vi inte hade mera tid att umgås på. Men man får ta det lilla man får. Det blev också en bussvisning och provsittning i Camaron, haha…

Det var Ulf Wallmark som fotade

Ja, Annelie, du lär ju få åka med en sväng nästa gång du kommer och då ska den även se nalta bättre ut, än så där.

Något som ser bra ut, är syrrans senaste alster, en tavla med känt motiv fast med en underton av allvar och en tankeväckare. Vad vi gör med det vi har och med vilka rättigheter… det är fritt att tolka.


Apropå känd, så såg jag en kändis igår, faktiskt. Han stod på en balkong och lurade bakom ett draperi. Jag tyckte mig se att någon stod där bakom, men det var på lite avstånd och jag tänkte att jag kanske såg fel. Varför tror människan att han är osynlig.

Men då jag kom närmare, och från en annan synvinkel, blev det klart att någon stod längst upp på den högra balkongen, ser ni?


Och det var, helt klart en kändis, nämligen Mr Bean, i egen hög person. Fast gjord i papp hahaa…


Såg även en annorlunda plantering på vår prommis, alla sätt är bra, förutom dom dåliga. Det potentiellt dåliga med denna, är om ett barn plötsligt får för sig att leka lite. Det bra är väl att man kan återanvända gamla saker till nåt annat.


Sen blev det bråttom att fixa middag till Åke. Såpass att jag gjorde en löksås med fläsk och potatis…utan lök 🙃 Vilken tur att man kan tillsätta den i efterhand, haha.


Tog Winstone på en sista kvälls promenad och dessa bilder knäppte jag vid 22.45. Detta är en stor del av sommar för mig…ljuset på kvällarna. Man blir hänförd, och här är det ändå inte molnfritt.


Hoppas på en fin onsdag, för er alla. Jag har lite ärenden att uträtta och sedan ska jag nog börja planera för vad som ska med i bussen, imorgon. Kanske man hinner bära ut lite idag, innan sista jobbpasset den här veckan, vi får se. Avrundar med en uppdaterad bild från Theresé, på Bobby, som tydligen sover räv…nåt man säger då man sover med ögonen på glänt.

Maria Lundmark Hällsten