Min dator driver mig till vansinne.

Den fortsätter kasta ut mig från nätet, men nu är det typ, var tionde minut. Jag felsöker, den talar om att kabeln inte är ansluten. Jag klickar i att problemet är löst och tadaa… då funkar den igen, några minuter.

Jag som varit så nöjd att den fungerat hyggligt bra, sedan semestern. Då vi kommit hem efter en inte så oskumpig bussfärd.

Tänker på det igår kväll och snuddar tanken på att den kanske ska smällas till, ordentligt. Jaaa, som man gjorde med gammteve apparaterna. En rejäl smäll på toppen så slutade bilden fladdra.

Tycker väl att jag inte har så mycket att förlora så jag tar ner datorn i knäet och våldför mig på den. Släpper ner den i bordet och gissa vad… den funkade felfritt under 4 timmar, innan den började om igen. Alltså på riktigt, den tiggde mer stryk. Och det kommer den nu att få tills den ger sig eller ger upp.

Fungerar idag med, åtminstone, än så länge…

Köp en ny då, sa Åke, men jag VILL INTE, jag vill ha min gamla. Jag hatar nya datorer som ska tala om att man ska ladda ner this and that och det slutar väl med att jag är uppkopplad till Sveriges Riksbank, Försvarsmakten och Statens allra heligaste, delar inkorg med tio grannar och kan se live sändningar från kyrkan. Jösses, jag vill ju bara att det ska fungera, jag behöver inget mer.

Vi behöver knappast mer snö heller. Tur att det ändå är såpass varmt och jag gissar att så där mycket snö kommer det inte att falla nån fler gång det här halvåret i alla fall.

När jag var ut med Mr W tredje gången rundade vi gräsplanen, jag lyfter ögonen lagom för att se och höra 2 bilar smälla ihop med dunder och brak. Ett äldre par svänger ut från parkeringen vid Ullas kondis och en annan bil med 2 yngre killar kommer efter vägen. Dom har ingen chans att hinna bromsa. Sen ska jag inte säga vem som gjorde vilket fel.

Kan bero på många orsaker. Ålder, snabbhet, reaktion, hastighet, det är inte ens kul att gå över vägen där för det är en liten sväng och man ser inte så långt. Plötsligt kom det en förbil från Brandkåren, 2 brandbilar, 2 ambulanser, Polisen… och slutligen bärgningsbilen.

Som tur var klarade sig alla utan att behöva uppsöka vård, utan det var bilarna som fick ta forslas bort. Och dom var inte dom enda igår, som krockade eller körde av vägen, det var många fler. Jag hade tänkt mig ut men efter första prommisen så sa jag till Åke, att jag blir hemma.

Jag visste ju inte ens om jag hade tagit mig in på gården då jag hade kommit hem.

Idag ser det inte lika illa ut, snön som föll, övergick till lätt regn så det har tryckts ihop.

Nåja, har ju skrivit det förut och det brukar stämma. Hur mycket snö vi än har eller får i april så brukar 1:a maj, se, någorlunda likadan ut. Så vi är på väg åt rätt håll i alla fall.

Ha en fin lördag, allihop!