Etikett: ungdomar

Hur har det gått till?

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag har vid många tillfällen passerat Östra station, både utanför och därinne, jag tycker det är en tuff byggnad, men allt detta glas. Och hur kan rutorna ha gått sönder?

20150921_124715 20150921_124722034

Det är inte bara en ruta som splittrats, utan det finns även vid ingången därnere. Är det folk som kastar sönder dom…bara för att? Då har man lite att göra, och inte tänker man heller på vad det kan komma att kosta, om dom åker dit. Inga billiga glas och definitivt inget billigt jobb att byta.

Men ska man gissa på ungdomar, så har man ju själv varit det en gång i tiden, och inte vet jag om man tänkte så långt. Inte heller då man gjorde hyss, att det faktiskt var någon som drabbades av detta.

En kort period i livet, så lektes det med ägg, dom där äggen skulle ju på fönsterrutor, jättekul….eller, mja, jag vet inte, det spänningen handlade om, var att reta upp dom som bodde i den utsatta lägenheten och sedan komma undan med det.

Men som sagt, det blev en väldigt kort period, en gång, för att vara exakt. Vi var ett gäng som höll på, och en kille, Tonys mamma, råkade få nys om vad som pågick. Vi fick då det extremt roliga uppdraget av henne, att torka rutorna där vi varit och kastat, hon följde med.

Och det var mindre kul, vem vill stå och putsa fönster, hahaa…jaja, hon var samtidigt bussig, och då vårt uppdrag eller botgöring var avklarad så bjöd hon oss på parisare. Och det är ju precis så där man ska ta ungdomar och barn. Dom ska göra rätt för sig, men sedan också belönas, för detta gjorde vi aldrig om, men vi tyckte ju inte illa om Tonys mamma för det, vi kanske insåg att roten till det onda, var vi själva 😀

Och det törs jag nästan påstå, för det var andra saker man gjorde sedan, istället, och samma sak upprepades också, men med annat städuppdrag och annan belöning 😀

Däremot vet jag inte om jag eller vi i gänget, förstörde saker, rev sönder eller sparkade i delar, njae, men otyg var det ju ändå. Kanske bristen på internet, mobiltelefoner och annat, gjorde att vi var tvungna att komma på andra saker att roa oss med, vem vet 😀

Såg nyss i almanackan att jag måste på provtagning idag, så det får bli efter hundpromenaden. Sedan är det omläggning i eftermiddag, så får jag kanske min tid på fredag, då det eventuellt ska sys. Igår bokade jag in en tid på Krafttaget, för en rygg och nackmassage…det var ömsom skönt och sedan jätteont, men jag härdade och ska nu känna lite hur det känns och om jag ska boka in en ny tid nästa vecka.

Bosse på Hasses kunde inte ta Jeepen nu i veckan men på måndag ska jag lämna in den, så jag får fortsätta hålla gas vid stopp. Fick oförhappandes kaffebesök igår, Karin och mamma kom cyklandes hit från Mariehem. Så jag bjöd på kaffe och ett underbart gott mellanmål, och här är det varning för godsaker.

Det finns fullkorns kex, som heter Belvita, och kvarg som man kan hitta i den laktosfria hyllan, kolla här:

NoImageURL032

Ta ett kex, stryk på en tesked med kvargen och voila, lite cheesecake varning, gudomligt gott!

Önskar er alla en fin tisdag!

Det har hänt saker…

Av , , 2 kommentarer 6

Nu ska jag visa lite av vår äldsta dotter och hennes sambo Anders, projekt, bygget i Järlåsa. Dom köpte upp tomten som ligger närmast där dom nu bor, för att slippa grannar, och med den tomten följde det med ett hus, byggt på 30 talet. Dom ville behålla stommen och därmed blev det en jäkla massa jobb och timmar dom lagt ner på det. Men snyggt blir det och med förhoppningar om att inom en snar framtid, få flytta in där.

Så här såg ursprunget ut:

40366_418328182059_1347780_nTheresé Hällsten är fotograf

Och sedan satte sig Theresé vid ritbordet och gjorde en skiss på hur det skulle komma att bli, och här är resultatet så här långt, fast gäststugan finns inte längre kvar:

10689698_10152297328157060_7612519558175250360_n310051_10151412918487060_1515586452_n997072_10152416176322060_3090193337039237189_nTheresé Hällsten är fotograf

Nu är det insidan det hålls på med, tapeter ska upp, kök ska installeras, golv ska läggas och en järntrappa ska sedan in. Och inte att förglömma…det nästan viktigaste av allt, en bussparkering med elstolpe på andra sidan, så dom kan få oväntat besök 😀

Vilket surväder det var igår, tur att dom har tak över café Victoria, dit jag och Anna åkte för en Swedish fika. Sen gick jag faktiskt in på Ohlssons tyger och köpte en tygstump som nu ska bli nya köksgardiner, jag ger upp mitt letande efter dom som försvunnit, så nu räknar jag kallt med att dom snart, poppar upp igen, dom försvunna alltså.

Hittade lite visdomsord/budord, tillägnat den yngre generationen (på FB), och dom var ju både lite sanna och smått roliga, dom får avsluta dagens inlägg och med en förhoppning om att ni får en bra lördag, allihop.

10425016_680157188730639_1063577202128560235_n

Tack tack, hemskt mycket tack… televerket!

Av , , 4 kommentarer 11

 

Så var den ledigheten över, tio dagar som jag sett fram emot en lång tid och sedan blir man så sjuk att man inte ens kan njuta en sekund… kul, tack för det televerket, och idag ska jag jobba, fast det blir nog bara en 4 timmar och sedan får jag se hur det blir imorgon. Då är det ju ett tio timmars pass och jag är inte så säker på att jag fixar det, utan röst och ont i halsen, magen och rygg (beror på allt hostande).
Igår natt hade jag så ont i halsen så jag halvdrömde att jag tänkte att vi skulle vara tvungna att ringa efter ambulans, för jag skulle inte kunna svälja en gång till… det var hemskt. Nåja, någon dag här framöver så måste det ju ge sig, eller hur?
Jag och Nicco var ute på turné igår och då vi kom hem och jag skulle ta in posten så hade jag fått ett litet handskrivet brev innehållandes ett krya på dig kort och en ask tabletter, haha… ja inte så dumt att ha såna cybervänner, eller hur? Avsändaren är en som jag aldrig träffat men som jag lärt känna litegrann, via bloggen.
Man undrar hur det skulle sett ut om internet inte hade funnits, och om man inte varit lika lätt tillgänglig som man är idag, då hade jag knappast fått det där i brevlådan om jag inte annonserat efter brevvänner i någon tidning och suttit med penna och papper och rafsat ihop nåt brev i veckan. Och tänk hur mycket längre tid det skulle ta att lära känna någon (med tanke på postgången), jämfört med hur snabbt man skriver ner ett meddelande och klickar på skicka.
Mja, allt det där är ju på gott och ont, det hjälps inte. Och allt man vant sig vid är svårt att välja bort. Och samtidigt tror jag att man var lyckligare förut, eller var man det? Hm… det där är nog svårt att svara på, man kan tänka sig att man var det för man hade inte samma krav, man fanns inte tillgänglig 24-7, nätmobbing fanns ju inte på världskartan.
Å andra sidan, kanske det inte var någon skillnad, man visste inte hur många det var för dom flesta led i tysthet, men nu är dom inte osynliga längre utan skriver om det och finns därute, öppet. Hur många ungdomar hör vi inte om varje dag, som mår dåligt, men dom fanns nog där tidigare också, men kanske inte av samma orsaker, ja, jag vet inte, det var bara en tanke.
Näpp, min hjärna funkar inte som den ska idag… kanske är någon typ av bomull där för jag vet inte vad jag ska skriva om, fast hade ni frågat mig igår så hade jag en massa upplägg, konstigt det där, att man aldrig lär sig, man kunde ju skriva stödord så man kom ihåg vad man hade för tanke, men inte då 🙂 Önskar er alla en fin lördag!

I dom lugnaste vatten…

Av , , 2 kommentarer 8

 

God morgon, världen…eller Sverige…eller kanske Umeå, nå, till alla er som läser, jag har inte riktigt koll på vart ni finns, men jag vet att ni finns 🙂
Jag köpte en lampa, för några år sedan, på typ myrorna, som jag aldrig sett förut, en fyrkantig, plastig sak, med två olika motiv att välja mellan, en med en röd bakgrund och en kaffekopp, eller en med grön bakgrund och en liggande människa. Man kan byta ut motivet till vad man tycker passar för dagen.
Vi satte upp lampan ovanför sängen i ”gammbussen” och nu sitter den i den nya, ”gammbussen”. Nu råkade jag ju ramla över en likadan lampa, på kupan… och för 20:- kunde jag inte låta den ligga kvar där, utan jag satsade allt på att den skulle fungera, och se, det gjorde den:
Den här saknar dock skylten med kaffekoppen men det gör ju ingenting, nu ska kaffekoppen få sitta vid matbordet i bussen och den här liggande saken får sitta ovanför vår säng, även den i bussen, det blir bra det. Lamporna har tydligen sålts på IKEA för deras klisterlapp sitter i den här lampan, och det visste jag inte, men nu vet jag.
Jag skrev ju att vi kollade på pensionärsjävlar i lördags, inte för att det är hysteriskt roligt men småkul, så där ibland. Och vad jag mest förundras över, är att det sällan är någon som säger ifrån, men jädrar om en ungdom gjort samma sak, då hade dom blivit åthutade. Det är precis som att man tycker det är gulligt när någon äldre, gör dumma saker och opponerar sig, revolutionerar, som riktiga rebeller, men det kan ju bara bero på att ingen tror att dom är speciellt farliga, dom ses som harmlösa små människor, som egentligen inte kan göra en fluga förnär…ha, trodde dom ja.
Man brukar ju så vackert säga att i dom lugnaste vatten… nu säger jag inte att det är tvärtom, att pensionärerna är dom som hittar på alla dumheter, men, ingen ska gå säker, det finns alla typer i alla åldrar, så är det bara. Hahaa… fråga Nicco.
Vi surrade igår om ungdomar som rymmer hemifrån och hur föräldrar då går tillväga osv. Jag sa med en gång, jag skulle ringa till polisen, tveklöst. Även om någon av dina kompisar skulle ringa hit och säga att det är lugnt, det spelar ingen roll. Jaha, sa Nicco, jag vet… du är ju en sån som ska anmäla allt möjligt, folk är ju rädda för dig.
Ännu mer skratt, jahaja, sa jag, men det är väl bra att dom är rädda då, då törs dom ju inte göra dumma saker 🙂
Nä, stackars Nicco har inte haft en lätt uppväxt, hon berättade för någon dag sedan om när Theresé, bodde hemma, och fick sin första nya tv. Jag ville också ha en tv, sa Nicco, men du gjorde en tv av en kartong och satte upp en bild på en katt… det var min tv det… haha, ja, vad säger man. Jag tyckte jag var uppfinningsrik och kreativ jag 🙂
Nå, nu hoppas jag att ni alla får en fin måndag, själv ska jag träffa en gammal arbetskompis, jodåsåatt…

Kommentarer kan vara…

Av , , 4 kommentarer 6

 

Så, nu har vi provat att grilla korv, härute, och vi blev rätt så uttittade, ha, är väl kanske inte så många som sitter ute på sina gårdar och grillar, den här årstiden, utan dom ska dom sitta i fjällen eller ute i skogen någonstans, men vi är inte som andra, vi 🙂
Pratade lite om bloggen och internet överhuvudtaget, och när man säger att ungdomar kan vara så infernaliskt dumma mot varandra, man kan skriva vad man vill utan att behöva visa vem man egentligen är, men tänker inte på hur mottagaren kan ta det. Så är det, det vet vi, men…
Nu är det inte alla gånger det är ungdomar som skriver knepiga saker åt andra människor, det gör även vuxna, och då kanske det inte är så konstigt att vi har en värld som ser ut som den gör, eller är jag helt ute och cyklar?
Om man läser kommentarer som andra bloggare får, och som är direkta personangrepp eller kommentarer om bloggarens barn etc., jag begriper det inte, vissa saker säger eller skriver man inte, bara för att. Även om det är precis det man tycker.
Om man däremot inte delar en annan människas åsikt så tycker jag att det är helt ok att skriva det, jamen att få kommentarer på det man skriver, är ju det som gör att man fortsätter att blogga, i alla fall är det så för mig. Dels är det jätte intressant att få dela andras åsikter och att få uppslag till annat man kan skriva om, men elakheter och annat sånt, betackar jag mig för. Skönt att jag sällan eller aldrig råkat ut för det, men man vet ju aldrig, rätt var det är så får man på skallen 🙂
Nå, ni får ha en fortsatt bra dag och hej… snart är jag och Åke miljonärer, vi har ju spelat på lotto idag med 91 miljoner i vinstkassan, jodåsåatt!!!

Ett ställe att ”bara” hänga på…

Av , , 2 kommentarer 9

 

Apropå skjulet, fjortisarnas mötesplats, som jag bloggade om igår, så hade vi, på Mariehem, också en möteplats, fast inte riktigt lika öppen och offentlig. Det är nämligen så att det uppe vid vattentornet, finns ett skyddsrum… en liten rund kula under en kulle.
Det där stället hade jag vetat om lääänge länge, som barn hade man alltid funderat vad som kunde gömma sig bakom den fyrkantiga, armerade dörren i kullen. Och nu, just den där dagen då jag och en kompis passerade, så stod dörren på glänt.
Och givtevis… ni behöver inte fundera, så kröp vi in där. Det var en smal liten gång, kanske en meter i takhöjd, och efter ca två meter kom man fram till en större öppning, och där var det runt som en kula med träbänkar runt om, därnere.
Det var vatten på botten och luktade rätt så skarpt, vi hade en snabb överläggning och sedan gav vi järnet hem och hämtade städgrejer och hinkar och slutligen ett lås (vilken tur att detta nu är preskriberat).
Vi fixade till stället rätt så snyggt, bjöd in speciellt utvalda till vår lilla kula och när vi på kvällen gick hem så låstes pansardörren… med vårt lås. Detta pågick väl under några veckor, men fick ett abrupt slut då vi kom dit en dag och låset var utbytt, hm…
Nå, jag begriper ju idag att detta var ingen lekplats, än mindre ett tillhåll för tjuvrökande fjortisar, och förmodligen var det någon med tillstånd, som varit där från början med uppdrag att göra något där och sedan mötts av en låst dörr, ja jag vet ju inte, men jag gissar på något sådant. Vad man kan hitta på, med lite fantasi. Men där ser vi också vilket behov det egentligen finns för ungdomar att ha en mötesplats, där man ”bara” kan hänga, utan att betala för det.
Jag fick byta arbetspass idag så jag jobbar förmiddag, och det är den enda anledningen till varför jag sitter här nu, annars hade jag faktiskt legat och sovit.  Önskar er alla en fin dag… i regnet, jo, för det regnar just nu, enligt säkra källor, Åke har varit ut på trappen och rökt.
 

Nu och då

Av , , 6 kommentarer 3

Morning has broken…i alla fall igår. Nu lyser solen med sin frånvaro men kylan håller sig envist kvar, även fast det är 3 grader varmare än vad gårdagen hade att erbjuda.

Helena bloggade igår om ungdomarna nu och förr, och menade att idag är eller åtminstone så känns det som om klimatet mellan ungdomarna har blivit kallare. När jag läste det så kom jag genast ihåg en träff jag hade med en från Bräntis (skolan som jag gick på en gång i tiden), det var nu inte ett planerat möte utan jag skulle in på idrottsmedicinska, i höstas för att mäta bentätheten, och han som skulle göra det, råkade vara en av dom som vi umgicks med, gängvis eller hur man nu ska uttrycka sig. Ibland var man ju bara 3-4 stycken och andra gånger höll man ihop i gäng upp till 10-12 stycken.
 
Det blev givetvis en hel del prat om vad man nu gjorde och om man kom ihåg den eller den och hur det hade varit. Han berättade att han var pappa till 3 pojkar (jag kan ha fel där men pojkar hade han i alla fall), och han berättade att dom ofta satt framför datorn.
 
Jaha sa jag, på gott och ont, för mycket dator är ju inget vidare heller. Nä, sa han men då vet jag åtminstone vart dom är. Du kommer väl ihåg vad vi gjorde på den tiden? Man rökte och drack, men å andra sidan sa han, så höll vi varandra om ryggen, man lämnade inte en kompis som kanske behövde hjälp och det tycktes han ha upplevt nu, att man struntar fullkomligt i sina polare och då det verkligen gäller, så är det var man för sig. Tråkigt, men det ligger nog en hel del i det.
 
Sen kan man alltid undra om anledningen, till varför det har blivit som det är. Har vi lagt för mycket ansvar på dom som är yngre, har vi tagit för givet att dom kan mer än vad dom egentligen klarar av, ställer vi för höga krav och låter vi inte våra barn få vara just barn?
 
När jag var i 9-11 årsåldern så upplever jag att allting egentligen var ganska bekymmerslöst, inte gick jag på scouter, körer, simning etc. Jag tog dagen som den kom och alla vänner jag umgicks med, hade det precis likadant. Jag vet ärligt talat inte om en enda som hade någonting som dom var med i. Och idag tycks var och varannan ungdom ha ett fullbokat schema under veckorna.
 
Nu menar jag inte att ingen ska göra någonting, visst är det nyttigt att komma sig ut och skaffa sig ett intresse eller hobby, men det ska ju vara på en normal nivå med dagar då dom kan vara hellediga. Läxor och dylikt som har med skolan att göra, ska ju också räknas in i allt som dom ska göra. Och fort drar det ihop till att bli ganska fulltecknat.
 
Nä, huvudansvaret ligger ju på oss föräldrar, att se till att allting funkar, tyvärr så är det inte alltid det går vägen, men det finns säkert hjälp att hämta om man skulle behöva. Man är aldrig ensam. Tror att om man nu söker hjälp så kan skolan vara en start, om inte annat så bör dom veta vart man annars ska vända sig. Och man ska inte heller låta saker gå för långt. Det är inte fult och skamligt att be om råd, om man behöver det.
 
Idag ska vi se om vi får igång cheven, tänk, det kan ju faktiskt vara så snöpligt att vi fått soppatorsk, bensin mätaren har ju faktiskt levt ett eget liv, lite nu och då. Även fast den nu verkar ha fungerat när nivån kommit under halvtank. Nu låg den på det röda fältet men enligt den så skulle det ändå vara kvar en tio liter sådär, fast…som vi nu vet vid det här laget, så kan allting hända och ingenting förvånar en längre. Jaja, vi får se, man kan ju faktiskt hoppas på att det bara är det som är felet, så slipper vi lägga ner mer tid på att hitta problemet. Önskar er en trevlig lördag!
Maria Lundmark Hällsten