Etikett: utmaning

Sprids som ringar på vattnet

Av , , Bli först att kommentera 13

Är med i en grupp på FB (ja jag vet, det finns många grupper där, faktiskt *nickar) Denna heter Köttkoma och handlar om kött i största allmänhet, men även mat överlag. Hur man kan tillaga mat och vad man har bredvid.

Christer Åsén, är en av administratörerna för sidan och igår la han ut en sommarutmaning till oss alla. Med hans medgivande kopierar jag hans text och här kommer den.
”Sommarutmaningen 🔥🔥🔥

För några år sedan blev jag rent ut sagt förbannad när jag förstod att vårt lokala äldreboende inte hade någon grill eller några planer på att bjuda vårdtagarna på något grillat. Vanligt hyggligt folk som bara råkat bli äldre utan den möjligheten längre som man tycker är det minsta av livets goda.

Nu lyckades jag fixa en grill till boendet. Tänkte köpa en grill åt dem själv och många erbjöd sig då det råkade uppmärksammas i alla tänkbara medier som en löpeld.
Hade ett samtal med Weber som hade sett detta inslag och två dagar senare hade äldreboendet en stor schysst Webergrill som man skänkte.

Det blev några uppskattade grillningar där.


Vi hade även Surströmmingsskiva med en ensam man som inte hade någon att äta med.

Vi fick en massa respons runt om i landet som inspirerades och ordnade fina event på äldreboenden.

Nu händer det då och då att det grillas lite på det lokala äldreboendet här vilket känns hoppfullt.

Jag kommer själv se till att det anordnas minst en grillning för dem nu i sommar där jag ska närvara.

Min utmaning är att se om vi kan få fler runt om i landet att inspireras och slå ett slag för sitt lokala äldreboende. Se till att dem får minst en minnesvärd god grillmåltid.
Vi vill se fina initiativ som inspirerar.”


Jag tänker att vi kan utmana oss själva och andra, på fler än ett sätt. Det behöver som han skriver, inte handla enbart om en grill. Vi kan väl göra andra saker också, för att ge dom som inte har något, en extra guldkant i tillvaron. Det behöver inte alls kosta oss något mer än lite drivkraft, och denna text kan också inspirera till idéer och sluta i lite aktion. Att vi faktiskt gör det vi tänkte att vi skulle ha gjort.

Dessutom, behöver man inte ens gå ut och starta upp något, om man tycker att det känns jobbigt. Ser man att någon har nåt på gång, så lovar jag att man säkert kan bidra på ett eller annat sätt. Med en slant eller kanske till och med ett tips, på hur det skulle kunna rulla på. Om man nu sitter på ett sådant.

Jag lovar, det brukar kännas gott i hjärtat efter att ha fått göra gott, för någon annan.

Vi fick en kaffe gäst här ute igår. En granne på gatan bredvid, som råkar ha en bror som är vår granne i stugan. Mycket prat och kaffe drickandet blev det. Trevligt med oplanerade saker!

Sen fick jag hem middagsgäster. Elisabeth och Nicco fick komma och joina oss på en kycklingsallad. Kylan i luften var inte så inbjudande så vi satt inne istället. En trevlig fredagskväll, med andra ord.

Jag följde Nicco på vägen hem och sen fortsatte jag en mindre promenad själv. Må ju få röra på mig även om det tar emot, ibland. Vaknade i natt med kramp ovanpå foten och i vaden. Sjukt ont och irriterande, man kan som inte göra nåt för att det ska släppa. Kan känna en liten knöl på insidan knäet, i det ben som gör ont. Kanske menisken som sitter där…

Och slutligen NEJ, jag fick minsann inget samtal från vårdcentralen igår. Hon i receptionen som sa i torsdags, att det enda som fanns på mig var ett bokat telefonsamtal igår…snopet…njaeee, faktiskt INTE. Dom är absolut inte världens bästa hälsocentral, tyvärr.

Ha en fin lördag, allihop!

Ljudlös med ett munspel i munnen…🎼

Av , , 2 kommentarer 16

Gjorde som jag skrev igår, tog dagen som den kom. Gjorde pepparrotskött, nåt jag aldrig testat förut. Högrev måste ju vara det mest, tacksammaste köttet att jobba med, då det gäller grytor, av alla dess slag.

Och oh ja, det blev jättegott, så ni kan gissa vad som finns i Åkes lunchlåda för dagen och min middagslåda… *nickar*


Nicco tog med sig Åke för att testköra Åkes Van. Och nu är det ägarbyte på gång. Den stannar i familjen men med annat namn på ägarbeviset. Jojo, fort var det gjort! Och nu är det Åke som måste kolla sig om efter en ny bil. Förhoppningsvis inget åbäke.


Föreslog att han kunde köpa min Audi, men… tror inte att han lyssnade på det örat. Lite roligt att den här dök upp som 2 års minne idag.

Med texten, ”Bulten som håller generatorn i Camaron, har gått av, så för att inte bli billös, skjutsade jag upp Åke på hans jobb och tog hans bil, The Volvo…oh my lord!
Finns inget åka i den inte. Man tror att man kan gasa på lite men icket, tar det normalt 3 sekunder att lämna vår infart och komma ut på vägen i rätt riktning, så tar det 10 med Volvon, man hinner bli rädd att nån ska köra in i en.

Men så visade Åke att det finns en race knapp, hahaa..

.Och ja, den fungerar, nu växlar ju bilen ner och fick en extra boost. S:et kanske står för speed eller nu är det ju en Volvo, då borde den ha ett svenskt ord, hm…sport…spännande…special. Nä, jag vet inte, seriöst! Men den funkar 😃

Och den Volvon, använde han som delbetalning till The Van, så hm, hoppas det blir nåt lite roligare, den här gången.

Såg en utmaning på TikTok. Och efter att ha kollat in samma sak på youtube, så inser jag att det är en gammal utmaning, fast jag har missat den totalt. Man ska sätta ett munspel i munnen, sedan ska nån annan smacka dig på benet, och du ska inte ge några ljud ifrån dig.

Det jag nu såg, var en snäll variant. En mamma som höll i en träslev och duttade till. Dottern började skratta och då lät det ju för roligt. På youtube, blev det ju bara pinsamt, varför ska man tävla i att slå så hårt man kan. Nä, men jag tycker att själva grejen med munspelet, var kul.

Kan man inte köra en annan variant som inte inkluderar ett redskap? Måste fundera på den. Man borde kunna använda det i nån typ av spel, eller mja, det blev nog lite för avancerat. Alla deltagare bör nog ha sitt egna munspel också…nä. Jag lägger ner mina funderingar.

Men återkoppla gärna om nån av er, har nåt roligt förslag där detta kan ingå.

Såg den här bilden.


Och visst var man nöjd med det lilla, eller man fascinerades av små saker. Man behövde inte så mycket då man var barn. Och här återkommer jag igen, till den där tejprullen. Vi barn fick, ju varsin, av vår mormor, och den var lätt marmorerad. Hela sommaren skulle det sedan bråkas om vems tejprulle som var vems.

Vet inte varför vi var så roade av denna rulle. Kan det ha att göra med att tejp användes till specifika saker, och nu fick vi göra vad vi ville med den.

Nä, nu väntar Winstone på utgång. . Ser inte ut att blåsa lika vilt som i helgen, så man kanske klarar sig mössfri. Sen blir det frukost med gårdagens Robinson på datorskärmen. Hoppas på en bra dag, för er alla!

Stora företags, olater, E90

Av , , 6 kommentarer 6

 

Ja nu har vi börjat se på Slas resa genom Sverige, och han är onekligen rätt så kul, med sina kommentarer. På svtplay.se hittar ni filmen eller följ länken som jag fick av Birgitta, http://blogg.vk.se/destinationumea, i mitt förra blogginlägg.
Mats ”Tigern” Boström, kom förbi på en kaffe igår kväll och som egen företagare berättade om större företags olater då det gäller fakturor, och man kan ju smälla av. Dom använder sig av något som så vackert kallas för E90, och E90 betyder att du som utför ett arbete åt det företaget får ligga ute med dina pengar, 1 betalningsfri månad samt…90 dagar. Alltså 4 månader totalt, och nu pratar vi om stora företag som förmodligen har pengar så det räcker och blir över.
Han har råkat på ett sånt företag, jag tänker inte nämna vilket, men han har sagt ifrån sig arbetet därifrån och se, vips så gick dom med på en månads frist istället, för jobbet kunde dom inte vara utan.
Idag blir det fest…gissar vi på 🙂 Vi, dvs jag, Åke, Nicco, Olivia (en kompis till Nicco, Jan A och Inge-Gerd, är bjudna ner till Jan B och Kerstins stuga i Åheden, och nu snackar vi övernattning. Vi tar bussen, Nicco och Olivia ska prova på att tälta och Jan A och Inge-Gerd ska få låna Jan B:s husvagn, själv sover dom i deras stuga, och vi sover ju förstås i bussen. Det ska bli trevligt och nu hoppas vi bara att vi har en tumme med vädret.
Avslutar dagens blogg med Birgitta J:n lilla utmaning, dom viktigaste sommarattiraljerna. För mig är detta sommar:
Mina tävlingsskor, tävla gör vi bara på sommaren 🙂
Uppvikta jeans, har jag haft snudd på varenda dag:
Och senaste fyra somrarna, mina egenhändigt gjorda vristlänkar. Det är mina sommarattiraljer det.
Önskar er alla en fin lördag!
 

Tokigt/knäppt

Av , , 6 kommentarer 5

 

Så hade jag kommit till utmanings bilden som ska föreställa något tokigt, och då får man tänka till lite, har man några tokiga, galna saker hemma, ja säkert, men jag vet inte riktigt vad. Hade man frågat en utomstående, hade dom säkert kunnat peka ut lite grejer, som dom anser vara knäppa, men som man själv kanske bara tycker är cool. Nå, jag har sparat ett gammalt kort som jag tycker blev för tokigt, och det får bli den som får tjäna dagens utmaning:
 
Det är en bild som jag tror, att Theresé tagit då hon var i tioårsåldern och följde med si farmor till Stockholm. Det var molnen hon skulle fota, av någon helt oförklarlig anledning, så blev den en dubbel exponering, min fot och rums mattan syns också där, och hur sjutton min fot har hamnat där överhuvudtaget, ska ni inte fråga mig??? Det kan man kalla tokigt!
 
Jag fick rycka ut och jobba tre timmar igår, det gick väl an, men det är aldrig roligt när man tagit för givet att man ska vara ledig. Och detta beror på bristen av vikarier. Jag förstår ju också att det med dagens system, där du bara får jobba 75 dagar och stämpla upp, är orsaken till att många inte ens söker dessa jobb som inhoppare, varför skulle dom, ingen klarar sig på 1-2 dagars lön/vecka. Där kan man snacka om tokigt, utan att ha en bild på det.
 
Nåja, idag jobbar jag och sedan har man helg, så man ska inte klaga…inte ens på all snö som kommit, nejdå, vi bor ju häruppe och då ska vi vara vana vid detta, eller hur? Eller inte, jag vägrar i sten, att tycka att snö är roligt, fy fasen, men det kom inte som någon överraskning precis, det här snöandet kan ju fortsätta in i april. Och för att se det från den ljusa sidan, april är inte så jädrans långt bort, även fast det kanske känns så, just nu.
 
Och nu till svaret på gårdagens fråga om hur man lättast gör sig av med en pitebo, ni var inte många som kunde den inte, men Mats lämnade en kommentar med det rätta svaret: Man slänger ju givetvis ut en palt, på svag is. Moahahaha…nu har vi varit lite elaka också så då är det väl dags att avsluta bloggandet, åtminstone för stunden. Ha en fin fredag!

Hällstenare och Lundströmmarna

Av , , 4 kommentarer 4

 

Utmaning nummer tio ska vara en bild som gör mig glad, hm…det finns otroligt mycket som gör mig glad, och att sätta det på bild var inte det lättaste. Men det kan vara namnskylten på dörren:
 
Den gör mig glad för den innebär att jag har en familj och vi har ett boende tillsammans, många glädjeämnen döljer sig bakom den dörren och skylten.
 
Sedan gör våran Camaro hylla, mig glad, för den visar på ett gemensamt intresse, och vi har varit med om många roliga, samt händelserika resor, på vägen dit vi är idag.
 
Men bilder som alltid får mig att antingen skratta eller le, är alla bilder som Theresé lagt ut på vår Sally, hon ser alltid så glad och finurlig ut. Här är en bild som jag stulit från Theresé blogg.vk.se/tezzii
 
Nu vet jag, vis av erfarenhet, att en bilden talar inte alltid sanning, apropå, glada Sally. Nog vet man att ett barn, inte alltid är så lättsamt och glatt att ha att göra med, kommer så väl ihåg då Theresé var liten och där var en tjej med starka viljor. Kommer ihåg att min morfar sa att det var så bra med barn som hade egna viljor…mjo, det kan ju så vara, men det hade varit liiite lättare om det hade varit mer lagom, sådär.
 
Frågar du min moster så hade hon sagt: -Typiskt Lundströmmarna, ena riktiga tjurskallar! Min pappa heter ju nämligen Lundström i efternamn och även då jag var liten fick jag höra detta uttal, då jag ställt till med något och vägrade erkänna eller tycka att jag gjort något fel.
 
Men sen…fick man nog också höra ibland, från farfar eller farmor, att man var en typiskt Hällstenare, och det var precis likadant där. Jag undrar jag, om det inte blev som det blev, på grund av mixen, Hällsten/Lundström, jag är nog ganska så säker på det 🙂
 
Idag ska jag och Nicco åka upp på Mariehem och hälsa på morsan, och kanske få sig en kopp kaffe. Ska nog ringa Kerstin också och höra om hon vill gå ut en sväng, nu på förmiddagen. Och helt apropå Kerstin, så kom jag ju osökt att tänka på Janne, som fick visa upp sitt ansikte på tv:n igår kväll. Han hjälpte ju en Signar att fixa till älgtornet, i dokussåpan, dansbanan i Täfteå. Nä, det var ju inte så farligt Janne, inga vinklingar där inte, och du lät då precis som du brukar göra. Nu önskar jag er en fin onsdag!
 

U:et försvann

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Utmaningen del två, en bild på en favoritpryl, hm…svårt det där, när man har prylar överallt och egentligen, när man läser igenom listan över utmaningen, så skulle nog Åke platsa på varenda punkt, men det kanske blev tjatigt med en bild på honom vare gång… för er andra 🙂
 
Nå, jag valde datorn, för här har man ändå suttit en del och hade det inte varit för den så hade jag heller aldrig bloggat och jag älskar verkligen att skriva, sen, att folk vill läsa vad jag skriver, det går över mitt huvud, men är givetvis bara roligt. Så, så här ser den stackaren ut:
 
U.et dammsög jag bort för tre dagar sedan, *slurp* sa det, så försvann den in i dammsugar röret och jag vet att det inte är någon idé att försöka få fast den igen, har den väl lossnat så är det bara att ge upp.
 
Jag sa till Åke att det är först nu, man får nytta av det fria valet man hade i skolan. Jag läste två år tyska, vilket var totalt bortkastat då jag inte ens var intresserad av språk, och sista året valde jag maskinskrivning, vilket jag nu får glädjas åt, då jag vet vart tangenterna ligger 🙂 åtminstone på ett ungefär, och ska knapparna försvinna nu, en efter en, så sitter man ju snart här med en dator utan bokstäver och då kan det bli kul att försöka tåta ihop något.
 
Jag börjar jobba först klockan tolv idag, skönt, dels hann jag träffa Theresé en kort stund igår och kanhända att hon masar sig upp innan jag ska iväg igen, dessutom är tio timmar drygt som sjutton och då känns det överkomligt med dom fem timmar det blir idag.
 
Min chef ville att vi skulle åka ner på en konstutställning dom har nere vid älven, där konsthögskolan håller hus. Det kan ju bli spännande med mitt lokalsinne, men jag har i alla fall diskuterat med Åke, var vi lämpligast stiger av från bussen. Problemet, egentligen, är ju att man inte vet hur det ser ut där, om man tar sig fram med rullstolen eller inte. Kan bli problematiskt om man stöter på en snöhög, att det tinat för mycket och blivit löst etc. Men men, vi får testa och se vart vi hamnar, allt brukar väl lösa sig ändå.
 
Nu önskar jag er en fin och lugn söndag!

Hej & hå!

Av , , 2 kommentarer 4

 

Hej och hå, så var det fredag, och här sitter man igen. Marja Granqvist, blogg.vk.se/marja/ har en utmaning på sin blogg, som ser ut så här:
 
Dag 1: Självporträtt
Dag 2: Favoritpryl
Dag 3: En familjemedlem
Dag 4: Min hobby
Dag 5: En gammal bild
Dag 6: Tema ”grön”
Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
Dag 8: En favoritbild
Dag 9: Dagens
Dag 10: Detta gör mig glad
Dag 11: Tokigt
Dag 12: Min vardag
Dag 13: Tema ”ljus”
Dag 14: En vinterbild
Dag 15: Kärlek
Dag 16: Självporträtt i svartvitt
Dag 17: Ett ögonblick
Dag 18: Känslor
Dag 19: Här bor jag
Dag 20: Tema ”olika”
Dag 21: När jag var liten
Dag 22: Mitt beroende
Dag 23: En sommarbild
Dag 24: Detta gör mig glad
Dag 25: I all hast
Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
Dag 27: Tema ”två”
Dag 28: Väder
Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
Dag 30: Valfri bild
 
Så jag har tänkt att ge mig på den, men inte i ett svep, utan jag tar det lite pö om pö, med start idag. Ett självporträtt, hm, inte lätt att hitta bilder på en själv då man aldrig vill vara med, men dom här har i alla fall Niccolina tagit, under semestern ifjol, och just här sitter jag utanför bussen nere i Järlåsa:
 
Vi hämtade dusch hörnan igår, det var bara den som hade kommit, inte handfatet som vi trodde. Jag skulle möta Åke däruppe på k-rauta, strax efter fyra, hinner precis passera Statoil på Vännäsvägen då jag kommer på att jag glömt ordern hemma. Så får jag sitta och förbanna mig själv för att jag inte kom på det en sekund tidigare, för då hade jag kunnat sno bilen där, vid Statoil, nu var jag tvungen att köra ända upp på Beijers innan jag kunde vända.
 
Jaja, vi fick då hem hörnan och det var ju huvudsaken. Sen ringde Brälla på kvällen och undrade om vi ville ha middag idag, fredag, på Lundalogén, och det tackade vi ja till. Det blir ju lugnt för min del i alla fall, jag jobbar imorgon och ska därför upp strax efter fem, pigg och fräsch.
 
Sen kommer Theresé hem imorgon, men henne hinner jag ju inte träffa många timmar. Hon ska på en klassträff imorgon kväll och jag kommer ju hem först till middagen. Sen har jag bytt bort fem arbetstimmar på söndagen så jag börjar tolv, så det blir på söndags morgonen vi kan träffas, om hon nu är uppe på benen, vill säga.
 
Och härmed önskar jag er alla en trivsam fredag!
 
 

Detta är en del av mig

Jag har antagit en utmaning från Grandmother, som ni kan hitta på: http://blogg.vk.se/Grandmother/

 
Detta är en del av vem jag är från A-Ö:
 
Allvetande, Bilintresserad, Chevrolet/Camaro älskare, Dragracing fan, En och sextiotre lång, Frågvis, Godhjärtad, Hällstenare, Innovativ, Jobbig (ibland), Kaffedrickare, Lustig, Mormor, Nyfiken, Otroligt glad, Påstridig, Qul, Rättvis, Snäll, Tvåbarns mamma, Uv strålad, Vänlig, X-tra ordinär, Ypperligt godhjärtad, Zapparens häxmästare, Åkes fru, Ärlig, Ödmjuk.
 
Sen skickar jag utmaningen vidare till Livet som G, som finns på: blogg.vk.se/2beG/
Maria Lundmark Hällsten