Etikett: vagel

Bak – vänt

Av , , 2 kommentarer 5

 

Håller på kännas tjatigt nu, detta om mina vaglar men jag kan inte låta bli. När läkaren sa att han skulle skriva ut denna salva som jag nu använder, som jag haft mot/för vaglar, fast jag denna gång inte hade en vagel utan vecket på hornhinnan, så skrattade jag till och sa med aningens sarkastiskt tonläge, att den där salvan har aldrig hjälpt mig förut, alla…och då menar jag alla gånger, jag haft den så har jag fått en till vagel, i det andra ögat. Han sa ingenting.
Salvan har jag enbart använt i mitt vänstra öga och kan ni nu gissa vad som poppade upp i det högra ögat igår? JAAAA, en vagel, precis vad jag hade önskat mig…eller hur det nu var.
Vi spelade in roliga klipp igår och såg på det efter ett annat program. Där var ett klipp med en tjej i 18 års åldern, som gick runt med en termometer i munnen och när hennes mamma fick syn på den så såg hon att det var hundens termometer som skulle användas analt. Vilken miss…som tur var hade dom tydligen aldrig hunnit använda den så hon överlevde fadäsen.
Och då kom jag givetvis ihåg vad en tjej berättade på en kurs jag gick för 7-8 år sedan. Vi pratade om att vara sjuk och hon sa att det var så typiskt män att bli eller låta så våldsamt sjuka för det minsta lilla. Hennes pappa var tydligen expert på det och ojade sig så fort han åkte på en förkylning.
Nu hade han fått en förkylning och han gick runt och sjåpade sig och gav till slut efter för sin fru, som föreslog att han skulle kolla om han hade feber. Dom hade bara en stjärttermometer och den skulle han då hantera själv, något han aldrig testat förut.
Han gick och lade sig på sängen och sedan fick dom höra hur han stånkade, stönade, ojade sig och ojandet gick över till ett jämmer och gnöl. Till slut var frun tvungen att gå dit, det lät ju som om han höll på dö. Han hade sååå ont så ojojoj, men det fanns en liten förklaring, han hade satt in termometern fel väg…eller kanske man skulle skriva bak – vänt, hahaa…
Och med dom orden önskar jag er nu en fin, feberfri lördag!

Färdigväntat

Av , , 6 kommentarer 5

 

För elva dagar sedan fick jag två små vaglar i vänster öga…inget ovanligt. Efter någon dag blev ögat alldeles knallrött, varmt, irriterat och jag blev dessutom extremt ljuskänslig. På tisdagen åkte jag på apoteket och investerade i en ögonsalva mot ögoninflammation och på tre dagar hade det mesta av det elakt röda, försvunnit, men däremot upptäckte jag då en skarv eller vad man ska kalla det, på hornhinnan.
Det känns ungefär som om man har tio ögonfransar som ligger i ögat och skaver, och emellanåt svider det som när man skurit i en gammal lök, och man kan inte annat än knipa ihop ögat och det rinner tårar.
Nå, så jag ringde då Carema hälsocentral, igår och fick komma dit på eftermiddagen. Läkaren tittar i ögat och säger att det ser ut som några cystor och vi går iväg för att han ska skriva ut en remiss upp på ögon.
Han kikar på min gamla journal och ser att jag varit upp dit för ett år sedan. Ja, det vet jag ju, det var ju då jag helt plötsligt fick så dålig syn att jag inte kunde läsa dom fem understa raderna trots att jag hade glasögon på mig, och då sa dom att synen var påverkad av att jag hade haft en stor vagel som tyngde ner ögonlocket och därmed bildades det ärr på hinnan, något som skulle försvinna, och det gjorde det. Jag återfick dessutom min ”vanliga” syn.
Alltså, hade han skickat upp mig dit, i onödan. Aha sa han, då ändrar det på hela saken. Du fick utskriven en salva som du då använde, du får prova samma salva nu och se vad som händer. Jamen det var ju mot vaglarna sa jag, jag har ingen vagel i ögat nu, eller menar du att det är en vagel som sitter där på hornhinnan. Njae, men du kan ha en vagel någon annanstans som irriterar. Mm, dessutom tycker jag att du ska gå till optikern, för du har samma syn nu, på vänster öga som då. Hm, *funderar*, salvan kanske hjälper mot fotsvamp då också, eller om man har en vagel i det andra ögat???
Men hallå, jag går väl inte till en optiker, då jag har ett synfel som beror på en skada i ögat, jag är ju inte dum heller. Felet jag har idag, är inte heller samma fel som jag hade då, jag hade inget veck på hornhinnan, eller hur? Nämen, nu får du prova salvan och jag tycker ändå att du ska gå till en optiker.
Jag säger surt, att jag kan visst gå till en optiker, men det gör jag inte så länge jag har det här i ögat. Och nu blir Maria tjurig, hade min moster levat hade hon sagt att det där är typiskt Lundströmmarna (min pappa heter ju Lundström i efternamn) och hade min farmor levat hade hon sagt att det är typiskt Hällstenarna.
Näpp, nu tänker Maria inte göra något alls, utom att använda salvan, jag säger inget om det, det kan ju funka, och ploppar ögat ut så ska jag skicka det till läkaren i ett kuvert och skriva att det hjälpte inte med att gå till en optiker.
Det som retar mig mest, är att han inte skriver en remiss för att han inte vill få bannor av att ha skickat upp någon i onödan, det har han ju nu råkat göra en gång förut. Med andra ord, om jag hade kommit dit med plågsamma hjärtsmärtor, och han hade ringt ambulans i tron att jag hade en hjärtinfarkt, och sedan visade det sig att smärtorna berodde på något galet jag hade ätit, så hade han, nästa gång, inte ringt ambulans…utan då hade han läst min gamla journal och sagt att nu får du gå hem och ta en samarin istället…typ.
Så, nu har jag fått detta ur systemet, och jag överväger nu att byta läkare, vet inte om jag har så stort förtroende för en som gissar och tror och inte kan förklara på ett vettigt sätt.
Idag har jag tid hos tandläkaren, men så roligt. Det är tur att man kan roa sig, eller hur. Javisst ja, sedan är det ordlös onsdag, jag har inte hunnit titta på dagens tema, ska göra det nu. Ha det gott!
 

Någon har det värst

Av , , 2 kommentarer 5

 

Nu sitter man här igen, enögd och monsterliknande. Det började med två små vaglar i ögat och fortsatte med en ögoninflammation, så man ser inte riktigt klok ut. Nu medicinerar jag så jag hoppas det är på övergående, jag höll på bli galen igår, och i förrgårkväll satt jag och såg på tv med solglasögon på mig, ljuset skär i ögonen.
Och igår höll det på sluta i en ände av förskräckelse då jag var ner i källaren och lade in bröd i frysen, på väg upp så missar jag ett trappsteg (inte alls så ovanligt) och ramlar framåt och tar givetvis emot mig med den opererade handen, då höll Maria på skrika, men behärskade sig, ställde sig upp och fortsatte uppåt, rörde lite försiktigt på handen och böjde fram och tillbaka, det gick nog bra, det känns inte nåt värre idag än det gjorde igår morse.
Jag var och hälsade på ”gammbossen” igår, hon har alltid något på gång, men hon råkar också ut för både det ena och det andra. Nu hade hon köpt sig en älgpulka, att dra hem älgen med, om hon skulle få skjuta en, den hann hon aldrig använda, någon stal den.
Hon var till utlandet för några veckor sedan, Grekland, tror jag att det var, och där hade hon, mitt i semesterveckan, klämt in en föreläsning som hon skulle hålla för ett gäng människor. Hon har med sig mobiltelefonen som är laddad med 2000 kontakter (där har ni en kvinna som träffar folk, hela tiden), sin bärbara dator, plånboken och givetvis ett usb minne med tre års arbete, inlagd på den.
Så kommer då en mc körande och sliter tag i hennes väska med alla dyrgripar i och därmed har hon blivit av stulen hela rasket i ett enda svep, hon hinner bara nypa tag i väskan så hon får ett stort blåmärke på insidan av handleden och ringen hon har på fingret slits av, så hon har väl tur i oturen, det hade kunnat gå värre.
Och det är väl så man tänker då något händer, det är alltid någon som har det värre (stackars den som har det värst i hela världen), det hade alltid kunnat gå värre och slutat i katastrof, och man har alltid, på ett eller annat sätt tur, för något annat hade ju kunnat hända, och man målar upp värsta scenariot.
Nå, idag ska väl inget speciellt otrevligt inträffa, hoppas jag, önskar er en stillsam och bra dag.
Maria Lundmark Hällsten